Livet är verkligen ironiskt. Skulle jobbat extra ikväll. Men bytte passer för att åka hem och ha mysigt med älsklingen. Men han skulle iväg en runda, så jag passade på att städa här hemma och göra fint så vi kunde ha mysigt.
Sedan kommer han hem och senare skulle vi ut med hunden. Då ser och märker jag, han har druckit. Men när i hela helvetet har han gjort det utan att jag sett??
Nu ligger han full i soffan.. är så fucking jävla trött. Så många gånger jag har hotat, gråtit, skrikit o gud vet allt. Hur mycket ska man ta egentligen.......
Han säger (nu på fyllan) att antingen får jag acceptera detta eller så får jag dra.. ja valet är ju enkelt egentligen.. men nää, lik förbannat sitter man här och gråter och inte vill lämna. Varför kan han inte bara bli nykter.. det är min enda önskan... Försöker att inte bli arg, sur eller ledsen, men svårt. Tar det så jävla personligt. Jag kan verkligen inte vinna mot alkoholen hur jag än bär mig åt, och det är på nåt vänster alltid mitt fel.. hjärnan säger LÄMNA... men hjärtat säger stanna. Är det värt de, att må dåligt.. o gå och hoppas att hans jävla vilja ska komma nån gång så han kan sluta...
Vill bara...... Ja jag har inte ord för det.. Är så trött på löften som bryts, på elakheter.. Suck