Det är annorlunda denna gången.
Jag är tillbaka.
Hej gänget om ni är kvar, hej alla nya människor och historier som ni bär på.

Det räcker nu.
Jag är klar.

Ta hand om er
Kram

När jag är ute och Promenixar lyssnar jag på en podd som heter the bubble hour, där pratar flera olika personer kring hur deras resa ur alkoholen sett ut. Der är på engelska men är riktigt bra ? Så tips på den.

Och jag läser även sobersenorita som är en blogg om en tjej som varit nykter i flera år nu. Hon är bra. Den bloggen är bra. Tips!

Och så har jag börjat läsa 6 year hungover, en man som skriver om sin nykterhet. Inte läst så mycket ur den. Men verkar lovande.

Så det gör jag när jag har tid över. Läser på och lyssnar om sobreity, eller AF som de oftast kallas (alkoholfree).

Finns även en fbgrupp som heter club soda där man kan se folk som är nyktra. Allt är ifs på eng men det har hjälpt mig massor.och så finns AA på fb också, där är jag också med och läser?

Man behöver ju inte uppfinna hjulet igen, lättare att ta inspo av andra som gjort och gör samma resa. Men man behöver ju tillverka sitt hjul själv. Anyhow! Tänkte bara tipsa om det. Kanske kan det vara något för någon av er? ^^

Fridens ?

Så dagen kom och gick.
Ligger nyduschad hemma med en kopp te. Flickvännen valde att hänga med andra polare idag, för hon ville dricka. Hon dricker väldigt mycket just nu. Vi drack väldigt mycket tillsammans förr, så vår dynamik har förändrats en del.
Ifs vet jag att hon super extra hårt just nu för hon flyr från ett breakup med en kille. De var la aldrig tillsammans, men dejtade ett bra tag. En kväll för inte så länge sedan messade hon "dränker sorgen", jag frågade om den drunknat dagen efter. Det hade den inte, men hon var jävligt bakis. Börjar bli lite orolig för henne. :/
Anyhow! Dagens Pride var det jag tänkte skriva om ?

Så jag mötte upp bästis vid 13:00 efter att ha valt att åter igen gå utanför min comfortzone när det gäller klädsel. Fortsatte flörta lite med 90 till tidigt 00-tal. Så med en typ av skolflickekjol, transparentpaljettlinne och britneytoffsar, traskade jag ut i vimlet (randomfolk brukar komma fram och säga att jag liknar en ung Britney så varför inte Embrace it? ?).
Tänkte att det måste vara omöjligt att detta sticker ut idag, så om jag ska utmana mig själv är idag dagen. Och jag kände mig så himla fin?!
Vi såg hela paraden. Studsade som en gummiboll i 3h, jäklar vad vi dansade och firade! Sen drog vi vidare till pridepark. Chillade runt lite, käkade, myste av varandras sällskap och sen in till KK. Där träffade vi ännu fler kinksters och bara mös runt ?

Minns ni att jag sa att det var en person som körde hem mig från kalaset där exet spelade? Det var en ny filur i mitt liv. Inte träffat honom tidigare. Vi flörtade liiiiite på kalaset, men min fokus var inte riktigt på att lära känna nya människor. Så vi bytte nummer och har haft lite kontakt sedan dess. Han ser lite ut som en ung Elvis typ, fast 2meter lång. Vackert leende, djupblå ögon. Söt pojk, utan tvekan!
Han jobbade inne på kk förra gången jag var inne på pridpark, så vi pratade lite mer. Flörtade destå mer. Noterade att defenetivt var intresserad (för han rörde vid mig väldigt mycket, härmade mitt kroppsspråk etc etc etc det typiska ?).

Så idag när jag och bästis satt och tittade på en shibarishow i skymningen, kom han förbi och satte sig brevid mig. Vi började prata lite mer, gemensamma intressen och hobbys. Ett tu tre så var showen slut och vi satt ensamma kvar, så frågar han mig "(mitt namn) får jag fråga dig en sak?" Och jag tänker att nu händer det, nu frågar han ut mig på dejt! I knew it!
Men nej... han frågar "får jag kyssa dig?" Och jag blir helt tagen på sängen.
Där sitter jag i mysbelysning, med en söt elviskopia, tittandes djupt i mina ögon och som vill kyssa mig? Så jag känner hur jag börjar rodna och fnittrar (tänker Omg detta kan inte vara sant, jag är nykter och jag har nog aldrig pussat någon såhär förut. Så Fuck it osäkerhet, jag kör!).
Jag vänder mig mot honom och säger ja!
Han kysser mig, jag kysser honom tillbaka. Det är fint!?Känner mig som typ 17 år igen, fast nykter. Så himla nykter ?
Sen fortsatte han att stjäla kyssar under kvällen, kramade på mig, kliade lite fint på ryggen. Det var väääääldigt väldigt mysigt ^^.

( Söp typ bort hela min tonår. Så alla de där sakerna med första kyssar, dejter, smek, sex etc. Där var jag oftast onykter. Tragiskt men sant. Inget jag kan göra åt det nu. Eller så är det det jag gör nu? ?‍♀️).

Exet börjar landa längre och längre bort i mitt minne. Kanske är jag påväg att komma över honom på riktigt nu? Kanske borde jag bara gå vidare. Jag vet ärligt inte. Jag tänker ju på honom dagligen. Kollar fortfarande om han är inloggad på messenger tex. Fan ?‍♀️?‍♀️?‍♀️

Nej nu ni. Klockan närmar sig 03, och jag börjar känna mig naturligt trött. Kanske borde dra iväg ett mess till unga Elvis och fråga om han vill ta en fika någongång. Jag tror han kan vara intresserad ???

Fridens ?

Skriver för er, och skriver för mig. Ni vet minne guldfisk ?

Tack Jasmine! Jag tycker det är kul att skriva. Det får mig som sagt att minnas dagarna bättre. Och ger mig tillfälle att reflektera. Och det gör mig sjukt glad att få kommentarer som dina. Så tack så hjärtligt ?❤️

Ynglingen trodde jag var 22 ?
(Tack gener). Bjöd ut Elvis på fika i morgon. Blir mysigt. Han verkar vara en legit person ^^

Dagen bjöd på ett sjukt högintensivt träningspass. Behövdes verkligen. Behövde det utloppet. Märkte att jag haft lite svårt med tankar på mat idag. Ätit lite för lite och det triggar tankarna på att äta ännu mindre. Sååååå jag gjorde tvärt om igen, och tog en extra portion till kvällsmaten. Så gott och så värt.

Träffade upp bästis för slöhäng på ett café , käkade en chokladboll och kaffe kaffe kaffe.
Pratade mycket om livet och drömmar. Vart vi vill i framtiden, alla val vi gör. Så ploppar hon ur sig "det är så skönt att hänga med dig, för du är nykter". Jag som tänkt att jag blivit tråkigare.
Men jag känner att jag blivit mer som den jag velat vara när jag varit full. Fast nykter. Förstår ni hur jag menar?

När jag drack var det (ibland, ganska ofta) för att våga vara mer social, ta mer intiativ, känna mig avslappnad i nya situationer. Våga dansa, släppa på bekymmer, våga vara en mer extrovert mig. Men den personen som jag ville vara ÄR ju jag när jag är nykter? När jag väljer att vara det. Det är fortfarande läskigt ibland. Men träning ger färdighet. Kbt helt enkelt, Kbt i nykterhet. En dag i taget ?
Jag funderar redan på morgondagen. Det blir min första "första dejt" nykter. Ser fram emot det, men det är lite läskigt lixom.

Känt mig lite trött idag, men det är inte så konstigt eftersom gårdagen var så himla kul och intensiv.
Jag kanske borde börja gå oftare på koncerter. Det kanske är en ny hobby som passar mig?

Han trodde jag var 22 ???
Sött!

Fridens?

Du är helt makalöst grym!
Vilken yttre och inre resa du gjort de senaste veckorna!!!????
Så övertygad du känns i dina resonemang om nykterheten.

Lovade ju en recension och den lade jag under avdelning för tips på litteratur mm. Inlägg nr 183

Kramar ???

Tack! Ska genast läsa :D

Känner mig lite mähä idag. Sovit oroligt. Vaknat massor av gånger, drömt mycket och läskigt. Obehagliga drömmar, pistolhot och grejer. Men mår väl okej ändå tror jag. Ska Försöka kicka igång dagen. Har mens och huvudvärk.
Kanske blir en lite lugnar promenix idag istället för träning.
Behöver städa hemma idag oxå.
Ligger och funderar lite på hur det kommer bli med rutiner när jag börjar jobba igen. Allt går ju! Men det är endå en lite oroande tanke lixom, att trilla ur rutin.

Faaaast, jag är inte ett offer för omständigheterna. Jag styr denna skutan, så även rutiner.
Jag "trillar" inte ut rutin, jag väljer att trilla ur om jag gör det. Note to self, det kommer gå bra. I got this ?

Ligger och tänker lite på hur mina tidigare drykesmönster sett ut. Vill ju inte glömma, Fasten det känns som det skönaste alternativet. Jag kunde lätt få i mig en Bib rött 14% hemma själv en kväll och gå till jobbet på morgonen dagen efter.
Standard var ifs inte en bib, för man behövde dricka så himla mycket då. Utan en kvarting vodka och en flaska vin. Sen utgång på det. Hejdlöst drickande. Aldrig tillräckligt. Alltid på jakt efter mer. Kunde gå till toan och kräkas (pga uppenbarligen för hög promille), bättra på sminket och ta en till vodkaredbull och en till och en till och fortsätta kvällen.

Skulle jag bara träffa någon ny, säg på dejt tex så var det minst en halv kvarting vodka i kroppen innan möte och sen resten i smyg.

Sov någon över hos mig så gick jag upp tidigare för att smygdricka minst 3-5glas vin innan hen vaknade upp.

Jäkla mycket tandborstande, munsköljande, tuggummituggande liv...

Jag är så glad.
Så jävla glad.
Att jag slipper detta.
Det är över.

Fasten jag sovit oroligt och är trött, så vaknade jag nykter.
Jag vaknar och är inte bakfull.
Jag vaknar och känner fortfarande att jag är precis där jag ska vara i mitt liv.

Jag vaknar för 48 morgonen upp, nykter. 48 morgonar. Herregud! ??

Tack ?

Fridens?

Föesäkringskassan ringde precis, inte helt glad i dem. Hon frågade hur jag mådde när jag skulle börja jobba, och meddelade mig om hur det blir om jag blir fortsatt sjuksriven.

Detta är första samtalet jag har med dem. Någonsin.

Frågade om det var rimligt att betala ut 8000kr i månaden. Hon beklagade och tyckte synd om mig, men sa att nästa månad blir likadan och det är bra om jag börjar jobba snart.

Jag sa att absolut vill jag jobba. Men det är inte så att jag brutit benet och det läkt ihop, min hjärna gick sönder, och nu behöver jag sakta men säkert komma tillbaka. Hon beklagade sig igen. Jag vet att de vet att jag blivit våldtagen. Jag vet att de vet att det står depression, utmattning och suicidala handlingar, jag vet att de vet att det står akut stressymtom. Jag vet att de vet att jag inte brutit benet.

Vet inte varför jag reagerade med att bli ledsen. Kanske kom verkligheten ikapp igen. Kanske var det hennes monotona och ledsamma ton som påverkade mig. Kanske är det att 8000kr inte täcker att leva en månad. Jag kommer behöva be om att få låna pengar nästa månad också. Fan.

?

Så fort och hårt har jag nog inte sprungit förut ?
Blodsmak och mjölksyra ?
Blev ett snabbt styrkepass hemma å. Så nu blir det att städa, duscha maaaaaat och förbereda mig för Elvis.

Ångesten försvann med svetten. ?

Omg ?
Elvis kan sin sak.

Vi möttes upp ute på ett fik för kaffe och lixom en normal dejt.
Så som normala människor gör, dricker kaffe och pratar. Jag var nervös, men inte överdrivet. Lite lagom sådär. Det visade sig att han var en naturligt social person oxå, så samtalen flöt på ?
Han undrade lite hur jag ser på relationer och båda två visade sig vara flersamma, så det var ju ett fabulöst plus i kanten. Mindre drama. Perfekt!?

Sen berättar han att han frågat runt lite om mig bland våra gemensamma vänner. Och de hade sagt att jag var "farlig, farligt härlig" och att jag tidigare mått dåligt. Men det har jag varit väldigt öppen med, så det är helt okej. Han frågade lite om exet också, vad som hände. Jag ville inte riktigt svara på det för det var för privat. Visade sig att exet kört hem Elvis från Pride i förregår ? Alltså denna världen är så liten.
Vi pratade lite om diagnoser, sjukdomar, livet, drömmar.
Pratade lite om regler och relationer (för er som inte förstått ännu så hänger jag på den lite färggladare sidan av det normativa. Den där med Bdsm?)(Bra skit bra skit) (innebär oxå en jäkla massa kommunikation, och samtycke, vilket är bland det viktigaste som finns för mig)

Så vi fortsatte dejten vidare ut. Tog en promenix runt sjön. Höll handen, kramades. Sen frågade jag om han ville följa med hem och se en film. Så vi köpte godis och jos. Han berättade att han genast lagt märke till mig på festen. Frågat vår gemensamma väninna vem den där långa blondinen var som studsade runt. Han berättade även att han hade blivit överraskad över att jag var nykter för jag hade dansat och skrattat så mycket. Så då hade han vågat fråga om mitt nummer!
(Alltså detta där med nykterhet är fan det bästa jag gjort hela jävla mitt liv). Han dricker tydligen nästan aldrig och har aldrig haft en karatefylla. Visste inte ens att sådana människor existerade.

skaaaaaaa inte lägga under stolen att jag noterade honom oxå. Han är ju väldigt väldigt söt, och lång och bredaxlad. Fasiken över 2meter. Känner mig ju petit brevid honom, med klack! Jesus.

Så vi satte igång en film. Och nu har jag sugmärken på halsen ?
Och han lyfte upp mig sådär fjölligt som de gör på film och bara borrade in sig i mig. Jag blir nästan aldrig buren, like really ?

Han frågade om han skulle ta sista bussen hem eller om han skulle sova över. Jag sa att han får sova över nästa gång ^^.
Babysteps lixom, Babysteps.

Han bjöd hem mig till sig nästa vecka. Tydligen ska han vara någon typ av mästerkock, och jag älskar mat. Såååå por Que no??‍♀️

Tydligen fnittrar jag när jag är lycklig (på riktigt alltså, som en liten jävla disneyprinsessa ? Jävla tönt) Och kyssar gör att ens läppar torkar ut snabbare än snabbast. Han är fin Elvis. Detta var ju sjukt oväntat, men så kul!
Tack livet ?

Friiiideeeeens?

Visste inte riktigt om jag skulle skriva om det öppet. Men tänkte Fuck it ?‍♀️ kanske kan vara bra för någon? Det finns ju så mycket fler sätt att leva på ^^
(Och detta är mitt ?)

Jag har funderat på detta med kroppen en hel del. Min kropp. Min maskin, fan vad jag hatat den. Svält den. Skurit i den. Skämts. Dolt. Försökt att ändra på på alla vis. När någon sagt att den är fin så kontrar man med 5 brister man själv ser.
Varför gör man så? Varför hatar man sin kropp så mycket?
Det kan ju inte endast vara mediahysterin? Hur kan man vara så blind och elak inför sig själv?
Det är ju helt sjukt!.. egentligen. Det jag sagt till mig själv skulle jag ALDRIG säga till någon annan människa.

Jag jobbar fortfarande med tankar om att äta mindre. Har fortfarande hjärnspöken som säger att jag ska träna lite hårdare. Men jag känner inte att jag lyder dem längre på samma sätt. Jag tycker inte illa om min kropp. Hör och häpna, jag tycker faktiskt jag är jävligt fin i min kropp. För jag ser stark ut, och min midja är tillbaka och mina kläder sitter bättre. Jag orkar röra mig, jag orkar livet.

Jag tittar tilllbaka på bilder där jag vet att jag hatat min reflektion. Och ser inget annat än en normal/smal tjej. Hur?! Hur kan jag inte ha sett det då? Kan man verkligen bli så blind för sig själv? Eller är det att ens tankar är så naturligt kritiska och självnegativa att man tror på sin egna jargong. Att det man tänker blir sanning, trots att det inte alls är så. (Jag vet att i min senaste tråd, när jag studerade, så hatade jag min kropp. Verkligen verkligen hatade den. Inte vågat läsa igenom tråden ännu. Kanske borde göra det).

Blir man mer blind för sig själv ju fler dieter man går på? Ju fler förbud man inför? "Man ska inte äta kolhydrater, socker, frukt, brööööd blablabla" gör förbuden att man blir mer besatt av negativa tankar kring sin kroppshydda? Fast omedvetet? Lägger man bara mer skuld på dig själv om man "råkade" äta en banan och sen moffar i sig en godisskål för att man ändå sabbat allt. Ooooh så börjar man slå på dig själv igen. Mer negativitet. Mer självhat.

Elvis frågade igår när vi låg halvnakna i sängen om jag hade några kroppskomplex, och jag kunde helt ärligt svara att ne jag tycker om varje liten bit av mig själv. Med ärr, celluliter och skavanker. För jag känner mig vacker inneifrån. Det är nog första gången jag känner så. Så jag sträckte lite mer på mig själv och bara lixom njöt av tillfället. För det fanns inget jag skulle vilja ändra.

Kom även kärleken till min egna kropp i nykterheten? Väldigt oklart. Eller kom självkärleken med att jag äter riktigt mat som gör mig glad, att jag tar hand om mig själv och slutat tänka så himla negativt (som vin ofta fick mig att tänka)(och jag drack vin ofta = ofta negativa tankar)

Grejen är ju den att jag tappat 10kg, det syns. Såklart. Men kläder som jag kunde ha om -10kg till passar nu. Och det förbluffar mig.

Jag har alltså utan förbud och endast genom att lyssna på vad jag vill ha, vad jag behöver (både i rörelse och matväg) lyckats gå ner i vikt, naturligt. Något som jag kämpat med i decennium.

Jag provade ett par "måljeans", köpte den på rean för något år sedan i en liten stl 40. Och tro fan att de passade...

Kan livet verkligen vara så enkelt att när man slutar kämpa mot sig själv och i stället för sig själv, så blir allt så himla mycket bättre?

I dont know, men jag ska ta reda på det. Idag tror jag det blir vilodag. Ska träffa exmannen och gå ut för att käka paaaastaaaaaa och sen ska han hjälpa mig med håret och lite filmmys på det.
Blir bra ^^

Fridens ?

Flickvän, Elvis, exman, exet... jag blir nästan avundsjuk ?. När det gäller exet så är det svårt att ge råd (men du kanske inte ville ha råd utan bara ventilera?). Du verkar må så himla bra nu och om jag minns rätt var ditt förhållande med exet inte helt harmoniskt? Kanske onödigt att föstöra det flow du befinner dig i genom att träffa honom? Samtidigt vet jag hur svårt det är att låta bli elden... trots att man någonstans vet att man nog kommer att bränna sig.

Om jag får önska så hoppas jag att du skippar exet och nöjer dig med flickvän, Elvis och din exman ?

Jag tycker det är jätteintressant att läsa dina inlägg för jag har noll koll på den världen. Alltid bra med vidareutbildning..?

När det gäller kroppsuppfattning så är det så sorgligt hur samhället har utvecklats de senaste decennierna.
En sådan dubbelmoral och så många dubbla budskap reklamen skriker ut i alla medier.
Det går ju inte att värja sig!
Och hur unga människor i början av sina tonår som ändå är osäkra i sin identitet ska kunna vara nöjda när de ser alla retuscherade sk perfekta kroppar..Självklart blir de påverkade!
Nej, fy fan vilken sjuk värld.

Så underbart att höra att du nu ser din fina kropp med andra ögon.
Och att du är rädd om den ?

Kramar ???

Att jag inte skulle leka med elden är ju... föga troligt ???

Så jag ska träffa honom, men jag tänker gå in med inställningen som en arbetsintervju (för att avdramatisera hela skiten och kanske skydda mig själv lite).
Är han rätt för mig?
Istället för är jag rätt för honom. Istället för "snälla ta tillbaka mig jag har saknat dig så jävla mycket". Istället för att bli knäsvag och bli stum som en iqbadboll.

Vad kan han erbjuda mig nu?
Nu när allt är annorlunda. Har han oxå utvecklats? Min flickvän sa att man inte ska rota bland gamla sopor. Och visst har hon en poäng. Sen vet jag att hon verkligen inte tycker om honom, de gick aldrig riktigt ihop. För han fick mig att böla så många gånger och vi bråkade mycket och jag var så vansinnigt kär i honom. Så.galet.kär.
Jahujeda miiiiig.

Vad kan han erbjuda mig nu?
Kan han göra mig lycklig?
Passar han in i mitt liv så som jag vill leva det? (Men han sa att han älskade mig när vi gjorde slut. Och jag älskade honom. Ska man bara kasta bort en sådan kärlek, där man älskar varandra? Jag vet inte hur jag ska tänka eller känna riktigt. Men jag tror ändå det är bra att vi möts. Någonstans tror jag att det är för det bästa. Jag kan ha fel. Fan, vi märker. Vi märker)

Elvis sa att han saknade mig i kväll, gullunge?

OCH dääääär gick jag in på dag 50 som helt jävla nykter!!!!! ???? Boooooom!

Fridens?