.. frågade mig idag en sak. Fortsatte med 'är det för att du dricker för mycket?'. Min 7- åring! Han ska inte ens ha de orden i sitt medvetande. Inget som någon har sagt hittills har gått in i mig, men detta skakade om rejält. Min fina lilla son, hur kan jag göra så mot mina barn!

Igår tog jag beslutet att stoppa denna period innan det eskalerar, satt länge med antabusen i handen innan jag valde att dricka den. Har kommit över den där tröskeln och nu kommer det gå lätt ett tag framöver. Med sonens ord suddades det sista tvivlet ut om jag verkligen ska börja med antabus (Jag tar det i smyg, ingen vet). Men jag vet också att om några veckor är allt tipptopp, jag kommer må bra och allt kommer flyta på. Och det är då risken kommer vara som störst att dricka igen.

Jag vill inte utsätta mina barn för det här mer, men är så himla rädd för att jag kommer göra det!

Lollo77

Hur är det med dig? Önskar dig en fin helg❤️

Det är ok. Förra helgen köpte jag med mig vin hem, som jag såklart gömde. Drack folköl synligt så sambon inte skulle be mig köra någonstans. Han fick besök så jag drog mig undan med mitt vin. Min enda lediga dag förstörde jag med ångest!

Igår köpte jag hem ett 6- pack med folköl som jag drack när barnen och sambon lagt sig. Gömde såklart. Är så less på det, orkar inte hålla på så mer. Det kan gå rätt lång tid som jag kan hålla på så, gömma och smyga, utan att sambon märker något. Men till slut havererar det, varenda gång, och jag kan förstöra så mycket. Har satt in ett alkolås i bilen som håller mig hyfsat på banan. Kan inte smygdricka på dagarna ifall han skulle be mig köra någonstans. Är så tacksam för låset!

Nästa prövning kommer i helgen då sambon ska iväg över natten. Jag vill inte dricka, men är rädd att jag kommer göra det till slut ändå. Vill bara sitta och slappa på kvällen, utan att oroa mig för att någon ska komma traskandes in genom dörren och 'komma på' mig. Vakna dagen efter utan skuldkänslor och ångest. Jag ska verkligen försöka!

Hur går det för dig?

Som vanligt, vissa inlägg skulle man själv kunna vara författare till. Några detaljer som skiljer, men vad gäller A så är känslorna exakt desamma.

Jag brukar tjata om strategier, men det att du verkligen fixat en del, särskilt vad gäller alkolåset till bilen. Gud så smart! Annars tänkrr jag lite enklare förhindrande förebyggande åtgärder, som till exempel att boka in något med en kompis i helgen. Se till att du måste ha bilen... Inte vet jag, men det är ofta en förutsättning för att jag ska ha en chans att låta bli.

Hoppas du fixar det! ♡ Kram

Det känns så hemskt att skriva detta, men hade jag inte haft barnen hemma hade jag inte druckit. Det ska ju vara tvärtom! Men jag sitter liksom fast, kan inte göra något, bara känna ensamheten och ångesten. Lyssna på allt skrik och gap, lösa påhittade konflikter, gråt, hindra dom från att slåss o.s.v. Med två folköl i kroppen klarar jag det utan att explodera av stress. Bara att när de har somnat dricker jag upp resten.

Jag har allt tänkt tanken att jag borde köpa hem två folköl, för då kan jag inte köra förrän affären stängt. Kanske dålig strategi när man vill sluta dricka ? En kompis kommer eventuellt över en sväng, annars får jag ta mig an något projekt, har en del bilder jag vill redigera. Förra gången sambon var iväg lyckades jag ta mig igenom kvällen utan att dricka. Hemsk kväll, men underbart att vakna dagen efter.

Tack för peppande ord! ?

Ber om ursäkt om jag frågar något som du redan besvarat tidigare, jag har inte läst hela tråden. Men när jag läser ditt inlägg så tänker jag att du verkligen kämpar med att få alla pusselbitar att fungera, men att du själv blir allt mer trängd och använder alkoholen för att få ett lugnt "space".

Det är så bra att du uppmärksammat att det här är beteendemönster som riskerar att göra familjelivet ännu mer ansträngande och att du skriver här för att försöka hitta nya vägar framåt.

Jag undrar, har du läst boken "Fem gånger mer kärlek" Forskning och praktiska råd för ett fungerande familjeliv : en bok till föräldrar med barn mellan 2 och 12 år av Martin Forster? Om du tycker om att läsa så kan den säkert ge inspiration som kan hjälpa för att få en lugnare hemmiljö.

Skriv gärna och berätta mera - vad kan vara ett första steg för dig att få egen återhämtning och tystnad utan att det har med alkohol att göra?

Önskar dig en lugn och skön helg!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Carina, jag har funderat mycket på vad du skrivit och det är nog så det är. Alkoholen trubbar av mig. Jag blir inte lika känslig för stress och jag klarar av att allt går väldigt långsamt. Jag har haft små barn i 8 år nu och jag har kommit fram till att jag inte är en person som älskar småbarnsåren. Pappan har inte hjälpt till så mycket, utan jag har fått dra en stor del av lasset själv. Valde dessutom att vara hemma med dom så mycket som möjligt de första åren, ville minimera tiden på förskolan. Så mitt liv var att hela tiden vara med barnen, jag tappade alla mina intressen och jag umgicks aldrig med någon om inte barnen var med. Minns att jag kämpade hårt i början med första barnet för att göra saker som jag tyckte om, få lite egentid. Men jag blev alltid avbruten, kunde aldrig få lov att göra klart något och sambon tyckte oftast att det han gjorde var viktigare. Så med tiden gav jag upp allt.

När de har varit små har jag varit extremt stressad, har t.ex. inte klarat av att lägga ifrån mig dom. När jag har försökt har hjärtat bultat så hårt att jag trott att det ska hoppa ur bröstet. Sen var det som att jag höll andan tills jag hörde att de gnydde och då var jag direkt där och tog upp dom igen. Detta gjorde dom ju såklart extremt mammiga och jag kände mig ibland ännu mer kvävd. Eftersom pappan på det inte har varit tillgänglig för avlastning innebar det att jag inte kunde äta, kissa, duscha eller sova när jag behövde det. Framförallt sömnen har blivit lidande, till slut försökte jag inte ens somna eftersom jag snart skulle bli väckt igen. La jag mig ner skakade hela jag av trötthet, men jag kunde ändå inte somna. När minsta barnet var 14 månader kollapsade både kroppen och hjärnan och jag blev sjukskriven för akut stressreaktion.

Efter det har det blivit bättre. Jag började se till att få sova, slutade amma och barnet började sova lite bättre. Jag började träna och det har jag hållt fast i med näbbar och klor trots sura kommentarer från sambon eftersom det är så jobbigt för honom när jag åker iväg. Träningen får mig att må riktigt bra och det har han också insett nu. Jag började jobba heltid och har släppt pressen att barnen inte ska gå förskola. Det funkar riktigt bra faktiskt! Jobbet är min återhämtning. Här är jag aldrig stressad, lämnar kvar alla problem och trycket i bröstet ute på parkeringen, när jag går in genom grindarna blir jag helt lugn.

Självklart har jag också mått väldigt bra av att vara med barnen så mycket. Men de bra bitarna behöver man ju inte ändra på, utan det är ju de negativa känslorna man måste göra något åt. Jag har en väldigt fin kontakt med alla tre, vi har fina samtal och jag känner att de kan anförtro saker till mig. Jag genomförde en intervju med dom för skojs skull där de skulle svara på frågor om mig. En fråga var 'vad älskar mamma att göra?' och bägge stora barnen svarar 'att leka med oss, åka till lekparken, pyssla och bygga med lego'. Jag avskyr verkligen lekparker, men är riktigt glad att det inte har lyst igenom ?

När det gäller alkoholbiten har det blivit mycket bättre. Just nu känner jag dock att jag är på väg åt fel håll. Socialt drickande går alltid bra, vill hålla mig skärpt och dricker inte för mycket. Utan det är det andra drickandet som jag börjar tappa kontrollen över. Alkolås, jobb och träning håller mig i skinnet, men känner mig ändå rädd för att dagen ska komma då jag skiter i allt och sätter mig och dricker bort allt som är viktigt för mig. Varje gång jag väljer att dricka tar jag ju ett steg närmre den dagen. Snart är det semester och alla dricker hela tiden, kan känna oro över det. Har sett till att inte vara ledig för mycket.

I övrigt vet jag faktiskt inte vad som skulle behövas för att låta bli att dricka. Kanske om jag hade känslan som jag har på jobbet även hemma. Men hur jag ska komma dit vet jag inte?

Ursäkta romanen, det är väldigt lugnt på jobbet i natt och jag har som sagt funderat en hel del dessa dagar :)

Hittade boken på Storytel och ska lyssna på den. Har de två senaste månaderna lärt mig att lyssna på ljudböcker, något jag aldrig klarat av förut eftersom jag inte har haft tålamod. Så jag ser ju framsteg i stresshanteringen. Tack för tipset!

Vilka viktiga reflektioner Mellanmjölk! Det låter som att du är något på spåret gällande hur du pressat dig själv med väldigt lite avlastning. Och att det är "det andra drickandet" som har utvecklat sig till något destruktivt som är viktigt att förändra. Håller tummarna för dig!

Hoppas boken kan ge inspiration!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet