Hej.

Idag tog jag steget. Efter många månaders tänkande, mycket dåligt samvete och en ständigt klagande särbo och diverse idiotiska beslut var det som om någon (min särbo) slog mig huvudet i går när vi pratade om vårt förhållande. Inte bokstavligen men verkligen mentalt. Jag insåg vad jag höll på att förlora genom att förstöra mig själv och mitt förhållande för att jag inte kan dricka alkohol med måtta.

Jag har sedan över ett år tillbaka varit sjukskriven i olika utsträckningar efter att ha sprungit rakt in i den berömda väggen en dag. Det var dessutom inte första gången. Men den här gången tog det fullkomligt stopp. Jag fick dock otroligt mycket hjälp av mitt företag min särbo, psykolog, hälsocoach etc. Mot ett liv utan ångest, depression etc.

Problemet är att jag samtidigt, och redan innan, självmedicinerade rätt rejält med alkohol (vin) samtidigt som jag fick medicin mot depression ångest och sömn. Jag har gått på medicin i många år och har några gånger haft en vit månad efter en ruskig panikattack men det var länge sen nu. Jag har knappt haft en vit dag eller några vita veckor. Det blev inte bättre med sjukskrivningen heller.

Jag valde att vara lite ärlig hos det företag jag fick vård hos och det slutade med att de inte kunde behandla mig längre för de hade plikt att berätta det för mitt företag. Vilket jag inte orkade med. Så jag avbröt behandlingen men fick som tur var komma in på ett nytt ställe men skammen och rädslan för att säga sanningen hade satt sig.

På de nya vårdinrättningarna berättade jag bara lite och försökte att få det att låta som om det inte var så illa. Dessutom ljög jag många gånger om att jag knappt drack något alls längre fastän jag hade druckit dagen innan och skulle göra samma sak denna dagen. När jag slutade där (vid årskiftet) var jag eg inte ett dyft bättre och har egentligen bara blivit sämre.

För att göra en lång historia kortare... så tog jag idag steget och ringde till min läkare och sa som det var (storgråtandes). Hen fixade en tid hos psykolog redan några timmar senare och i eftermiddags var jag och träffade en fantastisk människa som inte dömde mig utan sa att jag var stark, modig och smart som berättade och kom dit. Hen och jag pratade och gjorde en handlingsplan för att komma igång snabbt. För det första skulle jag få en remiss till psykologer som jobbar med PDT (psykodynamisk terapi), för det andra skulle jag kontakta (hen kontaktade åt mig) kommunens alkoholistteraputer, för det tredje pratade hen med min läkare och kollade fortsatt kontakt, för det fjärde beställdes det prover för att ta reda på hur levern ser ut, d-vitamin, alkohol i blodet etc. Hen bad mig maila om de här sakerna inte kom igång som de ska och gav mig en mailadress (aldrig hänt innan, läkarfolk brukar inte gå att nå av förklarliga skäl). Hen bokade tid för återbesök så at inget föll mellan stolarna under semestern och lovade att höra av sig till alla ovanstående redan idag.

Jag tog mina prover (de kommer inte se bra ut men det är en sporre till att verkligen inte dricka mer) och åkte hem till min särbos ställe. Ringde och berättade för min särbo hur dagen gått. Sen ringer psykologen jag besökt och berättade att någon från kommunen skulle ringa redan idag. En halvtimme senare ringde de från kommunen och jag har fått en tid att träffa en samtalspartner redan i morgon för att se hur stora åtgärder som behöver tas.

Och nu sitter jag här. Urtrött som av en urladdning och av allt för mycket gråt men ändå hoppfull. Men inser att jag kommer behöva stöd för jag tror på intet sätt att det blir en lätt resa, även om jag bestämt mig. Dessutom är jag chockad över alt stöd jag fick idag men så otroligt tacksam att de tog det på allvar och att allt gick så snabbt, att vänta är det värsta som finns. Nu ska det bara hända ock jag ska göra jobbet. Men jag tog första steget. Jag vågade formulera mig och sträcka ut en hand.

Det jag är rädd för nu närmast är abstinens, jag har ingen aning om vad jag har att vänta mig. Den senaste tiden har jag i genomsnitt druckit 1-2 flaskor vin om dagen (ibland mindre, ibland mer).

Hoppas ni vill följa mig och ge mig stöttning och jag ska försöka göra detsamma.

Hälsningar

Sommarflickan2018

Ellan

Hej och välkommen till forumet!
Så modigt och starkt gjort av dig. Det krävs en hel del av oss för att vi ska släppa på skammen och berätta hela sanningen. Alkohol, utmattning o depression är ingen ovanlig kombination. Jag påbörjade min resa i nykterheten för dryga två år sedan och det var en salig blandning av ovanstående jag befann mig i. Till slut visste jag inte vad som var det egentliga problemet. Jag tog dock emot hjälp och idag lever jag i nykterhet. Började jobba heltid vid årsskiftet så det har varit och är fortfarande små steg framåt.
Förstår att du är helt slut efter denna dag. Och vet du, det är helt ok. Det enda rådet jag vill ge dig är att inte tänka för långt framåt utan ta en bit i taget. Det klassiska, att klara av en dag i taget. Glid med och gör som de råder dig till. Och framför allt, tacka dig själv för ditt mod idag. Detta kan verkligen vara början på en ny del i ditt liv. Där du får högsta prio och där du kan få må bra.
Varm kram
Ellan

Du är verkligen modig och klok som fattade detta beslut!
Nu kan det bara bli bättre framöver även om de närmaste dagarna kommer bli tuffa.
Ångest och sömnsvårigheter, hjärtklappning och svettningar brukar vara vanliga.

Skönt och vilken tur att du fick så mycket starthjälp av vården??
Du får säkert förslag på vad för hjälp som kan passa dig.

Lycka till nu och som Ellan säger, en dag i taget.
Läs mycket på forumet och skriv själv dagbok.Det är bra att få ner sina tankar så man kan gå tillbaka senare.

För mig betyder forumet allt för jag är en smygalkis, det är bara min sambo som vet något.
Forumet är min snuttefilt just nu...

Kram?

Välkommen! Jag hänger också härinne men har ibland lite rörigt omkring mig med familjen. Ingen av dem vet att jag skriver här och jag smålog lite för mig själv när jag läste att Fina Lisa hade forumet som en snuttefilt nu :-) Lite samma känsla som jag. Det tog ett tag innan jag lärde mig trådarna och inläggen här inne och jag tycker fortfarande det är svårt. Jag kan bli lite deppig när ingen svarar på "min" tråd men då besöker jag andras inlägg :-). Lycka till denna sommar utan vin och alkohol! Jag ska också försöka nu efter midsommar men är så himla rädd att bli klassad som tråkig och trist. Vi vill ju verkligen det här! Kram

En timme i taget, en dag i taget.
Precis som att man måste ta ett litet steg för att gå till Ica för att handla godis så krävs det fler för att komma fram till butiken.

Så andas, ta det lugnt. Det kommer gå bra. Välkommen hit och känn dig som hemma ?

Sommarflickan2018

Tack till er alla för ett så varmt och fint välkomnande. Jag ska läsa era trådar också och försöka var ett stöd på mitt sätt.

Jag har också varit smygalkis och gömt flaskor, glas etc. Jag har bestämt mig för att jag vill något helt annat med mitt liv. än att slänga ner det där vinglaset i nattduksbordslådan och låtsas som ingenting. Jag vill kunna vakna på morgonen sätta mig i bilen obekymrad. Jag vill kunna laga mat utan att jag måste dricka vin. Jag vill kunna känna smaker och ha ett mycket hälsosammare liv. Jag vill kunna sitta på en uteservering och dricka en cola eller en kaffe när alla andra gör det, sit för som nu, alla andra tar något alkoholfritt, jag tar vin. Det finns så mycket jag vill, som

Jag ska försöka lära mig vara snäll mot mig själv, det är väl en sak jag är väldigt dålig på. Jag var hos en samtalspartner idag och sa hur illa jag hade gjort min man genom det här beteendet. Hon frågade då hur illa jag hade gjort mig själv och när jag tänker så så blir det ju helt absurt att jag inte ens tänker på hur jag själv har påverkats av mitt beteende, att jag inte förstått hur skadligt det är att bete sig på det sätt jag har gjort.

Jag gick iaf och la mig spiknykter igår. Och klarvaken. Efter en dag då jag var så trött så jag kunnat somna stående av all ansträngning så var jag plötsligt klarvaken. Min man sa åt mig att andas. Nu hör till saken att jag genom min depression tar sömntabletter och trots det kände jag mig inte trött. Men sen måste jag ändå ha somna knall bom för jag minns inte så mycket efter det. Förutom att jag sov väldigt dåligt, ytligt. Det hade tydligen hörts på min andning också, jag andades väldigt lätt och ytligt. Jag antar att det är abstinensen som gör det och att det är något som kommer gå över.

Idag är en ny dag. Jag jobbar inte (sjukskriven) så jag har hela dagen på mig. Det har väl varit något av problemet, jag har varit så uttråkad det senaste året och sen lättstörd på kvällarna och bara längtat efter att kunna ta ett glas vin. Eller druckit en flaska vin på dagen innan familjen kommit hem. Jag tror det eskalerade någon gång i höstas. Jag bytte medicin (antidepp) för den jag tog verkade inte hjälpa (kan det ha berott på att kroppen främst försökte ta hand om allt vin jag hällde i mig måntro?) och en biverkning med den är att man oftast går ner i vikt. Inte för att jag behövde det men visst hade det varit trevligt. Men istället gick jag snabbt upp tio kilo. Och nu närmar det sig tjugo kilo. Jag inser att jag inte kan skylla på medicinen. Det är allt vin och allt hetsätande vissa kvällar då kroppen helt enkelt har skrikit efter nästan i princip vad som helst. Ovanpå detta har jag knappt rört mig.

När jag nu skriver ner detta och läser genom mina ord kan jag knappt förstå att det är mig själv jag skriver om. Det låter helt bisarrt att bete sig så. Nyttigt (och jobbigt) att se på det från "andra" hållet. Dvs hade jag läst om någon annan som skrivit så här så hade jag ju reagerat. Men jag har tydligen inte brytt mig tillräckligt mycket om mig själv för att göra vad som är bra för mig utan tvärt om. Så vill jag inte leva. Jag vill bli gammal och dö på ett "naturligt" sätt. Inte genom att supa ner mig.

Som ni märker skriver jag mycket, jag ber om ursäkt att inläggen är så långa, men det är mitt sätt att ventilera. Och jag hoppas ingen tar det fel att jag har höga mål för jag förstår att det inte är lätt (jag har slutat röka (för länge sen), det var heller ingen dans på rosor) och att motivationen, möjligheterna, stöd och hjälp ser olika ut för oss alla. Jag hoppas att jag har lyckats bygga en stabil grund av olika hjälpinsatser för att jag ska lyckas och mitt mål kommer vara att tänka positivt. Jag tror faktiskt inte jag hade klarat det utan den hjälp jag får så jag är otroligt tacksam och glad.

Nåväl, snart har det gått två dygn utan en droppe vin och det ska jag fira med att läsa en bok, dricka Cola och äta en god sallad som jag köpt med mig hem. Det är jag värd.

Tack för att ni finns här <3

Sommarflickan2018

Skönt att höra att det finns fler som jag med samma blandpromlematik och va glad jag blir av att höra att du varit nykter i två år. Så sjukt starkt. Jag blir verkligen motiverad och det tackar jag dig för, positiva exempel är precis vad som bygger på min motivation och min vilja just nu.

Varm kram tillbaka

SF2018

Sommarflickan2018

Jag är lyckligt lottad. I all missär har jag fått otrolig stöttning av vården och kommunen. Det motiverar mig ännu mer att jobba och kämpa för att bli nykter.

Tråkigt att höra att du behöver Forumet som snuttefilt. Vad säger din man om ditt drickande?

Jag var givetvis inte helt öppen med mitt drickande heller och jag pratade med en ganska nära kompis som nog inte alls förstått hur mycket jag druckit, det tror jag ingen har gjort. För jag har sällan blivit fullfull men mitt humör har varit pendlande och jag har antagligen varit ganska otrevlig och påfrestande utan att jag själv förstår det. Men jag tänker vara öppen med vad jag går genom för min närmaste omgivning så att även de kan stötta mig. För om de inte vet, hur ska de veta att jag behöver deras hjälp ibland.

Det är sjukt jobbigt, jag berättade som sagt för en kompis idag och jag får ta det lite som det kommer. Det finns redan några kompisar som vet, jag avslöjade en hel del för dem för ett tag sen och den konversationen gick inte så bra, jag var inte alls beredd på att få motstånd i vissa av mina åsikter. Nu ska jag sätta mig ner och skriva ett mail till dem och berätta vad som hänt. Det ska bli skönt.

Kram och tack för ditt stöd.

Sommarflickan2018

Jag berättade för min handläggare idag om att jag även anmält mig hit och hon tyckte det var superbra. Det finns liksom inte FÖR mycket hjälp att få känner jag just nu. För den dagen eller de dagarna jag inte är lika stark eller det är jobbigt så kommer jag behöva varje instans, eller iaf att någon instans stöttar.

Dock kanske jag inte berättar det för mina vänner eller man det första jag gör men jag skulle nog kunna göra det.

Jag ska in och läsa din tråd :-) Och jag hoppas också på en härlig sommar utan vin och alkohol. Jag tänker dessutom tvärt om, va skönt det ska bli att komma tillbaka till den jag var som var rolig smart, på alerten, full av upptåg, hade energi. För den största tiden av livet spenderar ju de flesta trots allt utan alkohol. Om någon tjatar på mig att jag ska ta en drink eller ett glas vin skulle jag nog bli förbannad. Eftersom jag aldrig någonsin själv skulle göra så mot en annan människa.

Du är inte tråkig och trist utan alkohol. Men i längden blir du tråkig och trist med alkohol. Nu låter det som jag sitter här och är kaxig men det är alltid lättare att ge andra råd än en själv. Så nu kör vi! Kram

Sommarflickan2018

:-D Vilken bra liknelse. Och tack för stöttningen. Ska jobba på andningen, vet att den är viktig just nu!

Tack för fint välkomnande och jag ska def känna mig som hemma. Kram

Sommarflickan2018

Det har gått ytterligare en dag och det har gått bra. Eftersom jag har en depression i grunden (eller om det är hönan och ägget) så finns det mer saker att tänka på men jag känner att det är lite lättare att se klart de dagar jag nu varit nykter. Jag har pratat (chattat) med vänner idag (som jag känt i över 20 år och känner mig som bäst) som bekräftat min mans bild av mig, att jag varit annorlunda det sista året. Det gör att polletterna som trillade ner i söndags fortsätter trilla ner.

Jag har dessutom tagit upp boken "Äntligen full kontroll" av Allen Carr som handlar om att ta kontrollen över sitt drickande eller rättare sagt, sluta dricka. Inte att se det som att ge upp eller offra något utan sluta och inte se det som en förlust. För det är det ju inte. Och att läsa boken med ett öppet sinne, vara skeptisk, vara positiv och se positivt på framtiden. Vi är ju alla olika men jag slutade röka tvärt genom att läsa "Äntligen icke-rökare" av Allen Carr" och eftersom den gav mig så jäkla mycket så har jag inget att förlora på att läsa den här boken.

I morgon ska jag till min handläggare på kommunen och göra en ASI-intervju för att se vilka områden som är viktigast att jobba med och om jag behöver mer hjälp än vad vi redan konstaterat. Jag ser fram mot det.

Jag kommer även prata med min läkare och få resultaten från mina provresultat och det känns skönt att få svart på vitt hur kroppen ser ut och att vara totalt uppriktig mot henne och personerna som nu står till mitt förfogande för att jag ska leva ett nyktert, friskt och gladare liv.

Ikväll har jag bestämt träff med min "bästis", som faktiskt redan för lite mindre än ett år sen tog upp med mig att jag drack för mycket. Hon satt helt enkelt och räknade glas under dagarna och insåg att det lätt kom upp i 5-6-7 glas vin varje dag (vi var på solsemester). Eftersom jag tydligen varit annorlunda det senaste året så har jag tyvärr försakat umgänget med mina vänner. Vilket gjort att jag känt mig extremt ensam de sista veckorna. Klart att ingen hör av sig till den som inte är så trevlig att umgås med.

Jag behöver bygga upp respekten och förtroendet hos mina vänner och familj och framförallt hos mig själv.

Hoppas ni andra har en bra onsdag och att de som har tittat på fotbollen idag känner vilken glädje och stolthet som bubblar upp inom en efter Sveriges otroliga snygga insats idag. Det gör i alla fall mig lite gladare, lite mer positiv och stolt.

Kram SommarFlickan2018

Sommarflickan2018

Inne på femte dagen och inget sug än (tack och lov). Ibland får jag tankevurpor och tänker på alkohol men de försvinner snabbt, mest vanan att ta sig ett glas till det ena eller det andra. Dock känns det som min ångest ökar och jag tycker att det är jobbigt att vara själv. Timmarna gå långsamt tills jag vet att jag får sällskap igen. Det är nog det jobbigaste, att tvinga sig umgås med sig själv de här första dagarna och allt vad det innebär i insikter, tårar, vad som behöver förändras etc. Jag behöver prata, älta och få ur mig skiten. Men jag kämpar på och försöker fördriva tiden.

Antagligen första nyktra fredagen på många år. Känns inte konstigt att inte dricka, känns konstigt dock att jag tillåtit mig själv dricka så ofta utan att tänka på konsekvenserna. Fick dock reda på att de blodprover som tagits på mig och som är klara är bra. Levervärdet var bra, blodvärdet var bra och vitaminvärdena som de ska. De som saknas är alkoholvärdet (som antingen är för högt eller inte, bör vara för högt och D-vitamin provet)

Hoppas det går bra för er andra. Tipsar om Allen Carrs bok Äntligen full kontroll. Men läs den bara om du verkligen vill sluta och inser att du har ett problem.

Trevlig fredag på er.

Sommarflickan2018

Så var det lördag och jag klarade fredagen även om den innebar mycket ångest. Främst för att jag är ensam (min man är på resa och vi har det dessutom lite (mycket) tufft just nu). Alla kompisar är iväg över helgen så därför blir det extra ensamt. Gårdagen kändes mycket som en transportsträcka. Att ta sig genom dagen. Inte för att jag var sugen på A utan för att tiden går så långsamt när jag är ofrivilligt ensam. i vanliga fall har jag druckit A och på så sätt fått tiden att gå och många gånger har jag velat vara ensam för att kunna dricka A. Nu vill jag inget hellre än att ha sällskap av min familj och dricka iskall Cola- Cola ost för vin.

När det kändes som mest jobbigt igår (eller, en av alla de gånger under gårdagen) fick jag ett sms från en vän som var på en "festival" en bit härifrån. Hon undrade vart jag var. Jag sa att jag tog det lugnt den här helgen och att jag inte orkade med människor. Det var helt ok. (givetvis). Men efteråt var jag glad över att hon iaf hade tänkt på mig (hon vet ingenting) och att det kändes som om någon där uppe (är inte religiös) försökte ge mig lite hopp. Jag var också glad, redan då, över att jag skulle vakna nykter och fräsch idag. Vilket jag gjorde.

Idag har jag pratat med min man, gått upp sent och tycker det är skönt att det är fotboll på tv igen så att jag kan fördriva tiden. I morgon kväll kommer min bästa kompis hem efter några dagar på landet och jag kollade redan igår om vi kunde träffas när hon kom hem. Hon vet allt så det känns skönt.

Ett problem jag har är att jag inte blir trött på kvällen och är "rädd" för att gå och lägga mig. Så har det varit av och till sen jag var blev brutalt dumpad i 19-årsåldern. Jag är rädd för alla tankar som drar igång. Nu är jag dessutom rädd för att de tankarna ska leda till ångest eftersom jag är diagnostiserad med GAD. & när jag är stressad får jag panik över att jag kanske kommer få panik. Moment 22.

Så jag undrade hur jag skulle klara kvällen i går. Men jag hittade en fantastisk talkshow (där de förvisso hade både vin öl och drinkar till gästerna vilket jag tyckte var lite sunkigt) som heter "The Graham Norton Show". Finns på SVT Play. Mycket rolig, jag skrattade högt många gånger och såg alla sex avsnitt som släppts. Kändes skönt att få skratta helt nykter.

Idag är första dagen sen jag blev nykter som jag jag hade aptit på morgonen, vilket var skönt. Jag vet att jag behöver energi för att orka med men har inte kunnat äta förrän sent på kvällarna eller öht. Så kaffe med mjölk och två mackor med smör fick jag i mig. Bättre än inget. Annars dricker jag bara massor av vatten och Coca-Cola just nu.

Och idag är det alltså lördag, med VM-fotboll, noll alkohol och förhoppningsvis en skön dag.

Kram till er alla (de som orkar läsa alt jag skriver)

Det är fint att läsa om andras vardag och tankar. Tycker du gör det jättebra som fixar att vara nykter trots att du är ensam och inte helt igenom glad (om jag tolkade det rätt). Kram till dig idag!

Sommarflickan2018

Tack, jag behövde få höra det <3.

Nä jag är inte alltigenom glad eftersom jag genom alkoholen har skadat mig själv och andra och förstår det nu. Att acceptera det är jobbigt men nödvändigt. Samtidigt är jag glad att jag inte vill dricka. Så båda känslorna finns där, lite om vartannat. Antar att det måste få vara så ett tag och att istället för att försöka bedöva mig så att jag inte ska känna så behöver jag ta mig genom de här känslorna. För jag var verkligen inte glad när jag drack och det märker jag så tydligt nu. Och jag vill vara glad. På riktigt. Så det är bara att kämpa på och låta känslorna få komma fram och försöka reda ut dem allt eftersom.

Kram tillbaka!

Inbillar jag mig eller...?
Visst känns det som nykterheten bara blir bättre och bättre? ?

Du har ju också några vita dagar bakom dig nu.
Tycker det är intressant att läsa dina välskrivna inlägg.
Du är lyhörd och empatisk och det är sådan energi man mår bra av.

Kramar???

Sommarflickan2018

Vilka fina ord, jag blir otroligt glad att läsa vad du skriver. Tack! ?

Det är precis sådan jag vill vara. Lyhörd och empatisk. Men även mot mig själv.

Ja, detta är dag sex och jag tycker att det går lite lättare. Kanske för att jag blir mer och mer klar i huvudet och mer och mer förstår (genom samtal, böcker och detta forum) vad jag har sysslat med och utsatt mig själv och andra för. Dessutom har jag för första gången sett klart vad det är jag riskerar att förlora genom att jag förgiftat mig varje dag.

Stor lördagskram till dig! ?

Sommarflickan2018

Sju dagar sen jag slutade. Idag påbörjar jag dag åtta på väg mot ett bättre mående och det liv jag vill ha. I går valde jag att hålla mig ifrån forumet. Jag har en tendens att "over do it" så jag försöker tänka på att inte snöa in allt för mycket. Rätt eller fel, det får tiden utvisa. Istället läste jag ut boken "Äntligen Full kontroll" och det kändes bra.

Det är fantastiskt skönt att vädret är bra så att det är enkelt att bara gå ut i trädgården och sätta sig och läsa eller sola, att VM pågår för fullt och förgyller mina eftermiddagar och kvällar. Jag har fixat att vara ensam i flera dagar och första helgen nykter känns underbar.

Min sömn är dock sådär och jag känner inte alls av den trötthet som många andra pratar om (på gott och ont). Jag har väldigt svårt för att somna och tar sömntabletter men försöker hålla antalet nere. Samtidigt som jag har dragit ner på mina ångestdämpande. Jag är medveten när jag tar dem och försöker i det längsta dra ut på det och har minskat ganska ordentligt den här veckan som gått, för att inte ersätta det ena med det andra. Nu ska jag försöka stabilisera intaget ett tag innan jag sänker igen. Som sagt, har en tendens att försöka göra allt samtidigt och till 200%.

Den här gången är jag dock medveten om vilka (iaf några) fällor som finns, dvs mitt brukliga sätt är min största fallgrop. Men jag har ändrat mycket den här veckan. Slutat se tv-program jag brukade titta på (för det sammankopplar jag med att dricka vin), slutat läsa massa bloggar, dragit ner kraftigt på Instagram och Facebook. För jag vet att det inte är bra för mig och när det är sommar och sol och semester så är det många som lägger ut bilder på alkohol eller skriver om alkohol. Det är så oerhört tydligt hur accepterat det är med alkohol och jag blir faktiskt lite förvånad över att det är så många som lägger upp sådana bilder och texter. Jag har aldrig sett på det så innan (för jag gjorde ju likadant) men plötsligt är det så tydligt.

Jag kommer och vill inte kunna dricka igen. Jag ser på alkohol som ett gift, precis som cigaretter, och vill inte förgifta min kropp och vill inte att alkoholmonstret ska bestämma över mig och min kropp. Det är den nyktra och logiska sanningen. I dimman kunde jag inte tänka logiskt, något jag brukar vara stolt över, att jag är smart och logisk, och så vill jag inte ha det.

Så jag ser fram mot den här måndagen, den här veckan och framtiden, den kan bara bli bättre utan alkohol.

Ha en härlig måndag alla kämpar!

Sommarflickan2018

Idag vaknar jag nykter och lite utsövd. Vackert väder ute, mannen är på väg hem och Sverige spelar VM-match som jag ska se med en kompis. Det blir en bra dag det här. Iaf VM och vädret, med mannen vet jag inte än men det ger sig å det ena eller andra hållet.

Ha en härlig tisdag alla!

Ellan

Tiden är din bästa vän, det sa en klok terapeut till mig när jag gjorde min behandling. Och för mig stämde det så väl in. När det kom tyngre dagar och rastlösheten var påtaglig så fick jag tiden att gå igenom att se någon film, ta en promenad, spontanutflykt med kvällsbad, målade naglarna, ja vad sjutton som helst så tiden gick. Och med tiden blev de nya vanorna stabilare. Tänkte på det du skrev tidigare om att förändra saker och inte göra saker som vi starkt förknippar med vin. Klokt! Byta soffhörn kan vara en sådan liten grej. Försköningen av alkohol är stor i hela samhället. Och på sociala medel är det ju nästan löjligt... jag fascineras av att när det ”firas” så är det med alkohol, när en semester ska börja så är det alkohol. Tom när flyget går på morgonen så skall det hinnas med alkohol. Det är ju helt galet i mina ögon. Men det är ju mitt nyktra sinne som ser det så...
Skönt att läsa att det går framåt för dig och att du kan glädjas i det.
Kram
Ellan

Sommarflickan2018

Hej kära forumvänner.

Idag slår det över till dubbelsiffrigt för mig, 10 dagar utan A!

Igår var en påfrestande dag på många sätt. Min man är långt från redo att ha ett riktigt förhållande just nu och behöver tid. Det kan jag förstå. Samtidigt så är det inte något jag kan lägga ner allt för mycket ork och energi på för då tar det fokus från det som just nu är viktigast. Men jag vill gärna ha raka svar och besked och det verkar jag inte kunna få. Han försöker hålla mig utanför sitt "liv". Jag är med men ändå inte. Han är svårläst och det är rätt påfrestande. Det ger sig men oavsett vad kommer jag vara mer rustad för en riktig separation utan alkohol än med. Jag känner mig starkare nu.

Nåväl. Idag ska jag till kommunen för återkoppling på min ASI-Intervju. Det ska bli intressant men jag är nervös. Undrar vad som kommer återkopplas :-)
Jag fick även ett samtal i går om tidbokning hos psykologen och ska dit om 10 dagar. Skönt.

Idag är det stekhett och jag tänker mig en dag på stranden. En god bok, kaffe, kall Cola, hemmagjorda smörgåsar. Kanske lite sommarprat från P1. Får se om jag lyckas få med mig någon som sällskap annars åker jag gärna själv.

Ha en härlig tisdag fina ni!