min lilla spritdjävul nästa gång han dyker upp....

Jag började dricka tidigt i åldern 13-14 år, redan då hade jag fyllor som innebar minnesluckor och skam. Snodde en massa sprit i barskåpet. När jag var 16 började jag arbeta i krog branschen i Stockholm och hamnade på en massa AW´s vid ett tiden på natten då vi slutat jobbet, blev insläppt på det ena och det andra stället trots att jag inte hade åldern inne. Detta var på 80-talet och tydligen var inte alkohollagen i bruk vad det gäller ålder och att dricka på krogen. Under ett par år så jobbade vi och drack drinkar nätterna igenom. Hem sova - upp och jobba - festa. Livet var ett enda stort party!

Sen dess har det väl bara rullat på med mitt "partyliv" - fyllor, supa bort sandalerna, supa bort vinterskorna, dragit linor, blivit av med väskor, kreditkort, skinnjackor, ett antal nya mobiler åt helvete, tappade dyra smycken, hamnat i slagsmål på krogen, slagsmål hemma, sparkat en man i ryggen med högklackad sko i Grekland, blivit rånad när jag sov på t-banan hem, somnat på fel nattbuss och hamnade på andra sidan stan, hamnat i fyllecell på Maria Pol (fick en LOB och hamnade hos Soc med dottern), visat brösten på en innekrog i stan, nästan trillat överbord på en finlandsfärja, kissat på mig, spytt ner mig, hamnat på en strand med en okänd man i Thailand - långt åt helvete därifrån där jag bodde, satt på ägg för att koka i en kastrull och somnade så hela köket höll på att börja brinna, somnat ifrån mina barn så de inte fått mat, kört bil jävligt full - körde dessbättre bara in en bergvägg och sabbade bilen, ramlat bakåt ner för en halv rulltrappa på T- centralen, klappat till en man på första dejten, pinsamma sms, pinsamma samtal till nära och kära - denna lista kan göras väldigt lång.

Var helt nykter efter den LOB jag fick 2012. Detta höll i 2 år. Inte en droppe, jag var livrädd att förlora min dotter. Blev erbjuden hjälp men tackade nej. Fortsatte dock mitt uteliv fast då med alkoholfria drinkar - vilket gick utmärkt. Tränade och höll mig i schack, blev nästan fanatisk med att leva ett rent liv med supermat, träning, mental träning, meditation, hitta mig själv. Var då helt övertygad om att mitt beroende var över.

Tills jag hamnade en natt efter jobbet på en AW - 2014 och tog 2 öl. Endast 2 öl. Åkte sen hem och tänkte stolt - Hallelujah och Amen! Jag är botad Jag kan dricka igen. Jag kan dricka som alla andra!

Ever since, lever jag i detta igen. Jag har dock inte ett behov att dricka dagligen, känner inte något sug på flera veckor (arbetar till och med alkohol, i krogbranschen och det fungerar utmärkt) Under dessa veckor lever jag ett utmärkt liv med min dotter, träning, arbetar. Att andra människor dricker runt mig bekommer mig inte det minsta. Arbetar som sagt med event/fest/alkohol och blir bara spyfärdig på dessa berusade människor omkring mig.
När jag är i min friska period.

När jag är i min sjuka period.
Då min lilla förbannade spritdjävul tittar fram. Då sups det i 6-7 dagar och rejält. Aldrig ute på krogen längre, det vågar jag inte. Jag drar ner gardinen och stannar hemma och dricker. Till medvetslöshet (typ 1 l starksprit/dygn) Dricker och håller andan för att inte kräkas upp det. När alkoholen nått blodet så kräks jag. Sist satt jag i badet och kräktes blodklumpar. Jag var helt sönder kräkt i strupen och kunde inte äta på en vecka. Sist höll detta i 8-9 dagar. Sova - dricka - sova - kräkas - dricka - sova. Fick i mig ca 7 liter starksprit på under dessa dagar. Rent destruktivt. Denna gång har jag tagit hjälp då jag vet att snöbollen rullar på och nästa gång kommer jag dricka ihjäl mig på ett eller annat sätt. Har skrivit in mig på alkoholklinik och ska göra allt som står i min makt för att ta mig ur detta. Har också tagit mig till AA och ska på ett till möte idag. Min sista period var ett rejält uppvaknade för mig. Jag är sjuk och jag måste tillfriskna i denna sjukdom. Inte för någon annans skull utan för min egen.

Min måndagsmorgon har kommit!

Nu nykter i 16 dagar och jag tar 24 timmar i taget!

24 timmar
24 timmar
24 timmar
i taget....

However long the night is - the dawn will break

Anthraxia

har jag läst hela din tråd. Tror det måste vara en av de mest inspirerande, och gripande, på hela forumet. Aldrig träffat dig, och själv är jag anhörig - men den bild du målar upp, och din öppenhet med dina tankar hjälper även mig - MYCKET.

Jag hoppas att du lever vidare glatt, och är nykter. Du är inspirerande!

är jag på väg till Katarina. Tror jag hinner delta i Katarinamässan och sen ska jag söka upp Cornelis grav och lämna ett spår där. Hoppas och tror att du fixar på och har det bra :) Vårkram / mt

Åh fina vackra Rom. Vi bodde vid spanska trappan. Det var underbart. En resa som var nykter och välbehövlig. Hoppas du njuter lika mycket som vi gjorde. Jag var dock en aning stressad av storstäder just då, p.g.a den 7 april i Sthlm. Har sedan dess ett ständigt flyktbeteende inrotat i mig. Var ju nära att hamna under den dagen och tog till flykt genom staden. Människor säger: Var inte rädd. Men det är jag. Livrädd. Kunde inte njuta till 100% och jag var på min vakt.

Jag ska krama dottern. Hon är underbar. Sätter små lappar på kylen med fina kärleksord. Det stöttar mig framåt trots att hon inte är hemma. Och hon är dessutom så stor nu att hon kommer och går som hon vill. Dyker upp för att hämta något trots att hon är hon sin pappa. Göra henne illa igen, det finns inte i min värld så det är nykterhet som gäller för mig. Hur mycket sug jag än har så kommer jag inte dricka.

Jag är mamma och jag har ansvar.

Jag ska krama henne från dig.
Och en stor varm kram från oss.

MM

Jag kanske dyker upp och sitter längst bak i kyrkan. Bara för att veta att kanske sitter MT härinne med sin ljusa varma energi.
Om du ser någon som inte kan sitta still där nere, utan sprattlar lite upp och ner. Då är det nog jag :D

Kram

SVT Play. Gick igår sent på 1:an. Tack Louis. Du påminde mig varför jag inte ska dricka alkohol.
Ibland behövs inte så mycket för att hjärnan ska upp på det glasklara spåret som leder spikrakt fram.
Hej Monday du ska Ditåt -------> och ingen annanstans.

av att se din hälsning och läsa att du motstår frestelser och sug. Senast vi var i Katarina satt vi också långt bak och där var mycket sprattel, kommande och gående:) Oavsett kommer vi att vara nära varandra i hjärtat på söndag. Kl 15 är vi på konsert med Eva Dahlgren och kanske kl 18 i Allhelgonakyrkan. Kram / mt

Det var rent avtändande att se. När vätskan börjar hamna i kroppen för att levern har kollapsat och man får gå för att tappa ur 10 liter vätska åt gången och det som kommer ut ser ut som urin och man har 3 månader kvar att leva. Nä tack. Jag avstår. Jag håller mig nykter fortsättningsvis.
Samtidigt så tänker jag - Stackars människor. Glad att jag har tagit mig ur det mest akuta. Nu är det bara att hålla sig i schack.

Kram glada fina Anders

Emma79

...till Mosebacke igårkväll, en sådan fantastisk vårkväll. Gick över Katarina kyrkogård ( det var min väg till jobbet för många år sedan och många minnen kom upp ). Det låg en ros på Cornelis grav och jag tänkte på dig och din kamp och allt du skrivit här som jag läst de senaste månaderna. Gräset var nyklippt och det luktade hopp om sommar.

Ha en fin söndag ?

I går var sommaren här på riktigt i Stockholm. Jag tog fram cykeln, vände den upp-och-ner och tvättade den, oljade kedjan så den glänser!! Åt veckan provtur till söder, genar över Katarina,... Cornelis grav, och lämnar något. Ett litet glas? En blomma?

Cornelis grav är en liten samlingsplats. Han hade gillat det.
Jag vet inte varför jag dras dit. Kanske han har något att säga?

Jag ska ta en sväng förbi imorgon på dagen - då är jag ledig.
Just idag har jag kraften att vara nykter, imorgon är en annan
dag. Då kanske jag behöver er och Cornelis energi.

Kram

MM

Kämpe, kvinna, människa och mamma..Jag kan se dig i fantasin..När du går på Stockholms gator..Bestämda steg mot framtiden..Du har lärt dig mer och mer om just ditt drickande och beroende..Ha en härlig dag..Kram