Jag vänder mig hit eftersom jag inte har någon annan att fråga och hoppas få svar från kloka personer som förhoppningsvis har bättre koll på alkoholproblem än jag själv och var gränsen går.
Min man har i ett par år smygdruckit. Han dricker inte särskilt mycket, kanske ett par öl (folköl 2,8-3,5) om dagen skulle jag gissa på att det blir. Ibland ingen öl alls, men definitivt vill han dricka varje dag. Jag har konfronterat honom då jag hittat ölburkar på konstiga platser, framför allt i förrådet och i badrummet. Har bett honom sluta helt, men det vill han inte, tyckte från början inte att han hade så stora bekymmer. Nu pratar vi om att han har en problematisk relation till drickandet men att han inte tycker att det är så farligt att han "tar en öl då och då", för det gör väl många. Men bekymret är just smygandet tänker jag. Han säger att han dricker för att att det blir som en ventil som dämpar hans oro. Vi har en besvärlig familjesituation med barn som har funktionshinder.
För ett tag sedan ändrade jag strategi, tänkte att jag vill ha en respektfull dialog om alkoholen och få honom att känna att han kan lita på mig och istället ta en öl när jag är med. Han har då tagit en öl emellanåt och även lite vin. Men så märkte jag efter ett litet tag att han smygdrack ändå. Har hittat ölburkar i badrummet på ovanvåningen i vanlig ordning. När vi hade vin hemma för ett tag sedan drack han upp nästan en hel bag in box själv och köpte sedan en ny box på systemet så att jag inte skulle märka något... Men det gjorde jag eftersom han inte tänkt på att den nya var obruten. Med andra ord inser jag att vi självklart inte bör ha vin hemma. Han dricker aldrig starksprit för det vet han om att han inte tål. Hans far och släkten på den sidan har tydligen haft alkoholproblem, vilket min man och hans syskon nämner ibland.
Han både vill och inte vill ta hjälp för att lösa problemet. Tar inte ordentligt ansvar för situationen, förminskar liksom allt. Verkar inte hjälpa vad jag än säger och själv är jag helt rådvill känner jag. Han dricker ju inga mängder och beter sig inte illa mot mig eller barnen, men han smyger och behöver ölen för att må bättre.
Har ni några råd kring hur jag borde hantera situationen? Är lite öl då och då ok tycker ni eller är absolut nolltolerans till alkohol det enda som gäller? Jag har ingen aning om hur jag ska gå vidare...