NU har jag efter många år tagit steget efter att ha levt med en alkoholist alldeles för länge..... Långa stökiga nätter,anklagelser och tjat raderade min kärlek. Kvar blev bara ilska och frustration. För att inte nämna de anmälningar hos soc som vi fick pga att barnen inte mådde bra som JAG fick lov att hantera med möten och samtal där han vägrade följa med.
Sitter nu i mitt egna boende och trodde att jag skulle känna frid och ro och vara glad, istället har jag svepts omkull av en känslostorm som jag inte trodde fanns,tårarna rinner hela tiden och jag saknar honom så det värker i hjärtat. Fast vi hade det rent ut sagt skit sista året så kan jag inte släppa taget nu. Vi har varit med om så mycket innan jag plötsligt inte hade en chans längre mot konkurrenten alkohol.
Hur överlever man det här, mitt hjärta har gått sönder......