Hallå!
Jag är ny här och har läst otaliga inlägg och tycker att detta verkar vara något för mig då jag har lättare för att öppna upp mig i skrift än i tal.
Jag kommer från ett osunt äktenskap med en man som körde min självkänsla i botten. Började dricka vin för att bedöva de värdelösa tankar jag hade om mig själv. Detta var tre år sen... träffade sedan en underbar man som såg hur dåligt jag mådde och fick mig att gå till läkare och psykolog. Tillsammans med antidepprisiva och samtal kändes det lite bättre. Dock känns det som bäst när jag har lite alkohol i kroppen. Jag dricker inte varje dag men när helgen kommer känns det så ”lyxigt” att få dricka vin och koppla av. Nu för tiden klarar jag av att inte dricka mig full hemma då jag vet att min sambo blir besviken. Men har den känslan att jag behöver mitt vin för att koppla av.
När det gäller fester blir det otäckt! Dricker jag cider eller öl fungerar allt som det ska men festar jag på vin el starksprit så går det till en viss gräns sedan tappar jag allt! Då kan jag fortsätta hälla i mig fastän att jag är ordentligt berusad. Jag får ”black-out” och blir enligt min sambo en helt annan människa. Det otäcka är att det går från ”lagom” berusad till skit full på ett glas. Så jag hinner inte uppfatta att det går över styr.
Jag kan dricka måttligt men det verkar som att så fort jag känner mig trygg (att jag vet att jag kommer hem el att någon jag litar på är med) så kan det sluta hur som OM jag inte håller mig till cider el öl. Jag faller lätt för grupptrycket när det kommer fram shots osv å då är det ju kört. Dessutom är det som att jag passar på att dricka när det är fest och jag känner att jag får(?). Hemma får jag dåligt samvete så fort jag häller upp ett glas vin och gör det helst när ingen ser för att slippa förklara mig.
Åker vi bort på fest å jag ska köra har jag inga beskymmer att dricka alkoholfritt. Jag känner mig nästan stolt över att inte behöva dricka och det känns såklart jättebra när man kommer hem nykter! Men är det fest så vill jag så gärna kunna dricka som alla andra! Jag önskar att jag skulle börja må illa när det börjar bli för mycke men det händer aldrig och jag kan fortsätta dricka tills jag däckar.
Finns mycke mer att berätta och jag skulle vara så tacksam för åsikter och tips på att ta mig ur detta! Inte minst för min relations skull...
Kramar till er!