Hej! Jag är helt ny här. Jag har nu bestämt mig för att sluta dricka. Jag är intresserad av hur det gått för er när ni slutat med alkohol. Vilken hjälp har ni fått? Jag har börjat gå till en präst i Svenska Kyrkan. Mycket bra och stödjande samtal.

Baraföridag

Hej zara.p!
Är själv helt ny och bara varit nykter några veckor, då har inte så mycket att skriva ännu, mer än att jag är trööött.
Jättebra att du hittat stöd!
Själv väntar jag på en gruppbehandling som på en mottagning som kör KBT för div missbruk!
Välkommen!?

zara.p

Hej! Jag har varit nykter i några veckor. Jag hittar mycket stöd hos prästen. Det är den hjälp jag har. Jag går inte i terapi eller så. Prästen är en äldre kvinna som nog har hört det mesta i sitt jobb.
Hoppas det går bra för dig!

Huskatten

Hej,
Kreativt val att ta kontakt med en präst! Och varför inte? Jag tror att många som fastnar i ett beroende gör det för att vi på olika sätt "har ont i själen", och det är detta onda man måste ta itu med när man väl tagit sig ur själva beroendet. För att livet som nykterist ska bli ett liv i frihet, att vara fri från lasten och fri att leva livet opåverkad. Att sluta dricka handlar väl annars om två saker, att bryta den djupt rotade vanan där vi går från tanke till handling (alkohol) på nolltid samt att blicka inåt och se vad vi sökt och saknat som vi använt alkoholen till att ge oss. Antingen det handlar om att dämpa ångest och oro, få tyst på kritiska tankar eller ett behov av snabba kickar och göra livet ännu mer spännande. Vägen till beroendet är unikt för var och en, även om mycket är gemensamt. Liksom vägen ut.

Lycka till med din egen väg ut ur beroendet!

zara.p

Det var just så jag tänkte när jag först ringde till kyrkan. Att huvudproblemet är ju inte alkoholen, det är ångest, oro som jag dämpar med stora mängder vin. Ångesten kommer från ensamheten (jag är singel).
Ett tips kan vara att kontakta kyrkan för att få hjäp. Dom är duktiga på själavård. Jag är varken religiös ellelr kyrklig.

Allt gott!

Vad fint att få hjälp via kyrkan..Vår väg till ett friskt och fritt liv ser ju olika ut..Även varför vi dricker..Jag har aldrig druckit på dåligt mående, utan som jag ser det, blivit fysiskt a-beroende..Alltså druckit så ofta så min hjärna blivit beroende..Vissa har ju period-drickande, andra får ångest efter en fylla osv..Vi är olika helt enkelt..Hur man går vidare är också individuellt..Jag har ändrat mitt liv ganska mycket sedan jag slutade dricka för 2,7 år sedan. Separerat, köpt hus, testar annat jobb, bytt ut några vänner osv..Tidigare var jag en medelålders kvinna som trivdes bra med livet , men alkoholen förstörde mitt liv mer och mer. Idag känner jag mig fräsch och tar till vara på livet..Jag drack inte för att jag mådde dåligt, jag började må dåligt för att jag drack..