min lilla spritdjävul nästa gång han dyker upp....

Jag började dricka tidigt i åldern 13-14 år, redan då hade jag fyllor som innebar minnesluckor och skam. Snodde en massa sprit i barskåpet. När jag var 16 började jag arbeta i krog branschen i Stockholm och hamnade på en massa AW´s vid ett tiden på natten då vi slutat jobbet, blev insläppt på det ena och det andra stället trots att jag inte hade åldern inne. Detta var på 80-talet och tydligen var inte alkohollagen i bruk vad det gäller ålder och att dricka på krogen. Under ett par år så jobbade vi och drack drinkar nätterna igenom. Hem sova - upp och jobba - festa. Livet var ett enda stort party!

Sen dess har det väl bara rullat på med mitt "partyliv" - fyllor, supa bort sandalerna, supa bort vinterskorna, dragit linor, blivit av med väskor, kreditkort, skinnjackor, ett antal nya mobiler åt helvete, tappade dyra smycken, hamnat i slagsmål på krogen, slagsmål hemma, sparkat en man i ryggen med högklackad sko i Grekland, blivit rånad när jag sov på t-banan hem, somnat på fel nattbuss och hamnade på andra sidan stan, hamnat i fyllecell på Maria Pol (fick en LOB och hamnade hos Soc med dottern), visat brösten på en innekrog i stan, nästan trillat överbord på en finlandsfärja, kissat på mig, spytt ner mig, hamnat på en strand med en okänd man i Thailand - långt åt helvete därifrån där jag bodde, satt på ägg för att koka i en kastrull och somnade så hela köket höll på att börja brinna, somnat ifrån mina barn så de inte fått mat, kört bil jävligt full - körde dessbättre bara in en bergvägg och sabbade bilen, ramlat bakåt ner för en halv rulltrappa på T- centralen, klappat till en man på första dejten, pinsamma sms, pinsamma samtal till nära och kära - denna lista kan göras väldigt lång.

Var helt nykter efter den LOB jag fick 2012. Detta höll i 2 år. Inte en droppe, jag var livrädd att förlora min dotter. Blev erbjuden hjälp men tackade nej. Fortsatte dock mitt uteliv fast då med alkoholfria drinkar - vilket gick utmärkt. Tränade och höll mig i schack, blev nästan fanatisk med att leva ett rent liv med supermat, träning, mental träning, meditation, hitta mig själv. Var då helt övertygad om att mitt beroende var över.

Tills jag hamnade en natt efter jobbet på en AW - 2014 och tog 2 öl. Endast 2 öl. Åkte sen hem och tänkte stolt - Hallelujah och Amen! Jag är botad Jag kan dricka igen. Jag kan dricka som alla andra!

Ever since, lever jag i detta igen. Jag har dock inte ett behov att dricka dagligen, känner inte något sug på flera veckor (arbetar till och med alkohol, i krogbranschen och det fungerar utmärkt) Under dessa veckor lever jag ett utmärkt liv med min dotter, träning, arbetar. Att andra människor dricker runt mig bekommer mig inte det minsta. Arbetar som sagt med event/fest/alkohol och blir bara spyfärdig på dessa berusade människor omkring mig.
När jag är i min friska period.

När jag är i min sjuka period.
Då min lilla förbannade spritdjävul tittar fram. Då sups det i 6-7 dagar och rejält. Aldrig ute på krogen längre, det vågar jag inte. Jag drar ner gardinen och stannar hemma och dricker. Till medvetslöshet (typ 1 l starksprit/dygn) Dricker och håller andan för att inte kräkas upp det. När alkoholen nått blodet så kräks jag. Sist satt jag i badet och kräktes blodklumpar. Jag var helt sönder kräkt i strupen och kunde inte äta på en vecka. Sist höll detta i 8-9 dagar. Sova - dricka - sova - kräkas - dricka - sova. Fick i mig ca 7 liter starksprit på under dessa dagar. Rent destruktivt. Denna gång har jag tagit hjälp då jag vet att snöbollen rullar på och nästa gång kommer jag dricka ihjäl mig på ett eller annat sätt. Har skrivit in mig på alkoholklinik och ska göra allt som står i min makt för att ta mig ur detta. Har också tagit mig till AA och ska på ett till möte idag. Min sista period var ett rejält uppvaknade för mig. Jag är sjuk och jag måste tillfriskna i denna sjukdom. Inte för någon annans skull utan för min egen.

Min måndagsmorgon har kommit!

Nu nykter i 16 dagar och jag tar 24 timmar i taget!

24 timmar
24 timmar
24 timmar
i taget....

However long the night is - the dawn will break

Men man kan inte om man inte varit med om samma avgrundsdjup du står i..Vi kan försöka värma dig, hålla om dig, stötta dig, peppa dig..Du är stark MM.Din dotter lever..Dom flesta barn kommer tillbaka till mamma igen..Det kan ta tid..Läs och lär så mycket om sekten som möjligt..Kolla om det finns anhöriggrupper, avhoppare..Du klarar även detta..Du har en inre styrka som jag sett prov på många gånger..Jag skickar all kraft och energi till dig som jag förmår..✨✨✨??Universum hör våra böner..Kram

Känner er fina energi. Tar till mig den styrka ni ger. Jag vet vilken väg jag ska ta.
Allt blir bra i slutändan. Är det inte bra nu så är det inte slut än. Det är mitt mantra just nu.
Jag betar av en dag i taget.

Fina underbara människor. Anonyma men så nära...

Just nu är det långt borta med kontakt. Hon avböjer all kontakt på min sida av familjen.

Hon har rätt vid 16 år att mantalsskriva sig vart hon vill.
Finns inget att soc anmäla tyvärr - hon är inte vanskött.
Hon sköter sig på alla sätt och vis.

Har kontakt med stiftelsen Fri Sverige.
Läser allt om sekter och hjärnmanipulation.
Jag har levt med detta sedan hon var liten. Läst mycket under åren.
Jag kan mycket om det som händer men var inte förberedd på
att det hade gått så långt. Det var en check - under kontroll i min
värld. Checken var fel.

Har försökt polisanmäla då jag tyckte att man inte ska kunna gå in i någon form
av medlemskap under 18 år. Men vi har något som heter religionsfrihet så finns
inget att polisanmäla.Polis hänvisar till familjerätten.

Hon har redan blivit sargad av soc anmälningar under sin livstid.

Jag får bara ha is i magen, dörren öppen och ta hand om mig själv på bästa sätt.

Nykter

Kram

MM

Kris du med. Har inte så mycket "good energy" att skicka men du får det lilla jag har kvar.
Får ofta en känsla när du skriver att det är så många andra människor i första hand.
Det är fint och ett fantastiskt sätt men....
Vill bara säga. Glöm inte bort dig själv.

Vi hänger i våra trådar. Med vetskapen vad som händer
om vi släpper. Vi har ju ett liknande beteende vad det gäller
att hinka alkohol i stora mängder.

Skit i smaken. Bara alkoholen går ner.
Men det är ju inte ett alternativ för någon av oss.....

Så häng kvar du med.

Lånade ut min lgh en natt till vänners vänner från
Finland som skulle på Eminem på Friends Arena för ett par veckor sedan.
När jag kom hem så stod som tack en liter fin lagrad rom i kylen.

Tanke nummer 1) Men whaaaaat? Chock.
Tanke nummer 2) Party. Mitt i en otroligt jobbig livskris så står en liter rom i kylen.Bara sådär.. Måste ju vara för att jag ska dricka upp den...
Tanke nummer 3) Fan också. 1 liter rom. Ingen kommer hit, ingen kliver in. Men faaaaan....

Tar en stol och sätter mig framför den öppna kylen för jag vågar inte ta i flaskan. Sitter i 10-15 minuter och pratar med en flaska rom. Stirrar på den och pratar. Jag lovar er att detta är en prövning av högt format. Ingen hemma, ingen kommer, det är synd om mig just nu ( ja ni vet det klassiska alkoholisttänket - det är synd om mig - jag får och måste dricka för att det är SÅÅÅ synd om mig), jag vet också vad som kommer att hända om jag tar en klunk. En klunk så är jag så körd. Då rasar jag.

Ringer min bästa polare och berättar. Jag grät hejdlöst tror jag. Hon lugnar mig och säger helt kallt: Men du vet ju vad du ska göra.

Tar flaskan. Öppnar. Sätter på video på mobilen.

Har en numera en filmsnutt i min mobil när jag öppnar flaskan och
hysteri gråtandes häller ut 1 liter rom i slasken med orden - hest och nästan viskande:
"Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte vaska ut innehållet men jag måste"

Var jag fick den kraften ifrån kommer vara en gåta för resten av mitt liv.
Men den fanns...

Hejsan MM
Välkommen som medlem i vaskarklubben. Visst är det skönt att ha kontroll. Det är en skön procedur att vaska/ slänga sprit. Jag har vaskat whiskey, Skåne, öl. Görgo känsla.
Kärlek, värme, positiva energier & styrka till dig.
Kram S69

Sommarflickan2018

Det där var något av det starkaste jag har läst. Att vara i den situationen du är och ändå vara stark nog att ringa din vän, hälla ut spriten istället för att dricka den. Så otroligt modigt och starkt gjort. Så fantastiskt bra gjort för din egen skull.

Skickar precis som Sigge69 kärlek, värme och positiv energi och vetskapen att vi finns här som stöd.

Kram

Har dig i mina tankar på sjön..Du har en enorm styrka och kraft..Jag tycker synd om dig, men som min pappa sa, att tycka synd om är sjukdom, ge folk något att tro på istället..Hoppas du förstår andemeningen..Jag beundrar dig..Allt kommer att bli bra..När tiden är inne..Värme, energi och kraft skickar jag dig fina MM??✨✨✨

av en stark känsla av förlust och sorg. Jag ska säga direkt att jag på inte sätt jämför mig med det du upplever, men ett ögonblicks hugg av saknad och förlust förde mina tanka till dej - och det gjorde dubbelt ont i hjärtat. Jag har skrivit om det i min tråd, jag behövde sätta ord på min känsla eftersom alla tankar fanns kvar ännu idag efter att smärtan bleknat.
Jag hoppas och önskar innerligt att din dotter börjar ifrågasätta sektens diktat och att hon då vänder sig till dig. Hoppas också att du har skapliga dagar i värmen och ännu mer, att du har eller hittar gemenskaper där du kan dela förtvivlan och få tröst och styrka. Du finns i mina tankar och i mitt hjärta. All kärlek ❤️ / mt

Tack för fina omtankar.

Ja jag vet inte. Detta är nog toppen av det jävligaste jag har vart med om.
Känns som någon har huggit av halva min kropp. Jag är halv.
Hon är psykologiskt kidnappad. I hennes värld så rätt och min värld helt fel.

Trots vänner och familj har jag nog aldrig upplevt närheten av detta vad det
gäller ensamhet. Jag är tom. Dränerad. Äter inte. Sover inte.
Ensamhet. 0 i livslust. Helt tom på känslor. Känner mig som ett tomt skal.

Men fortfarande ett nykter skal.

Ja det övergår mitt eget förstånd att jag klarar av att inte dricka.
Jag har egentligen inte någon styrka att hålla emot alkoholen. Men t.o.m den
känslan att vilja dricka är på noll.

Den känslan är också tom och det är kanske tur det.

//MM

Nej det var inte skönt. Bara något jag var tvungen att göra. Efteråt ångrade jag mig lite fast jag visste att beslutet var rätt.
Filmen är ganska kul: En söndergråten kvinna som häller ut sprit samtidigt som hon piper "jag vill inte hålla ut"
Komisk på nått vis. Känslan var mer - jag är 2 år och mamma tvingar mig att kasta nappen. Man vill inte men man måste....

Du är så klok, fantastisk och någon att se upp till här på forumet och det gör mig ont att du behöver gå igenom det här. Så imponerad av att du håller dig nykter. Du skriver i princip att din dotter är allt. Förstår det som att du gav henne ett ultimatum? Hon är så ung och de fattar ju ingenting... finns det en annan väg att ta för dig tror du? Förstår att du inte kan scceptera, men jag tänker på den bästa strategin. Hsr inte nån susning om vare sig vad det rör sig om eller vad som är smartast, men det låter så ledsamt allt det här. Och hon kanske är för stolt för att komma tillbaka. Du är äldre och klokare... finns det nån möjlighet att lämna det lite mer öppet? Utan att backa på principerna. Ber om ursäkt om jsg klampat på, men brytningar är så tråkigt.

Tack. Ja jag har kontakt med dom och även andra grupper.
Tyvärr är min psykolog på semester men självklart kan jag ta hjälp
på andra håll. Men jag vet inte om jag orkar mer. Har ju gått på alkoholklinik
och vänt in och ut på mig själv. Och sen ADHD utredning i ett år. Jag orkar inte
mer hjälp.

Sisofys - Det är öppet. Dörren är vidöppen. Det vet hon.

Hon vet också att detta gör så ont i mig. Jag får inte tag i henne.
Jag skrev när jag fortfarande var oblockad på sociala medier och
fick till svar att Hon avböjer kontakt och att hon vill bli lämnad ifred.

Sen tog hon bort alla sätt där jag kan ta kontakt och böt mobilnummer.

Jag tror inte jag kan göra så mycket mer än att vänta på att ett tvivel
ska uppstå. Att hon själv uppfattar att läran är fel. Hon är extremt smart.
Dock väldigt lättmanipulerad. Svag i sitt sätt, timid och medgörlig.
Har alltid varit den snälla, tysta typen. Den som hänger med utan att
säga ifrån.

Så ja hon har vart ett lätt offer. Jag har ju under alla år sen hon var
liten skyddat henne, bråkat, bett på mina bara knän, anmält till soc - när jag har märkt
att hennes sätt har varit förändrat när hon har kommit från sin pappa.
Vart livrädd för detta men nu har det skett.

Jag har trott att det har varit under kontroll men icke.

Ja hon sa bara helt plötsligt att hon skulle typ viga sitt liv
åt detta. Då sa jag Inte i mitt hem. Jag kan inte acceptera detta.

Då hämtade hon sina saker när jag inte var hemma och drog och
sedan dess (slutet av Maj) har jag inte hört av henne förutom ett par mess som hon då svarat
kort på och sen blockerade hon mig.

Men detta kanske var oundvikligt, hade detta inte kommit
nu hade det kommit över mig förr eller senare ändå.

Och tur att det kom när jag är nykter och stabil.
För trots allt kommer min nykterhet alltid i första rummet.
Jag vet inte något som skulle kunna komma före det, för med
min nykterhet kommer styrkan. Har jag inte styrkan kan jag inte kämpa.
För något.

ditt tillägg. Du är så klok och så grundad i din nykterhet och vad som är viktigast. Du har väl vänt ut och in på dig så det räcker... det här med dottern handlar om andra saker, eller hur? Det jag tänkte skriva var att nu gäller det att ta en dag, en timme och säkert ibland ett andetag i taget. Hon kommer att behöva dig när hon kommer tillbaka. Jag förstår det som att hennes pappa hör till sekten och har hjälpt till att locka henne dit - antagligen i bästa välmening? Så svårt.... och så starka krafter.
God natt ❤️

Ler

M M .. Så kloka ord och sanna ord .. ord som jag tar till mig : Med min nykterhet kommer styrkan. Har jag inte styrkan har jag inget att kämpa för .. ❤️ kram

Känner din smärta, maktlösheten, att inte kunna göra så mycket vad gäller din dotter. ♡ Förhoppningsvis har du lagt en stadig grund som hon behöver kravla sig tillbaka upp på så småningom. Du visar att du finns där för henne, du är oerhört stark - och nykter! Det viktigaste just nu. Önskar innerligt att det ordnar sig för er båda. Kram

.. jag bröt med min pappa under många år. Inte på grund av en sekt, men ändå. Det tog några år, men nu har vi en närmare relation än innan brytningen. Förstår att det är en klen tröst, men du vet... finns det liv finns det hopp..

Jag har förresten haft allvarliga cellförändringar också och varit helt knäckt över det, legat vaken och funderat på hur mina barn skulle klara sig om jag fick cancer... Men, de tog bort cellförändringarna med ett enkelt ingrepp och jag blev friskförklarad efter två år. Det är väldigt ovanligt att cellförändringar är cancer..

Du har min medkänsla <3. Kärlek och kramar till dig!!!

Lim

Fina MondayMorning. Jag lider verkligen med dig. Kan bara försöka föreställa mig hur jag skulle känt i samma situation. Det har alltid märkts att du älskar din dotter högt och vårdar er relation. Att tanken på henne hjälpt dig att fortsätta vara nykter. Och jag tror att hon vet det här innerst inne och en dag kommer hon att söka upp dig igen. Att ha en mamma som älskar en är inte något man bara glömmer.

Nu vet jag ju inte vilken sekt det gäller men jag antar den är för långt ifrån dina åsikter att det inte fungerar att hon lever så hemma hos dig.

Jag är stolt över dig för att du fortsätter vara nykter! Alltså klarar du vara nykter nu klarar du allt. Jag vet inte om jag hade varit så stark. Men å andra sidan vet du ju vilken helvete det skulle vara om du DESSUTOM drack nu. En dubbel mardröm.

Jag hoppas din dotter återvänder till dig och att du hittar ljusglimtar i vardagen fram tills dess ❤❤❤❤ Önskar så jag kunde hjälpa ❤❤❤❤

Många kramar och massa av styrka till dig.

Gunda

Vilken förtvivlad situation när dottern revolterar på detta sätt. De unga tror att de kan och vet allt, ung har man ju varit en gång i tiden. Men jag hoppas förnuftet ändå segrar och hon vänder åter och hon kommer hem igen.
Stor kram ???