Det är riktigt drygt nu men vill höra fler åsikter. Vad skulle ni göra. Jag är gift med en man i 13 års tid. Han fick från jobbets del gå på behandlingshem för 2,5 år sedan. Från den dagen nolltolerans i hemmet. Fungerade bra första året men det sista året har mina barn talat om för mej att han dricker medan jag arbetar. Sagt å gjort eftersom han inte följer uppsatta regler mellan oss så får han flytta. Han vill inte ta öppenvården igen. Då är min gräns nådd. Men det är jobbigt, hanstår på kö till lägenhet nu i två mån. Medan jag ser honom boka VM biljett hockey. Vilket jag vet vad det innebär. Min upplevelse en av hans personlighet är ren alkoholist medan den andra är samma goa man jag blev kär i som har hjälpt mej från botten å att våga tro på kärlek hel enkelt. Jag är ändå osäker på mitt beslut på sätt å vis. Tack för ordet.

Om du har satt än gräns och sagt att han ska flytta så är det klokt att hålla den. Utifrån det som du beskriver så låter det inte heller alls orimligt att du har gjort det och som att du har gjort mycket för att hjälpa redan.

Det är väldigt vanligt att personer som dricker för mycket har en personlighet då de dricker och en annan då de är nyktra. Det är en naturlig konsekvens av alkoholen.

Det låter som att du å ena sidan känner att det får räcka nu och att du måste ta hand om dig själv, vilket du har all rätt till, samtidigt som du fortfarande känner dig osäker.

Om du vill så kanske du kan fundera på vad du skulle behöva se från honom för att du skulle kunna tro på att han hanterar sina problem och att ni kan fortsätta leva ihop? Om du kommer på något bra, så kan du kanske berätta det för honom, så att det är tydligt för honom vad du skulle önska.

Vad tänker du om det? Finns det något som han kan göra eller kommer det bli bättre för dig att bara hålla det du sagt?

/magnus
anhörigstödet & alkoholhjälpen

Annher01

Han behöver inget mer att bevisa talar bara om att jag tänker inte stå bredvid när han dricker oavsett. Har sagt att dricker han hemma något mer så får han flytta å jag skiljer mej. Vilket han har gjort. Alltså han ska flytta tack för inlägget?

Annher01

Jag vet ej vad jag känner. Ja problem med alkohol har han men hur? Hans bror med två små barn hemma å hälsar på. Hans bror håller sej nykter till kl 3 sedan går det utför dricka fort, det blir en middag ute. Jag säger åt min man jag kan stanna hemma.så du kan dricka. Men det gör han inte. Kan msn avstå om jsg säger näpp är man alkoholist då? Ändå följer han sitt beslut?

Annher01

Herregud.vad det är jobbigt när det är så påtagligt att han flyttar! Jag har/vi har tagit beslutet. Men min livspartner försvinner också mitt barns pappa. Det var jag som tröstade flickan inatt. Kärleken svämmar över men våga mitt beslut ellerhur. Hjälp

Fårstår att det känns tungt, men känns det inte någonstans skönt att ett beslut är taget?
Barnens pappa försvinner inte, de kan ju ses oavsett om ni bor ihop eller inte. Dessutom kan det ju vara väldigt skönt för barnen att få en uppväxt utan en alkoholiserad far på heltid.
Jag är säker på att du kommer att få det bra framöver. Blicka frammåt och upp med hakan!

Annher01

Jamen barnens pappa kanske försvinner han får ha barnet vårat om han är nykter som sagt. Annars är d stopp han får ha henne om han inte dricker annars är det kört med det också. Så oron över det finns ju kvar. Där är min begränsning vilket vi har separerat för.

Annher01

Vi har flyttat isär men idag känner jag mej ledsen. Veta hur han festat runt igår... vad händer sen första gången jag inte känner lycka för framtiden inte bara oro.....