av Dionysa

Våra behandlare skriver i sitt första inlägg i "Reflektioner & sånt" :
"I många fall kan man som anhörig få tipset (eller behovet av) att ”konfrontera” personen med beroendeproblem för att få till stånd en förändring... Men om konfrontation innebär att ställa någon mot väggen och tvinga dem till någon sorts insikt så brukar det sällan fungera. Snarare leder det till att personen känner behov av att försvara sig.
.... Att grunden för hela samtalet är att ”jag bryr mig om dig och jag vill dig väl”. Med ett medkännande förhållningssätt kommer vi mycket längre."

Ja, både klokt och riktigt skulle jag utifrån min erfarenhet genast svara! Fastän jag vet, – eller borde vid det här laget veta!, – så håller jag ibland på och flackar hit och dit, så det är skönt att höra den foten sättas ned! Konfrontation, krav, aggression,... är aldrig någon bra väg!
Återkommer säkert om detta längre fram, nu när jag bytt tråd!
Tack för att ni finns; ni gör ett jättejobb! //Dionysa

Annher01
ons, 2018-05-02 - 19:01

Det komiska i det hela med livet med min alkoholist. När han var på behandlingshem efter det har det varit absolut nolltolerans hemma. Som jag tror vilket har inneburit sista året med honom är jag den spiknyktra i vårt förhållande. Nu är det slut å vi ska skilja oss å flytta isär. ?

Nordäng67
ons, 2018-05-02 - 19:31

Dionysa att stå emot alkohol hemma! Det handlar väl om insikt och den rätta viljan! Att komma till den där berömda punkten när man har fått nog! Tycker numera att alkohol är riktigt skrämmande! Tycker alkohol har fått en stor plats i samhället överlag jämfört med för bara 20 år sedan! De flesta verkar dricka mer nuförtiden! Måste vara jättesvårt att vara alkoholist och vilja sluta dricka, fallgropar överallt och så lätt tillgängligt!

Dionysa
mån, 2018-05-07 - 20:58

Intressant att följa sin egen tråd bakåt i tiden, och se sig själv utifrån! Spontant undrar jag över vad den där människan, "Dionysa", eg håller på med,
Fattar hon inte!!?
Samtidigt vet jag ju att det inte är enkelt alls. Ett långt liv med en människa, att sedan skilja (på) sig, är som att falla ut i ett tomrum. Åtminstone till att börja med. Ibland har livet inget val.

Nordäng67
tis, 2018-05-08 - 20:39

av många fördelar med att skriva här! När man läser sin egen tråd ser man sig själv lite utifrån! Som du säger lätt är det inte men man har faktiskt makten över sitt eget liv! Även om det inte alltid känns så! Du undra vem du är! För mig, som läser dina inlägg, är du en klok, reflekterande, klarsynt och stark människa! Det är så jag uppfattar dig!

Dionysa
fre, 2018-05-18 - 17:25

Jaha, nu har mannen trappat ned sitt alkoholmissbruk rejält de senaste veckorna. Dricker nästan inte alls! Detta efter att hans missbruk höll på att få så katastrofala konsekvenser att han inte kunde neka till det längre. Spåren var så tydliga att de inte gick att förklara bort.
Så nu borde jag ju vara glad och tacksam och inte så här nervös och stingslig som jag i själva verket är!
Jag går helt enkelt och oroar mig för att det här bara är lugnet före nya stormar.
Dessutom genererar nykterheten en hel del konflikter och uppgörelser som legat på hög länge i spritdimmornas töcken.
Jag vet inte när och om jag debreafat klart. Det är inte så enkelt att förlåta, glömma och gå vidare, minsann- Speciellt som han inte verkar känna någon ånger inför vad han utsatt sin omgivning för. Frågan är öppen, varför han slutat dricka och vad han dragit för slutsatser.

Nordäng67
fre, 2018-05-18 - 21:33

dom slutar dricka när dom själva ledsnat inte när omgivningen ledsnat! Känns som en extrem form av egoism! Och när mitt ex söp då älskade han att prata om problemet, ”konflikta” om det! Men när han var nykter, järnridå ner! Inte älta och vara negativ nu hette det då!

Anxiete
lör, 2018-05-19 - 20:17

”Detgårbättre”:s inlägg men jag avstår.
Dionysa, det samlas så mycket inombords när den andra parten dricker att pysventilen måste få göra sitt jobb, oavsett om han är nykter eller ej . Det blir ångestladdat oavsett .... Är all strid värt detta ? Jag letar själv efter svar på min egen fråga...

DetGårBättre
tors, 2018-05-24 - 12:00

Vi är alla egoister i samma form när allt kommer omkring. Den som super gör det för att den vill och man bryr sig rent praktiskt väldigt lite om sin omgivning då även om man känslomässigt kan bry sig. Den som är nykter vill ju ha sitt "drömliv" fungerande. Och är det då någon som super och man störs av det kastar man över skiten där och säger att den är så egoistisk, varför slutar den inte för "min" skull. Vi alla är mer eller mindre egoister och det är inget större fel i det. Finns det bara mat till en av oss och den andre dör så vill vi ha maten och kommer antagligen slåss för att få den också. Vi kan styra över våra egna liv. Vill jag vara tillsammans med den "fulla", "feta", "fula", "egoistiska", "lata", "fattiga" eller vad det nu kan vara. Vi väljer sådana saker för vår eget mående. Vi är inte tillsammans med någon annan för att vi vill att den ska må bra - vi är egoistiska. I den bästa av världar så är ju den vi är tillsammans med den perfekta spegelbilden av oss själva utan ett enda problem. Nu ser det sällan ut så och det är enkelt att det blir en ytterlighet där den ena super och ev gör av med familjens pengar och hela karusellen som alkoholen kan ställa till med. Men bryt ner det så kommer ni alla se att det kan handla om jobb, var man bor, hur ungarna ska uppfostras etc. Allt detta måste ju stämma överens annars får den ena "ge sig" och då är vi på samma ruta att det är egoistiskt av den ena att bestämma. Valfriheten har vi dock alla och trivs vi inte med partnern så bryter vi och blir singlar istället - vilket alkoholisten i det här fallet kommer se som egoistiskt att du inte stannade kvar när denne behövde närhet och sympatier etc. Det är inget fel att vara egoistisk i flera fall. Vi alla önskar vi kunde styra vår omgivning men det kan vi inte och då finner vi oss i den eller byter vi omgivning!

DetGårBättre
tors, 2018-05-24 - 12:02

Många menar ju t ex att det mest egoistiska är att ta livet av sig. Vänd på det istället - är det inte mer egoistiskt av dig att bestämma att en annan människa måste leva för din skulle om den andre inte ens vill leva? Fundera lite på det utan att ha en förutbestämd åsikt och sen argumentera in absurdum för att det du redan tycker är det korrekta. Vänd på saker... se andra nyanser!

Dionysa
tors, 2018-05-24 - 22:57

Ja, det där med "egoism", respektive "altruism" och den ev skillnaden mellan dessa till synes motsatta ståndpunkter, är rätt fascinerande paradoxal; det har jag länge tyckt. Jag tror, och känner, att den största gåva jag kan få är när jag får ge någon annan – en gåva! Som Bibeln säger: "salig är den som ger..."
Hoppas du får ut något av det här samtalet "DetGårBättre"!

DetGårBättre
fre, 2018-05-25 - 11:14

Du ville att jag skulle utveckla mitt resonemang men när jag nu gjorde det svarade du med att leka struts som skulle ta hand om äggen och stoppade huvudet i sanden. Det känns ju lite oseriöst från din sida i dessa fallen. Du ber mig lägga tid på ett utvecklande resonemang men ger mig i stort fingret efteråt. Det är väl egoistiskt. Lite respekt i att svara på det jag nu utvecklade är väl det minsta _jag_ kan begära?

Dionysa
fre, 2018-05-25 - 13:48

"....är det inte mer egoistiskt av dig att bestämma att en annan människa måste leva för din skulle om den andre inte ens vill leva? Fundera lite på det utan att ha en förutbestämd åsikt och sen argumentera in absurdum för att det du redan tycker är det korrekta." säger du "DetGår..."

_??! Vem pratar du med nu? Jag har aldrig diskuterat människors rätt att ta sitt liv med dig, eller i det här forumet! Inte heller påstått att någon bör leva för min skull (Om jag varit ett litet barn hade jag förstås kunnat hävda det åt min förälder.)

Ditt resonemang om den egoistiske? missbrukaren, känner jag heller inte igen. Inte att jag strävar efter det "perfekta drömlivet", vad det nu skulle vara...!
Varje människa äger naturligtvis sitt eget liv och bör ta ansvar för det så gott hen kan. Samtidigt slutar min frihet där den andre människans frihet börjar.
Så trist att du uppfattar mig som oseriös, att jag "ger fingret" åt dig!, etc, etc. Du har ju rätt till dina egna känslor och tankar, men jag ifrågasätter det fruktbara i att du fortsätter dela dem på det här forumet, och fr.a. min tråd.

Rosette
fre, 2018-05-25 - 16:50

Ni har en väldigt intressant diskussion här i tråden som jag tror många kan känna igen sig i från bådas perspektiv.
Dionysa du beskriver tydligt hur det är för dig i er situation, där mycket av din tid och energi går åt till oro och ängslan över din partners sätt att dricka och beteendena knutna till drickandet. Även en önskan om att han ska må bra, vara lycklig och ta tag i sitt alkoholbeteende så som du själv har gjort. Du jobbar med att hitta sätt att hantera situationen på där du och din partner gör olika val gällande alkoholen, att skriva här i forumet är ett sätt för dig att reflektera och få stöd från andra. Att få en kommentar på att det är egoism att vilja att den andre ska ta hand om sina alkoholvanor kan kanske kännas lite svårt att veta hur man ska ta emot om jag förstår dig rätt.

För dig DetGårBättre är du här för att du själv jobbar med dina alkoholvanor, du berättar vad som hjälper dig, hur det går och du stöttar andra på ett fint sätt. Här i tråden ville du vända på ett perspektiv och lyfta hur det också kan vara. Man kan se det från en sida där alla människor vill sitt eget bästa och ser till sitt eget behov och handlar därefter. Du blev ombedd att skriva lite utvecklande och gjorde det och kände inte att du fick det svar du väntat. Såklart om man skriver väldigt långt och genomtänkt att det kan kännas som att man vill få lite reflektioner tillbaka, ibland känns de inte tillräckliga. Kanske kan man ta det personligt då, Jag vet ju inte hur det var för dig men uppfattade att du gärna hade fått ett längre svar.

Så som vi ser det från admin är det rätt vanligt att se detta från dessa båda perspektiv. En person som jobbar med att ändra sina alkoholvanor kan ju ha behov av att bli litad på, att känna att man själv får välja och ta steg när det känns rätt. Utan andras inverkan och försök till påverkan, medans andra personer är väldigt hjälpta av sina närstående och det kan kännas avgörande. Samtidigt som det kan vara så tufft för de som är nära av flera anledningar, när gör man tillräckligt, när gör man för mycket, varför sker ingen förändring. Kanske en ständig oro över någons hälsa med mera. Att vilja väl men inte veta hur.

Sammanfattningsvis då.. vi tänker att det är bra att det är variation på formuleringar och perspektiv i forumet, för så är det i verkligheten också. Ibland kan det nog vara lätt hänt man uttrycker sig så någon tar illa vid sig och alla är ju här för att man jobbat med något som kanske kan väcka starka känslor på flera sätt.

Vill väl bara säga att fortsätt gärna tycka olika och diskutera när det känns viktigt, på ett sätt så man kan lära sig från varandra. Det är vår önskan.

Ta hand om er och ha en fin helg!
Vänliga hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Dionysa
lör, 2018-05-26 - 15:22

Det är inte alltid lätt att förstå och bli förstådd, som bekant. Nu kom det ju också upp klassiska stora svåra frågor som det inte finns några definitiva svar på, förstås... Vi får fortätta grubbla och göra våra egna val som vi tar ansvar för som de förhoppningsvis vuxna människor vi är.

Dionysa
lör, 2018-05-26 - 16:49

Det är inte alltid lätt att förstå och bli förstådd, som bekant. Nu kom det ju också upp klassiska stora svåra frågor som det inte finns några definitiva svar på, förstås... Vi får fortätta grubbla och göra våra egna val som vi tar ansvar för som de förhoppningsvis vuxna människor vi är.