Hej.

Idag tog jag steget. Efter många månaders tänkande, mycket dåligt samvete och en ständigt klagande särbo och diverse idiotiska beslut var det som om någon (min särbo) slog mig huvudet i går när vi pratade om vårt förhållande. Inte bokstavligen men verkligen mentalt. Jag insåg vad jag höll på att förlora genom att förstöra mig själv och mitt förhållande för att jag inte kan dricka alkohol med måtta.

Jag har sedan över ett år tillbaka varit sjukskriven i olika utsträckningar efter att ha sprungit rakt in i den berömda väggen en dag. Det var dessutom inte första gången. Men den här gången tog det fullkomligt stopp. Jag fick dock otroligt mycket hjälp av mitt företag min särbo, psykolog, hälsocoach etc. Mot ett liv utan ångest, depression etc.

Problemet är att jag samtidigt, och redan innan, självmedicinerade rätt rejält med alkohol (vin) samtidigt som jag fick medicin mot depression ångest och sömn. Jag har gått på medicin i många år och har några gånger haft en vit månad efter en ruskig panikattack men det var länge sen nu. Jag har knappt haft en vit dag eller några vita veckor. Det blev inte bättre med sjukskrivningen heller.

Jag valde att vara lite ärlig hos det företag jag fick vård hos och det slutade med att de inte kunde behandla mig längre för de hade plikt att berätta det för mitt företag. Vilket jag inte orkade med. Så jag avbröt behandlingen men fick som tur var komma in på ett nytt ställe men skammen och rädslan för att säga sanningen hade satt sig.

På de nya vårdinrättningarna berättade jag bara lite och försökte att få det att låta som om det inte var så illa. Dessutom ljög jag många gånger om att jag knappt drack något alls längre fastän jag hade druckit dagen innan och skulle göra samma sak denna dagen. När jag slutade där (vid årskiftet) var jag eg inte ett dyft bättre och har egentligen bara blivit sämre.

För att göra en lång historia kortare... så tog jag idag steget och ringde till min läkare och sa som det var (storgråtandes). Hen fixade en tid hos psykolog redan några timmar senare och i eftermiddags var jag och träffade en fantastisk människa som inte dömde mig utan sa att jag var stark, modig och smart som berättade och kom dit. Hen och jag pratade och gjorde en handlingsplan för att komma igång snabbt. För det första skulle jag få en remiss till psykologer som jobbar med PDT (psykodynamisk terapi), för det andra skulle jag kontakta (hen kontaktade åt mig) kommunens alkoholistteraputer, för det tredje pratade hen med min läkare och kollade fortsatt kontakt, för det fjärde beställdes det prover för att ta reda på hur levern ser ut, d-vitamin, alkohol i blodet etc. Hen bad mig maila om de här sakerna inte kom igång som de ska och gav mig en mailadress (aldrig hänt innan, läkarfolk brukar inte gå att nå av förklarliga skäl). Hen bokade tid för återbesök så at inget föll mellan stolarna under semestern och lovade att höra av sig till alla ovanstående redan idag.

Jag tog mina prover (de kommer inte se bra ut men det är en sporre till att verkligen inte dricka mer) och åkte hem till min särbos ställe. Ringde och berättade för min särbo hur dagen gått. Sen ringer psykologen jag besökt och berättade att någon från kommunen skulle ringa redan idag. En halvtimme senare ringde de från kommunen och jag har fått en tid att träffa en samtalspartner redan i morgon för att se hur stora åtgärder som behöver tas.

Och nu sitter jag här. Urtrött som av en urladdning och av allt för mycket gråt men ändå hoppfull. Men inser att jag kommer behöva stöd för jag tror på intet sätt att det blir en lätt resa, även om jag bestämt mig. Dessutom är jag chockad över alt stöd jag fick idag men så otroligt tacksam att de tog det på allvar och att allt gick så snabbt, att vänta är det värsta som finns. Nu ska det bara hända ock jag ska göra jobbet. Men jag tog första steget. Jag vågade formulera mig och sträcka ut en hand.

Det jag är rädd för nu närmast är abstinens, jag har ingen aning om vad jag har att vänta mig. Den senaste tiden har jag i genomsnitt druckit 1-2 flaskor vin om dagen (ibland mindre, ibland mer).

Hoppas ni vill följa mig och ge mig stöttning och jag ska försöka göra detsamma.

Hälsningar

Sommarflickan2018

Anxiete

Jättecyberkram ?
Sådana energitjuvar kan man vara förutan ! Det finns så många människor som kan berika ditt liv , med ett tagande och givande på lika villkor.
Det är bra att du är arg , ilska är en bra känsla ??

Stå på dig, du har all rätt att vara förbannad och besviken!

Så klokt och starkt du resonerar mitt i ilskan gör mig så imponerad ???

Ingen alkohol i världen hjälper mot svek.

Många kramar till dig ???

Ja, när vi nyktrar till ser vi livet och tillvaron på ett tydligare sätt. Och vilka vi omgett oss med. Den fria vägen innebär kanske ett antal farväl. Resan är påbörjad!

Sommarflickan2018

Så är jag inne på den 35:e dagen och jag är mindre ilsk idag ?. Ni får förlåta mitt känsloutbrott igår, jag behövde bara få skriva av mig.
Nu ska jag inte låta dem ta mer energi från mig, inte idag i alla fall.

Jag ska fira min 35:e dag som nykter med ännu en dag på stranden, njuta av det underbara varma havet och känslan av att världen ligger öppen framför mig. Jag ska äta mina medhavda smörgåsar och dricka mitt kaffe, läsa böcker och prata med mina nya strandkompisar, några eleganta damer och herrar som brukar hägra där även jag slår ner vina vingar. Det är det bästa stället på stranden tycker jag, dessa gamla (inget elakt menat) fina människor är inte oroliga för att starta ett samtal, har all tid i världen och är inte så om sig och kring sig. Vi pratar väder, vind och bad och annat ytligt men det är ändå mysigt. Önskar jag blir en sån där cool gråhårig supertant i framtiden.

Hoppas ni andra har en fin dag och ni vet att tillsammans är vi starka. Jag tänker på er.

Kram

Hurra hurra hurra!!!! Faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan vad bra jobbat sommarflickan!
Hur var det på stranden? här har det varit kvavt som tusan hela dagen, varmt och kvavt. Kom en skur förut också.
Hur gammal är du? :)
Vad ska du hitta på i veckan?
Hur mår du?

Kram

Sommarflickan2018

Jag har nästan bestämt mig till 100% nu, det blir skilsmässa. Jag vill inte vara med någon som inte är kär i mig, som jag inte bor ihop med eller som jag inte är ihop med. Vi ser saker på så annorlunda sätt och jag mår inte bra när jag träffar honom. Jag tror en sten kommer falla från mitt bröst när allt är över.

Skit i det nu.

Studenten: Jag är 42 år men kanske ser ut mer som 37-38. Så jag har lite tid kvar till att bli den supercoola tanten men en dag så, då är det jag som pimpar rullatorn med bling, bling, dunka, dunka och coola klistermärken som kidsen har. ?? I veckan är det flera möten med läkare och terapeuter på schemat. Sen ska jag försöka hälsa på en kompis en dag. Och förhoppningsvis spendera tid på stranden, men nu verkar vädret bli lite mer ostadigt så jag är mindre nöjd än vanligt. Förhoppningsvis är jag sjukskriven två veckor till men sen blir det förhoppningsvis jobb igen. Ska bli skönt att komma tillbaka till en vardag utan honom. Ska börja leta en annan lägenhet i en annan stad och en dag är det bara min rygg han ser och aldrig ska jag vända mig om. Mitt liv ska bli mitt och bara mitt.

Vad ska du själv hitta på min vän? Och hur gammal är du, nu när jag har outat mig :-)

Tack Honungsblomman, jag önskade att det kanske inte hade tagit så långt tid men jag tror att jag är något stort på spåren här. Jag hoppas så att jag har rätt.

Dags att sova strax och jag går in i sjätte veckan. Sjätte veckan utan alkohol, det är så jävla stort, så jävla bra och herrejävlar va stark jag är! ???

Kram finaste forumvänner!

Låter supertrevligt ändå, din vecka som komemr. Ser du fram emot mötena? :)

Jag är nyss fyllda 29, woopwoop! Känner mig som en avdankadtant ibland dock, fan vad grejer man hunnit med i livet. Vill oxå ha en dunka dunka klistermärken rullator sen XD Jag hänger dock mest med folk som är äldre än mig, min kompis med poolen är 52 lixom. Så age is just a number bejbs.

Jag ska nog hänga en del på pride tror jag. Inte bestämt mig riktig ännu hur veckan blir. Tar dagen som den kommer lite. tänkte hoppa in och handla de där träningshandskarna som jag vill ha idag. och sen kanske gå på ett aa möte? behöver stimulera hjänan lite. Men vi får se :P

När besvikelse, ilska och otrygghet skönhet över och A finns där för att döva. Skönt och starkt att läsa hur du nu kan prioritera. Precis som du skriver, så är nog det slit man gör för andra boven (eller en av bovarna) till att A får så stor plats i livet. Du har rätt, du behöver inte detta mer. Ta ingen skit!!! Aldrig mer! Jag tror att andra nu kan känna sig hotade och förvirrade av den nya du. Även om din förändring är positiv skapas osäkerhet. Man känner inte igen dig, går förändringen att lita på? Och när du är annorlunda, måste ju även de nära förändras.. Läskigt tycker de, hur sk jg nu var. Och nu går det ju inte att skylla på dig! Ja, människor beter sig så j-vla knäppt ibland. Du har rätt: Omge dig med människor som ger positiv kraft, de som stjäl och dränerar en kan man vara utan. Ledsen för din skull, men jag tror att genom att släppa vissa människor /mönster så öppnar man upp för nya förutsättningar och nya bekantskaper. Kram ?

Ja, du känns verkligen super stark nu?
Är så glad för din skull.
Du är värd ett mycket bättre liv än att bli satt på undantag av din man.

Kom att tänka på en föreläsning för många år sedan som handlade om olika personliga kriser i livet och hur man bäst skulle hantera dessa.

Föreläsaren talade om ångest 1 och ångest 2.
Ångest 1 var rädslan för att vara kvar i samma dåliga situation och ångest 2 var rädslan för att våga ta steget till en förändring.
Han menade att ångest 1 var den värsta och mest förödande i längden för en människa att vara i.
Ångest 2 är ju en tillfällig ångest som när man väl bestämt sig kommer att försvinna.

Så Kära Sommarflickan, jag tror du valt rätt beslut både när det gäller Alkoholen och din man.

Kramar ???

Sommarflickan2018

Det är så fint att komma in här på morgonen och läsa era stärkande, fina och varma inlägg. Tack! ? Om ni bara visste hur mycket det betyder.

Jag känner mig stark och det är supertråkigt att det troligtvis blir skilsmässa (vi är redan separerade) men jag kan inte göra så mycket åt det och när jag ser tillbaka på mitt liv de senaste åren så är det inte så jag vill leva. Jag tror att jag mer har överlevt än levt många stunder. Och jag tror att just det har lett till den ökade konsumtionen, som en vän som håller en i handen när livet är jobbigt, men som även finns där när det inte är jobbigt för att det har blivit en följeslagare som en inte blir av med. Och till slut blir den där "vännen" en tyngre och tyngre fotboja som drar ner en djupare och djupare i ett hav där man inte ser land eller räddning. Och då behöver man vännen ännu mer och den onda cirkeln är fulländad.

Jag har alltid sagt att mitt bästa beslut i livet var att sluta röka. Om några år kommer jag revidera det påståendet och säga att mitt bästa beslut i livet var att sluta dricka.

Och du har helt rätt It-tjejen, jag blir såklart en annan person eller beter mig annorlunda när jag gör denna resa. Min alkoholterapeut har varnat mig för det också (alltså varnat som i att berättat att det kan vara svårt för andra att förstå förändringarna). Att det kan vara svårt för andra att hantera, att förstå vad som händer och att jag inte är den där "snälla" medgörliga personen jag var innan. Jag säger inte ja per automatik längre, jag är inte tacksam när någon ringer fem timmar för sent och säger att NU kan vi träffas, nej då får det va.

FinaLisa, vilka intressanta rader att läsa. Jag kan se det där så klart i min egen situation. Jag har fortfarande ångest då och då men den kommer försvinna, det är jag helt övertygad om. När jag helt och fullt har accepterat att detta nu är mitt liv, när jag har börjat jobba igen och kommit in i rutiner jag mår bra av. Då kommer hela jag må bra igen. Det är jag säker på.

Studenten: Japp, jag älskar mina möten (snacka om att vara ensam när man ser fram mot att träffa läkare och terapeuter bara för att ha nån att prata med haha (skojar bara)), de ger mig styrka och det är så skönt att prata med folk som förstår, som inte hymlar, som är raka och rättfram och som ler stort när jag kommer. Det ska även bli skönt att få komma bort en dag, se någonting annat än den del av Sverige jag hängt i hela sommaren. Umgås med roliga, smarta och härliga personer.

Jag måste ändå få tillägga, jag tycker mycket om min man fortfarande, han är en fin människa som såklart heller inte mått bra när jag varit deprimerad och druckit och inte kunnat göra något åt det. Såklart vill han inte heller leva ett sådant liv och det ska han inte behöva heller. Jag vill att han ska vara lycklig. Att vi sen inte har fått det att funka finns det många orsaker till och vissa av dem går inte att ändra på. Det är trist men det är bara att acceptera. Och att jag nu känner att jag mår bättre när jag inte träffar honom är ju för att det fortfarande gör ont att träffa honom för han påminner mig ju om allt det där jag haft men inte kommer ha kvar, det är många år och minnen som gör sig påminda.

Hur som helst, idag är det återigen varning för årets hetaste dag så jag sa bege mig mot playan och njuta så mycket jag bara kan. Vara tacksam för värmen, solen och det varma havet och att jag inte är ett dugg sugen på alkohol nu när jag har påbörjat min 37:e nyktra dag!!! ???

Jag hoppas att ni får en fin dag ni också, att ni står mot alkoholen och att ni känner er värdefulla. För det är ni, i alla fall för mig ?

Stor kram

Känner igen det där med " vill att han ska vara lycklig" i skilsmässan. Det var nog Därför vi valde att skilja oss (eller jag) för att vi skulle kunna bli helt lyckliga. Vi var bästa vänner sol var gifta, men jag tyckte att han förtjänade bättre än mig och jag behöver något annat än vad han kan ge mig. Komplicerat, tragiskt och komplext, men ändå gjort bra av oss (tror jag).

Tycker oxå om att gå på möten, tyckernibtw det är tragiskt alls. De mötena är oftast väldigt utvecklande, och sådant är roligt.
Du är bra SM. Stolt över dig, snyggt jobbat med alla nyktra dagar. Och fan vad grymt med din ickerökare period!

☄️☀️☄️☀️☄️☀️☄️☀️☄️☀️

Ja, det har jag sagt är det bästa jag någonsin gjort, jag klarade det, så jo då klarar jag "allt". Rökfri sedan 12år rökte i 15år häftigt jag har snart varit rökfri längre än rökare?! Men nu är nästa mål sluta dricka.
FinaLisa, vad intressant med ångest 1&2! Jag och min sambo har haft djupa kriser där jag inte vetat vad jag vill göra eller rättare sagt: Jag har vetat men inte velat/orkat/vågat tänkt på barnen osv. Drömt om att leva ensam och hur underbart det skulle vara.
Vad roligt/intressant att du gillar dina möten! Jag blir nyfiken ?. Ska börja gå på mina efter sommaren. Tänkte först att nej, det behövs inte, men kanske att det blir en trygg plats och en styrkekälla? Låter som du gillar dessa möten, så jag ska ge det en chans☺ .
Susa iväg till stranden och ha en härlig dag!
?☀?☀⛱

Sommarflickan2018

...efter det också). Jag känner mig som Pippi Långstrump. Allt är möjligt och jag gör precis som jag vill.

Dessutom har jag ju er, ni betyder så fantastiskt mycket. ?

Idag har jag varit på återbesök hos min läkare och det var ett helt annat besök än för 38 nyktra dagar sen. Hon sa det också, det finns ett annat driv, hon tycker att jag har gjort bra saker för mig själv och kände att saker och ting hade förändrats. Så skönt när andra kan bekräfta det man känner själv. Sen tog jag nya leverprover och alkoholvärdeprover så får vi se hur de ser ut den här gången. 38 helt nyktra dagar borde göra stor skillnad (levervärdena var faktiskt inte alls dåliga sist men hon tog nya iaf).

I morgon ska jag träffa psykologen på VC som hjälpte mig med allt den där första dagen då jag trillade in som en våt fläck utan livslust och framtidstro. Det kommer kännas så bra att vis upp mitt nya jag för henne och att hon ska få veta hur mycket hon och min läkare betydde den dagen (jag sa givetvis det till min läkare också, att jag hade så mycket tur den dagen och att de uppfattade desperationen) och vad det har lett till. Även om jag själv har gjort jobbet så var de där och höll mig upprätt den första dagen och såg till att rätt instanser kontaktades och började arbetet med mig.

Idag ska jag hälsa på en vän och en massa kompisar till henne och bara njuta av den känsla av välbefinnande jag befinner mig i just nu. Ibland är livet faktiskt helt fantastiskt utan att något storslaget har hänt. Jag ser fram mot min framtid.

Morgondag: Heja oss, fy fan va vi är bra! Hej hå, hej hå, vi nyktra gå... :-)

Studenten: Ja, jag finner faktiskt stor tröst i att försöka se det positiva med det hela och att det är mitt val om jag vill kasta bort någon som kan vara en fantastiskt god vän i resten av mitt liv eller förstöra allt genom att vara bitter, elak och sur. Klart att det är jobbigt men samtidigt, han har nog haft rätt, vi har nog gått över till att vara mer vänner än något annat. Även om jag fortfarande gärna vill pussa på honom för jag är så van vid det (jag gör inte det såklart) och för att det är mysigt. Men när jag är redo så kommer jag kanske träffa någon ny eller så gör jag inte det och är lycklig ändå.

It-tjejen, du är nästan precis som jag ju. Jag började röka som 14-åring, rökte i 14 år och har nu varit rökfri i 14 år och tre månader. Jag älskar mina möten, men jag är en väldigt social och positiv människa i sådana sammanhang. Och nu när jag börjat öppna upp så kan jag prata i timmar (tur de bara sätter av en viss tid för annars hade de fått slänga ut mig till sist). Så ge det en ärlig chans, det är skönt att prata.

Nu ska jag bege mig till min kompis så vi hörs nog inte förrän i morgon.

Ha en underbar onsdag och jag ska toknjuta av min 38:e nyktra dag!

Kram

Sommarflickan2018

Fredag, sol och den 40:de dagen har grytt. Jag har varit på äventyr med bad, vänner och ett fantastiskt lugn och hann igår egentligen bara läsa genom alla nya kommentarer och trådar som startat sen i förrgår. Funderar på om forumet kommer explodera när semestrarna är slut och fyllas av semesterfirare som fått sig en tankeställare efter sommaren.

Jag såg Dr Mikael på nyhetsmorgon häromdagen och han tog upp just problemet med att det lätt blir lite för mycket under sommaren för många och att det finns riskbruk och missbruk. I missbruket befann sig cirka en halv miljon människor och i riskbruket en och en halv miljon människor. Resten var "normaldrickare" eller sådana som inte dricker alls. Samtidigt pratade jag med en av mina terapeuter igår och berättade just om detta och hon sa att man brukar säga att det finns tre grupper, de som missbrukar, de som inte dricker alls och alla "normal" däremellan som då ligger i riskbruksgruppen. Dvs dricker man finns det alltid en risk att man kan hamna i missbruk. Mycket intressant.

Hur som haver. Jag firar min 40:de dag som nykter genom att träffa min alkoholterapeut, en underbar dag på stranden och genom att förbereda min lägenhet för två små inneboende som förhoppningsvis flyttar hem till mig i morgon. Luddiga små pälsbollar som jag gissar kommer studsa runt och gör mitt liv både galet och glatt men främst fyllt av en oändlig kärlek.

I förrgår var jag även på VC och pratade med min läkare, tog nya leverprover och alkoholprover och pratade om hur det hade gått under sommaren. Hon var mycket nöjd över skillnaden mellan den hon träffade för 40 dagar sedan och den hon träffade igår. Ett annat driv, glad och såg friskare ut. Jag är sjukskriven en vecka till på 100% och sen börjar jag jobba halvtid fram till sista augusti för att sen gå upp i hundra procent. Jag ser fram mot att komma in i vardagsrutinerna även om jag kommer sakna friheten att kunna ligga på stranden i timmar och läka min själ och låta hjärnan få sin välbehövliga vila. På stranden är jag otvungen, njuter av alla ljud och kan slappna av på riktigt.

Jag är så nöjd och lycklig över att jag tog tag i mitt problem i början av sommaren och har haft denna fantastiska sommaren att arbeta mig med mig själv och mitt problem ist för att behöva ta tag i det nu. Jag känner mig stark och vet att jag kommer ha hjälp även under sensommaren och hösten av alkoholterapeuten och att arbetet med den psykodynamiska terapin kommer komma igång där jag kommer få arbeta mer med mig själv och varför jag hamnade just här där jag befinner mig just nu.

Dessutom kommer detta forum för alltid vara mig kärt, så mycket pepp, kärlek, förnuft, erfarenhet och värme har jag sällan erfarit och jag är så tacksam för det. Så mig blir ni inte av med på ett tag :-) För även om jag fixat 40 dagar så är det på ingalunda sätt en garanti för framtiden och jag vet att jag behöver hålla mig på tårna och inte ta saker för givet. Här blir man ödmjuk inför det faktum att alkohol kan få vem som helst att falla, på så sätt är alkohol väldigt demokratiskt.

Nu blev det så där långt igen, hoppas ni orkar läsa. Jag ska göra mig i ordning för dagen och se till att få ut så mycket jag kan av denna sista dag utan ansvar för någon annan än mig själv. När mina pälsbollar kommer blir det mindre strand och mer gos. Det är fint det också.

Kram till er alla, ni är min hjältar, mina vänner och fantastiska kämpar!

???

Blir som vanligt glad och peppad av att läsa dina vardagsnära inlägg som andas så mycket lugn och beslutsamhet. Är helt övertygad om att du kommer att fixa detta. ♡ Forumet är verkligen ett otroligt stöd och du är en av dem som håller det vid liv genom fina kommentarer och peppande råd. Tack!

Keep up the good work!