Hej
Jag har problem med alkohol och mig själv.
Min bakgrund har varit brokig där jag tidigt fick lära mig att överleva dagen.
Fick tidigt "lära" mig att jag inte klarade av saker och var mycket värd vilket sänkt mitt självförtroende men samtidigt fått mig att kämpa för att visa alla andra att jag visst kan, dock har jag inte brytt mig om i den bemärkelsen hur jag mår eller vad jag kan.

Som barn upplevde jag många tillfällen med föräldrar som drack hejdlöst ibland och saker spårade ut totalt med blodiga slagsmål m m.

Idag har jag en familj som jag älskar utöver allt annat.
Jag har några få vänner jag också älskar utöver allt annat, en av dem har jag dock svikit totalt häromdagen.

Jag dricker inte varje dag och normalt inte heller mycket men det har dock hänt mer än en gång och denna gången fick det konsekvenser.
Konsekvenser som för mig är allvarliga pga : Jag svek den vän som betytt mest för mig under mitt 46 åriga liv, jag svek också min familj, jag förlorade mitt jobb som för mig var ett drömjobb.

Jag har dock kommit till insikten på ett väldigt dyrköpt sätt att jag har problem med att jag super hejdlöst ibland och att något ligger o triggar i hjärnan som gör att det slår slint.
Med hjälp av en psykolog och mig själv har jag kommit fram till orsaken.
Nu jobbar jag på att rätta till detta och ta tag i problemet, inte bara för min egen sak utan för min familj och min vän.

Kommer att skriva mer här då jag med stor sannolikhet behöver så mycket råd, insikter och andra reflektioner.
Tack för att ni läste detta
Tillsammans kan vi förändra oss.

Hej
Jag kan känna igen mig i en hel del av det du skriver, särskilt detta med att ibland dricka hejdlöst. Jag och även min omgivning betraktar mig som "periodare" och under sådana dryckesperioder går allt överstyr. All sans och vett är som bortblåst.
När du skriver:" ....inte bara för min egen skull utan för min familj och min vän." verkar det på mig som om du inte tycker att du själv är tillräckligt viktig. Har jag rätt i det? Om inte, ursäktar jag mig med att jag har, och har haft ,alltför lätt att se ner på mig själv. Självföraktet går för mig i armkrok med alkoholismen.
Tack för att jag fått läsa ditt inlägg.
Vänligen
Ikaros

John-Erik

Välkommen hit!
Känner igen mig i just barndomen. Det troliga är att det finns i historiken och att du kanske mår bättre av att vända på lite stenar
som du inte vänt på ännu. Kan vara smärtsamt.. Men ibland kanske nödvändigt..
Bra att du har experthjälp... Trist historia du berättar men det finns alltid utvägar som gör att du kan gå vidare
och bli starkare av. Livet är som att gå på en enda lång kurs i att leva. Man blir aldrig fullärd men kanske lite visare
med tiden..

Lycka till!

/John

Mirabelle

Det var allvarliga konsekvenser du fått lida pga alkoholen... Så bra att du har beslutat dig för att förändra situationen! Fantastiskt bra att du redan har psykologhjälp och har lyckats gräva fram roten till det onda! Jag tror på dig :) Du kommer att fixa det här. Välkommen till forumet!