Mitt ex eller vad jag nu ska kalla honom . Har supit bort 5 år av vår relation..från första dagen vi sågs tills nu. Jag har kämpat och kämpat och stått ut med så mycket, så man skulle kunna göra en skräckfilm av tiden med honom . Varför ?? !! frågar jag mig om och om igen. Rädd för ensamheten . Svar ja. Tappat all självresepkt och självförtoende : svar Ja.

Denna mannen har jag hållt på med . Kämpat emot den där jävla flaskan. Ärligt talat har jag nästan aldrig sett honom nykter
Helg : börja dagen med några 7.2 er så man är i form . Konstant drickande hela dagen. Somna i soffan för att sen vakna och dricka till 05 på morgonen.
Och helst skall man vara på krogen. Eller ha folk hemma varje helg ( gubben är över 50 år ) hans vuxna son har bett han dra. Och hans mamma dricker han tillsammans med och då blir det familjedrama vill kag lova .

Där har man stått med skiten upp till öronen. Känner mig arg . Utmattad och jävligt ledsen ...

Linda...

Idag rinner tårarna av ren förtvivlan. Jag vet inte vad kag ta vägen. Förnedringen fortsätter. Igår ringer han och beodrar mig att komma hem till honom och grilla . Nej nej nej säger jag dels för att jag inte vill. Och dels för att jag ska jobba natten . Bra säger han då går jag ut och raggar då. ? suck säger jag bara. Gubben är 50 år. Idag väcks jag av att han gör en fickringning antagligen. Hör hur det vrålas och skålas fnitter bland alkisar både män och kvinnor. Det vänder sig i magen . Jag mår illa . Hela min kropp blev helt matt . Hur mycket skit ska jag ta total förnedring. Och han bryr sig inte ett skit. Hur sjuk får man vara. Han har ju stannat i utvecklingen och super ner sig i botten. Men en sak är säker ..jag lyfter aldrig upp den fan en gång till. Aldrig .