Tycker allt detta är så läskigt att jag skrev i en gammal tråd, så skriver samma sak här ist

Jag har (äntligen) kommit fram till att jag måste sluta helt. Jag är inte en person som kan hantera alkohol och kommer aldrig bli hur mycket jag än har velat, men jagär så konstigt rädd på nåt vis. Rädd för hur jag ska klara detta och rädd för vad som händer om jag inte gör det
Haft problem med alkoholen under flera år, förlorat jobb, vänner och snart sambo och självförtroende
Har inget direkt sug efter alkohol men kan inte sluta när jag börjar och kan inte säga nej om nån erbjuder
Väntar kallelse från en beroendemottagning, vill ha medicin och all annan hjälp som finns. (Hjälper medicin?, får man några andra biverkningar?) Men som jag såg att nån skrev innan, jag känner mig så ensam. Varför jag, varför kan jag inte klara alkohol som alla andra. Försökt få det under kontroll för att kunna ta nåt glas dåochdå men tillslut har det slutat i en katastrof kväll med total minneslucka och ett fyllehuvud som kan göra vad som helst. Orkar inte det mer, klarar inte en enda dagen efter ångest till, vet inte vad jag gör då. Skakar fortfarande pga kaoset i fredags men varför är jag så rädd att sluta med något som bara är ett vidrigt gift som förstör mitt liv
Vill ha alla tips som finns från er starka som klarat det <3 har sån respekt till alla nykterister

Mirabelle

Jag svarade just i den gamla tråden att det blir lättare att hitta dina inlägg om du skapar en ny tråd. Och här är du! Vilken räser-fart :) Det låter riktigt lovande att du redan sökt hjälp via beroendemottagning. Du menar allvar! Klart du klarar det. Vägen kan vara både guppig och krokig. Det viktiga är att inte bli liggande i diket och vänta på bättre tider, utan resa sig, borsta av dammet och ta några steg till i rätt riktning. Välkommet hit!

Ynk

Sökt hjälp tidigare. Gick på samtalsbehandling för några år sedan men då handlade det bara om att dricka mindre. För det var det dom trodde att jag hade problem med
”Du kan absolut dricka ibland med motta”
Känns konstigt att dom sa så då med facit i hand när jag ändå bad om hjälp menmen. Nytt försök nu och nu vet jag själv att det är allt eller inget
Känns skönt att kollit till insikt men ångesten och ledsamheten är enorm. Ångesten är fruktansvärd och jag har svårt att komma utanför dörren. Saker som måste göras blir ogjorda och jag får mer ångest. Vart hittar man självförtroendet och motivationen i allt detta? Har fortfarande sånt hat mot mig själv från i fredags

Mirabelle

Jag tror det bästa är att försöka avdramatisera vikten av ångesten. Finna ett lugn i att så här känns det just nu. Känslor kommer och går. Det onda värker färdigt. Hur mycket av det som blir ogjort är absolut livsnödvändigt att det görs precis just nu? Om möjligt, ge dig själv andrum. Bestäm ett datum då det får vara slut på det andrummet och ladda med motivation att ta tag i det viktigaste då. Lycka till!

Det är en värdefull insikt detta att du själv vet att du inte kan dricka alls. Inte måtta, nej – inte alls! Så är det ju för de flesta som har (haft) ett missbruk. Den ångest du har – skapas den inte mycket av själva giftet; alkoholen? Och tankarna kring drickandet?

Ynk

Jo absolut gör den det. Men har alltid levt med psykisk ohälsa och det är väl det som alltid får mig att dricka för mycket också.
Insikten är stark och att jag har mitt problem vet jag så VARFÖR är det då så läskigt att ta tag i det. Har så löjliga tankar ”tänk om jag inte blir inbjuden mer”
”Gud va jobbigt att förklara för alla” ”va hemskt att aldrig kunna ta en dagsis igen, det som är så kul”

Sen är jag intresserad av vin och har utbildning inom det. Tanken av att inte kunna dricka ett glas vin igen...Den är jättekonstig

Ellan

Hej o välkommen hit!
Aldrig mer-tankar är läskiga... för mig känns det näst intill orimligt att tänka ”aldrig-mer” om nästan vad som. Jag låter bli... och tar en dag, vecka el period i taget. Kan låta lätt eller svårt men jag undviker att göra saker större än vad de redan är. Får lätt katastroftankar i huvudet annars. Om du känner dig ensam och vill träffa likasinnade så finns alltid AA eller om det skrivna ordet fungerar gott o väl så fortsätt läs o skriv här.
Åter igen, välkommen!
Kram
Ellan

Ynk

Tack för tipset. Måste nog göra så. Gjorde så med rökning och det gick hur bra som helst. (Snusar dock, helt perfekt kan man ju inte va)
Gick på ett aa möte förra året, va inte alls min grej. Blev snarare tvärtom effekt när man hörde de andras mycket mer hemska berättelser. Kände att mitt problem ändå kanske inte var så farligt och så var man där igen.
Att va här känns mycket bättre

Ynk

Fan va svårt det är när folk i ens närhet inte förstår beslutet. Svårt att förklara för någon när man inte ens själv är hundra på att det går.

Samt, herregud va mycket godis jag äter.

Btt

Genom försvara sitt eget drickande ifrågasätter de andras icke drickande.

Dom vill så gärna ha de där ölen , glasen vin, så obekvämt, när du säjer -vatten tack
Visst är det konstigt eller är det deras dåliga samvete...?
Varför dricker jag för att umgås ???
Så skäms inte för att dricka vatten det är den bästa drycken som finns tycker jag?
Trevlig helg

Ynk

Jo så sant
Men i detta fallet så är det även min egen mamma som både tycker och inte tycker att jag har problem.
Att jag kan hålla mig till nåt glas. Men hon förstår inte att de ledar till annat. Hon är dock gammal medberoende så det kanske förklarar saken
Trevlig helg!

Ynk

Så fint att detta forum finns! Tänkt att gå in här och skriva hur det gått. Kanske kan det motivera någon. När jag skrev detta för över ett år sedan mådde jag verkligen dåligt på alla sätt men nånstans fanns styrkan att göra en förändring. Fick hjälp hos mottagningen med stöd och samtal och det räckte! Har inte druckit en droppe sen dess och mitt självförtroende kom tillbaka snabbt. Fick även bättre allmänhälsa (inte varit sjuk/förkyld en enda gång), bättre hy/hår, bättre resultat på gymmet och framför allt inga ångestattacker längre. Visst tänker man på det ibland och ibland måste man ”förklara sig” för människor som inte förstår men herregud vad det är värt det. Styrka till er som mår dåligt! Det är lättare än vad man tror när man verkligen bestämt sig.