Det är annorlunda denna gången.
Jag är tillbaka.
Hej gänget om ni är kvar, hej alla nya människor och historier som ni bär på.

Det räcker nu.
Jag är klar.

Ta hand om er
Kram

.. in i elden och förhoppningsvis får du bara värme, inte brännsår;). Jag föstår precis att det är svårt att kasta bort KÄRLEKEN, men när du blir gammal och vis som jag inser man att det inte räcker med passion, det behövs harmoni och trygghet också. För man vill inte lägga all sin energi och tankekraft på bara en person, man vill ha energi över för annat också. Ja, du hör vad präktigt tråkig jag är ??

Du går i alla fall in med rätt inställning: Vad har han att ge dig? Du härliga, humoristiska, underbara, vackra människa..

Så igår. Igår var nog ändå en pers och ändå inte.

Jag vaknade ganska tidigt, nervös. Skulle till tandläkaren och var orolig över att ha hål. Inte varit hos tandläkaren på år. Men det gick bra, hade inga hål denna gången heller. Vilket är helt orimligt, men tack kroppen för bra saliv ?

Kände mig fin, hade ändå lagt lite extra kraft på sminket. I vanligafall slänger jag på det på 5min. Men igår var jag noggrann, för jag skulle träffa honom. Slängde i lite saltvattenspray i håret för att få fram mina rufsiga lockar. Tog min rödblommiga sommarklänning. Jag var vacker. Jag är vacker. Jag kände mig som en klockren10a. Noterade att folk tittade på stan när jag gled fram. En man vände sig om. Samlade kraft från solen och körde mindfullness och positiva affirmationer. Detta mötet skulle gå bra! Jag var förberedd.

Så stog han plötsligt där framför mig. Jag såg att han var nervös. Han såg lite sliten ut. Vi traskade mot ett café inne i stan. Satte oss längst in i hörnet. Han var nervös. Hans blick flackade till och från. Efter ett tag bad han om ursäkt att han var lite disträ och jag frågade hur det kom sig. Han sa att han var rädd. Rädd för ovissheten, rädd för framtiden. Rädd att han inte visste vad som skulle hända efter mötet.
Jag sa att det är naturligt, jag var oxå rädd. Men det är därför det är så bra att vi möttes. Så vi fortsatte prata. Våra händer nuddade varandra. Plötsligt hade vi konstant närkontakt. Kemin. Den jävla kemin fanns fortfarande där. Jag såg att han kämpade för att inte kyssa mig. Jag kunde se det på honom.

Vi pratade lite mer om hur tiden utan varandra varit. Jag erkände att jag stalkar honom ibland. Kollar när han är inne på messenger eller inte. Han sa att han gjorde samma sak. Han saknar mig. Väldigt mycket. Sen började han gråta lite, han sa att han ville att jag skulle mår bra. Att jag är en kämpe att jag är
Stark. Grejen är den sa jag tillbaka att jag slutat kämpa. Han blev lite paff över det, höll inte med (såklart, alltid sätta sig emot ?) men jag fortsatte, jag kämpar inte längre. Det är som att jag tagit av mig en pansar med ångest och mörker. Jag har hittat mig själv, som ur en fucking uppenbarelse har jag slutat kämpa. Jag sa att det är klart att det är svårt att se det, för vi har inte pratat och han kan inte se vad jag känner i mitt huvud. Men min exman och flickvän och bästis säger att jag är annorlunda nu. Att jag lyser annorlunda. Och det är så jävla skönt.

Jag tror han förstod, för han gav mig den där blicken igen. Hans jävla ögon. Jag faller för dem varje gång. Sen frågade han mig om jag ville bli tillsammans igen. Jag frågade tillbaka om han ville bli det? Ganska förvånad över frågan faktiskt. Men min mage säger nej. Han var tveksam, jag sa att jag trivs bra i mitt singelskap. Jag dejtar mig själv just nu. Men att jag skulle Kunna börja att dejta honom igen, kanske som vän.

Vi fortsatte prata länge och djupt om allt och inget. Han saknar mig. Han har inte kommit över mig. Jag tror jag kommit längre än honom, någonstans har jag varit med om ett paradigmskifte i livet. Vi bestämde iallafall att fortsätta som vi gör nu (mest för hans skull) med en tystnad, men det är inga konstigheter om vi stöter på varandra. Jag tror det är det bästa för oss båda, faktiskt. Fasten det gör ont. Han sa att han älskade mig, jag älskar honom också. Han sa att om hab känner samma om ett halvår kanske vi kan deja igen. Min första tanke var att babe, då kommer jag antagligen redan vara med någon annan (så romantisk är jag... eller iallafall realist)

När mötet led mot sitt slut så frågade han tillslut om han fick kyssa mig. Jag vet verkligen inte om det var en skitbra idé, men jag sa ja (såklart jag sa ja. Jag är svag för honom ?‍♀️). Så han kysste mig mjukt, varsamt och passionerat. Jag tog en hand på hans hals och kände mig hemma.

Sen följdes vi åt, han till bussen och jag till tuben. En lång kram. En kram hejdå, och jag kände hur hela jag blev ledsen. In med hörlurar i öronen. Högsta nivån på ljudet, hög bas. Följ med i melodin. Lyssna på orden. Fokus. Bryt inte ihop. Gå inte och köp cigg. Andas. Lyssna på texten "Been there, done that, messed around, I’m having fun, don’t put me down, I’ll never let you sweep me off my feet.
I won’t let you in again
This time, baby I’ll be bulletproof
This time, baby I’ll be bulletproof"

Klarade resan hem. Stängde dörren bakom mig. Bom! Och började gråta skoningslöst. Ner på golvet i vilande hunden, mer tårar. Ut med skiten. Det är bra att vara ledsen. Mer tårar, helvete vad jag saknat honom. Fyfan vad jag saknar honom, gråt för fan. Kanske brände jag mig ändå. Men det vet inte han. Bad till någon typ av högre makt att ge mig styrka. Snälla snälla snälla ge mig styrka att klara av detta. Snälla...

Pling sa det i telefonen, Elvis undrade om han fick komma över. Han behövde prata.
Kanske var det ett tecken. Kanske var det bra timing. Kanske var det precis det jag behövde då. Så jag sa ja. Kom hit i kväll.

Torkade mina tårar. Sa till mig själv som jag skulle sagt till bästis "inte gråta över en pojk älskling". Så jag drog på mig mina löparkläder och gick ut och sprang. Sprang och sprang och sprang. Ju längre jag kom destå längre sprang jag i från ledsamheten. Rent krast vann jag igår, igen. Över alkoholen, över cigg, över psykisk ohälsa. Jag vann igår igen över korta och destruktiva lösningar på en jobbig känsla. Jag klarade fan av en till fantastiskt jobbig situation, nykter och medveten.

Elvis kom förbi lite senare. Kramade ihop mig, frågade hur det gått med exet. Vi tog en promenad, låg i hans knä på en parkbänk vid sjön och såg på solnedgången. Vi pratade och pratade om allt om inget. Han omfångade mig. Lyssnade. Sen fick jag rida på hans rygg, för att det var kul! ? (Hans förslag). Han stannade över natten och skedande mig tills jag somnade.
Det är lite läskigt hur snabbt jag känner mig trygg med honom.

Men men ?‍♀️
Livet fortsätter.

Fridens ?

Är jag ledsen.
Han är borta ur mitt liv.
Det är dags att släppa taget.
Det finns inga "tänk om" kvar.
Det är slut.
Det är slut på riktigt.
Det gör ont.
Så jävla ont.

Idag ska jag inte messa honom. 24/h tänket tillbaka igen. Om så bara för idag, så ska jag inte höra av mig.

Fick knappt i mig någon mat igår. Inte ätit idag. Dåligt med sömn i natt. Jag är sårbar.
Så Seså lilla fröken. Nu bäddar vi sängen, äter frukost, tar en promenad. Seså, ta hand om dig nu. Du kan detta.
Exmannen kommer förbi i kväll, vi ska äta pizza. Joho du, du ska äta upp hela pizzan.
Seså, nu startar vi om dagen.

Fridens ?

Tack Finalisa ❤️??

Så han skrev. Jag skrev tillbaka. Fan. Jag tvivlar. Fanskap vad komplicerat detta känns. Vi ska inte bli tillsammans igen. Så enkelt är det. Jag skrev att jag någonstans ändå ville vara hans. För det vill jag.
Han svarade att han ville ville samma. Att han ville äga mig (det är typ högsta nivån inom Bdsm. Det är väldigt väldigt fint). Men han sa oxå att nu är inte vårt tillfälle. För blir vi tillsammans nu så riskerar vi att bli tillsammans av nostalgiska skäl. Och han har helt rätt. Såklart han har rätt.
Jag litar på att allt sker av en anledning. Humflum universum vill mig väl, allt sker precis som det ska just nu. Finner en viss trygghet i det. (Men snälla humflum universum, jag behöver verkligen en billigare och större lägenhet. Snälla? ?)

Jag behövde nog det i text. Så jag kan läsa igen och igen när minnet mitt sviktar. Vi ska inte vara med varandra.

Fasten jag är ledsen och marken skakar under mina fötter så försöker jag stå stabilt. Mina rutiner är mina kryckor. Jag vet att jag klarar detta också. Jag kommer överleva detta med.

Köttade ett pass på gymmet. Droppade svett på marken från mig. Det rann några tårar men ingen kunde ändå se skillnaden på svetten och sorgen. Det var rätt beslut. För varje dag tar jag hand om mig, minimi i got your back. Och bara för att jag kan ska jag nog ta en extra beasås till pizzan.

Fridens ?

Ny dag, nya äventyr och nya tankar.

Gårdagens emotionella bakfylla verkar klinga av. Ty jag äro en känslomänniska, om ni inte märkt det ännu... både på gott och ont.
Anyhow, hur själviskt det än låter så är jag glad över att han fortfarande inte kommit över mig. Att han inte bara gick vidare. Gör det mig till en dålig människa?
Jag vill ju att han ska vara glad, det vill jag verkligen Verkligen.
Men det känns ändå lite skönt (?) att han dumpade mig och jag gick därifrån starkare... ?

Möts våra vägar igen så är det väl meningen. Just nu är jag mest glad över att jag fick vara med om den historien i livet. Han var ett utvecklande kapitel. Onekligen.

Nu har jag skriksjungit och dansat medans jag tog disken. Bättre humör idag, känner att styrkan och glädjen sakta men säkert kommer tillbaka.
Ska iväg till läkaren senare idag, tänker be om att få börja jobba igen. Det är dags, jag är redo. ?

Därefter tänkte jag dra till simhallen och testköra ett uttagningspass. För jag tänkte ta tag i det på riktigt nu, simningen alltså.
Jag simmade ju på en ganska hög nivå tidigare (tävlingsmänniska delux ?). Har fått möjligheten att få testköra med en grupp om 3veckor. Men de har intagningsprov, så det tänkte jag köra igenom idag. Se vart jag ligger. Tror jag kan fixa det, men det känns tungt ??

15dagar utan Smokelismoke idag, och alkoholen har aldrig känts mer främmande.

Det är egentligen helt sjukt hur många bajskakor som jag rest mig upp ur. Tur att man är envis i guess ?‍♀️

Fridens ?

.. ja, det har vi nog märkt att du är?. Tror många med beoendebeteenden är känslomänniskor... Ang ex så skulle jag tänka precis som du- vara glad över att han inte kommit över mig.. Vi är ju tävlingsmänniskor?. Han dumpade dig och nu nästan ångrar han sig medan du är stark, snygg och har en Elvis.. klart du ska var nöjd.

Härligt att du mår bättre och känner dig redo att börja jobba!!! Och simningen- lycka till! Jag tror du klarar det- inget kan stoppa dig nu!!! Blir bra med en "hobby" som inte alls mår bra av att dricka alkohol eller röka...

Tänk vilken resa du har gjort- du är fantastisk. Tack för att du förgyller vår gråa vardag här på forumet?

Tack snälla fina Jasmine för dina inputs❤️ Ja vi får se vad det blir av Elvis. Ganska spontan och rolig sidokaraktär i detta där vi kallar livet. ☀️

Gårdagen gick bra. Jag var hos läkaren och ska få börja jobba nästa vecka igen. Startar på 25% ett tag. Ska komma tillbaka sakta men säkert. Kändes verkligen skitskönt.

Sen drog jag och simmade. Landade på 2500m ish. Klarade nästan intagningsprovet. Men får Kötta på fler ggr så det verkligen sitter.

Drog i väg ett spontant mess till min sovkompis och undrade om han ville se film (faktiskt se film), och han sa ja. Borde la ha åkt hem egentligen. Med tanke på att sömnen varit knas, och maten också. Så är liten sårbar märker jag. Idag var första gången som tanken att en redig fylla hade suttit fint. Bara stänga av skiten ett tag. Tror det är något destruktivt i mig som vill ut. Eller så är jag bara jävligt trött och utpumpad efter dessa dagarna. För de har ändå varit ganska intensiva när jag tänker efter. MÅSTE äta mer mat, om jag ska träna så mycket som jag gör. BEHÖVER bli bättre på det (fast kroppen är skitsnygg nu, Hello timglas ?Känner förbannat snygg naken). Men mer mat, punkt!

Så jag sov hos min kompis, vi tittade faktiskt på film, käkade middag ihop. Snugglade och skedade hela natten. Hade svårt att somna, missade att ta mina pillz och sen såg jag att exet skickade en halv bok på messenger till mig. Han skrev att han älskade mig. Det är fint och tragiskt samtidigt. Det får vara så.

Var riktigt mysigt att vakna upp med sovisen, titta på nyheterna. Dricka kaffe, mysa, hångla och ligga nära. Sådant är viktigt.
Jeg trenger mye närkontakt ❤️

I kväll är jag bjuden på en stor fest. Öppen bar och mycket folk. Kompis fyller 40, så det lär bli ett jävla galej. Oklart om detta är skitbra för mig idag att gå på idag. De vet ju att jag är nykterist nu, så jag tror inte att någon skulle utmana i shootrejs. Men sen vet man ju aldrig hur de tänker. Går jag dit lär jag röka, så mycket vet Jag.

Behöver sova middag iallafall. Så det ska jag göra nu.
Tlött tjej är Tlött ?
Fridens ?

... så hinner inte skriva så mkt. Men, läste och säger bara ENJOY! Snygg kropp, sovkompis, fest... Du är helt fantastisk! Trött, visst... men det blir ingen alkohol ikväll för då blir du bara tröttare?.

Dessutom, känn ingen press men du är i det ”Vidare livet” och där dricker man inte.. just sayin... ?.

Proteinsmoothies är bra när man har svårt att få till maten..

Kram❤️

Försöker verkligen tänka positivt idag.

Känner mig lite svag. Vacklar.
Kanske behöver jag komma ut och ur mitt huvud. Exet har lite tagit över tankarna igen. Slagit upp ett läger med lägereld och hela faderuttan, han bor där nu. Jag vet att det går över. Det går alltid över. Allt går över. Med tiden går allt.

Ska aldrig bli kär igen.
Vet att alkohol är något som bara kommer göra denna skiten värre.

Tar jag ett glas kommer jag ta flera. Antagligen må mycket bättre ett tag. Känna att luften går ur mig. Massor med dopaminet i hjärnan. Dricka mernoch mer. Börja fylleprata med alla. Kanske börjar jag gråta, kanske blir jag odödlig och står på baren och sjunger. Det slutar alltid med att jag kräks på toan, eller i busken eller på vägen hem. Jag kommer inte sova i natt och sen ha ångest hela dagen i morgon och fler dagar. Kanske får jag en blackout och ringer honom utan att minnas, gör bort mig totalt.
Kanske tappar jag livslusten och gör något dumt, hör folk oroliga. Vaknar med nya ärr eller på sjukan.

☝️ Där har du det svart på vitt kära jaget. Det där är det som kommer hända. Skit i första glaset. Du är inte stabil för att släppa på kontrollen med berusningsmedel. Inte idag. Kanske i morgon, men inte idag.

Mmmmmkey? Okej. Fan.

Fridens ?

Vaknade upp i någon jäkla lyxvilla med havsutsikt med Elvis. Är trygg, är safe, är bakfull.

Får reflektera senare.

Sådär, nu har jag en liten egenstund. Sitter på tåget mot våldtäktsavdelningen, ska dit och göra lite tester. Allés gut.

Mår faktiskt bra ?

Kanske har mitt förändrade psyke påverkat hur jag är med alkohol i kroppen? För jag blev bra. Räckte med 2st 3,5or för att jag skulle känns mig kukalurig, och med det var redan första "glaset" i kroppen. Så det blev väl 3-4 drinkar på det. Jag släppte tankar på exet. Blev inte självdestruktiv (jävla bra det).
Utan den där som man romantiserar om, glad flörtig sprallig frigjord tjej. Vi badade nakna och sjöng till småtimmarna. Seeeen kom jag på att nej vänta nu här, this aint me anymore. Och bestämde mig för att skriva här. För då kunde jag inte låsas som att det inte hänt. För jag fuckade up, jag gick emot mig själv. Fasten jag hade kul och tanken "såhär vill jag alltid må" slog mig, där blir det farligt.

Vilket som hänt har hänt. Det blev som det blev. Jag hade skitkul. Men jag vill inte göra om det på ett bra tag. Jag känner ingen ågren men jag känner mig besviken på mig själv som bröt mitt löfte till mig själv. Fasten det inte spårade ur.

Har fått landa fint hela helgen. Elvis är bra, riktigt bra. Varit i hans jäkla lyxvilla vid havet. Blivit matad med mat på resturangnivå, han ljög inte om att han var mästerkock. I morse fick jag hemmalagad kolasås med bacon, fattigariddare, jos och kaffe. Bara sådär. Matorgasm ?

Han har lovat mig någon typ av magisk pastarätt i kväll, så jag får väl offra mig och åka tillbaka till honom i kväll ??
Ja helvete alltså ?

Men nu, fokus på sjukhus. Sen träning, ta en tvätt och försöka landa lite. ?

Fridens ?

Inte meningen att göra någon orolig ❤️ Förlåt.

Förstår att det kanske kan verka som att jag tar detta lättsamt. Det gör jag inte. Har inte haft tid att reflektera. Ändock hörde jag av mig till ett tips som en sponsor på aa skickade till mig. Den personen kanske kan hjälpa mig på något sätt? För jag vill verkligen inte bryta löften. Vare sig till mig eller någon annan.
Och jag vill ju vara helt nykter och helt nikotinfri.

Så dagen fortsätter. Är på gymmet nu. Ni vet, bra rutiner. De måste sitta. Annars blir jag sårbar. (Uppenbarligen ?)

Kram på er?

AlkoDHyperD

Lättsamt? Nej, snarare icke-dömande. Precis det förhållningssätt som håller i längden.
Spelar ju ingen roll om du agerar ångerfull och självanklagande, gjort är gjort. En viss lättsamhet kan vara bättre för det långsiktiga måendet och det är ju hur du mår som är viktigast.
Jag blir glad över sättet du skriver om dig själv. Ödmjuk, reflekterande, klok och härligt kaxig?
Kram