Hej jag har precis haft återfall igen som så många gånger innan. Jag har försökt ge upp alkoholen i ett år, det funkar i perioder på några veckor en månad kanske. Sen är jag där igen. Jag är 26 och har väl varit alkoholist sen jag var 17. Jag har provat att gå till en beroende psykolog men det hjälpte inte mig direkt. Har antabus men jag får ont i kroppen när jag tar dom, har testat AA möten men det kändes bara konstigt med kramar och grejer. Jag tränar ungefär 5 gånger i veckan, jobbar och umgås med familjen mycket. Men så fort jag träffar mina vänner ska det drickas öl, ibland tar jag inget eller dricker alkoholfritt. Men oftast blir det att jag drar till det och då finns inget stopp, jag dricker mycket mer än dom andra och när dom börjar åka hem sitter jag kvar eller går vidare och dricker tills jag inte klarar mer.
Jag vet liksom inte hur jag ska kunna bryta allt, mitt liv har ju gått ut på att dricka och festa innan i så många år, så dom jag umgås med är ju glada i alkohol och det kretsar alltid kring det när vi umgås. Jag har inget körkort heller, men innan när jag hade så åkte jag och fiskade mycket och badade eller gick till skogs, då kunde jag vara nykter pga bilen. Men nu utan körkort är det så bökigt att ta sig dit och släpa med sig alla grejer på bussen. Så jag gör inte dom grejerna som hjälper i den utsträckning som behövs. Men nu ska jag köra antabus sommaren ut, sen vete fan hur jag ska tänka

Märthan

Ett dåligt exempel, än. Men jag tror du måst sätta upp tydliga mål och bestämma dig! Vad är det värsta som kan hända utan alkohol?

Kram, vi är många

Bra att du hittat till forumet..Tyckte också det var lite jobbigt med”kramar å grejer” på AA..Räckte då fram handen i ställer..Det finns bra grejer med AA också, men vi alla måste hitta vår personliga väg..Du verkar vara en kille som funderar och reflekterar över livet..Det är bra..Fundera vidare hur du ska lösa olika situationer framöver..Leta efter förslag. Men du måste själv välja vad som passar just dig..Bryta med destruktiva vänner är alltid bra..Det gynnar alla..Du har mycket redskap och insikt redan. Använd det..Ett steg i taget..

j0s0

Jag känner igen mig så mycket! Är 29 och har ganska nyligen bestämt mig för att bli nykter. Var nykter när jag var 19-23 och hade ändå ett ok liv, men då var jag i ett förhållande med en kille som också var nykter, så vi kunde hitta på saker. Nu känner jag mig så jävla ensam. Mina vänner festar mest på helgerna och jag tycker att det känns tungt att tänka på att leva ett liv såhär. Fast försöker ta en dag i taget. Kan andra så kan väl vi med?