av CamillaB77

Nu finns det bara en väg kvar och det är uppåt säger dom. Eller det är ju bara att sluta..... Sluta med vad?
Ha ångest eller må dåligt? Att inte kunna få somna på kvällarna pga allt grubblande och alla tvångstankar?
Jag vet inte vad jag "BARA" kan sluta med så enkelt som många säger att det är. Människor som ofta aldrig har haft djupare problem kan inte säga åt en ångestfylld person med sömnproblem att det är ju "BARA" att sluta....
För mig är det för djupt. Jag har börjat dricka vin för att få sova en timme till....bara EN timme till.
Jag heter Camilla och är 40år. Jag har 4 underbara barn som är 7, 10, 12 och 16. Bor på landet och pendlar 10 mil om dagen till mitt heltidsjobb. Är gift men särbo pga vi har börjat skylt alla problem på varandra. Jag har vårdnaden av barnen som är rädd för sin pappa. Speciellt när han har druckit. Många gånger hoppas dom att han hinner somna innan han blir elak. Han slår aldrig, men många gånger har jag tänkt att ett slag och en blåtira går över tillslut, men ord sätter sig som en igel både i hjärtat och hjärnan. Ord som: din jävla sopa, din jävla nolla. Sämre mamma får man leta efter, kan du aldrig göra någonting bra? Finns den någon fler som dig. Du borde ju fan flytta så långt här i från som möjligt. Världen skulle se så mycket bättre ut i mina ögon iallafall.
Kan fortsätta länge. Under tjugo år har jag fått höra till och från när han sitter och grinar för han älskar mig så mycket till han tvärvänder efter en tid till ditt jävla äckel.
"PERIODARE" Japp, verkligen. Att få tassa och smyga för att vänta till man vet vilket humör han är på är vanligt än idag. Under åren som följts har mitt självförtroende sänkts i hemmet. Aldrig någonstans annars har jag mått dåligt. Allt det dåliga är mitt fel, men se så bra Han är.
Efter många om och men kom vi till augusti ifjol. Jag fick då reda på att han har träffat en annan kvinna under 4 månader.
SMSbevisen vad dom skrev åt varandra och vilka bilder dom skickade blev droppen. Jag fick panik och ville härifrån snabbt.Jag bokstavligt SPRANG till socialen och bad om hjälp. En hjälp som jag måste ha för att komma härifrån. Han visade ingen ånger. snarare tvärt om. Han skulle verkligen sakna någon att prata med och hon var ju så mycket bättre än vad jag någonsin skulle bli.
När han fick reda på att jag sökt hjälp fick han panik. I den paniken SPRANG han och köpte mig och barnen ett hus. Ni kan tycka jag är nåt konstigt ord när jag säger att han gjorde fel. Jag hade TVÅ tryggheter i mitt liv. Han och huset där vi bor. Det är nog en liten bråkdel av många som INTE säger att han/hon skulle aldrig göra så mot mig. Den här gången var det verkligen så. Dom som finns i närheten av oss trodde inte det om honom, definitivt inte jag. Visst han är/var ett rent svin mot mig hemskt många gånger både i ensamhet och bland folk,,,men inte han. Efter vi flyttat hade jag inte bara tappat min make utan även min bästa vän och trygghet. Det är bara han som vet hur man lugnar ner mig när jag mår dåligt.
Trygghet, ärlighet, trogenhet, bästa vän och make tog han ifrån mig samma sekund han bestämde sig för att börja träffa henne.
Det är nu vi kommer till mitt drickande. Jag gav upp. Aptiten försvann, kilon rasade, jag slutade sova och blev sjukskriven. Jag och barnen bodde i huset i två hela månader. Maken hade flyttat till sina döde fars hus. Han orkade inte bo kvar där själv. Det är därför jag sa att ni kommer nog att kalla mig för nåt konstigt ord. Han visste att jag älskade vårt hem mer än han. Han borde väl kunnat packa och flytta dit på en gång istället för att köpa det där huset.Då skulle han sluppit att tappa massa pengar. Jag och barnen bor tillbaka i huset nu och har precis sålt det andra. Maken bor kvar i pappans hus. Mitt psyke och sömnproblemet är en stor anledning till varför jag dricker. JAG FÅR SOVA EN TIMME TILL. Jag dricker inte varje dag och nu har jag fått hjälp av läkare och social.
Det sista jag gjorde nu är verkligen droppen. JAG HAR KÖRT BIL FULL. Jag trodde inte jag kunde må sämre än vad jag gjorde, men det kunde jag.
På nationaldagen får jag reda på att han har gått till henne igen. Vi har aldrig gjort slut, det har inte funkat bra, men vi har inte lämnat varann och vi tänkte låta varandra vara så länge. Allt har varit till och från, men vi skulle fortsätta när vi var mogna, men så går han till henne och jag kan bara vänta i timmar innan jag märker att han kommit hem. Många tror att den händelsen kunde spela in varför det small i pannan på mig som gjorde att jag sätter mig bakom ratten full. Vet inte. Jag har inga svar. Inte ens något IDIOTISKT svar. I min värld finns det inga svar. En lång historia kort. Idag när jag skriver, väntar jag på en rättegång i sep.
Har kontakt med socialen vanlig läkare och väntar på en remiss till psyk. Har fått sömnmedel och ångestdämpande. men mår uruselt efter vad jag gjort. mina kontaktpersoner fattar inte hur jag kan stå på benen när jag berättar min historia. Dom tror att det var meningen att det skulle bli så här, för att jag känner av en förändring. fråga mig inte hur, men nu börjar alla mina tårar som jag burit på, alla känslor har kommit upp till ytan. Min kontakt genom socialen anser att jag kan inte börja läka innan jag får sova ut ordentligt. Jag är så uttröttad att jag inte tar till mig något. Jag bara gör, är uttröttad och och går omkring i en dimma. Klumpen i magen som jag har haft i alla år är inte borta, men mindre. tårarna bara kommer utan att jag ens märker något och det är bra säger dom. En stor fet finne sitter i maggropen på mig och tårarna är innehållet som ska ur. Sen vill dom att jag ska sättas på Al-anon.
Jag har fått en hjälp som jag tror ska hjälpa mig. Jag fick tips på den här sidan och jag har suttit och läst. Läst på många rader och får en styrka genom att se vad människor har upplevt. så mycket likheter och olikheter. Vill gärna dela min historia för andra. Något som jag har lärt mig är att så länge jag mår dåligt kan inte människor runt mig må riktigt bra. Jag måste fokusera mig på mig själv för första gången i mitt liv. Det kommer inte bli lätt. Jag har haft alkoholister runt mig i hela mitt liv, men jag vet EN sak och det är att jag ska banne mig inte hamna där. Ta vara på er ALLA.

Nykteristen
mån, 2018-06-25 - 20:07

Låter som att du fått stå ut alldeles för mkt i dina dagar, men d låter också som att du vaknat till liv gällande din situation och vad som behövs för att du ska må bra och kunna vara den mamma som du vill vara och dina barn behöver.
Jag har inte tagit mig ur mitt alkis-förhållande än utan sitter nog egentligen mitt i en härva så stor så att jag har svårt att dra i nåt av snörena för o se vart man ska börja.....men nåt som hjälpt mig väldigt mycket i mitt uppvaknande av medberoende och allt so hör till är denna sida. Att skriva av sug anonymt så man kan vara sådär brutalt ärlig som iallafall inte jag är mot någon överhuvudtaget är så himla befriande. Bara komma in här o skriva att man är så arg, besviken på sig själv, sitt liv och allt vad ens alkoholist har gjort o gör. Det gör att man faktiskt blir lite lugnare och tillfreds för stunden för man vet att det finns dom här som bryr sig och framförallt vet på riktigt hur det är att må skit, att bli behandlad som skit men också hur det är att ta tag i sig själv och faktiskt komma ur det liv man sålänge levt. D gör att man får styrka. Så håll i här o skriv, läs o se d som en dagbok för dig själv att vara öppen och ärlig mot dig själv. Nåt man inte är så ofta tyvärr i vår situation!
Gällande alkohol och rattfylleri, så kan vi inte döma dig.....du vet vad du gjort och du vet vad du måste göra, jag tror d räcker tillräckligt väl!

Anxiete
mån, 2018-06-25 - 21:39

Du har en tuff tid bakom dej och en tuff tid framför dej. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du och barnen får all hjälp ni behöver ! Ibland hjälper det att lätta på trycket , det kan du göra här, anonymt , fortsätt att skriva om det känns som det hjälper. Kram ?

CamillaB77
tis, 2018-06-26 - 10:55

Det här är en sida som gett mig och barnen något. Det känns så skönt att kunna skriva och "prata" med människor som förstår vad jag pratar om.

InteMera
tis, 2018-06-26 - 13:29

Det som kommer starkast emot mig av det du skriver är ett nödrop från en ohyggligt stark kvinna som bara tappat riktningen i livet! Att du tar ett glas vin som lätt blir för mycket det också, är nog bara din övertrötta reptilhjärna som söker en sista väg till ens en liten stunds avkoppling. Du går på övervarv och ser inte var du ens ska börja för att få ordning på allt. Modigt och starkt att skriva här så rakryggat och brutalt ärligt mot dig själv! Bra jobbat!

Här på forumet är du inte ensam, vi fattar vad du går igenom för vi alla här har vår lilla egna del av helvetet vi lever med, så fortsätt skriv och lämna här de svåraste orden som du behöver få ur dig och känn hur det lättar i hjärtat. Släpp ut ångan så ska du se att sikten klarnar!

Du vet själv vad du behöver göra, vad du måste och vad du vill så det behöver vi inte skriva på näsan åt dig men vi finns här och backar upp, stöttar och kanske kan ha nåt litet hjälpsamt råd nånstans på vägen.

Vad kan du göra just nu, i denhär stunden för att må lite bättre? Sitt två minuter på en bänk och blunda i solen, vad som helst som för ett enda ögonblick tillåter dig att andas fritt. Börja med nåt riktigt litet bara för att visa din hjärna du har kontroll, sen kan man steppa upp vartefter till de större besluten. Den tekniken har funkat bra för mig när allt omkring är kaos, att just där och då ge mig själv en två minuters timeout och rensa hjärnan och bara andas. Längs vägen blir man sen starkare att fokusera på det viktiga och man lär sig ta för sig och sluta vara dörrmatta. Du har en vilja att må bra, och förmågan att göra det också inom dig, och ibland kanske det kan vara mer hjälpsamt framåt att tillåta sig att vara arg istället för att vara ångestfylld. Ilskan inom kan vara en bra drivkraft till förändring! Du är värdefull och har rätt till ett bra liv med dina barn, vi kommer heja på dig hela vägen fram dit!