Hej allihop. Är en tjej på 24 år som har problem. Min alkoholdebut ägde rum strax innan jag fyllde 18 och då var jag djupt deprimerad. Märkte snabbt att alkohol gjorde det så himla lätt att fly undan mig själv och drack mycket och ofta under ett par år. Nu mår jag så oändligt mycket bättre men jag kan inte styra mitt alkoholintag. Dricker kanske två gånger i veckan och för det mesta går det bra. Men ibland tappar jag kontrollen fullständigt. Jag märker inte när jag borde sluta. Jag har bara hur kul som helst och plötsligt blir det svart och jag minns ingenting dagen efter. I lördags spårade det ur ordentligt. Drack mellan 20 och 23.50 då jag tog en taxi hem. Väl hemma däckar jag tydligen på yttertrappan (hade inga nycklar med mig, min sambo var bortrest och hade lämnat nyckel under dörrmattan men var tydligen för full för att hitta den). En granne (antar jag) hittar mig under natten och ringer polisen. Jag vaknar vid tolvtiden på St Görans beroendeakut(?) dit jag tagits för tillnyktring. Jag blåste 2,29 promille när jag kom dit så jag var verkligen ordentligt full.

Vad ska jag göra nu? Jag förstår att en förändring måste ske, vad som helst kunde ha hänt... Funderar på att ringa vårdcentralen akut imorgon och få en läkartid så de kan skriva ut Antabus till mig, för ett tag. Då kan jag inte dricka och slipper ens reflektera över alkohol. Känner nämligen aldrig sug efter alkohol om jag inte dricker så jag tror inte jag egentligen behöver Antabus. Det vore bara skönt att slippa tänka och ha ett val. De kan ju även remittera mig vidare till beroendevården tänker jag? Är det ett bra första steg? Eller borde jag göra något annat?

Snälla, hjälp en förvirrad och väldigt ledsen tjej.

Har biverkningar som alla mediciner. Om du inte har ett sug men motivationen är hög så bara bestäm dig att inte dricka. Ta en dag i taget. ”Idag ska jag inte dricka”.
Om du ändå inte kan stå emot så kanske det är ett alternativ med antabus.
Jag är på dag 66 och det går bra att vara utan även utan medicin. Mina ”episoder” påminde om dina (fast jag är nyligen fyllda 40 och har familj). Jag har inget fysiskt sug men jag har ju hållt på i typ 25 år så vanan är stark.
När det gått ett tag efter varje storfylla har man en tendens att glömma bort hur illa det var och då måste man aktivt jobba med att komma ihåg varför man slutade. Jag lider av återkommande depressioner men det har blivit mycket bättre utan alkohol. Energinivåerna har gått upp så jag är mer aktiv och oron har gått ner.
För min del har det också blivit en ”challenge”, jag vill inte sabba min siffra, plus att jag faktiskt känner mig ganska ”cool” som inte dricker.
Hitta motivationen och kör. Det finns mycket läsvärt här.
Lycka till!

Dricklagom

Vad du än gör så starta någonstans. Och säg till vad du har problem med, för dem du träffar. De kan tipsa dig vidare.

Sleva även på tålamod. Det med att söka och hitta hjälp, liksom rätt hjälp, är inte alltid helt enkelt och går inte alltid fort. Men en start är en början, och är du själv orolig (som det verkar) är det dags.

Kör! Och lycka till!

Sommarflickan2018

Som ett första steg kan du ringa vårdcentralen och be att få hjälp.

Vad sa de på Sankt Görans beroendeakut? Släppte de dig bara dagen efter? Går det att vända sig dit? Du kan också kontakta Alkoholhjälpen, här finns det personer att prata med och som kan hjälpa dig vidare. Jag kommer tyvärr inte ihåg telefonnumret och hittar det inte på sidan men det går att maila dem (adress på första sidan) och på så sätt få tag i telefonnumret. Jag vet att alkoholhjälpen varit inne i flera trådar och skrivit numret också men jag hittar inte det.

Tänker på dig och önskar dig all lycka i världen.

Kram