Jag ville dela mitt liv med dig.
Men du dolde dig för mig.
Jag ville dela mitt hjärta med dig.
Men du dolde det för mig.
Jag ville dela mina tankar med dig.
Men du dolde dem för mig.
Du pratade om ärlighet. Ändå var du oärlig.
Du pratade om trohet. Ändå var du otrogen.
Du pratade om kärlek. Ändå var du rädd.
Jag gav och gav till dig, utan att få något tillbaka.
Jag öppnade och öppnade för dig, utan att känna dig.
Jag delade och delade mig med dig, utan att du var där.
Lever ännu kvar i bilden av dig.
Bilden av den vackra, lugna, skötsamma.
Lever ännu kvar i de vackra stunderna med dig.
Stunderna av närhet, glädje och samhörighet.
Lever ännu kvar i det som var vi.
Det som bestod av någon sorts balans.
Sedan kom lögnerna, sveken, manipulationen,
dubbelheten, oron, löftena, ångesten, mörkret.
Det som alltid fanns där under ytan, men som du dolde väl.
Allting kom fram, sanningen segrade. Lögnerna brast.
Plötsligt stod du där blottad utan mask.
Då vände du på klacken och gick.
Ändå kan jag inte glömma den du innerst inne är.
Ändå kan jag inte glömma din beröring mot min hud.
Ändå kan jag inte glömma dina kramar.
Ändå kan jag inte glömma din varma röst.
Ändå kan jag inte glömma dina mjuka händer.
Ändå kan jag inte glömma dina stora läppar.
Hur du smakade, hur du kändes, hur du doftade.
Hur du rörde vid mig som ingen annan gjort.
Hur du fick mig att känna mig trygg med dig.
Att våga, våga öppna, blotta, bli synlig.
Jag blev synlig.
Du blev synlig.
Vi blev synliga.
Ändå syns vi inte.
För alkoholen är din stora kärlek.