Hej. Jag heter Sofia och är äntligen fri från alkoholens förtrollning. Firar 3 veckor som spiknykter och är väldigt lycklig över det.

Utåt sett så har jag ”allt”, fin familj, välutbildad, bra jobb, villa och Volvo. Ändå dricker jag för mycket och har gjort det i många år, oftast i smyg. Inte ens min man vet hur illa det egentligen är. Har blivit specialist på att dölja och försköna mitt drickande.

Jag orkar inte ha det så längre...

Tre veckor. Jag mår bra. Jag sover gott och vaknar pigg. Ingen har ifrågasatt att jag väljer ColaZero och Loka istället för rödvin, trots att jag varit bortbjuden på flera middagar. Så lätt det var att sluta!

Nu börjar ett nytt kapitel. Har tidigare haft ”vita perioder” då och då men återfallit eftersom jag övertygat mig själv om att mitt drickande är helt normalt. Det är inte sant. Efter ett glas vill jag alltid ha mer... och mer... och mer...

Ni som läser detta är de enda som vet. Tack för att ni finns. /Sofia

Grattis till din 3-veckor.Bra gjort.Och det du skriver att du är lyckligt över det är väll ett av beviset att du verkligen vill detta. och med 3 veckor så bevisar det att din vilja är stark ?

Hejar på dig.m

SofiaK

Tack! Det känns hur bra som helst. Kommer att hänga kvar här på forumet för stöd och pepp. Både till mig själv och för andra. /Sofia

JenniferZ

Grattis!
Jag kan räkna hem 3 veckor på lördag ?. Skulle kunnat använda hela din text om mig själv.

En sak jag tänkte på när du skrev 'ni är de enda som vet'. Det följer mig med, och för mig har det två meningar. Dels att jag inte har berättat det för någon utanför detta forum. Och dels att ni här faktiskt VET.
Jag ska berätta för min man när han kommer hem från en resa i helgen. Han kommer vara enormt förstående, empatisk och peppande. Men han kommer aldrig förstå fullt ut, eftersom han inte har några problem alls att bara ta ett glas vin och sen stoppa.

För mig har att komma i kontakt med detta forum gjort all skillnad just vad gäller detta. Jag kan beskriva en känsla med en mening och direkt kommer svar från er som har eller haft precis samma känsla. Det är så himla skönt. Har tom kunnat skratta åt mig själv några gånger härinne. Befriande.
Detta kommer göra min resa mot målet så mycket lättare. Hoppas på detsamma för dig- du låter väldigt stark!

SofiaK

Stark ibland och superduperdålig självkänsla ibland. Skammen är värst. Vill ju vara ett gott föredöme för mina barn. Lycka till, JenniferZ! Gott att vi får stötta varandra! /Sofia

SofiaK

Närmar mig en månad som spiknykter och allt fungerar bra. Mycket Loka har det blivit.
I går var jag ensam hemma. Superskönt med egentid. Mitt gamla jag skulle ha köpt hem en bag-in-box och börjat hinka redan under eftermiddagen (min man var ju inte hemma så ingen såg mig) för att sedan under kvällen skriva pinsamma inlägg på FB om hur fantastiska alla mina vänner är... Kvällen skulle ha slutat med att jag däckar framför en deckare som jag missar slutet på.

Men! Nu blev det inte så. Mitt nya jag var nöjd med Loka. Somnade för att min kropp sa att den var trött efter en skön kvällspromenad och jag vaknade pigg och utvilad. Älskar livet! /Sofia

PS
Fick se HELA deckaren, inkl den spännande upplösningen! Bara en sån sak! ?

SofiaK

Närmar mig en månad som spiknykter och allt fungerar bra. Mycket Loka har det blivit.
I går var jag ensam hemma. Superskönt med egentid. Mitt gamla jag skulle ha köpt hem en bag-in-box och börjat hinka redan under eftermiddagen (min man var ju inte hemma så ingen såg mig) för att sedan under kvällen skriva pinsamma inlägg på FB om hur fantastiska alla mina vänner är... Kvällen skulle ha slutat med att jag däckar framför en deckare som jag missar slutet på.

Men! Nu blev det inte så. Mitt nya jag var nöjd med Loka. Somnade för att min kropp sa att den var trött efter en skön kvällspromenad och jag vaknade pigg och utvilad. Älskar livet! /Sofia

PS
Fick se HELA deckaren, inkl den spännande upplösningen! Bara en sån sak! ?

Ellan

Igenkänning!!! Jag har sett om en del filmer som jag faktiskt inte minns slutet på pga av att jag varit onykter. Tittade mycket på film och serier i början av nykterheten. Ett skönt sätt att få tiden att gå och så var ytterligare en dag slut. Skönt att det gick bra att ha egen tid utan vinet. Ännu mer kvalitet på egentiden.
Kram
Ellan

SofiaK

Hej vänner! Över 1 månad utan A. Igår tog jag ett megakliv över ångest- och skam-muren. Jag berättade ALLT för min man! Hans reaktion var enbart förståelse och stöd. ❤️ Inga förebråelser, ingen ilska, ingen besvikelse. Han sa tom att han är STOLT över att jag själv insett det omöjliga i kombinationen mig + A innan det gick ännu längre.

Känner mig såå otroligt befriad idag. Jag är en nykterist och det är helt ok! Kram på er därute! ?

SofiaK

Jag är nykterist. Jag älskar ffa rödvin men kan inte dricka i måttliga mängder. Dricker jag så vill jag ha mer. Inte ett glas utan en hel flaska.

Är jag alkoholist? Eller en riskbrukare? Jag tror (eller vet) att mångas alkoholvanor ser ut som mina gjorde utan att de skulle erkänna att drickandet är ett problem. Vi bombarderas fullkomligen av vintips i media och att dricka hör till när vi umgås och njuter av livet.

Men jag vill inte mer. Mitt drickande gjorde mig lycklig, fri och glad. För en kort stund. Kanske valde jag den falska njutningen A gav mig för att glömma min dåliga självkänsla för en stund. Men morgonen efter var piss. Ångesten bankade i bröstet och jag klev alltid upp tidigt för att dölja bakfyllan som dunkade i tinningarna. Bakade, städade och lagade mysfrukost till min familj för att överkompensera att mamma faktiskt varit drängfull där i soffhörnet i går kväll.

För er som läst mina tidigare inlägg så är mitt liv väldigt medelsvenssonskt. Bra uppväxt, både kommer från och har ett akademikerhem. Villa och Volvo. Ingenting avslöjar att jag dricker för mycket. Inte ens min man visste (Nu vet han allt och stöttar fullt och fast). Har döljt mitt drickande för barnen (övre tonåren nu) Enbart de tillåtna två vinglasen har de sett, inte att mamma har fyllt på gång på gång och att hon även drack ett par glas innan middagen också.

Drickandet har eskalerat de senaste åren. Varför vet jag inte riktigt... Jag vet bara att det har blivit viktigare och viktigare för mig att dricka. Jag har jagat lyckokänslan som A gett mig. Kanske för att få vila en stund från det som känns jobbigt. Har ett krävande jobb som jag verkligen älskar men som tar mycket av min kraft. Att få komma hem och dricka vin har liksom blivit min vila.

Två gånger tidigare har jag försökt sluta dricka. Första gången (ca 5 år sedan) höll jag upp i 8 månader men började igen eftersom jag tyckte det blev ”tråkigt” med bubbelvatten och trodde att problemet med A nog inte var något problem.

Andra gången var nu innan jul. Höll upp i några veckor men började igen av samma anledning.

Nu är det tredje gången gillt. Tack vare mina två tidigare erfarenheter så vet jag att jag aldrig kommer att bli en normaldrickare. Känner mig såå tacksam för den insikten idag!

Känner mig stolt och lycklig över att ha förstått hur jag + A funkar. Aldrig mer vill jag tillbaka till en morgon med bakfylleångest igen. Aldrig någonsin. /Sofia (Nykter och frisk mamma/fru) ?

Hej
Jag har läst vad du skrivit och jag gratulerar dig till din insikt. Detta att du på egen hand valt nykterheten är beundransvärt och detta innan konsekvenserna blivit alltför stora. Jag har i mer än 50 år levt i skuggan av alkoholen och har upplevt och sett alltför mycket tragik varför jag blir särskilt glad när jag läser rader som dina. Lycka till i livet som nykterist!
vänligen
Ikaros

SofiaK

Tack Ikaros! Känner mig stark och lycklig över insikten att jag tyvärr tillhör de som helt enkelt inte kan dricka alls. Det som gör mig ledsen är att väldigt många har det precis som jag hade det. Som intalar sig själva att allt är ok. Som inte ser hur livet skulle kunna vara utan A. För det är såå accepterat. Vad är en middagsbjudning utan A liksom? Men jag tänker stå på mig. Inte skylla på att jag ska köra bil eller så. Nu är det nog. Kan jag så kan fler. /Sofia

SofiaK

Ytterligare en vecka tillagd i mitt nya nyktra liv. Känns fortfarande toppenbra. ? Sömen är nog allra bäst. Sover djupt och tungt, precis som om kroppen tar igen all stress-tid som A har lagt beslag på.
...och morgnarna!!! Morgnarna som inte längre startar med ångest och självanklagelse. Såå befriande att bara få se fram emot en kopp kaffe. Jag känner mig grymt stolt över mig själv. ...och FRI!