Hej någon.

Nu gör jag ett desperat försök att förändra mitt liv fullständigt. Det är ingen som anar hur mitt liv egentligen är. Jag är framgångsrik på många sätt- karriär, utseende, socialt, fina ungar, fantastisk pojkvän. Men ingen vet vad som döljer sig under ytan. Jag är alkoholist. Jag erkänner det för mig själv nu högt och tydligt. Alkoholist!
Jag ser hur alkoholen har börjat skada mig. Mina tankar går långsamt, blivit trögare, jag har gått upp i vikt, ansiktet börjar bli plufsigt, lyckas inte med mina målsättningar, lyckas inte vara den mamma jag vill vara, alltid trött. Det känns som att livet rinner mellan fingrarna på mig. Jag har försökt ha uppehåll i mitt drickande många gånger. Men hjärnan lurar mig. Min hjärna säger att jag har kontroll, klart du kan dricka. Och när jag väl dricker så dricker jag. Dricker massvis och ofta. Nu vill jag sluta för alltid.

Mitt första steg är att inte låta hjärnan lura mig. Jag har förstått att det är beroendet som talar. Att det är DET som är beroendet. Beroendet har tagit över min hjärna och jag vill nu ta tillbaka min hjärna! Det kommer att bli en kamp!

Kanske blir jag redan imorgon lurad igen? Men jag tänkte ligga ett steg före genom att kontakta er, eller kanske bara skriva ut i tomma intet för att rensa mina tankar.

Min pojkvän sen sex månader tillbaka dricker knappt. Jag nämnde försiktigt idag att jag vill prova att inte dricka. Att jag har en hjärna som lurar mig och behöver stöd. Mer sa jag inte. Men han är en smart man, han förstår att jag syftar på ett beroende. Han kommer också att stötta och finnas där. Han vet dock inte hur allvarligt det är. Men jag vet. Och nu måste det bli ett slut.

Jag kan komma hem från jobbet sen dricka vin tills jag stupar. Under tiden är jag som en annan person som har kul! Trots att jag är ensam. Dagen efter är jag bakfull. Kan inte tänka. Ångest. Så går mitt liv runt runt i detta varv. Men min kille dricker jag nästan aldrig. Men vi har inte möjlighet att träffas alla dagar. Jag dricker i min ensamhet. Är 37 år.

Någon som just nu försöker sluta?
Kram

Välkommen hit! Ja det är beroendet som talar till oss..Inte så farligt, bara denna gång, alla dricker, du sköter ju jobbet, osv..Det finns många skäl att dricka tycker beroendehjärnan..Tillslut varje gång man har möjlighet..Det finns ett viktigt skäl att låta bli..Det är att man inte vill förstöra sitt liv och gå under..Det finns ingen som är alkoholberoende ( mig veterligen) som har ett gott liv, utan skam, skuld och ångest..Jo det går att supa bort ångest tillfälligt, men den kommer minst dubbelt upp tillbaka när man nyktrar till..På forumet finns stöd och peppning..

Guldfiskminnet

Jag blev alldeles svettig och stirrig när jag såg att jag hade fått svar. Nästan som en panikkänsla. Shit pommesfrittes! Det finns folk där ute som svarar mig när jag beskriver min värsta sida ? Tack! ?

Igår var jag på fest och träffade min pojkväns släkt för första gången. Jag halsade alkohol, briljerade (alltid med alkohol), folk älskade mig. Har ett väldigt socialt sätt när jag dricker. När jag inte dricker upplever jag mig själv mer tråkig och inåtvänd. Nästa helg ska vi bjuda över två vänner. De gillar alkohol. De förväntar sig tjatter in på småtimmarna. Men jag tänkte inte dricka. Inte min kille heller. Kommer de bli besvikna..? Men ska först klara av veckan. Sen helgen. Första milstolpen.

Du har så rätt. Jag ska bära med mig meningen när beroendet börjar luras- att jag inte vill förstöra mitt liv och GÅ UNDER. För klarar jag inte det denna gång så vet i tusan om jag någonsin gör det.... sista halmstrået greppar jag nu.

Ja! Jag hatar mig själv att jag dricker! Jag hatar mig själv för att jag har kastat bort mitt liv så här. Livet handlar inte om status och pengar. Det handlar om relationer, natur, närhet, upplevelser. Jag hade egentligen önskar sjukskriva mig, men då är jag rädd att jag verkligen skulle dricka. Behöver bara stå ut de närmaste veckorna. Hoppas att trötthet hänger ihop med alkohol? Att jag sen blir piggare?

Jag till och med dömer mig själv nu när jag skriver. Att jag skriver tråkigt. Att jag hade varit mer rolig och engagerande med alkohol. Dags att börja acceptera den mer tråkiga jag ? Det är min framtid!

Återigen tack för att du svarade! ??

AlkoDHyperD

Det var ärligt och naket beskrivande av dina känslor.
Kanske är det så även i verkliga livet? Att det är utan fernissa, när vi visar oss i all mänsklig sårbarhet, som vi verkligen är intressanta.
Den kritiske granskaren, självrannsakaren inuti våra huvuden, tjattrar oavbrutet men kan drickas till tystnad.
Sociala sammanhang brukar ofta ses som svåra i början av nykterheten, av olika skäl. Rädsla för att inte smälta in eller för att väcka frågor (bli avslöjad?). Oro för att man blir tråkig (jag blir personligen mycket tråkig om jag dricker, fokus på att säkerställa hög promille istället för fokus på sällskapet)

Om det behövs alkohol för att kunna sitta och tjattra inpå småtimmarna är antingen sällskapet och samtalsämnena för tråkiga eller så är det för lång tid fram till småtimmarna för att en nykter person ska orka vara vaken.

Och även om allt jag skrivit ovanför inte stämmer är det tusen gånger bättre att vara tråkig än att vara besatt av att bli berusad.

Kram

Det finns mycket böcker och filmer om alkoholmissbruk och beroende..Både på youtube och svtplay..Det är bra att se hur alkoholberoendet funkar..Mycket bra att skriva och läsa på forumet också..Jag läste på forumet i flera år innan jag beslöt mig för att sluta..Vi går olika vägar och gör lite på olika sätt.Men många av oss fattar tillslut att totalstopp är faktiskt lättare än att försöka minska på drickandet..Tror det är omöjligt om det gått till alkoholberoende..Du har goda chanser att sluta guldfiskminnet..Det krävs vilja, stöttning och förståelse för sitt egna sätt att sluta dricka alkohol. Vissa tar hjälp av sjukvården eller föreningar..Andra klarar av det på egen hand och forumet..

Välkommen till gemenskapen för likasinnade!
Du är så långt ifrån ensam du kan komma. Historierna kan se olika ut, graden av problematiken kan skilja sig, men alla här har haft eller har problem med alkoholen.
Stort av dig att blotta dig fullt ut för första gången. Det är ett stort steg och du har kommit till en viktig insikt.
Själv håller jag till inne på ”Förändra sitt drickande” då jag trots 7 veckors nykterhet har en lång väg kvar att vandra.
Mina dagar är inte längre en kamp att stå emot och låta bli att förhandla med mig själv, men alkoholen har varit en så pass dominerande del av hela mitt vuxna liv att jag måste lära om mig helt från början.

Jag heter Fredrik. Jag är också alkoholist.
Kram på dig!

Guldfiskminnet

Vill börja med ett stort tack till er som svarat mig och med hjärta stöttar mig!❤️

ADHD- jag har en rädsla att vara tråkig, men vet att med rätt samtalsämnen kan jag diskutera i timmar. Älskar djupa och utvecklande samtal. Igår berättade jag för min väninna att det inte blir någon alkohol för mig i helgen. Hon bokstavligen skrek rätt ut på jobbet - ”neeeeej! Du MÅSTE dricka!!”. Detta för att hon själv vill typ supa sig redlös för att hon känner att hon behöver det. Diskussionen fortsatte idag i bilen till jobbet. Mitt nej blev inte accepterat. Men jag står emot. Det är som att folk skulle tvinga mig se på slakt, eller tvinga mig att äta lakrits istället för hallon. Helt sjukt märkligt hur accepterat det är att tvinga på någon alkohol och accepterat i kulturen!
Kram till dig adhd!

Tack för tipsen miss lyckad! ❤️ jag ska verkligen grotta ner mig i detta för att övervinna beroendet och få tillbaka min hjärna. Jag har ett enormt stöd från min pojkvän. Han kommer direkt med smarta motargument till de som vill få mig att dricka. Liksom så självklara till ett nyktert liv. Jag kör på ett totalstopp. Inget annat fungerar för mig... har provat så många år i min ensamhet och aldrig fungerat.

Hej Granit/Fredrik och tack för välkomnandet! ❤️ Jag kanske är inne i fel forum? Jag är inne på tredje dagen utan alkohol, men har bestämt mig för ett liv utan. Svårt att orientera mig här men lär mig snart ? Stort grattis att du kommit så långt att du slipper förhandla med dig själv! Längtar dit, men går förvånansvärt lätt än så länge. Beror antagligen på att min hjärna känns kraschad. Är rädd för att jag kraschade den för alltid i lördags. Men gissar på att hjärnan har en stor förmåga att återhämta sig? Igår var jag på klass/föräldrarträff med ena barnets klass. De flesta drack. Men inte jag! ? Var inte ens sugen! Så nu börjar jag bocka av mina dagar. Stor kram Fredrik!!

En rolig sak. Kom hem igår kväll och hittade en halv Festis i kylen. Öppnade den och skulle ta en klunk. Spottade ut allt och tänkte ”fy fan, vad är detta? Vinäger??”. Var tydligen rosévin! Passande i en Festis ? Men hällde ut allt. Idag handlar om att stå ut med tröttheten. Nya tag imorgon! Förhoppningsvis piggare ??

Kram till er!

Vad härligt att du känner dig stark och redo att möta livet nykter med allt vad det innebär!
Du är på helt rätt forum, och huvudsaken är inte var du skriver utan att du skriver.

Hoppas dagen varit bra!

Smae

Grymt jobbat av dig!! Att inse och förstå att det behövs nolltolerans på alkohol är ett stort steg! Ett tips som funkade för mig var att efter några veckor nykter så började få mycket frågor om alkohol. Jag blev ifrågasatt varför jag inte drack. Det blir så otroligt mycket svårare att motstå alkohol när man blir pressad från omgivningen. Så jag ställde mig frågan hur gärna jag faktiskt ville sluta dricka och bestämde mig. Jag gick offentligt och till nära vänner ut med att jag inte kan hantera alkohol. För innan var det som att jag skyddade mig lite, som att en sida inombords hade en plan på att hoppas att dricka igen. Det var väldigt tufft för sidan inombords sa ”men hur ska du kunna få någon chans framöver att dricka om alla vet att du inte kan dricka?” På det viset slutade folk pusha mig, och man blir sedd som otroligt stark som delar med sig. Istället kommer stöd och kärlek.
Man tror att andra dömer, man ser sig som svag, tråkig, annorlunda, listan kan ju göras oändlig. Ändå får jag respons på att jag är så satans grym. För vi gör något inte många gör! det är ditt liv och det är du som ska må så bra du bara kan!
Du kommer fixa det här och otroligt starkt av dig!

Guldfiskminnet

Tack för kommentaren! Dagarna är bra. Laddar mentalt inför helgen. Imorgon är min stora utmaning. Fest. Vi bjuder på fest. Som tur är har jag en stöttande pojkvän som inte gillar alkohol. Börjar förstå vad han menar när han säger att han är glad över att jag inte ska dricka för då slipper han känna sig underlig och utanför. Hoppas att jag kan hålla honom/mig det löftet. Idag är jag säker. Men Imorgon är första erfarenheten.

Jag ska skriva mer i era trådar. Men detta är så nytt nu så jag bara ”super” in era texter...
hoppas att du får en fantastisk fredag!!! ?

Guldfiskminnet

Wow! Vilken text. Tack Smae!!! Just nu har jag inte vågat säga till någon hur illa min relation till alkohol egentligen är. Bara till er. Men jag kan egentligen se hur starkt det kan uppfattas av andra att säga det du beskriver. Liksom stabilt och självkännedom.

Jag märkte när jag pratade med kollegor om att jag inte vill dricka ett glas ens så blev det negativ respons. En ganska frispråkig kollega sa till mig att det är rätt kaxigt att säga så som jag sa. Trots att jag endast uttryckte mina behov och var tillåtande åt andra att får dricka. Kan förstå att för många är alkohol ett känsligt ämne, mycket känslor. Ska fundera på hur jag ska förmedla min ståndpunkt på ett bättre sätt framöver. Det du skriver tar jag med mig i mina reflektioner. Ska bara våga steget... 6 dagen nykter nu....

Funderar sen på att återkomma med min livshistoria. Ett sätt att få ur mig och förstå varför jag landade här. Men det är en del, trots mina 36 år.

Tack fina för pepp! Återkommer sen i din tråd för att läsa. Hur länge har du varit nykter?

Nu ledningsgruppsmöte.... sen helg med hjärtat!