Jag har ett alkoholberoende. Vet inte riktigt när det började, men skulle gissa för kanske 5 år sedan. Då bodde jag fortfarande hemma. På kvällarna när jag och mamma satt och kollade tv så tog jag mitt glas med cola, gick ut i köket och låtsades fylla på med mer dricka. Men jag tjuvade av pappas Captain Morgan. Jag har alltid varit försiktig med att dricka alkohol inför min familj, för jag har skrämt skiten ur dom ett antal gånger genom att utsätta mig för fara när jag varit ute och festat.
Idag gömmer jag alkohol, tomburkar/glas när jag får besök av vem som helst egentligen.
Jag äter medicin mot depression. Därmed är jag rätt lättpåverkad. 3,5:or räcker gott. Det kan bli en tre 6-pack i veckan.
Nyligen var jag på vårdcentralen pga buksmärtor. Blev undersökt och allt, sen frågade läkaren mig om mina kostvanor. "Jag äter inte så mycket.. Jag dricker mest alkohol" blev mitt svar. Jag tänker att ölen gör mig fet, så då bör jag inte äta så mycket. Läkaren påtalade att mina magsmärtor mycket väl kan bero på alkoholen, och min oro. Jag insåg allvaret. En stund. Lät bli att dricka i kanske 2 dar. Sen köpte jag lågkalori-öl på affären. Drack 6 st på en kväll, cyklade till macken och köpte mer. Jag tror de börjar känna igen mig där nu. Jag har börjat köpa nåt mer, typ en dricka eller nåt, istället för bara öl.
Jag gick i samtal hos missbruksenheten ett tag. Och jag la av med drickandet. Det höll ett tag.
Jag har sån ilska i mig som slår till ibland. Då måste jag dricka, för jag tycker det gör mig lugn. Men oftast blir jag ännu jävligare när jag är full.
Förlåt för rörigt inlägg, men det är en början.