Jaha, då sitter man här då. Nu är det slut. Han fick välja mellan alkoholen och mig. Naturligtvis valde han alkoholen. I november flyttade han ut och sen har hela vintern gått åt till att packa ihop hans saker och få iväg. Och hans barns saker. Och fira jul och nyår ensam. Och lära sig hur allting i huset fungerar, vedpannan inte minst. Och snöslungan. Och bilen. Jag har lyckats bemästra det hela hjälpligt, men efter två veckors influensa har jag börjat inse att det inte håller i längden. Jag måste byta liv. Från stort hus på landet till lägenhet i stan. Från renovering, trädgård, grönsaksodling, djur, vedhantering, norrlandssemester, fiske och friluftsliv till.....ja vad? Vad ska resten av mitt liv innehålla nu när jag inte längre kan ägna min tid åt drömmen om att det ska bli bättre? Att han ska bli frisk? Att vi som par ska hitta tillbaka till varandra? Och leva det där drömlivet vi pratade om i början? Hur ska jag få mitt hjärta att glömma honom, nu när hjärnan har insett att jag inte kan eller ska ha en relation med honom? Hur ska jag orka leva ensam resten av livet? Det är lika troligt att jag hittar nån ny som att han slutar dricka...... Hur ska jag hitta en lägenhet att trivas i efetr alla år i eget hus? Vad ska jag göra av all tid? Vad sjutton ska jag göra nu??????

är att rensa ut alkoholisten ur sitt liv. Igår rensade jag facebook, tog bort vänner som mest är hans vänner och tog bort alla bilder på oss, alla hans kommenarer, en stor del av livet känns det som. Men det är ju inte livet, det är bara facebook. :) Och nu slipper jag se "minnen" på fejjan där han är med, slipper få vänförslag från fejjan på hans flickbekanta......slipper se vad han hittar på med sina vänner.... slipper känna mig spänd för vad jag ska få se. Skönt.

Linda...

Det är ju jätte bra. Tror det bästa är för att klara sig är att försöka att inte vara del av deras liv. Till slut blir man mindre och mindre intresserad . Som låten : Jag saknar dig mindre och mindre. Det går bättre för varje dag ..jag har glömt dig en vacker dag ☺

är jag trött och ledsen. Solen skiner och fåglarna kvittrar och jag har såååå mycket att göra. Jobbet expanderar och jag ska byta tjänst, mer ansvar, mer tid. Hemma går jag runt i resterna av det kraschade familjelivet och tittar på allt som ska kastas, spikas, rensas, fixas...allt han sa han skulle göra men aldrig gjorde. Vad ska jag göra med de megastora träkubbarna som ligger på gräsmattan? Vad ska jag göra med det trasiga garaget? Plåtskivorna som står överallt? Trädet som skulle sågas ner? Panelen som skulle skruvas dit? Verandan som skulle byggas in? Frysen som är trasig och måste på tippen? Hål som ska spacklas, tapeter som ska upp, golv som ska läggas.......orkar inte. Vill heller inte .
Mitt tak läcker, han är proffs på tak och behöver jobb....ska jag anlita honom som är bevisat opålitlig eller leja en annan firma som jag inte har råd att betala? Vill inte ha in honom i mitt liv igen. JO det vill jag, jag vill ha hem honom nykter och frisk så att vi kan fortsätta bygga vårt gemensamma hem! Så det får bli klar nån gång.Så jag inte behöver flytta.

Men det kommer inte att hända, jag vet. Och just idag är det så sorgligt........ Jag vet att det blir bättre sen, men just idag är jag trött och ledsen.

Linda...

Vissa dagar är sådana man går runt i spilorna av vad som skulle bli ett liv. Jag kan inte heller ta mig för något just nu. All kraft är borta ? less less

Inlägg från Dionysa på Alkoholhjälpens forum:

HALT
Det finns något som heter HALT:
Hungrig
Arg
Ledsen
Trött
vilket genererar dåligt mående och alkoholsug. Är du där kanske? Ät, få tröst, sov... använd sedan din ilska på ett bra sätt... förneka ingenting. Unna dig att ta hand om dig! Det är du sannerligen värd. Och: skriv!

HALT är kanske lika viktigt för oss anhöriga? Jag har iaf lärt mig att sorgen och saknaden slår till som hårdast när jag kommer hem från jobbet, Trött, Hungrig och blir Ledsen för att jag inte kommer hem till en familj och blir Arg på honom för det är hans fel (bryr mig inte om att nyansera det där med hans fel....naturligtvis är det en hårddragning)
Sen äter jag och sover och vaknar nästa dag och känner mig ganska nöjd med livet (fast fortfarande hungrig.... )

Jag tror att vi anhöriga/medberoende inte vill erkänna vårt eget spritsug(efter alkoholisten) i våra liv.

Att fysiskt och psykiskt önska tillbaka dom i våra liv fast vi valt bort dom.
Samma ambivalens som den beroende har till drogen.
Känner så väl igen dina vindlingar.
Ensam trots vänner.
Inkapabel att fixa saker trots att det inte är sant osv.

Men när man känner in känslan av tomhet och meningslöshet fullt ut och låter den finnas så brukar dagen efter kännas lättare.

Laga fixa lappa ihop det med alkoholisten så man slipper ta itu med ruinerna av sitt eget liv.

Jag läser på beroendesidorna att det är många som kämpar just nu.
Att avstå den tillfälliga lindringen.

Jag ger dig en kram härifrån.

mig så väl i det du skriver Johanna51! Man vinglar och velar, tvivlar och tvekar! Gör sig själv till hjälplös fast man inte är det...långtifrån! Romantiserar upp och förstorar det som var bra och nästan stundvis glömmer (förtränger) det dåliga! Har gjort nya upptäckter den senaste tiden: ta time-out och tänka igenom saker innan man gör något (typ svarar på det där sms:et, ringer det där samtalet mm), tänka helhet i stället för russin i kakan/nöja sig med smulor! Ack så svårt men det går om man är envis och ger sig f-n på det! Har fått såna där riktiga aha-upplevelser! Håll ut Johanna51, kraften kommer till dig bara du får vila lite! Ge dig själv tid och också förtroende! Du klarar allt du vill! Jag försöker se mitt ex och även fler personer i min omgivning som en slags drog som jag är beroende av och måste avstå! De är en slags allergi som jag måste undvika att intaga så att säga, annars blir jag sjuk, riktigt sjuk! Kram

dagen då jag kom hem efter jobbet, (trött och hungrig som vanligt då jag INTE kände att det var ekande tomt och ensamt hemma. Jag kände mer att det nog var lite småskönt att vara ensam, slippa prata med någon, kunna hoppa i myskläder och skita i städning, tvätt, disk, matlagning...bara ta lite fil och macka och ha lugn och ro.
Kanske jag kan uppskatta att leva ensam så småning om. För det finns ju onekligen fördelar med det! Också.
Mannen reser utomlands imorgon. Han har inte berättat det men jag vet från annat håll. Det ska bli skönt, för då slipper jag tänka och känna kring att han inte hör av sig, jag har vant mig vid ickekontakt när han är på uppdrag, det blir liksom normalläge då, för han är iväg, och inte för att han undviker mig. Får se hur det känns när han är tillbaka i landet igen, utan att höra av sig. Fast då han jag flyttat till min lägenhet och lever ett liv där han inte har varit en del av det.
Tack för alla peppande kommentarer, ni är värda guld!

Idag fick jag tillträde till den fantaaaaastiska lägenheten. Var där och mätte upp och försökte känna in......Konstaterade att det är en jättefin mysig lägenhet som bara har 2 fel: Det är inte HEMMA och den ligger i stan. :(
Snön är äntligen borta, huset blir helare och finare för varje dag (Jag renoverar) och i trädgården blommar påskliljor, kaninen går på grönbete och skuttar glatt över hela gräsmattan, i odlingslådorna tittar gräslök och ramslök upp och det är snart dags att så de första fröna. Bäcken porlar och katterna klättrar i träden. Vem vill flytta nu, liksom?
Hjärtat börjar förhandla med hjärnan....kanske kan jag förmå alkoholisten att flytta tillbaka och ta hand om det tunga praktiska så att jag kan bo kvar? Det kanske inte var så farligt ändå, hans drickande.......? Nej, så långt kommer det inte att gå. Men vreden och bitterheten över att vara tvungen att lämna hemmet pga hans drickande växer. Jag är inte tacksam för att jag fått ett så fint alternativ till huset, jag är förbannad, känner mig sviken och arg.
Och frågan kvarstår: VAD ska jag fylla tillvaron med, i stan?? :/

inte bo kvar i huset själv då? Är det helt uteslutet? Ibland är det svårt att se möjliga alternativ när man är mitt i ”eländet”! Jag menar lägenheter går att hyra ut snabbt idag med tanke på rådande bostadsbrist! Så bara för att du har skrivit kontrakt på den är det inte kört! Eller har du sålt huset redan? Arg har du rätt att känna dig! Arg på rätt sätt kan göra en urstark!

är det uteslutet att bo kvar i huset ( men hade gärna väntat med lägenhetshyra till i höst). Jag märker att jag oroar mig onödigt mycket för allt som kan gå sönder, eller börja brinna..... och just nu vill jag inte lägga mer energi på det. Jag behöver lägga min kraft på mig själv och på att må bra, komma ur medberoendet och hitta ett liv utan maken, då vill jag inte gå kvar i det som skulle bli vårt gemensamma hem, kämpa med renovering och underhåll och veden. Dessutom är huset löjligt stort för en ensam person. Men jag tänker hyra ut det ett år för att ge mig själv chansen att känna efter vad jag vill, nu när det bara är min vilja som styr, inte hans bergochdalbana. Så får jag se var jag landar. Kanske är det perfekt att bo i stan och jag hittar ett rikt liv med massa vänner där. Eller så inser jag att jag är en genuin lantis, säljer huset och köper något mindre på landet. Eller så flyttar jag helt enkelt hem igen, nästa år. Jag vet att det kan bli bättre, eller tråkigare, eller till och med lite sämre.....men så illa som det var att bo med en aktiv alkoholist ska det aldrig någonsin bli i mitt liv igen! :)

Linda...

Alla dessa beslut att fatta när livet ställs på kant. Men smart av dig att hyra ut huset. Så kan du känna efter som du skriver livet i stan ☺

Alla dessa beslut som måste tas...ännu en nackdel med ensamlivet. Ingen att dskutera med när beslut ska fattas. Som igår: Jag ska tapetsera alkoven. Ska jag köpa en ny rulle tapet för 900:- (det skulle bli heeeelt perfekt!) eller använda den tråkigare som jag har massvis av? (det skulle bli fräscht men trist) Jag måste bestämma själv. Å ena sidan vill jag göra fint i mitt hus, å andra sidan ska jag ju flytta. Skjuter upp beslutet och målar panel istället...............OM jag flyttar tillbaka senare kan jag ju sätta upp den finare tapeten då, om jag säljer huset är det ju sk*t samma..

min man tillhör typen som dricker i smyg och inte hemma så var han borta och frånvarande för det mesta, så jag har alltid saknat någon att bolla med, och samarbeta med. I och med att vi separerat har möjligheten att sammarbeta och bolla ideer helt försvunnit. Så länge som vi bodde i samma hus fanns ju hoppet om att det skulle bli bättre och mer gemensamt, men det är ingen chans kvar där nu nej. Det är kanske inte så mycket det gemensamma livet jag saknar som chansen att få till det där gemensamma......... Men bättre att jobba med det man har än lägga energi på det som man hoppas ska bli, sen. Kan ju gälla för tapeter också... ;) (fast det skulle verkligen bli urläckert med den där snordyra tapeten.....!)

Linda...

Men unna dig den dyra tapeten om du kan ☺ lite lyx skall väl vi få efter allt h-vete. Jag har beställt en spa weekend med min dotter. ☺