Så trött/ ledsen/ besviken
Har varit inne och läst både ofta och mycket. Gråtit när jag läst era berättelser och samtidigt känt någon sorts av tröst i att jag inte är ensam om detta helvete!

Min man är alkoholist och med handen på hjärtat har han varit det större delen av vårt gemensamma liv. För ca 2 år sedan var han på behandling och jag var så lycklig över vårt nya liv! Äntligen kunde jag börja andas och fungera normalt igen. Sedan dess har det blivit en del återfall och varje gång har jag kastats ner i det svarta hålet där det finns ångest rädsla tårar och sömnlöshet.. När han nyktrar till sker någon slags försoning, jag tar hand om och tycker synd om.. Vrider ut och in på mig själv för att han ska vara nykter. Trots att han aldrig gör det samma för mig trots att han ser min bottenlösa sorg och hör hur jag spyr av ångesten hans sjukdom ger mig. De senaste 2 mån har han druckit från och till i perioder. Jag har varit vaksam på minsta tecken och ofta fått en lögn serverad rakt i ansiktet när jag har frågat om han druckit! Blir så arg på mig själv att jag ens frågar. Jag vet ju redan innan att jag kommer bli serverad en lögn. När det varit uppenbart har det hetat att idag är sista dagen, jag lovar och tummen upp. För att sedan upprepas om och om igen. Letar och hittar tomma flaskor överallt. Han drack igår. En vän till oss kom förbi och jag ville bara dö av skam. Min alkoholist också vilket blev en bra ursäkt att dricka idag också. Han kom hem tidigare från jobb och jag var på väg till affären. Han har mage att be mig köpa 6 starköl han behöver trappa ner! Jo den har jag också hört X antal ggr. Jag köper ingen öl varpå han själv kör och handlar 6 öl. Efter en öl är fanskapet redigt full. Såklart har han druckit mer innan han vågade sig in. Detta trots att jag sagt att jag kommer flytta om ingen förändring sker. Jag orkar inte bli bortvald och komma i andra hand mer. Jag klarar inte av fler svikna löfte! Han lovade ( också för 100 gången) att nu var det nog och han skulle ta itu med sina problem och ta antabus igen. Nu sover han ruset av sig o i kylen väntar hans andra öl. Vilket gör att antabus inte är aktuellt imorgon heller.. Hur gör man? Hur och var hittar man styrkan att bryta sig fri och inse att man aldrig hade chansen att vinna över alkoholen?? Hur hittar man tillbaka till ett liv utan ångest, skam och skuld? Jag litar inte ett dugg på honom och är rädd att jag aldrig någonsin kommer att göra det igen. Mitt mående går hand i hand med hans och varje gång tilliten och mitt goda mående börjar komma tillbaka så PANG! Det här var inte livet jag drömde om och jag förbannar min egen svaghet. Att jag inte släppt taget tidigare. Var hittar man kraft?

Djävulsdansen

Tittar in.. För att läsa i min tråd, för att finna tröst och kanske styrka
Inte skrivit på nästan 1,5 år men varit inne o läst ibland. Sommaren 2017 var en bra sommar. Vi åkte åter igen till Kroatien m husbilen och ja.. såklart skulle vi ha vin till maten och lite öl för att svalka oss i hettan. 4 v passerade utan minsta problem och hösten likaså. Ja! Min man kan visst dricka socialt och sluta i tid tänkte jag. Höst/ vinter och vår gick och alkoholen tog inte längre så stor plats i vårt liv. Lite öl eller vin när vi var iväg m husbilen. Det funkade riktigt bra. Men säg den lycka som varar för evigt!?
Detta året är vi på semester igen..
Började så bra även om jag tyckte bag in boxen tog slut lite väl fort.. Äsch det är ju semester kontrade mannen som gärna ville hänga med i de andras tempo. Gick bra i nästan 2 veckor sen kom braket, ångesten och behovet av att dricka mer för att döva sin ångest.. Sängliggandes halva dagar.. Min man? Öh han mår dåligt.. Kanske solsting? Feber? Eller varför inte; han är bakis alt askalas nitad?? Varje kväll samma löfte. Imorgon slutar jag. Lättretlig och otrevlig var han också. Så tröttsamt! Själv trillade jag snabbt tillbaka i gamla mönster.. Grät, bönade och bad. Hällde ut dricka och låg sömnlös. Spenderade dagar utanför husbilen så jag kunde ha koll så han inte var redlös och irrade bort sig. Blev dags att köra vidare och nu trodde jag på bättring. Men nej, ångesten krävde alkohol och mer alkohol. Jag sa inte mycket. Orken tog slut. Igår jag jag till stranden ensam utan honom. Han kom en stund senare, onykter. Försökte njuta så gott jag kunde, försökte släppa tankarna på honom trots att han satt bredvid och luktade billigt rödvin. På kvällen skulle vi ut och äta men något i mig brast.. Jag grät och hade inte längre någon lust. Han sa att det känns som han går sönder när jag är så ledsen. Jag sa att jag går sönder av alla dumma val jag har gjort och över att jag tvingas tävla mot alkoholen. Jag var uppgiven och tom. Idag gick jag till stranden själv. Det krävdes styrka för att sitta kvar, för att inte gå och kontrollera honom. Mer eller mindre hela dagen har han legat m ångest. Vet inte om han druckit. Han är åtminstone inte berusad. Och mitt medberoende jag börjar tycka synd om. För helvete!! Låt honom ligga där med sin ångest. Han tar ju aldrig hänsyn till/ lindrar min. Vi har en tid kvar på vår semester. Förhoppningsvis vettiga dagar.
Försöker förstå.. Hur är det möjligt att en alkoholist kan dricka normalt/ socialt i nästan 2 år för att sedan falla o slå sig så hårt igen???

saris

Ur mitt perspektiv tror jag inte någonsin en alkoholist kan lära sig att dricka normalt, antingen så slutar man dricka helt och blir nykter alkoholist eller så har man inte lagt ner helt, det kan funka för vissa människor att trappa ner ibland..men det håller aldrig i längden, man faller dit förr eller senare..mitt ex testade också att trappa ner och lyckades i perioder.. (dock inte två år) men sen så föll han dit igen. extremt svårt för en som har ett beroende att lära sig att dricka tror jag. Jag förstår att du måste vara jätte ledsen och besviken när det endå har gått två år senast han verkligen söp ner sig. skickar massa styrka till dig och till din man och hoppas att han förstår att han inte kan trappa ner..utan att han förstår att han måste lägga ner helt och hållet. försök att njuta av det sista, även om det är lättare sagt än gjort. läs en bok ...ta en promenad SJÄLV. rensa tankarna. kram

tror inte heller att en alkoholist någonsin kan bli ”normaldrickare”! Mitt ex hade också nyktra perioder och så kände han sig redo att dricka som en normal människa! Slutade alltid på samma sätt: han söp ikapp, alltså drack MER än någonsin! Typ tog igen det han ”förlorat” under den nyktra perioden! Lider med dig! Försök göra dina dagar så bra du kan, försök strunta i honom! Han kan absolut ta hand om sin egen ångest! Försök njuta av de små stunderna, ett dopp, nåt gott att äta, en skön promenad! Kram

Djävulsdansen

För kloka reflektioner.. Jag har väl innerst inne vetat att det är så som ni beskriver, väntat på nästa fall o aldrig riktigt kunnat slappna av när det funnits alkohol med i bilden..Känner mig så förtvivlat ensam o slår på mig själv för att jag går på samma nit om och om igen. Det tyder ju på att jag är nästintill lika sjuk själv!? Lika många gånger som mannen har lovat att sluta dricka har jag hotat att gå.. Ändå sitter jag här, tom, ledsen med en stor klump i magen. Mitt förnuft säger/ skriker GÅ men hjärtat hänger inte riktigt med. Där bakom illaluktande alkoholdimmor, ångest och dåligt beteende finns ju han. Han jag en gång blev så vansinnigt kär i, min man, pappan till mina barn. Han jag alltid trodde skulle göra allt för att se mig lycklig. Men just nu känns det som om jag bara ger, skyddar, tröstar och tar hand om. Allt för att han ska vara glad och hålla sig nykter. Jag har tappat bort mig själv och vad jag tycker om.. Tillåter mig själv att bli sårad och trampad på om och om igen. Tillåter mig själv att gå sönder.. Det gör ont så förbannat ont och jag kan inte fatta hur jag har hamnat här eller varför jag inte är förmögen att ta mig ut. Jag är värd bättre.. Jag vet det! Om jag levt ensam hade jag inte behövt hoppas, bli besviken. Jag hade kunnat fokusera på mig, mina intresse o mitt mående.
Slippa tävla mor alkoholen
En kamp jag aldrig tycks vinna
Hur många tårar jag än gråter, ångest, sömnlösa nätter är alltid alkoholen viktigare just då. Jag är förloraren om och om igen. Och jag tillåter det!!??
Får nog boka in ny tid hos terapeut när jag kommer hem. Försöka läka och hitta mig själv igen. Gå vidare.. Med eller utan mannen. Som även idag behövde häva i sig två stora dricksglas vin pga ångest redan på fm. Tragiskt, så tragiskt

Förändring tar tid. Och ni har båda tagit några steg framåt, bakåt, säkert lite åt sidan och nu står ni här. I detta läge. Och det är stort av dig att du tar dig en titt på ditt eget liv, hur du vill leva, som är ditt ansvar. Du skriver att ni har barn tillsammans och jag kan tänka mig att du är mån om att de inte ska drabbas av alkoholens konsekvenser. Du skriver också att du har en kamp med alkoholen och att du förlorar om och om igen. Jag tänker snarare att du hoppas på förändring och blir besviken när det inte blir så som du hoppats. Men att kampen egentligen inte alls är din. Den är hans. Det är han som kämpar mot sin sjukdom. Hur som helst, det kanske är detaljer. Men jag vill bara förmedla att vi är med dig här. Du är inte ensam.

Tycker du om att läsa? Det finns många böcker om att vara anhörig till någon med alkohol- och drogproblem. Jag vill inte vara för partisk så därför rekommenderar jag ingen specifik, men tänkte ändå säga det då det för vissa personer är väldigt betydelsefullt att läsa.

Gällande alltid nykter eller dricka kontrollerat så finns det ju inget exakt mått att "när du kommit hit, till den här gränsen, från och med det kan du aldrig dricka igen". Men lite luddigt kan jag ändå tänka att en person som har utvecklat beroendesjukdomen kommer ha väldigt svårt att dricka kontrollerat, och att många upplever det enklare med 100% nykterhet då de inte behöver leka med tankarna om att dricka. Dessa "beslutsångest"-tankar kan göra att man blir fixerad vid huruvida man ska dricka eller inte, och kan många gånger vara mycket jobbigare än de som tar ställning och bestämmer sig för nykterhet. Sedan finns det de som kanske har utvecklat ett negativt beteendemönster med alkohol men som kan förändra det om de gör det i tid.

Önskar dig en fin resterande semester med möjlighet till återhämtning för dig!

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Djävulsdansen

Tack! Våra barn är "vuxna" men bor fortf hemma. Lyckligtvis är de inte med på denna resan.. Jo visst borde kampen vara hans.. Men det känns inte så just nu. Det känns som om kampen är min och att jag strider ensam. I en omöjlig strid eftersom han inte tycks ha varken vilja eller mod att kapitulera och överge alkoholen för gott.
Han flyr in i alkoholens rus och ensam sitter jag kvar med alla tankar och funderingar. Ensam på en semester jag sett fram emot så mycket.. Istället för att komma hem utvilad kommer jag att vara ett känslomässigt vrak.. Trots att jag borde vetat bättre och lärt mig att inte ha så höga förväntningar. Jag som har lovat mig själv så många ggr att det här var minsann sista.. Jag älskar att läsa och har nog slukat det mesta.. Ska se om jag kan hitta någon bra ljudbok och lyssna på. För att försöka förstå.. Hur vi hamnade här och varför jag tillät det.
Tack igen ❤

Djävulsdansen

Om så än bara för en stund.. Mannen fortsatte dricka igår.. hällde i sig nästan en hel tetra vin under em. Jag motstod impulsen att gå i taket, hälla ut. Bara satt där och konstaterade att det är ingen mening.. Det dränerar min energi och där vi befinner oss finns det ju mer runt hörnet. Jag tittade på min man och såg någon annan. Hör vi ihop? Han som sitter där och luktar fylla? Som har spillt vin på tröjan? Som varvar kväljningar av ångest med att hälla i sig vin? Var är min man??
Han jag skulle ha en fantastisk semester med.. Sol, bad och mysiga restaurangbesök
De senaste 9 dagarna har vi ätit ute en gång.. La mig tidigt. Låg flera timmar och tittade i taket oförmögen att sova. Vaknade ett par timmar senare med en stor klump i magen
Mannen har redan börjat döva sin ångest med mer vin. Jag sitter ute, ser ut över havet, funderar.. Bestämmer mig för att den här dagen ska jag släppa taget..
Gå och handla mig en god frukost, hoppas på att solen tittar fram så jag kan gå ner till havet med min bok, duscha, gå ut och äta en god middag.. Sätta mina behov först! Han dricker ju oavsett
Som medberoende ger man så mycket om och om igen. Man finns där och lindrar ångest, tar hand om.. Tills man tappat bort sig själv och sina egna behov totalt. När nykterheten kommer och ångesten slår alkoholisten med full kraft förväntas man finnas till. Det finns sällan utrymme för egen sorg och ångest
Bara han är nykter är jag lycklig!?!?
Mitt eget dåliga mående sopas under mattan, glömmas.. För om jag mår dåligt får min alkoholist ännu mera ångest.. Jag måste vara glad så han kan vara nykter
Tills man brister och går sönder.. Vem tar hand om mig då?

Anthraxia

Och när/om de håller sig nyktra och man äntligen slappnar av så kommer ens eget mående ifatt - och alkoholister orkar INTE stötta. Och, som Anxiete klarsynt konstaterade, så kommer det ett "Du bara klagar ju hur jag än gör, jag kan ju lika gärna dricka då" så fort det händer.

Jag tror det är mycket därför förhållanden spricker EFTER att alkoholisten blivit nykter; den medberoende är fortfarande trasig, och har inget kvar att ge, och alkoholisten förstår helt enkelt inte, utan ser sin EGEN strid och vinst som "slutet gott, allting gott"

Så man Måste nog helt enkelt ta hand om sig själv hela tiden. Jag är inte där ännu, så jag ska inte predika. Men jag jobbar på det.

Djävulsdansen

För att komma ihåg all galenskap
Efter en dag på stranden kommer jag tillbaka till en asplakat nitad man som inte kan stå på sina ben
Tutat i sig nästan 3 liter vin
Sitter här med en ilska som jag snart inte vet var jag ska göra av
Hade jag haft styrka nog hade jag kastat fanskapet i havet
Men jag låter honom sitta där skitfull i solstolen och tar hand om mig själv på bästa sätt istället
Men det är inte lätt.. Inte lätt alls
Jag skäms! Något så oerhört både över honom och mig
Jag som tillåtit detta så många år.
Möjliggöraren. Den trasiga medberoenden som helt tappat allt

galen och lite elak tanke men kan du inte fota och filma honom när han är sådan! Visa honom när han är nykter för att visa honom vad det är du får utstå! Och också han förnedrar ju faktiskt sig själv! Som många andra alkoholister är han säkert en helt annan person när han är nykter! Kram

Djävulsdansen

Det hade varit något! Ja verkligen en annan person. Tänk att man både kan älska o hata en person så innerligt
Just nu skäms jag något så fruktansvärt över honom och vill bara försvinna
Samtidigt som jag är så besviken
En hel jävla semester helt åt helvete
Börjar också fundera på om vi kommer att kunna ta oss hem. Han har druckit mycket, så mycket.. Kommer aldrig gå att bara sluta tvärt och han verkar ju inte ett dugg intresserad av att trappa ner

Djävulsdansen

Känns tyvärr inte som något alternativ
Befinner oss långt ifrån en flygplats
Och ärligt talat.. Det hade inte den medberoende idioten i mig klarat av även om det kanske varit ett bra uppvaknande för mannen. Tack för att du tar dig tid att skriva! Betyder mycket när man känner sig väldigt ensam

Anxiete

klarat det men jag önskar att jag hade !
Ensamheten blir tung som medberoende, ännu mer på semestern som man åker på tillsammans men om man inte håller god min så blir det en ensam semester fast man är två.....

Djävulsdansen

På hur det funkar att söka hjälp utomlands.. börjar tvivla på att vi fixar detta av egen maskin. Han har ju så mycket alkohol i kroppen och vill ha mer för att kunna lindra ångest och sova
Man känner sig verkligen liten och hjälplös i ett annat land, utan någon att ventilera med, söka tröst hos. Så ensam
Försöker förmå honom att trappa ner.. Men med så mycket i kroppen blir han redlös igen efter liten mängd
Jag börjar bli rädd. På riktigt
Någon som har några tips? ??

Anthraxia

Antingen måste han ju in på avgiftning, eller så - och ja, jag vet att jag tjatar - så provar ni Naltrexon, så att han trappar ner "naturligt"

I t.ex Spanien och Italien KAN det gå att köpa utan recept tillochmed. Antabus fungerar inte i det läge du beskriver, det vore livsfarlig.

Så Naltrexon, eller åka in akut för avgiftning. Är ni inom EU så BÖR det inte ens bli så dyrt.

Djävulsdansen

Är i Kroatien. Den medicinen har jag aldrig hört talas om. Ska undersöka saken om inte annat så kanske inför framtiden.. Hur kan det tänkas fungera m avgiftning? Vart vänder jag mig och hur gör jag mig förstådd? Många tankar..
Han brukar kunna ta sig ur på egen hand men denna gång känns det annorlunda.
Tack för tips ??Jag uppskattar det verkligen

Hej på dig!
Vilken smärtsam och knivig situation du befinner dig i. Känner med dig.

Finns det någon läkare i trakten som kan hjälpa till att göra en medicinsk bedömning vad som är lämpligast att göra? Som kan komma till er?

Varma hälsningar!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Anxiete

Antingen via hemförsäkring eller särskild, kolla det. Där brukar stå var man ska vända sig( ofta SOS international) och ett telefonnummer . Är han villig eller i behov av vård så tveka inte! Dimor funkar väl sådär vid avgiftning ?( förlåt, kunde inte låta bli....)
De kan tala om för dej hur du ska gå till väga och vart du ska vända dej men du måste nog vara tydlig att det inte är vanlig ”semesterfylla” utan att du riktigt orolig för hans hälsa och ev dilerium