Hej på er. Har skrivit här i 2.5 år och jag måste starta en ny tråd. Jsg var sammanboende å har en dotter ihop med min alkoholist. Han var mitt livs kärlek. Nu hör till saken efter ultimatum från mej. Så följde han sitt beslut att lämna för att få dricka. Men det förändrade också honom på ett vis. Han uppvaktar mej och det känns inte äkta på ett ärligt sätt. Jsg står här med mina känslor..allt var bra förutom alkoholen. Och djävulsdansen det innebär. Är en stabil människa men detta har gjort att jag är oerhört osäker på mej djälv också. Det är en månadsvis har varit separerade. Jag bor kvar men han vill jag träffa på ett vis när han är nykter såklart. Sen naturligtvis måste han vara nykter när han tar hand om flickan. Ska jag klippa helt så att säga eller ta för mej sv våran kärlek när jsg behöver gör eget behov. Är det fel i längden blir jag den som är mest sårad eller det känns på nåt vis lättare att läka å få distans om man inte bara klipper... vet ej? Nån som tycker eller har erfarenhet... av separation på grund av alkoholen. Kärleken finns ju där måste msn hatar längden vem orkar det?? Drt klarar inte jag av....