Nu börjar min resa, mot mitt nya liv - ett nyktert liv. Det är ett måste för att jag ska kunna leva vidare där jag är idag och oxå för att jag inte helt ska förstöra min man o hans tillit o kärlek till mig. Våra barn är stora o delvis utflugna ur boet, men även de påverkas när jag försvinner in i dimman. Den ångest jag känner, efter de gånger jag druckit mer än jag tänkt, då personlighetsförändringen skett, då jag stängt min hjärna o bara kört på - den är jättejobbig. Dubbelt så jobbig nu när jag insett att även min man, våra barn o andra i min omgivning faktiskt oxå mår skit. Nä, min resa mot förändring startar idag. Ett liv i nykterhet väntar, kampen har börjat o jag ser ingen annan utgång än att jag kommer klara av det.

Drutten04

Vad är skillnaden från alla andra gånger? Ångesten som återigen river mitt inre efter helgens misslyckande tär på mig, jag mår skit. Vet att jag måste avstå A för resten av mitt liv men vet inte hur jag ska gå tillväga? När smärtan i mitt inre avtar, kommer jag då falla tillbaka t gamla vanor? Jag är rädd, riktigt rädd... för klarar jag inte av det så står jag ensam kvar.

Drutten04

I över 30 år har A varit en del av mitt liv. T helgen o t fest t en början, på senare år när andan fallit på. Att arbeta varannan vecka Hörby inte saken bättre när det kommer t alkoholintaget f då vet jag ju att nu är jag fri i 9 dgr innan nästa arbetspass/vecka. Så mycket tankar o självförakt inom mig just nu. Ingenting är bra, jag är värdelös, orkar inte träffa folk, vill bara ligga i sängen i mörkret m hunden. D är tur jag har hunden. Han ger mig ovillkorlig kärlek - alltid.

Mr. Ångest

Jag visste inte att 10% som dricker har problem med alkohol – det innebär att det är extremt många med samma problem. Det kan få mig att känna mig mindre onormal. Jag försöker att skriva av mig här, och det hjälper faktiskt redan nu... Ångesten är kvar, men jag kan inte påverka det som är gjort bara det som komma skall...

Drutten04

Det som skett har ju skett. Dags att lämna det gamla o försöka göra rätt framåt i tiden. Inte se sig om utan se framåt. Vem vill jag vara? Hur gör jag för att uppnå det?

Drutten04

Det som skett har ju skett. Dags att lämna det gamla o försöka göra rätt framåt i tiden. Inte se sig om utan se framåt. Vem vill jag vara? Hur gör jag för att uppnå det?

Hejsan
Grattis till ditt beslut.
Kaos = möjlighet, nu är du/ ni fast i ångestens grepp. Ni skriver här och vill få till en förändring, fan vad bra! Jag lovar, detta beslut kommer kasta all eran ångest åt helvete, ni kommer känna er så lättade. Jag har beskrivit det i min tråd som "jag biktat mig för en präst i kyrkan" när jag tog mitt beslut om nykterhet den 1 maj i år. Känns som ni båda nått botten på er A - resa. Min bottennivå var en sjuhelvetes ångest som riktigt skar i mig. jag pallade inte att vara vaken om jag inte var berusad. Så kom igen nu!
Var rädda om er ❤️
Ni kommer bli bemötta med en massa kärlek & respekt !
Det är inget hokus pokus, skruva på korken och släng skiten. Säg nej till A och JA till er själva.
Eran självkänsla tackar er ❤️
Styrka och positiva energier till er båda????.
Kram S69

Drutten04

Dag Nr 3 med en anings mindre ångest men ändå inte. Är på jobbet o har som tur är en lugn vecka. Kan vila, gå undan, prata m kollegor elr lyssna ska d nog vara f jag mår för dåligt för att prata. Men det är ganska befriande å lyssna - på andra å deras problem elr glädjeämnen. Glömmer mig själv å mina bekymmer om så bara för en stund. Har dock ingen aptit, mår illa å vill egentligen bara dra täcket över huvudet å gömma mig för världen. Jag skäms så gruvligt över hur långt jag låtit detta gå. Att jag inte fattat mycket tidigare.... Att jag inte lyssnat på dem jag älskar mest här i världen å nu känns det som att det kan vara försent. A är för mig djävulens påfund som jag ALDRIG kommer att kunna nyttja. Det har jag nu visat frigör själv å andra. Nu är det upp till bevis. Att göra o inte bara snacka.

Drutten04

Jag skäms för den jag blir när jag dricker ros’evin. Jag skäms för att jag är beroende. Jag skäms för att jag är alkoholist. Jag skäms för att det har fått gå så här långt. Men jag vägrar skämmas och berättar hellre för dem jag anserksn ta det på rätt sätt. Jag skulle skämmas ännu mer om jag nu stack huvudet i sanden och fortsatte som förut. Därför väljer jag att berätta: för grannen, f kompisarna, f familjen. Ja arbetskompisar oxå om d känns rätt. Ångesten lindras en liten stund, råden jag får får jag ibland ta med en nypa salt. Jag kan bara utgå ifrån vart jag är och hur jag känner - här och nu. Jag ska ALDRIG MER nyttja alkoholhaltiga drycker, jag är en BEROENDEPERSON. Jag måste ha hjälp.

Inte ska du skämmas, vi är många som har problem med detta beroendeframkallande gift. Men det är klart att man kan använda sina värsta fyllor och vad man ha gjort som en slags aversion. A-rösten kommer att försöka förföra dig/oss när den ångesten lagt sig. Minnena kommer att falna "Inte var det så farligt...." MEN det kan vara bra att skriva ner allt j-a skit man gjort och hur man mått. Om inte här, så någon annanstans. D v s när suget kommer, tar man fram det och tittar, minns och känner efter.

Man kan också vända på det. Hur det känns att titta sig i spegeln varje morgon när man vaknar utan att ha druckit. Spegelbilden blir starkare och starkare för var dag. Friheten öppnar nya dörrar.

Lycka till på din resa!

Ler

Såå sanna ord av Morgondag .. Att vakna pigg och fräsch , utan huvudvärk och baksmälla .. Det är verkligen Frihet o Lycka .. Välkomnen hit ?

Att våga erkänna för andra om sina problem. Verkligen strongt gjort. Jag har försökt i närmare ett år, men har bara vågat berätta för min man. Varje gång jag läser om er som tagit steget att ta hjälp, gå på AA-möten och/eller berättat för andra blir jag otroligt imponerad.

Jag ser det så här: Du har redan tagit ett av de svåraste stegen. Det här kommer du att fixa. Jag följer gärna din resa. ♡

Drutten04

Oj, vilka fina stöttande ord. Modig är just nu det minsta jag känner mig. Mer dumdristig, men jag tänker som så att om jag öppnar upp f dem jag litar på så blir det svårare att falla tillbaka i gamla vanor. För då är det inte bara familjen, inom våra 4 väggar som har ögonen på mig. Tänker tillbaka på alla de gånger då barnen försökt säga till mig å jag bara viftat bort dem som överdrivna, eller maken som oftast fått stå där bredvid, maktlös o inte fått mig att reagera utan bara fortsätta gå in i min värld, min dimma där jag tyckt jag har mått bra. Om ett antal kärnpersoner omkring mig vet vad jag kämpar emot tror jag det kan hjälpa mig i min kamp. Men modig, nja det kan jag inte kalla mig än.

Drutten04

Tack f välkomnandet. Känns bra att h hittat hit. Att min resa till ett nyktert liv kan få stöttning o peppning gm alla faser känns bra. Jag längtar efter känslan när jag känner mig fri. När jag kan se mig i spegeln å stå rakryggad å veta att jag övervunnit alkoholens förförande toner. Just nu är jag så fylld av ångest i mitt inre men idag var första dagen då maken o jag pratade m varandra sedan i söndags så ett litet hopp tändes i mitt inre - inför framtiden.

Drutten04

Tack f pepp o fina råd. Jag har inköpt en dagbok som jag börjat skriva i och det hoppas jag ska hjälpa. Att skriva här känns också bra. Att få feedback, råd o stöttning. Jag kommer tillåta mig att skämmas ett tag till, det har jag inte gjort förut, utan ryckt på axlarna å sen på’t igen t helgen... Den tiden ser jag som förbi nu. Att jag skäms tar jag som mitt tecken på att det måste få ett slut - jag har nått min botten. Nu börjar min resa mot toppen. Det är läskigt!

Drutten04

Mitt inre är så ångestfyllt å gör så ont att jag inte har kunnat äta. Ikväll var första stapplande försöken t att får mig ngt å det känns så där. Mest kräksjuk o ont i magen. Försöker iallafall dricka vatten emellanåt så jag inte torkar ut oxå mitt i alltihopa i denna värmen.

På fredag kommer mitt första eldprov då grannarna bjudit in oss på förfest, restaurangbesök o efterfest. Min spontana reaktion så här i ångesten är att jag avstår helt, men maken skulle bli glad om jag följde med på förfest o restaurangbesöket iallafall. Jag har sagt att jag går på dagsformen, hur jag mår. Har Ni några tips? Hur skulle ni göra?

Hej Drutten04 , oj vad du kämpar och så stark du är. Du är på god väg men du måste vara snäll mot dig själv <3 . Jag ska inte tala om för dig vad du ska göra.. men jag tror att du skulle må bättre av att avstå den här fredagen. Får känslan att du känner dig väldigt skör just nu och du har precis satt igång den här förändringen i ditt liv.. jag tror du skulle må bra av att bara vara hemma och inte utsätta dig för den press och tryck som den här fredagen onekligen kommer innebära. Jag tror din man kommer förstå om du bara säger som det är. Att du behöver fokusera på DIG nu och att finna styrka att ta dig framåt. Som sagt jag talar inte vad du ska göra ;).. men ville delge dig min spontana känsla.. kanske behöver du lite mer tid att finna stabilitet innan du utsätts för yttre prövningar? Bara mina tankar. Tycker du är så himla stark. Men unna dig att få vara liten och rädd också det är en del i processen. Sätt dig själv först nu och i största möjliga mån... eliminera stress, påfrestningar och yttre krav. Du är värd det. Kramar till dig från mig.

Drutten04

Ja, jag känner instinktivt att jag INTE vill vistas där alkohol finns o intas men maken säger att han skulle bli glad om jag iallafall kom före restaurangbesöket o sedan går med o äter. Jag känner att jag inte vill såra honom mer... men samtidigt känner jag ju att jag måste lyssna på min magkänsla. Vet inte hur d blir imorgon just nu men hoppas jag har styrka att säga nej om det känns fel. Jag hoppas han kan förstå o stötta mig. Jag gör små steg i rätt riktning men är långt ifrån imål. Kommer man nånsin över något sånt här?

Fina du! Förstår dina splittrade känslor SÅ väl. Jag tycker du ska prata med din man om du orkar och kan.. och säga att du väljer att stanna hemma för att du vill att allt ska bli bra. Det är en investering i dig, ert liv och fortsatta framtid att du nu ser först och främst till dig själv och det DU behöver för att orka ta dig ur detta. Jag tror han kommer förstå om du bara är ärlig och sann mot honom och dig själv. Men jag fattar att det är svårt och vill inte på nått sätt återigen tala om för dig vad du ska göra. Jag tror bara att i dessa lägen behöver man verkligen se till vad man själv behöver. Se hur du känner under dagen idag- men kom ihåg. DITT välbefinnande nu är PRIO ETT! I längden kommer ni båda vinna på att du får vila och finna styrka. kramar till dig.

Drutten04

Jag har kunnat gå in i vilorummet, lägga mig o sluta mina ögon, trycka en kudde mot min värkande mage, sova och ägna mig åt tankar jag inte tillåtit mig förut. Igår var första dagen jag åt lite efter lördagens fadäs. Det satte ju igång magen vilket gjorde att jag sov dåligt men kunde då gå undan ett slag på jobbet o vid 11 tog jag beslutet att åka hem. Har tvingat mig att ta hand om disken o plockat lite i huset, därefter återigen testat att äta lite korvstroganoff m ris (det mesta fick hunden) men lite gick i iallafall. Nu har jag legat ute i solstolen, läst lite o lyssnat på Tiggaren. Magen värker, men mindre just nu. Vet fortfarande inte hur jag ska klara fredagkvällen men försöker ladda, inför vilket beslut jag än fattar. Jag vill inte att det ska bli en så stor grej, men jag vet av tidigare erfarenhet att människor i min omgivning har svårt att se mig som alkoholist alt beroendeperson. Maken o kidsen har sett vart d barkat länge, men vännerna tycker mycket om att inmundiga alkohol så de vill ju att allt ska vara som vanligt. Kanske har det med deras egen skuldkänsla f alkoholintag, vad vet jag. Jag vill bara inte behöva sitta o förklara mig i stora samlingar just nu. Jag vill bara vara ifred.

Drutten04

och få tillbaka det självförtroende jag än gång haft. Det är oxå viktigt att vinna tillbaka min familj tillit och kärlek. Jag vill att de ska kunna lita på mig. Inte behöva gå med värk och oro i kroppen för vad jag ska hitta på, för vad som skall ploppa ut ur min mun. Jag vill bli harmonisk med mig själv, finna mitt inte lugn och vara det stöd som de förtjänar. Men jag vill också känna att jag har makens och barnens stöd. Att de finns här för mig. Att de älskar mig förbehållslöst. Resan har bara börjat, det kommer bli en låååång resa.