Jag blev precis medlem för jag vill ha råd och någon att prata med. Ikväll blev jag helt plötsligt rädd.
Min situation är kanske inte panik men jag är rädd att förlora kontrollen och jag hatar att jag ser fram emot det här jävla glaset med vin på kvällen!
Jag är småbarnsförälder och lever ett hektiskt liv med ungar överallt och renovering etc.. jag dricker ca 1-1.5 glas vin ca 4-5 ggr i veckan på kvällen. Jag känner av det men blir absolut inte berusad! Dricker mig aldrig berusad.
Jag kan komma på mig själv med att längta till kvällen när det är tyst i huset och alla sover så jag kan sätta mig med ett glas vin och en serie på tv. Jag hatar att jag mitt i allt när jag är med mina underbara barn bara kan börja tänka på vinet på kvällen och se fram emot det istället för att bara älska nuet!
Jag är inte rädd för mängden jag dricker för jag tycker inte det är mycket, utan inställningen och suget efter vinet på kvällen.. ”mm snart sover alla och det ska bli så gott med ett glas”!
När vi är på fest kör jag gärna för jag vill bara ha mitt glas vin när vi kommer fram och sen dricker jag inte mer och är nykter tills hemfärden så jag kan köra.
Jag har ändå samma konstiga inställning till alkoholen, jag smyger när jag tar glaset och får det att låta som att jag häller upp mindre än vad jag gör fast min sambo ser allt.
Jag blir sur om jag får glaset med minst i och jag tycker folk som inte dricker är så jävla tråkiga.
Hur blir jag av med inställningen till att alkohol är fest och hur minskar jag suget? Jag hade inga problem överhuvudtaget under graviditeterna.
Kan tillägga att jag dricker typ bara vin, gillar öl med men tränar så vill inte dricka öl pga det.
Är det ngn som känner igen sig och har vettiga råd?

Femina

Du verkar inte ha problem med alkoholen så du behöver nog inte oroa dig för det. Du dricker inte så mycket. Däremot har det där vinglaset på kvällen blivit ditt sällskap på kanske din skönaste stund på dygnet. Det är inte konstigt att du längtar efter den där kvällsstunden framför TVn i lugn och ro när man har mycket omkring sig hela dagarna. Unna dig den men du kanske kan testa med en kopp gott te istället? Kan du få samma avkoppling av en 5-10 minuters stund utav meditation/qi-gong/yoga? Eller vad som helst som får dig att slappna av. Jag bara tänker att det kanske är mer själva stunden än vinet du längtar till? Eller så har jag helt fel och vet inte vad jag talar om och då får du ha överseende med mig...

Velandet

Jag tror du är rätt på det lite, men ändå. Är det inte bara en ursäkt att säga ”det är naturligt att längta när man har så mycket runtomkring”?
Jag tänker oxå att det är ju det första ruset precis när man börjar känna alkoholen i kroppen som jag gillar så extremt mycket förutom att det är gott då.. är inte detta en varningssignal?
Jag kan även dricka för jag är uttråkad ibland, detta är väl oxå ett dåligt tecken?
Jag är rädd för att det blir en vana som jag tappar kontrollen på då jag de kvällar jag inte dricker antingen somnar själv eller inte får tillfälle att dricka..
Idag känns det mest som en riktigt dålig vana, en farlig vana oxå, och för att det inte ska spåra ur vill jag bryta det nu eftersom jag har sug varje kväll och de kvällarna jag står emot känner jag mig duktig! Tycker bara det är sjukt i sig ju!!

John-Erik

Hej!

Välkommen hit!
Du har inget direkt riskbruk om du dricker de mängder som du nämner. Kanske på gränsen.
Om du vill vara på säkra sidan bör du bryta mönstret med dagligt intag och då skingrar du ju dessutom oron.
Du har rätt om att när man tänker på A så kan det styra ens liv i någon mån.
Förslag: Bryt mönstret och ta över kommandot så att du bestämmer och inte A.
Tristess är ingen anledning till att dricka. Det hör till livet .
Som sagt ingen ko på isen ännu men skippa A lite då och då kanske en vecka åt gången

Ha det bäst och lycka till

/John

Sommarflickan2018

Jag tycker att ditt drickmönster är väldigt likt flera andras på forumet och tycker definitivt att du har ett riskbruk. Möjligtvis att det inte har gått över till missbruk men det är inte ett tillvägagångssätt som en "normaldrickare" eller icke-drickare tar till när de är stressade. Jag reagerar även på att du gärna kör men ändå tar ett glas när du kommer fram till festen men håller vid det. Att bara ta ett glas är bättre än många men många "normaldrickare" skulle inte få för sig att dricka ett glas om de ska köra sen. Samma sak med smygandes, klassiska risk/missbruksproblem.

Vilket på intet sätt betyder att det är kört och att du aldrig kommer komma från det. Bara det att du skrivit här på forumet visar på nyfikenhet och en känsla av att förändra ditt liv. Grattis till det. Det är jobbigt men det går. Har du möjlighet så be om hjälpa. Det finns många instanser att vänd sig till, VC, Beroendecentrum, AA, AN, detta forum, terapeuter osv.

Du har allt att vinna och inget att förlora. Och här inne, peppar, stöttar, hjälper och är ärliga mot varandra. En fristad helt enkelt.

Så välkommen och lycka till!

...mig i det du skriver. Jag tar inte bilen till festen för antingen 1: dricker jag vin och dansar eller 2: tar bilen och dricker inget. Mitt vindrickande började med onsdagsmys och sen fredag samt lördag. Jag kunde längta till dessa dagar och planera en massa god mat för att få dricka gott vin till maten. Gärna hälla upp lite när jag lagade också, på den tiden var barnen små. När barnen blev lite äldre och ville bli hämtad på kvällar fick jag ju fullständig panik, skulle mina vinkvällar bli förstörda? Till slut så började jag smådricka, precis som du, 1-1,5 glas vin/per kväll. Söndag, måndag eller tisdag, torsdag spelade liksom ingen roll, var ju tvungen att få koppla av lite för det var jag ju värd. Började längta till kvällarna och lyckades övertyga mig själv att läkarna sa i media att det är nyttigt.

Jag har aldrig druckit för mycket, alltid kunnat sluta innan boxen eller flaskan är helt tömd men nu har jag insett att all min trötthet, all min ångest skapas av vindrickande. Jag blir deppig för att jag har druckit och jag blir deppig av att inte få mitt vin. Jag har varit medlem här i några år och känner mig ganska misslyckad av att INTE klara av att INTE dricka vin på några dagar och är på fullaste allvar orolig över min hälsa.

Bra att du hittat hit! Ta itu med dina funderingar och läs mycket här. Här inne kan man "döda" flera timmar utan att ens märka det.

Jag är tillbaka och kommer skriva här mer nu, problemet är att det tar lite tid att skriva :-) Välkommen! Ser framemot att följa dina tankar kram

Femina

Jag har också druckit för att jag haft tråkigt. Det brukar vara en utav anledningarna för det finns ju alltid "en anledning". När jag dricker går tiden fortare och jag har inte "tråkigt" längre för den känslan försvinner i första glaset. Men sedan - när man är inne på sjätte glaset eller nåt så tycker man att livet är toppen! Tyvärr känner man samma känsla igen dagen efter, får ångest, behöver mer vin osv. Tristess är farligt. Det är då man ska försöka företa sig något om man orkar/kan. Eller försöka sova. Det blir inte bättre!