Hej! jag mår fruktansvärt dåligt av att min vuxna dotter har svåra alkoholproblem. Det har kommit rätt hastigt på, även om tecknen funnits där i många år. Nu är det fullständigt galet. Jag har läst mycket här och har haft nytta av både beroendes och anhörigas berättelser och kommentarer. Men vill helst av allt höra mer från andra föräldrar till vuxna barn med alkoholproblem. Känner det som om jag själv håller på att gå under nu. Hör gärna av er med egna erfarenheter. Jag ger aldrig upp kampen för att hjälpa min dotter. Berättar mer om jag får respons. Det känns svårt att "outa" sig här men jag tror att det bästa för mig just nu är att få kontakt med andra. Känner igen mycket i inlägg från partner, och det ger mycket att läsa, men känns ändå som att det är annorlunda när det handlar om ens barn. Exempelvis känns frågan "lämna, eller inte lämna" helt främmande. Även om jag förstår hur otroligt svårt även det kan vara.

KullaGulla

Hej Ragna!
Jag är i samma situation som du. En stor del av min kraft, mina tankar, min sömn, min tid och mitt mående har ockuperats under 20 års tid av mitt barns livssituation. Jag har stöttat och peppat, betalat, ordnat, pratat och pratat med vänner och proffs.
Jag och ingen annan heller fattade att det handlade om alkoholmissbruk. Det var därför han aldrig skaffade sig en utbildning, en långvarig relation, en vettig bostad, körkort, barn och allt annat som ger ett anständigt liv.
Förra året förstod jag äntligen och påbörjade då min resa mot att bli frisk från mitt medberoende och depression som jag levt med i alla dessa år.
Jag valde mellan att avsluta mitt liv eller att försöka frigöra mig från mitt barn och hitta tillbaka till min livsenergi.
Det är en berg-och dalbana.
Fortfarande är mitt mående avhängigt av hans mående. Jag går in i mörkret när han är inne i ett återfall och de malande tankarna på honom släpper, och jag kan fokusera på mig själv, när han är vit.
Men jag kan numer avhålla mig från att ge mig in i djävulsdansen. Försöker att vara fast och stabil, men däremot säga det jag ser:
"Jag är så trött" "Du är bakfull"
"Pengarna är slut" "Du köper ju alkohol för dina pengar"
"Mamma jag kan inte komma på ditt kalas, jag har blivit sjuk" "jag vet att du drack igår kväll eftersom du skickade konstiga sms till mig, så idag är du bakfull"

Alanon har hjälpt mig, jag har suttit på deras möten och grinat i timmar. Men sorgen är en bottenlös brunn.
Jag läser mycket om alkoholism, just nu Carina Bång. Behöver lära mig om denna hemska sjukdom som bryter ner så många.
Kram och styrka till oss som ser våra älsklingar förstöra sina liv.

Mammamaten

Hej jag hoppar in här som ny. Jag har en syster som dricker för mycket. Detta kom efter 40. Och det gick fort. Hon är nu liksom personlighetsförändrad och min fina syster är som borta. Jag har haft ett par jobbiga samtal med henne men vet inte hur jag ska orka vidare.