Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Att få vara någons idol just nu känns fantastiskt. Tycker ju inte att jag är värd det i dagsläget... Inser att jag nog byggde en hel del förtroenden under mina första månader här på forumet. Alltid bland de första att välkomna och peppa. Det mesta gick min väg då och jag försökte förmedla min positiva inställning så mycket jag bara orkade. Sedan blev det jag som behövde en massa stöd och förståelse - och det har jag fått. Med råge! Jag upprepar, här växeldrar vi.

Känns lite konstigt att inte vara först framme och göra inlägg i andras trådar som förr, men känner gemenskapen ändå. Och snart är jag där igen, kommenterar, peppar, ifrågasätter och allt annat som hör till. Jag ska bara... (som Alfons Åberg)... fixa en sak först. Nämligen den lilla detaljen att försöka att ta hand om mig själv lite bättre.

Ni är så himla bra, alla! ♡ Kram

Mirabelle

Jag tror inte det handlar om dålig karaktär. Du verkar generellt ha så stabil och plikttrogen karaktär, så det kan inte vara där skon klämmer med alkoholen. Du verkar inte särdeles flyktbenägen av dig heller. Miss Lyckads tankar om fysiskt beroende låter vettiga. Jag har astma. Kroniskt. Fysiskt. Ibland får jag attacker, trots att jag inte utsätter mig för sådant jag vet utlöser besvären. Det har inget alls med karaktär att göra. Kanske är det typ så med alkoholen för dig?

Tårarna rinner. Mitt inre skakar av besvikelse och frustration över att det inte blir något i dag heller. Hela min kropp skriker efter alkohol och jag vill inte ge den det (den tror att) den behöver.

Ännu en gång tog jag mig förbi ett Systembolag utan att gå in. Kunde inte ta en omväg den här gången utan var tvungen att passera i ett ärende. Tre gånger gick jag tillbaka, stod utanför och tvekade, men tvingade mig till slut att gråtandes sätta mig i bilen och åka hem.

Vilken jävla kamp som utspelar sig inom mig. Hur länge ska den pågå?
Månad efter månad. Orkar knappt vara stolt över mina vita dagar. Försöker bara överleva.

Hela mitt liv är kaos just just nu p g a omständigheter jag inte rår över. Det är ju jag som ska stötta min nyopererade man, inte han mig... Dessutom extremt stressigt på jobbet.

Mitt i allt ska jag klara av att vara nykter.

Tanken slår mig att det kanske inte är rätt tid att sluta. Men finns det någon fel tid? Självklart inte, all tid är rätt tid vad gäller detta, så jag kämpar på...

Och lite stolt över att jag klarade av att låta bli att handla tvingar jag mig att känna. Ler illa och mumlar fram ett "Det finns hopp!"

I dag är jag fanimig nykter! ♡

Emma79

Är så stark just nu, det dalar snart. Fan vad duktig du är!

Alkoholen ska bort den har inget där att göra. Kämpa på minut för minut!

Jag fick just ångestdämpande medicin utskriven för första gången och betättade för läkaren att jag I princip “smådruckit” varje dag I 20 år. Om jag ska må så dåligt att jag måste medicinera utan alkohol, är det inte bara bättre att fortsätta dricka då?

Hon bara tittade på mig, log och skakade på huvudet. Alkohol skulle aldrig ordineras av läkare. Alkoholen stjälper, hjälper ej.

Nu kämpar vi på var och en på sitt håll, vi har familjer o ta hand om, och oss själva.

Ajäveln kan dra tillbaka dit där han kom ifrån och du får Guldmedalj idag ?

AlkoDHyperD

Du är grym!
Och det är nu du verkligen behöver dina krafter, alltså precis rätt tid att sluta dricka. Du behöver inte ångest, skam, låg sjäkvkänsla, misslyckandetankar i den situationen du är i. Stoltheten i att ha klarat en svår utmaning är helt rätt för dig just nu!
Kram

John-Erik

Hoppas att du får tillbaka styrkan som du hade tidigare.
Finns ju inget man kan säga som lindrar mer än att du kanske ska tänka tillbaka på tider
du mådde bra och göra likadant nu som du gjorde vid det tillfället.
Stress är inte bra och du har ju då svårare iom detta...
Stressen klarar man dock bättre utan A säger ju alla. Det är ju säkert sant även om jag
själv ibland tar A för att klara den värsta stressen.
Har själv en bra nykter period nu och mår väldigt bra..
Håller tummarna för dig..

John

I dag mår jag bättre. Får nästan lite dåligt samvete av att skriva i förtvivlan. Men i går kände jag mig hjälplös, utan förankring i verkligheten, i världen.

Tack för all omtanke, det känns så bra att ni bryr er. Bryr er på riktigt. Erfarenheten talar och den är ärlig.

Nu sitter jag i solen och njuter. Lyssnar på min hockeytokige mans kommentarer framför teven och fylls av en enorm ömhet. Trots svår sjukdom tar han hand om mig. Klandrar mig aldrig även om jag tycker att jag förtjänar åtminstone några suckar. Men icke... Han förstår förstås inte fullt ut vad jag går igenom just nu - få utan beroende gör det - ändå stöttar han mig. Håller om, smeker och viskar tröstande ord, som till ett barn:. "Sch, såja, det ordnar sig, du är så fin, jag älskar dig..."

Jag är så lyckligt lottad! Och i dag har jag förmågan och orken att uppskatta det. ♡

Läst lite i din tråd. Du verkar vara så äkta och öppen.Du beskriver allt så bra och med insikt vad som gäller. Du kämpar med varje ben i kroppen det känner man..

Så Heja dig ???

Brukar inte skrika efter uppmärksamhet här, men just nu är jag tacksam över att åtminstone någon lyckats urskilja en alkoholkamp bland alla hälsokostkommentarer. ♡

Är alldeles för svag, snäll och konflikträdd för att ifrågasätta detta men just nu känns det som att kampen här på forumet - den mot alkoholen - hamnat lite i skymundan.

Hoppas att alla ni som kämpar mot abstinens, sug och annat A-relaterat fortsätter att skriva och berätta. Jag vill höra era historier.

Berra58

Främst är det ju stöttning o peppning, i vår kamp mot A som vi behöver, samt dela erfarenheter kring vårt egentliga problem.
?

Jag blir Vinäger att du tog dig igenom din gårdag. Man går ju faktiskt ur lite starkare varje gång. Självförtroende höjs lite för varje gång.
Du klarade ett bra val till. Hur nästa ser ut vet man inte, och inget man behöver fundera på.

Jag blir väldigt glad och varm av att läsa det.

Funderar som du och är också skräckslagen inför vad alkoholen kan medföra. Efter att ha varit bra, dåligt, bra är det nu helt upp och ner. Dricker för att få ro, tror jag. Varför dricker du? Behöver fylla mitt liv med andra sätt att vila. Du har stress på jobbet och oro hemma. Jag känner igen det. Har stått/står som du utanför systemet. Eller vid andra tillfällen när det finns tillgängligt. Och nu har det verkligen spårat ur. Ska skriva i min egen tråd om jag hittar den, men vill bara säga att jag så väl känner igen det tvångsmässiga beteendet du beskriver och det är svårt att känna igen sig ibland härinne. Dricker inte dagligen längre. Men kanske är det så att själva förloppet eskalerar och att man hamnar närmare o närmare avgrunden.

Jo jag håller med om att det har varit mycket ang hälsokost osv Vinäger.Men alla vill hålla sig nyktra och då tar man till allt som går.Det kanske fungerar eller gör det inte! Men tanken för mig är att om man lägger så mycket "tro" på det så kanske en dag när det är en helvetes dag eller när suget kommer som en storm så kanske man inte riktigt litar på sin egen förmåga och vilja.Pga man har lagt så mycket tillit på dessa produkter.Säger ABSOLUT inte att det är så.Vi alla kämpar emot suget,vi alla måste gå igenom de för att hantera de, känna och se vad som fungerar för sig själv. Det finns nog inga genvägar till det.Tror att man måste gå igenom processen så man vet vad man står och se vad man klarar av.Det finns ju en anledning till varför man tappade kontrollen till A och nu ska man ta tillbaka den kontrollen igen.Och det är ett "arbete" som jag TROR måste ske i sig själv.I tanke och känsla..
Sen säger j inte att jag själv har varit nyfiken på allt detta som skrivs. Men i slutändan så sitter jag inte här idag som A-list (nykter för tillfälligt) pga jag fick mindre vitaminer eller mineraler en gång i tiden! Jag tappade kontrollen helt enkel.Bedövde de jag kunde.Och efter vad j har läst här så verkar det vara så för många.Inte alla men många..

Med det sagt så känns det upplyftande att läsa dina texter.De är inga dans på röda roser.Men kämpar glöden har du fantamed ? Och du ställer dig faktiskt upp varje gång.Vare sig med gråt i halsen eller med ett "leende" och tro att du ska klara det. Du skrev att du knappt är stolt för dina vita dagar!! Halt där "lilla" du.De är dina nyktra dagar som visar vem du egentligen är. Grym och vass - En kvinna av stål.Glöm inte det. Låt inte A (-listen) förstöra/ta dom dagarna ifrån dig med.Lättare sagt än gjort (jag vet)
Sträck dig raklång,upp med haka och blick och gå stark framåt dom dagarna ?❤️ För då är du fri den dagen ?❤️

Menade inte att dissa någons försök att hitta lösningar för sug och missbruk. Är ju själv förespråkare för L-glutamin. Kände mig nog bara lite ensam i min kamp i går.

Fördelen de senaste gångerna är att det brukar bli lugnt ett tag efter en fylla. Det är som att det måste fyllas på emellanåt. I och för sig, fick kroppen som den ville blev det påfyllning varje dag som förr.

Sisyfos, gillar ditt nick! Varför jag dricker undrar jag också över. Räknade nyligen i ett inlägg upp flera vanliga anledningar som drickandet i alla fall inte beror på. Skrev nyss i din tråd att jag tycket att vi har liknande dryckesmönster.

MM, du har rätt i att man ska vara glad över varje rätt val just nu och inte fundera så mycket på hur det blir nästa gång.

Miss_blondy! Tack för fin respons. Den behövde jag nu. "En kvinna av stål" Kanske det, ingen kan ta ifrån mig att jag kämpar i alla fall.

Jag ska fortsätta att samla nyktra dagar. Och ja, jag ska bli bättre på att berömma mig för mina helvita. De är som sagt mångdubbelt flera under det halvår (i går) som gått sedan jag berättade för M och började kämpa på allvar.

Har haft panikångestattacker till och från hela helgen och börjar bli orolig på allvar. Funderar på att sjukskriva mig några dagar, även om det bär emot. Tänker att det kanske blir mycket värre om jag kör på för länge.

Håll några tummar för mig, tror att jag behöver det lite extra just nu. ♡ Kram

Emma79

..även att de är lite shaky just nu.

Imorse mådde jag sämst, har på riktigt aldrig mått så dåligt I hela mitt liv ( tja kanske någon tonårig kärlekssorg då ?) då spelade jag in en video med mig själv, rödgråten o uppsvälld o den ska jag fanimej titta på så fort jag mår lite dåligt nån annan gång. Av tacksamhet.

Ta lite ledigt om du kan, sätt dig I första Rummet. Gör något som får dig att må bra! ?

Mår lite bättre så kör en ordvits. Hoppas att det är ok.

- Vad blir man om man super i smyg?
- Hemlighetsfull!

Tack, jag ska bli bättre på att prioritera mig själv. Ska börja med jobbstressen.

Smart strategi att filma när du mår som sämst. Jag fotade mig en gång när jag var mitt uppe i den värsta sortens panikattack. Jag visade bilden i en mindre grupp och en av medlemmarna skrev genast: "Du är min idol! De där bilderna får vi normalt aldrig se, så de är superviktiga."

Hoppas att du får lite ro snart! ♡

Skulle tänka på mig själv och dra ner på jobbstressen, så tog semester i går. Alltså, det funkar inte att ha "fritt fram" för mig. Två liter (!) vin lyckades jag få i mig + 1 liter i måndags kväll. Det mest skrämmande är att jag tål mängden. Visserligen under flera timmar, men ändå... Sluddrar inte, balansen är ok, ingen märker något... Jo, jag somnar fortare än M, vilket aldrig händer annars. Men om det kommer upp kan jag skylla på att jag tagit en sömntablett.

Kollade i morse för första gången beroendecentrum i min kommundel och man kan komma på stödsamtal utan att journalanteckningar görs. Vet inte om det är den vägen jag ska gå eller om jag ska söka vc för mina panikångestattacker. Visst, det hör säkert ihop, men panikattacker vid stress fick jag innan jag började dricka på vardagar. Har dessutom en jättebra husläkare. Lite rädd dock att det tas prover och syns att jag dricker.

Fattar bara inte att allt gick så bra i början av mitt försök att bli nykter. Kanske går jag fortfarande och hoppas att den perioden ska komma tillbaka. Även för två år sedan hade jag ett uppehåll på ca 50 dagar som gick utan kamp.

Nu ger jag det till på måndag att bestämma mig. Är panikattackerna värre söker jag hjälp. Blir nog en nykter helg i alla fall, då M är med och vi inte tar något då vi är ensamma hemma. Skönt, men otroligt att jag inte klarar att fixa det själv. Den där stoltheten över alla nyktra dagar känns rätt avlägsen just nu. Bläää....

Ja Vinäger, hur komma tillbaka till styrkan vi hade, det är den stora frågan just nu...känner precis som du men blir också förbannad på situationen parallellt med ångesten. Panikattack har jag inte haft sedan i höstas tack o lov.
Min plan är att fortfarande försöka själv, måste klara detta!??