Hej.

Idag tog jag steget. Efter många månaders tänkande, mycket dåligt samvete och en ständigt klagande särbo och diverse idiotiska beslut var det som om någon (min särbo) slog mig huvudet i går när vi pratade om vårt förhållande. Inte bokstavligen men verkligen mentalt. Jag insåg vad jag höll på att förlora genom att förstöra mig själv och mitt förhållande för att jag inte kan dricka alkohol med måtta.

Jag har sedan över ett år tillbaka varit sjukskriven i olika utsträckningar efter att ha sprungit rakt in i den berömda väggen en dag. Det var dessutom inte första gången. Men den här gången tog det fullkomligt stopp. Jag fick dock otroligt mycket hjälp av mitt företag min särbo, psykolog, hälsocoach etc. Mot ett liv utan ångest, depression etc.

Problemet är att jag samtidigt, och redan innan, självmedicinerade rätt rejält med alkohol (vin) samtidigt som jag fick medicin mot depression ångest och sömn. Jag har gått på medicin i många år och har några gånger haft en vit månad efter en ruskig panikattack men det var länge sen nu. Jag har knappt haft en vit dag eller några vita veckor. Det blev inte bättre med sjukskrivningen heller.

Jag valde att vara lite ärlig hos det företag jag fick vård hos och det slutade med att de inte kunde behandla mig längre för de hade plikt att berätta det för mitt företag. Vilket jag inte orkade med. Så jag avbröt behandlingen men fick som tur var komma in på ett nytt ställe men skammen och rädslan för att säga sanningen hade satt sig.

På de nya vårdinrättningarna berättade jag bara lite och försökte att få det att låta som om det inte var så illa. Dessutom ljög jag många gånger om att jag knappt drack något alls längre fastän jag hade druckit dagen innan och skulle göra samma sak denna dagen. När jag slutade där (vid årskiftet) var jag eg inte ett dyft bättre och har egentligen bara blivit sämre.

För att göra en lång historia kortare... så tog jag idag steget och ringde till min läkare och sa som det var (storgråtandes). Hen fixade en tid hos psykolog redan några timmar senare och i eftermiddags var jag och träffade en fantastisk människa som inte dömde mig utan sa att jag var stark, modig och smart som berättade och kom dit. Hen och jag pratade och gjorde en handlingsplan för att komma igång snabbt. För det första skulle jag få en remiss till psykologer som jobbar med PDT (psykodynamisk terapi), för det andra skulle jag kontakta (hen kontaktade åt mig) kommunens alkoholistteraputer, för det tredje pratade hen med min läkare och kollade fortsatt kontakt, för det fjärde beställdes det prover för att ta reda på hur levern ser ut, d-vitamin, alkohol i blodet etc. Hen bad mig maila om de här sakerna inte kom igång som de ska och gav mig en mailadress (aldrig hänt innan, läkarfolk brukar inte gå att nå av förklarliga skäl). Hen bokade tid för återbesök så at inget föll mellan stolarna under semestern och lovade att höra av sig till alla ovanstående redan idag.

Jag tog mina prover (de kommer inte se bra ut men det är en sporre till att verkligen inte dricka mer) och åkte hem till min särbos ställe. Ringde och berättade för min särbo hur dagen gått. Sen ringer psykologen jag besökt och berättade att någon från kommunen skulle ringa redan idag. En halvtimme senare ringde de från kommunen och jag har fått en tid att träffa en samtalspartner redan i morgon för att se hur stora åtgärder som behöver tas.

Och nu sitter jag här. Urtrött som av en urladdning och av allt för mycket gråt men ändå hoppfull. Men inser att jag kommer behöva stöd för jag tror på intet sätt att det blir en lätt resa, även om jag bestämt mig. Dessutom är jag chockad över alt stöd jag fick idag men så otroligt tacksam att de tog det på allvar och att allt gick så snabbt, att vänta är det värsta som finns. Nu ska det bara hända ock jag ska göra jobbet. Men jag tog första steget. Jag vågade formulera mig och sträcka ut en hand.

Det jag är rädd för nu närmast är abstinens, jag har ingen aning om vad jag har att vänta mig. Den senaste tiden har jag i genomsnitt druckit 1-2 flaskor vin om dagen (ibland mindre, ibland mer).

Hoppas ni vill följa mig och ge mig stöttning och jag ska försöka göra detsamma.

Hälsningar

Sommarflickan2018

Sommarflickan2018

Ja jag har ju varit vaken ett tag iofs men förbereder mig för att åka iväg och träffa en kompis, sova över där och bara ha det trevligt. Detta blir ännu en dag utan alkohol och det känns fantastiskt. Det ska bli så skönt med sällskap och komma hemifrån om så bara för en dag. Och att få lagad mat

De två senaste dagarna har jag spenderat vid havet och det har varit så himla skönt, älskar havet. Vackert, rofyllt och härligt med alla glada människor som badar solar och bara är.

Jag gick inte ut igår som jag hade tänkt mig, kom hem rätt sent och var inte ett dugg hungrig så det fanns liksom ingen poäng med att slösa pengar på utemat. Jag satte mig ute i en stol och läste ist tills det blev så mörkt att det inte gick att läsa längre. Jag har knappt suttit ute för jag förknippar det med de dagar jag drack vin, då satt jag ofta ute på kvällen och "mös" med vinglas efter vinglas. Nu blir det Cola, vatten eller kaffe (beroende på tid på dagen) ist.

Men nu måste jag göra mig i ordning och packa. Tiden rinner iväg när jag läser och skriver på forumet. Ni är så fina allihop och sådana kämpar!

Stor lördagskram!

Blir tårögd av att läsa ditt fina svar. Du är så stark och varm i ditt hjärta, tack❤❤❤ för styrkan du gett mig ❤

Sommarflickan2018

Min dag i går var så himla skön. Satt på en balkong och drack iskaffe och Cola, grillade och blev bjuden på goda sallader och röror som min vän trollat fram. Vi pratade massor och skrattade åt allt och inget. Hon hade gjort så fint åt mig när jag kom. Lagt fram handdukar, inredningstidningar, en liten påse med praliner och en stor påse med lite lyxiga hudvårdsprodukter. Som att bli uppgraderad till Sviten på ett fint hotell. Förstår ni vilken fin vän?

På kvällen kollade vi Netflix och åt ost och i morse drack vi massor av kaffe och fortsatte att kolla på Netflix. Fanns inte det minsta sug efter alkohol och jag hade det helt underbart. Så tacksam för min vän.

Och vet ni vad! Idag är det 28 dagar vilket betyder 4 veckor. Jag kan knappt förstå det och är så grymt stolt över mig själv. Livet i övrigt må vara som en berg- och dalbana men utan alkohol känner jag mig mycket starkare att ta mig an svårigheterna och sätta mig själv först. För det är jag värd!

Det är ni också ❤️

Puss & kram på er mina fantastiska forumvänner, vad vore jag utan er?

Sommarflickan2018

Havet och vinden och doft av kaprifol ? (var tvungen att googla Kaprifol för jag har ingen aning om en sån ser ut ?)

Dag 29 och jag har sovit gott (vaknat mitt i natten såklart men ändå sovit gott). Ute börjar det bli riktigt varmt och jag ska bege mig till stranden med kanelbullar, kaffe och en bra bok.

Idag är jag en glad tjej. Det är jag tacksam för.

Kram på er.

Sommarflickan2018

Ja, dagen alltså, det är en strålande blå himmel och en stor gul sol där ute, dit jag ska bege mig om en stund. Så underbart.

Dag 30 har tagit sin början och jag ska spendera den med att göra det jag älskar allra mest en het sommardag som denna. På stranden där jag hör vågorna klucka, gamla tanter och farbröder dividera som om de varit gifta i 50 år (vilket de säkert har), barn leka och fåglarna skria. Med en god bok, hörlurar, P1 Sommar, kaffe och utsikt över världen. Utan att så mycket som en uns av alkoholsaknad.

Eftersom det är så varmt och det är tråkigt att laga mat inomhus när det är så fint väder gjorde jag en stor skål med pastasallad igår kväll. En som kommer att hålla iaf två-tre dagar. Lite får följa med till stranden idag, bättre än kanelbullar (fast kanske tar med en kanelbulle också, kanelbulle och kaffe på stranden, det är vuxenlyx).

Min alkoholterapeut har fortfarande inte hört av sig så hon har nog drabbats av något långvarigt. Konstigt nog har inte kommunen erbjudit någon ersättare men det kan ju tänka sig att alla andra är på semester. Känns lite som ett aber. Jag har trots det klarat mig finfint men jag vill ju ha det där stödet, för det kommer komma dagar då det inte känns lika lätt, då jag tvivlar och då jag har tråkigt. Då behöver jag strategier. Och även om jag har rätt bra koll på det just nu så tänker jag att hon har så mycket mer erfarenhet och att det är något jag skulle vara betjänt av. Dessutom är det skönt att prata med någon regelbundet som förstår.

Nåväl. Min nykterhet hänger ju varken på henne eller någon annan förutom mig själv. Jag är stark i min övertygelse om att jag druckit klart, att jag inte klarar det bättre nykter och att jag är värd ett bättre liv än det jag gett mig själv de senaste åren.

Tack Lim, så fint med stöd här inne, blir glad varje gång någon skriver något fint och uppmuntrande. ?

Men nu ska jag packa ihop mina pinaler och bege mig mot la playa.

Hörs i kväll kära forumvänner.

Ellan

Grattis till nykter tid Sommarflickan!❤️ Att hitta njutning och avkoppling utan alkohol är lyx. Tänk vad många det är som inte kan det men du gör det alldeles galant. Kaffe, bulle och en bra bok på stranden... precis vad jag gillar.
Dröjer det för lång tid innan terapeuten hör av sig så finns det alltid AA-grupper att söka upp. För precis som du skriver är det vi själva som gör jobbet men det kan oxå vara skönt att ha andra att luta sig mot.
Fortsätt ta hand om dig!
Kram
Ellan

Grattis till dig, starka kvinna! Du ger mig kraft. Idag drack jag alkoholfritt vin och var nöjd med det. Det som känns oroligt är när man kommer på den festen som inte har alternativ. Hur beter man sig då? Hur tänker du i de situationerna? Kram!

Sommarflickan2018

Tack fina du. Tillsammans är vi starka.
Jag ser till att ha eget med mig att dricka, främst Coca-Cola Zero eller någon annan "sockerfri" dryck. Vatten en hel kväll är inte min melodi så jag ser till at det inte finns några undanflykter utan fixar själv. Jag dricker varken alkoholfritt vin, must eller liknande som liknar vin heller. Dels för att det ofta är 0,5% i dem och jag vill vara en NOLLA (Inte många gånger man kan säga det ?). Dels för att alkoholhaltiga viner är alldeles för söta för mig. Jag brukade föredra torra vita viner och champagner som nästan fick det att krusa sig på tungan. Sen är jag lite skadad av att ha ätit LCHF också och har alltid haft koll på vilka viner som legat under 3 ml socker/liter. Så nu blir det nästan allt Cola, eller Loka crush när jag tröttnar på Cola. Om någon frågar vad jag dricker så kommer jag säga som det är, jag har inget att skämmas för och tycker att det är skönt att vara klar i knoppen.

Men det är är ju så olika från person till person. Om alkoholfritt vin funkar för dig så kör på det, det finns nog inga rätt eller fel i de där situationerna, man gör vad man ska för att fixa dem (förutom att dricka alkohol då).

Hoppas du fick svar på din fråga.

Kram

Sommarflickan2018

Ursäkta mitt oerhört dåliga språk men fattar ni! Idag har jag varit alkoholfri i en månad. 31 dagar utan giftet. Det är så jäkla grymt jobbat att jag nästan vill skrika ut det över hela världen, eller skaffa ett sånt där flygplan som flyger omkring över badplatser med reklam för restauranger, fester och utställningar. Fast där skulle det stå "etthundraprocent, 31 dagar, 1 månad, fri"

Ja jag ville bara skriva det innan jag beger mig till stranden, man får slåss med pensionärer och barnfamiljer om parkering och det är inte det lättaste så jag måste komma iväg tidigare idag än igår.

Skriver mer ikväll.

Ha en underbar dag fina ni!

??????????????????

John-Erik

Fantastiskt. Grymt!!

Hejar på dig och andra som kämpar

/John

Sommarflickan2018

Hej.

Kikar in lite snabbt, de här dagarna är det bråttom, bråttom på morgonen för ska en få parkeringsplats på stranden så behöver en typ vara ute igår.
Idag ska jag dock äntligen till min alkoholterapeut som äntligen är frisk. Har inte träffat henne sen... tre veckor? Det ska bli skönt, samtidigt som det sabbar parkeringsmöjligheten (haha, mina prioriteringar just nu alltså). Får bli en annan strand tror jag.

Älskar det här vädret, jag har att göra hela dagarna och jag kan sitta ute på kvällarna och titta på serier och käka glass. Och bli myggbiten till förbannelse. Jag blir biten både på stranden och på kvällarna. Det måste vara för att jag inte är marinerad i alkohol *hihi*.

Idag är det... (måste faktiskt räkna efter) dag nummer 33! Yeah! Grymt säger jag.

Jag läser era inlägg på stranden men det är svårt att svara när en bara har mobilen till hand. Men jag följer er alla. Lovar att bli lite bättre på peppen!

Men nu måste jag packa inför stranden och ta på mig något anständigt när jag ska träffa terapeuten (mjukisshorts duger inte tyvärr)

Ha en fin dag alla kämpar!

... både på strandlivet och på att du har någon att prata med om alkoholen. Min semester blev ju inte riktig som jag hade tänkt mig (surprise- i mitt liv blir inget som jag hade tänkt mig;)).

Hoppas du får en underbar dag! Kram!

Sommarflickan2018

Jag hatar att bli besviken och sviken av folk, och såklart de som är allra närmst. Skulle ha gjort något med min sk make idag men som vanligt blev det inget med det. Det är så typiskt honom att ALDRIG kunna planera ordentligt. Och jag är så trött på det att jag bara blir förbannad.

Han hörde av sig i morse och berättade att han pga av tågstrul befann sig hos våra (mina) vänner en och en halv timme härifrån. Samma "vänner" som inte hört av sig en enda jävla gång under den här tiden. Samma "bästa" vän som grät när jag berättade för henne om mina beslut och den hjälp jag tagit för att hon hade varit så orolig. Det var den 27:e juni. Vi har träffats två gånger men enbart på mitt initiativ. Hon hör aldrig av sig, inte ens för att fråga hur jag mår. Så nu känner jag att han kan fan behålla dem.

Och maken förslog inte ens att vi skulle träffas senare under dagen, inte ett ord. Jaja, men skit i det då jävla idiot. Tror du att jag tycker mer om dig för det? Eller tror du att jag blir mer och mer avig till dig och det så kallade liv vi levt. Som jag trodde jag ville ha? Som jag nu så tydligt ser sprickorna i. Hur jag har gett, gett, gett och fått så otroligt lite tillbaka.

Vet du hur skönt det är att slippa gnäll, skrik, att fixa mat, plocka undan efter dina barn? Och vet du att jag nu tror att det har varit en stor bidragande orsak till mitt mående, till mina depressioner. Den duktiga flickan har jobbat 150% på jobbet och 150% hemma. I så många år. Jag vill aldrig mer ha det så. Aldrig.

Jag sätter mig själv främst nu. Jag skiter i dig och dina barn. Ni skiter ju uppenbarligen i mig. Trots allt jag har gjort för er, trots att jag försakat mig själv så till den grad att jag har tvivlat på om jag vill leva längre. Nu tänker jag inte så. Men så har jag heller inte behövt befinna mig i den destruktiva plats vårt hus blivit för mig de senaste åren.

Ja idag är jag ledsen, arg och besviken. Jag vill inte dricka men jag vill fly mina känslor och önskar att timmarna går snabbt tills det är dags att sova.

Ni får ursäkta mitt känsloutbrott men svek är det värsta jag vet och att bli tagen för självklar ännu värre. Plus att det är första dagen på mensen.

Och hade jag inte varit så jävla mån om mitt eget välbefinnande så hade det här lätt kunnat vara ett sådant tillfälle då jag skulle dividera med mig själv om jag skulle dricka eller ej, sen skulle jag skylla det på dem. Men de är inte värda det och jag är värd att vara glad, lycklig och uppskattad. Och kan inte de här personerna vara där för mig så får jag hitta andra som kan finnas där.

Men fan va besviken jag är. ???

Hej där! Har läst alla dina inlägg här i tråden och jag har klickat mig framåt i fyra sidor nu och hållit tummarna för att jag ska fortsätta se "Dag X" i titeln. Ju längre fram i tråden jag kom, desto mer säker blev jag på att du skulle fixa att stå emot och stå rak. Och det har du gjort. Ditt inlägg här i dag känns starkt.
Själv är jag på dag 2 idag och jag hade gärna suttit här med ett glas rött vin bredvid mig nu, men det är slut med det nu.

Heja oss!