Hej! Min sambo som jag för tillfället väntar barn med har nyligen börjat dricka mer, det händer ca varje/varannan helg att han vill ut och dricka "ett par öl". Problemet är att han varje gång han kommer hem efter det så är det mitt i natten gapandes och skrikandes och luktar spritfabrik genom hela huset. Varje gång det händer ångrar han sig dagen efter och lovar att det inte ska hända igen. Jag har förklarat hur otrygg och illa till mods jag känner mig när han beter sig så men ändå så fortsätter det hända
. Detta pågår dock bara i perioder och han kan vara nykter i en/två månader för att sedan börja dricka stora mängder vid ett par tillfällen igen.

För en liten tid sedan så bad jag honom att inte dricka något alls eftersom att barnet kan komma vilken dag som helst nu och jag vill inte att han ska vara med på förlossningen om han är onykter, detta höll han med om och lovade att inte dricka något dessa veckor.. Han har sedan dess kommit hem som beskrivet ovan, dvs stupfull och odräglig två gånger på två veckor. Första gången spenderade han alla sina pengar på att gå ut och dricka och igår så gick han ut och drack för lånade pengar. Hans ursäkt var att han tycker det är kul, och att det är narcistiskt av mig att inte låta honom ha kul. Och att han egentligen inte bryr sig om han är full när barnet kommer, han hinner säkert nyktra till ändå tycker han.

Jag får väldigt ofta höra att jag måste ha psykiska problem som inte vill att han dricker. När han igår kom hem så sluddrade han och var lite ostadig men han ansåg sig själv vara spiknykter. Han har även ett indraget körkort pga rattfylleri som han för övrigt också anser är mitt fel. Vad är detta för beteende? Att inte kunna låta bli alkohol ens för några veckor nu men ibland kunna vara utan en längre tid i perioder? Att inte kunna gå ut och ta något glas och sen komma hem utan istället komma hem stupfull och bråka varje gång? Att bryta löften och förtroenden för alkoholens skull?

Det känns inte riktigt som ett beroende för mig men det är ju något som inte stämmer? Det som oroar mig är att han innan vi träffades drack 3 ggr i veckan och att han även stal pengar till alkohol av sina närmsta. Det han säger om det nu är att jag ska vara glad att han är snällare mot mig än han var mot dem.

Anxiete

Först och främst :Grattis blivande mamma ?! Du har en fantastisk tid framför dej !
Och med det sagt så vill jag be dej att läsa vad du skrivit. Om det var en vän till dej som berättat/skrivit detta , vad hade du gett henne för råd ?Jag vet vad jag hade sagt: Gå och vänd dej inte om ..... Lättare sagt än gjort, jag vet....

Anxiete

Först och främst :Grattis blivande mamma ?! Du har en fantastisk tid framför dej !
Och med det sagt så vill jag be dej att läsa vad du skrivit. Om det var en vän till dej som berättat/skrivit detta , vad hade du gett henne för råd ?Jag vet vad jag hade sagt: Gå och vänd dej inte om ..... Lättare sagt än gjort, jag vet....

Den du beskriver skulle mycket väl kunna skriva på beroendesidorna och sträva efter att sluta. I mina ögon beskriver du en högst beroende man som ännu inte har inte har insett, eller som inte vill sluta. Det här borde vara er bästa tid med ett barn på väg, grattis förresten! Men han väljer alkohol och skyller på dig.
Alkoholism är också en sjukdom som eskalerar. Han kommer att bli sämre. Du kommer kanske att behöva bestämma dig. Jag önskar er lycka till med barnet och hoppas att papparollen kan få honom att vakna till!

Nykteristen

Det låter som mig för 5 år sedan, då väntade vi vårt första barn och hoppet om att barnet skulle övervinna alkoholen stod som ett lyckorus runt mig....jag har aldrig slutat hoppas, dock blir sonen 4 år nu och han höll uppe förra året i 9 månader efter att ha blivit av med körkortet (rattfull) och då hittade vi tillbaka till varandra, vi försökte också med ett barn till vilket lyckades. Då i allt detta lovade han att äta antabus länge länge för han mådde bra och hade insett vad alkoholen gjorde mot honom o vår familj, tills han bestämde sig för att sluta med dom för att han va botad, trots bönande från mig att han inte skulle sluta för att jag visste vart d bar iväg och nu är han tillbaka på ruta ett igen. Dricker varannan dag om än alltid nåt även att d inte betyder stupfull varje gång. Jag är gravid i sjunde månaden och har fått nog nu. Jag kan inte leva med en man som prioriterar alkoholen före sina egna barn......
Jag vill med detta råda dig till att redan nu tänka ut hur du verkligen vill göra om d visar sig att han fortsätter sitt hårda leverne med alkoholmissbruk(vilket d faktiskt låter som han har). Leva med honom och hans alkohol eller gå och leva själv med barnet.