Känns som jag har gjort detta tusen gånger nu. Men nu får det vara bra. Blir 30 år i år och med det vill jag lägga sprit och droger bakom mig. Ska försöka ta en dag i taget. Ska försöka komma på möten. Har skickat sms till några av mina vänner jag umgås mest med och berättat att jag är alkoholist och att jag slutar dricka alkohol pga att det drar ner mig och ger mig ångest och jag inte kan hantera det. De verka förstå. Detta är den största utmaning jag kan tänka mig, allt mitt umgänge är relaterat till alkohol/droger, jag vet inte hur jag ska träffa kvinnor utan alkohol. Denna gången är jag målmedveten! Jag ska vara stark i mig själv!

Jag ser många hinder, där finns nästan inget moment i mitt liv där jag inte har druckit alkohol. Det skulle kanske vara på väg till jobb och om jag tränat så har jag inte druckit. Men träning har jag slutat med för att jag dricker mycket.

Jag ber om erat stöd och era råd! Snälla kom med råd!

Vem ska man berätta det för? Alla vänner direkt, ska tilläggas att jag sagt att jag ska sluta många gånger så min trovärdighet är inte så hög. Ska jag säga något på jobb, arbetar som mellanledare, ska jag säga något till mina chefer? Dricker ofta efter jobb när jag jobbat kväll hur ska jag komma kunna sluta med det? Har ofta fallit tillbaka på just detta.

Jag kan inte dricka en öl utan att riskera att jag dricker 10 öl och tar andra droger, därför måste jag sluta. Jag måste sluta för att efter jag har druckit alkohol får jag extrem ångest och ligger hemma inlåst med noll kontakt med omvärlden i flera dagar. Jag måste sluta för att komma vidare i livet.

Jag läser runt på forumet och tager del av mångas situationer men om ni bara velat skriva till mig och ge mig råd, jag uppskattar varje bokstav som skrivs.

Ska försöka uppdatera dagligen, för att påminna mig själv och för att behandla mig själv.

Jag älskar livet och vill göra det fullt ut!

Börjaom

Verkligen! Det är ganska skönt när man väl kommer till insikt och inser att ens leverne inte är hållbart. Att alkoholen har för stor plats och till och med styr delar av ens liv. Det är början på något annat.

När det gäller vem man ska berätta för så finns det säkert många olika uppfattningar om det. För min del har det varit oerhört bra att vara helt öppen med de som står mig nära och där jag vet att jag kommer behöva ha stöd möjligen framöver i det beslutet. Till mer ytliga bekanta och andra brukar jag säga att "Nu satsar jag på träningen", "Det blev lite mycket under julen, tar en paus nu" eller att jag helt enkelt inte vill ha. Tycker inte man ska behöva ursäkta ihjäl sig rent allmänt men att det är bra att de närmaste vet och förstår vad man har framför sig.

Det verkar som om du, likt mig själv, dricker efter jobbet och ensam i huvudsak. Och när du kommer hem på kvällarna så får du försöka ändra rutiner och göra annat än att just dricka. För min del var det ganska svårt. Jag var van att dricka vin medans jag lagade mat och man har ju sina rutiner så att säga. Men man får ändra på stort och smått. Numera har jag på radion istället för TV:n. Jag dricker massa mineralvatten. Ser till att jag inte är hungrig och tillåter mig andra små synder när jag känner att suget kommer, typ lite fruktsallad och glass och så vidare...

Välkommen! Fortsätt läs andra trådar och skriv av dig så fort du behöver. Här finna ingen som dömer - här finns bara hjälp och stöd. Allt gott! Och fortsätt älska livet! :)

Soja123

Just nu känner jag mig så jävla motiverad, jag vill inte dricka. Men jag vet att jag behöver hjälp, jag har gjort detta innan och har fungerat precis på samma sätt då. Kan se mönstert nu.

Vem kan hjälpa mig? Jag skulle vilja gå till en terapeut och prata ut, prata om min barndom och skit. Har gått psykolog innan, första gången var jag ung, men det hjälpte ändå mot min panikångest jag hade då. Andra gången gick jag för att komma rätt med kokainet. Det hjälpte inte, psykologen försökte men jag var väl dels inte mottaglig för den typ av behandling dels så tyckte skötte inte jag mig. Gick ut o söp o knarka dagen innan och dök inte upp eller så kom jag bakis och satt och ljög en del för psykologen.

Jag är inte den värsta sort av alkoholist om man nu ska kategorisera, jag har inte brännt ljuset i båda änderna. Men berusningsmedel har ett mycket större grep om mig än jag vet och vad jag vågar erkänna. Det tar för stor del av mitt liv framförallt. Det har blivit en del av mig. Jag vacklar inte i tron på att jag vill sluta men jag vacklar i tron på att jag kommer klara det och det är efter bara några dagar som nykter.

Jag skulle vilja börja på yoga, tror inte på att jag ska ersätta mitt drickande med stenhård träning, det hållet ett tag bara.

Jag vill tacka alla på forumet som skriver och läser, er öppenhet med era problem hjälper mig i mitt vacklande. Jag är alkoholist som är en kronisk sjukdom som jag inte fått diagnostiserad men som ni hjälper mig att inse att jag har tack vare er öppenhet.

Jag kommer fortsätta försöka skriva varje dag för att påminna mig själv och för att ger er möjlighet att ge mig input. Skriv gärna till mig varenda bokstav hjälper. Kom med råd och allt vad ni vill! Tack för att ni finns!!

Hej på dig du!
Har du testat att gå till vårdcentralen och berättat lika öppet för dem som du gör för oss? Att du är alkoholist och vill sluta? Att du värderar ditt liv och behöver hjälp? Det finns hjälp att få där. Du skrev att du gått och pratat tidigare men inte varit mottaglig, det verkar som att du är det nu.
Kanske kan en samtalskontakt kombinerat med antabus/campral/naltrexon hjälpa dig?
Har du varit och kollat in AA? det är verkligen inte så läskigt som man kan tro. Våga gå dit.

Du kommer lyckas bara du vågar vara ärlig inför dig själv. Det tvivlar jag inte en sekund på.
Kram på dig.

Soja123

När paniken faller på att jag aldrig ska dricka igen då är det som jobbigast....den lilla lilla stunden jag tänker den tanken innan jag lugnar mig med att jag behöver inte bestämma det nu utan jag kan ta en dag i taget den är förjävlig!! Oron sprider sig i hela kroppen och minnesbilder om de glada dagarna om öl i solen och kokain på min favoritkrog på småtimmarna jag vill bara släppa allt som har med nykterhet att göra. Men just nu är jag så stark så jag klarar att ducka undan de tankarna, som en boxare i god form. Men jag kan inte göra alá boxaren Prince och släppa garden och bara stå och parrera. Jag måste vara vaksam, jag trillar väldigt lätt dit, väldig, väldigt lätt! När tankarna börjar snurra om att det inte är så farligt och det inte gör så mycket, går jag förbi en bar då kan jag lätt trilla dit. Men just nu sysselsätter jag mig med saker som jag inte kan göra när jag krökar och det värdesätter jag. Jag är trevlig mot min närvaro, jag tränar och mår bra. Så vill jag alltid ha det.

Jag har inte varit på AA, har varit på NA två gånger. Det var givande att lyssna på alla men jag våga aldrig dela och det är väl det som ska till för att det ska ge ngt. Sen kändes det som att alla var längre gåendes i sin sjukdom än jag..
Jag var heller inte riktigt där så jag kunde erkänna hur sjuk jag var.

Idag tacka jag nä till en fest på grund av att jag inte ville nära alkohol, känns inte kul på något sätt liksom. Jag tänkte inte berätta för någon förutom de som vet om mitt beslut utan tänkte säga att jag gick på medicin, men jag ångra mig och valde att säga att jag var sjuk...Jag hade säkert klarat det, att gå dit o inte dricka men jag tror det hade skjutit mig närmre mot att dricka för att jag fick bekräftat att jag klara att inte dricka på en fest. Jag är nog inte redo för att få den bekräftelsen än..

Ha det gott alla jag är så glad att ni finns

God nykter lördag på er och framförallt vakna nyktra i morgon och gör det ni verkligen tycker om! Unna er det..

Hej
Fortsätt kämpa med oss här på forumet. Efter ett tag när du blivit nykter brukar mycket ge sig. Något meningsfullt att göra finna alltid.
Vänligen
Ikaros

Soja123

Likt en förälder som räknar sitt barnsålder i veckor/månader, så räkna jag mina nyktra dagar. Efter kvällspasset på jobbet flög jag dit, jag kände att jag behövde unna mig något, jag behövde träffa folk. Kollegan som jag ofta gick ut med innan gav sitt godkännande när han sa att har man varit nykter i nästan två månader så har man faktiskt bevisat att man inte har problem och att man kan hantera det, jag köpte det med hull och hår. Det blev 2 gånger till den veckan, med hela paketet, droger och alkohol. Måndag skulle jag på jobb, det gick inte, fick sjukanmäla mig i två dagar innan jag kunde visa mig för folk. Låg bara i soffan helt utslagen, åt knappt på de tre dagarna, kände ingen hunger. Jag missade också två, för mig, viktiga sammankomster med familjen. Detta var en påminnelse, en väckarklocka om att jag inte kan dricka alkohol, att det drar mig ner i fördärvet. Sista dagen jag drack blev jag så jävla full, snurra runt aspackad i stan och blev nästan tagen av polisen för att jag sjöng dåliga ramsor om polisen precis bredvid poilsen. Jag hade inte ens kul! Det var astråkigt! Mådde bara dåligt av det!!! Varför skulle jag vilja göra det igen överhuvudtaget???? Det borde vara så självklart att det aldrig mer borde göras igen!!! Men det är en lömsk drog alkohol, en riktigt dålig kompis är det, som utnyttjar en när man är svag.
Nu har jag varit nykter i fyra dagar igen, nu ska detta hålla minst lika länge, gärna förevigt, men jag vet att nu kommer en period av lockelser, sol, utserveringar, öl i frostiga glass. Ahhhhh jag vill dit, låt solen gå upp så jag kan gå dit o sätta mig. Det är seriöst min känsla jag får i kroppen när jag tänker på det...men när jag spelar hela filmen så blir det inget bra slut. Det blir precis som det blev i förra veckan och det slutar med att jag inte kan njuta av det fina vädert istället utan får låsa in mig ett par dagar och göra alla i min omgivning grymt oroliga. Jag får seriöst självmordstankar när jag mår så dåligt och tycker inte jag förtjänar att leva, jag tror personligen aldrig jag hade gjort det men jag har kanske inte träffat botten än, där nere är det kanske ännu värre, vill inte testa. Men jag har yppat för min mor att jag har de tankarna så jag förstår att hon blir väldigt orolig och kommer till min lägenhet och knackar på, jag öppnar inte, jag drar bara täcket över huvudet och ignorerar allting, svarar inte i telefon, vill bara vara i fred. Jag vill inte ha det så igen därför måste jag avstå alkohol, den dränerar mig fysiskt, psykiskt och själsligt.

Jag tar nya tag, börjar om en dag i taget och fortsätter skriva "N" i min kalender för varje nykter dag. Jag kan inte ge upp, ger jag upp så tar den mig.

Ha det fint alla fina människor där ute, det finns ingen bättre än ni!

AlkoDHyperD

Läste din tråd först nu. Det ser ut som du trampat på samma mina som de flesta av oss efter en längre vit period. Konsekvenserna av drickandet/drogerna bleknar fortare än det djupt inpräntade minnet av de positiva känslorna. För hade det inte funnits starka positiva upplevelser skulle man inte bli beroende.
I dina inlägg är oron tydlig, så även medvetenheten om att ditt drickande är destruktivt. Men du skriver att du tvivlar på din förmåga att hålla dig nykter och ber om råd. Att vara aktiv här kanske kan hjälpa dig till att börja med.
Jag kan direkt se några fallgropar utifrån det du tidigare skrivit.
Socialt umgänge förknippat med alkohol/droger - finns det vänner eller fritidsaktiviteter där det krävs eller accepteras att du är nykter?
Alkohol som en symbol för njutning och avslappning efter jobbet och under ledigheter - finns det andra sätt att slappna av och njuta av livet som du kan börja införa i din vardag?
Starka positiva bilder där alkohol har en central plats - precis som du nämner att du gjort, spela hela filmen varje gång bliden dyker upp. Kan du även prova med att se samma bild men utan alkoholen, t ex sitta och njuta i solen med en glass eller smoothie?
Träning funkar bara ett tag - ja, kanske det, men samtidigt är varje nykter dag värdefull och får du tillbaka glädjen i att röra på kroppen och känslan av styrka skapar du en buffert mot suget. Träning kan vara ett sätt att skaffa nyktra sociala kontakter och ett sätt att skapa välbehag och avslappning med kroppsegna dopaminhöjare.
Att berätta för de närmaste är jättebra. Räcker det för dig, eller behöver du mer?
Vad hindrar dig från att söka hjälp IRL?
Skriv gärna mer

Oj, jag sätter mitt morgonthe (numera... bara the....) i halsen nästan, när jag läser vad du skriver! Stark känns du. Och övertygande. Det låter som om du redan nått din personliga botten och inte behöver undersöka den igen. "Bra jobbat", som det heter här på Forumet. Välkommen hit Soja 123!

M3ea

Hej. Ursäkta jag kapar tråden.
Har suttit där så många gånger genom åren och viljat sluta, har lyckats hålla upp drogerna i perioder, inte spriten. Precis som trådskaparen beskriver det har jag de, men problemet är att jag inte lyckas med att hålla upp mer än några dagar. Jag har alltid och har nu ett bra jobb. Just nu är jag onykter och kokain påverkad, så ursäktar om det blir osammanhängande. Har en diagnos bp2, medicinerna gör mig starkare och mer balanserad när jag är nykter, den har även hjälpt mig i perioder mot mitt missbruk. Jag har något eller några år erkänt för mig själv att jag är missbrukare och synes om sist utan att skönmåla eller ljuga för sig själv, har jag varit det sen jag var 15-16 år. Idag är jag 32. Singel sen 4 år. Jag var sjukt rädd för att bli singel, för jag visste att mitt missbruk skulle eskalera, exet köpte det till en viss del, eftersom jag för övrigt har ett skötsamt liv med många bollar i luften. Men hon kunde säga ifrån genom 8-9 åren tillsammans att det är dags att hålla det lugnare en period. Hon var mer eller mindre nykterist då hon hatar att tappa kontrollen. Missbruket eskalerade efter vi bröt upp. Jag har missbrukat mer eller mindre varannan dag under dem senaste 4 åren, då är det Alkohol, kokain, hasch. Jag kan inte förlora mitt arbete mm., annars hade jag lagt in mig på en behandlingsklinik för längesen. Hur fan tar jag mig ur detta. Självklart har jag förstört en hel del genom åren socialt, jobbmässigt, gjort föräldrar och syskon medberoende, kört onykter, begått brott som inte skadar/skadat någon annan (tackar gud för det) snälla hjälp mig med råd

Vad bra att du hittat hit! Det är starkt av dig att våga se och erkänna dina problem. Det är det första och det största steget i en förändring. Utan det kommer man ingenstans, så nu är du redan på väg... Du undrar hur du ska ta dig ur detta och hade det inte varit för jobbet så hade du lagt in dig på en behandlingsklinik. Jag vet inte riktigt var du bor, i olika kommuner finns det nämligen olika möjligheter. Men alla kommuner brukar erbjuda någon sorts öppenvård, vilket gör att man kan fortsätta jobba, bo hemma samtidigt som man går i behandling. Det finns många olika vägar, det är bara en variant.

Om du vill bolla med någon om detta så kan du ringa anonymt till mina goa kollegor på Droghjälpen, Telefon: 020 – 91 91 91, de har öppet måndagar och torsdagar 9 – 16.

Fortsätt gärna och skriva här! Ett tips är att du skapar en egen tråd så det är lättare att "följa" dig. Vi tror också att du har mer nytta av forumet om du skriver när du inte har tagit någon substans. De påverkar ju hjärnan - och vi vill gärna ha hela din hjärna här, till 100%. ;-)

Hoppas du fortsätter att berätta om dig och din process!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Amon

Hej gänget jag har just bestämt mig att nu får det fan vara nog med drickat har druckit alkohol nog varje dag iband minde oftast mer dom senaste 6 åren vet inte riktigt hur det ska gå till men jag får inspiration av många här.

Välkommen hit till forumet! Du låter bestämd om att det är dags för en förändring! Då har du kommit till rätt ställe. Läs och inspireras av andra kloka människor som är här. Ett tips är att du också skapar en egen tråd (genom att klicka på "Skapa ny tråd" högst upp till höger). Då blir det lättare att följa dig. Ibland kan det ta tid för nya trådar att komma igång, så hoppas du har tålamod. :-)

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

M3ea

Tack för ditt svar.
Bor i en NV skånsk kommun. Jag skäms oerhört och har sedan ja var 18 och faktiskt åkte fast för bruk av narkotika slutit mig med just den känslan av att det kommer sparka mig där bak.
Jag var inte fullständigt ärlig i ovan medellande. Fick även en misshandelsdom (sen är det slut) några år senare och ringa narkotika brott skulle vara ute ur systemet. Detta tog dem ändå upp i rättegången och blev straffad med dagsböter och villkorligt. Mannen var 10-12 äldre än mig och slog till sin tjej, vittnena var endast fulla polare till dem. Detta är så pass många år sen och han har fortsatt att misshandla sin sambo/fru vad jag hört. Folk har iallafall efterhand tackat och hejat på mig för att jag knäckte honom.

Jag spryr ut varför jag är rädd, svag och så oerhört skamsen över mitt missbruk, men den största anledningen är just att bli drabbad av att mitt andra liv som rör yrke, trovärdighet mm blir krossat fast än att någon påstår att det inte skulle bli så. Jag ringer gärna, men då behöver jag veta att detta inte bokförs i något register som syns i journaler etc. sist om inte minst , när jag väl kör all in nyktert så rycker jag bra mycket mer på axlarna att detta fixar jag själv, detta är lungt, så de är ett litet hinder för mig att söka hjälp också.

Tackar för snabbt svar! Kul att du vill bolla vidare. Gällande att ringa Droghjälpen så kan jag lova dig att du är anonym. Man uppger bara sitt eget tel.nr om man själv vill det och du kan kalla dig för precis vad du vill, om du vill. Det förs inga journaler, utan det är bara om du själv uppger ditt tel.nr för att du vill att de ska kontakta dig igen av någon anledning. Du bestämmer själv alltså.

Förutom att ringa Droghjälpen, vad tror du själv att du skulle behöva för hjälp för att göra en förändring? Du skrev tidigare att du hade velat vara på "behandlingsklinik" - vad är det specifikt på en behandlingklinik som du tror skulle vara till hjälp?
Vissa personer väljer att åka iväg på behandlingshem och betalar privat, ibland till annat land, för att inte involvera andra.

Vi hörs vidare!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

M3ea

Jag har tagit små steg på sista tiden och bl.a. köpt en ny cyckel för att komma igång fysiskt och må bättre. Fysisk aktivitet i mitt huvud hör inte ihop med sprit och droger, det har hjälpt mig lite på traven, men är ju inte lösningen, hur mycket man än vill försöka lura sig själv. Det sjukaste av allt är, att när jag är nykter och fri från droger någon vecka eller max 2 (var längesen dock) mår jag för jävla bra på slutet. Men sen kommer hjärnspökena in och förklarar och säljer in totalt att bara lite idag/kväll, sen kan det sluta med att jag sjukat mig och sovit typ 3 timmar och kör slut på 6 liter vin på 2 dagar. Behandlingshemmet är mest för att komma bort och vila upp sig, bryta mönsterna med ett fokus på vad det gäller. En semester med samma innehåll, komma bort, bryta mönster fungerar inte ?, jo kanske på en liten Primitiv ö. Been there done that för många gånger ??

M3ea

Efter så många, även om jag inte ser eller märker det så ofta , har jag dragit ner mina föräldrar i ett medberoende, vilket dem själva påtalat för flera år sen. Men jag är inte dummare än att dem både ska dras med bp2 och missbruk och det sliter. Jag fick ett ultimatum för inte så längesen att dem fixar inte medberoendet längre, vilket jag märkt av. Tyvär har dem också hört förut att nu räcker det, nu är det stopp. Men har som sagt inte lyckats. Vill inget hellre än cyckla bort och skrika ut till dem. Det är dags nu, jag bryter med detta nu

M3ea

Förbannat kul att jag kanske lyckades att genom att regirestera mig här , och kanske inspererade dig också till det. Kan vara en dum fråga , men hur är läget med sugs idag, planer inför helgen ?