Är helt ny här och det är nog det första steget att på riktigt inse att jag har ett problem.
Det som har försvårat mitt uppvaknande är att när jag dricker så blir jag snäll, kramgo, rolig, social, aldrig svartsjuk, dansar och får med mig andra på lekar och bus. Blir heller aldrig bakis. En annan faktor som bidragit är att jag ALDRIG dricker om jag skall jobba dagen efter, dvs på vardagar. Däremot så går det inte en dag på semestern då jag inte dricker och samma sak Fredag och Lördag.
Det hade varit lättare att inse att man hade problem om man flippade ur eller hade dåligt ölsinne eller hånglade upp kompisens fru eller drack varje dag och inte kunde sköta jobbet.
Det har tyvärr pågått i ca 20 år mer eller mindre.
Det som övertygat mig att jag har problem är att på Söndagen så gör jag en pakt med mig själv att jag inte skall dricka kommande helg. Jag är helt övertygad och fast besluten fram till Torsdag kväll med stenhård vilja. På Fredagen händer nåt framåt lunch. Det är som att en värme sprider sig i magen och allt det man kom överens med sig själv om förminskas till en obetydlighet och så står man där på bolaget med en kasse bira eller en bib och tänker på hur mysigt man skall ha det i kväll och vad gott det ska bli med en iskall bira. Det är som att min kropp är programmerad att dricka på Fredag och Lördag.
Det är så illa att jag inte ens kommer ihåg en helg utan nån form av alkoholintag.
Under semestern så är det som att jag kapitulerar totalt och det är ingen mening att tänka på att inte dricka för det blir så ändå. Inte så mycket och inte så att jag blir packad men tillräckligt för att stilla värmen/suget i magen.
Har dock inte sett mig som en alkoholist eftersom jag helt utan problem kan hålla upp i veckorna. Är inte ens sugen. Blir inte speciellt berusad när jag dricker utan hamnar på en hyfsad salongsnivå. Dricker ca 4-5 burkar öl eller 4 glas vin när jag dricker.
Däremot så har jag ett annat dryckesmönster än mina vänner. Brukar ta in 2 stöl direkt, svepa den ena och dricka den andra hyfsat fort. Alla garvar och kallar mig "svampen" Det är först den 3:e som jag dricker i lagom takt. Efter det så flyter kvällen på som för alla andra och jag blir inte fullast utan kan till och med hoppa över en öl när dom andra fyller på.
Däremot så har jag märkt att en stor del av mitt medvetande uppfylls av alkohol på nåt sätt. Jag vet tex alltid hur mycket öl/vin det finns kvar vid varje givet tillfälle. Köper alltid för mycket när jag har fest. Planerar mitt drickande typ "När jag kommer fram så blir det en bira innan vi packar ut bilen" "Måste ha lite bärs till bastun ikväll" osv. Det finns även alltid nåt att fira tex om man har köpt en ny soffa eller att dottern klarade uppkörningen eller bara att det är Fredag igen.
Jag vill inte att alkoholen skall ta så mycket av min vakna tid och jag vill kunna välja själv när jag vill dricka. Det känns som att jag inte gör det nu.
Funderar på Antabus för att komma på rätt köl och kanske hålla upp i ett år till att börja med men är såklart orolig att detta skall komma in i journaler och spridas till försäkringsbolag och att man ska få problem vid en skada eller olycksfall och att dom skall säga "Du är alkis så allt beror på det och då får du skylla dig själv " osv.
Ingen i min närhet anar att jag har problem med alkoholen tror jag eftersom det aldrig går överstyr utan detta är en hemlighet jag bär på själv. För några år sen så hade jag ett vitt halvår och ingen av mina vänner förstod varför utan jag fick dra till med att jag tränade inför Vätternrundan och då var det plötsligt helt ok. Det var f:ö det skönaste halvåret jag haft. Det skulle nog vara otroligt svårt att göra nu eftersom min övertygelse försvinner på Fredagen och därför behöver jag medicinsk hjälp tror jag.
AA går bort eftersom jag är allergisk mot all typ av religon.
Sorry för långt inlägg men det var skönt att för första gången få ner mina tankar på pränt.
Tips och råd emottages tacksamt tex om upplevda biverkningar av Antabus utan att man druckit alkohol osv.