Nu har jag nått botten - en förändring ska ske

49 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Drutten04
Nu har jag nått botten - en förändring ska ske

Nu börjar min resa, mot mitt nya liv - ett nyktert liv. Det är ett måste för att jag ska kunna leva vidare där jag är idag och oxå för att jag inte helt ska förstöra min man o hans tillit o kärlek till mig. Våra barn är stora o delvis utflugna ur boet, men även de påverkas när jag försvinner in i dimman. Den ångest jag känner, efter de gånger jag druckit mer än jag tänkt, då personlighetsförändringen skett, då jag stängt min hjärna o bara kört på - den är jättejobbig. Dubbelt så jobbig nu när jag insett att även min man, våra barn o andra i min omgivning faktiskt oxå mår skit. Nä, min resa mot förändring startar idag. Ett liv i nykterhet väntar, kampen har börjat o jag ser ingen annan utgång än att jag kommer klara av det.

Drutten04
Hur ska jag klara det den här gången?

Vad är skillnaden från alla andra gånger? Ångesten som återigen river mitt inre efter helgens misslyckande tär på mig, jag mår skit. Vet att jag måste avstå A för resten av mitt liv men vet inte hur jag ska gå tillväga? När smärtan i mitt inre avtar, kommer jag då falla tillbaka t gamla vanor? Jag är rädd, riktigt rädd... för klarar jag inte av det så står jag ensam kvar.

Drutten04
Jävla A

I över 30 år har A varit en del av mitt liv. T helgen o t fest t en början, på senare år när andan fallit på. Att arbeta varannan vecka Hörby inte saken bättre när det kommer t alkoholintaget f då vet jag ju att nu är jag fri i 9 dgr innan nästa arbetspass/vecka. Så mycket tankar o självförakt inom mig just nu. Ingenting är bra, jag är värdelös, orkar inte träffa folk, vill bara ligga i sängen i mörkret m hunden. D är tur jag har hunden. Han ger mig ovillkorlig kärlek - alltid.

Mr. Ångest
Jag sitter i samma båt

Jag visste inte att 10% som dricker har problem med alkohol – det innebär att det är extremt många med samma problem. Det kan få mig att känna mig mindre onormal. Jag försöker att skriva av mig här, och det hjälper faktiskt redan nu... Ångesten är kvar, men jag kan inte påverka det som är gjort bara det som komma skall...

Drutten04
Du har så rätt

Det som skett har ju skett. Dags att lämna det gamla o försöka göra rätt framåt i tiden. Inte se sig om utan se framåt. Vem vill jag vara? Hur gör jag för att uppnå det?

Drutten04
Du har så rätt

Det som skett har ju skett. Dags att lämna det gamla o försöka göra rätt framåt i tiden. Inte se sig om utan se framåt. Vem vill jag vara? Hur gör jag för att uppnå det?

Sigge69
Grattis till ditt beslut ❤️

Hejsan
Grattis till ditt beslut.
Kaos = möjlighet, nu är du/ ni fast i ångestens grepp. Ni skriver här och vill få till en förändring, fan vad bra! Jag lovar, detta beslut kommer kasta all eran ångest åt helvete, ni kommer känna er så lättade. Jag har beskrivit det i min tråd som "jag biktat mig för en präst i kyrkan" när jag tog mitt beslut om nykterhet den 1 maj i år. Känns som ni båda nått botten på er A - resa. Min bottennivå var en sjuhelvetes ångest som riktigt skar i mig. jag pallade inte att vara vaken om jag inte var berusad. Så kom igen nu!
Var rädda om er ❤️
Ni kommer bli bemötta med en massa kärlek & respekt !
Det är inget hokus pokus, skruva på korken och släng skiten. Säg nej till A och JA till er själva.
Eran självkänsla tackar er ❤️
Styrka och positiva energier till er båda💪🏼💪🏼.
Kram S69

Drutten04
Tack för stöd

Dag Nr 3 med en anings mindre ångest men ändå inte. Är på jobbet o har som tur är en lugn vecka. Kan vila, gå undan, prata m kollegor elr lyssna ska d nog vara f jag mår för dåligt för att prata. Men det är ganska befriande å lyssna - på andra å deras problem elr glädjeämnen. Glömmer mig själv å mina bekymmer om så bara för en stund. Har dock ingen aptit, mår illa å vill egentligen bara dra täcket över huvudet å gömma mig för världen. Jag skäms så gruvligt över hur långt jag låtit detta gå. Att jag inte fattat mycket tidigare.... Att jag inte lyssnat på dem jag älskar mest här i världen å nu känns det som att det kan vara försent. A är för mig djävulens påfund som jag ALDRIG kommer att kunna nyttja. Det har jag nu visat frigör själv å andra. Nu är det upp till bevis. Att göra o inte bara snacka.

Drutten04
Att berätta är för mig jätteviktigt

Jag skäms för den jag blir när jag dricker ros’evin. Jag skäms för att jag är beroende. Jag skäms för att jag är alkoholist. Jag skäms för att det har fått gå så här långt. Men jag vägrar skämmas och berättar hellre för dem jag anserksn ta det på rätt sätt. Jag skulle skämmas ännu mer om jag nu stack huvudet i sanden och fortsatte som förut. Därför väljer jag att berätta: för grannen, f kompisarna, f familjen. Ja arbetskompisar oxå om d känns rätt. Ångesten lindras en liten stund, råden jag får får jag ibland ta med en nypa salt. Jag kan bara utgå ifrån vart jag är och hur jag känner - här och nu. Jag ska ALDRIG MER nyttja alkoholhaltiga drycker, jag är en BEROENDEPERSON. Jag måste ha hjälp.

Morgondag
Välkommen hit!

Inte ska du skämmas, vi är många som har problem med detta beroendeframkallande gift. Men det är klart att man kan använda sina värsta fyllor och vad man ha gjort som en slags aversion. A-rösten kommer att försöka förföra dig/oss när den ångesten lagt sig. Minnena kommer att falna "Inte var det så farligt...." MEN det kan vara bra att skriva ner allt j-a skit man gjort och hur man mått. Om inte här, så någon annanstans. D v s när suget kommer, tar man fram det och tittar, minns och känner efter.

Man kan också vända på det. Hur det känns att titta sig i spegeln varje morgon när man vaknar utan att ha druckit. Spegelbilden blir starkare och starkare för var dag. Friheten öppnar nya dörrar.

Lycka till på din resa!

Ler
Frihet ..

Såå sanna ord av Morgondag .. Att vakna pigg och fräsch , utan huvudvärk och baksmälla .. Det är verkligen Frihet o Lycka .. Välkomnen hit 🌸

Vinäger
Vilket mod!

Att våga erkänna för andra om sina problem. Verkligen strongt gjort. Jag har försökt i närmare ett år, men har bara vågat berätta för min man. Varje gång jag läser om er som tagit steget att ta hjälp, gå på AA-möten och/eller berättat för andra blir jag otroligt imponerad.

Jag ser det så här: Du har redan tagit ett av de svåraste stegen. Det här kommer du att fixa. Jag följer gärna din resa. ♡

Drutten04
Mod

Oj, vilka fina stöttande ord. Modig är just nu det minsta jag känner mig. Mer dumdristig, men jag tänker som så att om jag öppnar upp f dem jag litar på så blir det svårare att falla tillbaka i gamla vanor. För då är det inte bara familjen, inom våra 4 väggar som har ögonen på mig. Tänker tillbaka på alla de gånger då barnen försökt säga till mig å jag bara viftat bort dem som överdrivna, eller maken som oftast fått stå där bredvid, maktlös o inte fått mig att reagera utan bara fortsätta gå in i min värld, min dimma där jag tyckt jag har mått bra. Om ett antal kärnpersoner omkring mig vet vad jag kämpar emot tror jag det kan hjälpa mig i min kamp. Men modig, nja det kan jag inte kalla mig än.

Drutten04
Tack

Tack f välkomnandet. Känns bra att h hittat hit. Att min resa till ett nyktert liv kan få stöttning o peppning gm alla faser känns bra. Jag längtar efter känslan när jag känner mig fri. När jag kan se mig i spegeln å stå rakryggad å veta att jag övervunnit alkoholens förförande toner. Just nu är jag så fylld av ångest i mitt inre men idag var första dagen då maken o jag pratade m varandra sedan i söndags så ett litet hopp tändes i mitt inre - inför framtiden.

Drutten04
Tack

Tack f pepp o fina råd. Jag har inköpt en dagbok som jag börjat skriva i och det hoppas jag ska hjälpa. Att skriva här känns också bra. Att få feedback, råd o stöttning. Jag kommer tillåta mig att skämmas ett tag till, det har jag inte gjort förut, utan ryckt på axlarna å sen på’t igen t helgen... Den tiden ser jag som förbi nu. Att jag skäms tar jag som mitt tecken på att det måste få ett slut - jag har nått min botten. Nu börjar min resa mot toppen. Det är läskigt!

Drutten04
Inte kunnat äta ngt på 3,5 dgr

Mitt inre är så ångestfyllt å gör så ont att jag inte har kunnat äta. Ikväll var första stapplande försöken t att får mig ngt å det känns så där. Mest kräksjuk o ont i magen. Försöker iallafall dricka vatten emellanåt så jag inte torkar ut oxå mitt i alltihopa i denna värmen.

På fredag kommer mitt första eldprov då grannarna bjudit in oss på förfest, restaurangbesök o efterfest. Min spontana reaktion så här i ångesten är att jag avstår helt, men maken skulle bli glad om jag följde med på förfest o restaurangbesöket iallafall. Jag har sagt att jag går på dagsformen, hur jag mår. Har Ni några tips? Hur skulle ni göra?

Odette
Ett litet råd från mig till dig <3

Hej Drutten04 , oj vad du kämpar och så stark du är. Du är på god väg men du måste vara snäll mot dig själv <3 . Jag ska inte tala om för dig vad du ska göra.. men jag tror att du skulle må bättre av att avstå den här fredagen. Får känslan att du känner dig väldigt skör just nu och du har precis satt igång den här förändringen i ditt liv.. jag tror du skulle må bra av att bara vara hemma och inte utsätta dig för den press och tryck som den här fredagen onekligen kommer innebära. Jag tror din man kommer förstå om du bara säger som det är. Att du behöver fokusera på DIG nu och att finna styrka att ta dig framåt. Som sagt jag talar inte vad du ska göra ;).. men ville delge dig min spontana känsla.. kanske behöver du lite mer tid att finna stabilitet innan du utsätts för yttre prövningar? Bara mina tankar. Tycker du är så himla stark. Men unna dig att få vara liten och rädd också det är en del i processen. Sätt dig själv först nu och i största möjliga mån... eliminera stress, påfrestningar och yttre krav. Du är värd det. Kramar till dig från mig.

Drutten04
Tack f visad omtanke

Ja, jag känner instinktivt att jag INTE vill vistas där alkohol finns o intas men maken säger att han skulle bli glad om jag iallafall kom före restaurangbesöket o sedan går med o äter. Jag känner att jag inte vill såra honom mer... men samtidigt känner jag ju att jag måste lyssna på min magkänsla. Vet inte hur d blir imorgon just nu men hoppas jag har styrka att säga nej om det känns fel. Jag hoppas han kan förstå o stötta mig. Jag gör små steg i rätt riktning men är långt ifrån imål. Kommer man nånsin över något sånt här?

Odette
Det GÅR jag lovar dig!

Fina du! Förstår dina splittrade känslor SÅ väl. Jag tycker du ska prata med din man om du orkar och kan.. och säga att du väljer att stanna hemma för att du vill att allt ska bli bra. Det är en investering i dig, ert liv och fortsatta framtid att du nu ser först och främst till dig själv och det DU behöver för att orka ta dig ur detta. Jag tror han kommer förstå om du bara är ärlig och sann mot honom och dig själv. Men jag fattar att det är svårt och vill inte på nått sätt återigen tala om för dig vad du ska göra. Jag tror bara att i dessa lägen behöver man verkligen se till vad man själv behöver. Se hur du känner under dagen idag- men kom ihåg. DITT välbefinnande nu är PRIO ETT! I längden kommer ni båda vinna på att du får vila och finna styrka. kramar till dig.

Drutten04
Tur arbetsveckan inneburit arbete av annat slag

Jag har kunnat gå in i vilorummet, lägga mig o sluta mina ögon, trycka en kudde mot min värkande mage, sova och ägna mig åt tankar jag inte tillåtit mig förut. Igår var första dagen jag åt lite efter lördagens fadäs. Det satte ju igång magen vilket gjorde att jag sov dåligt men kunde då gå undan ett slag på jobbet o vid 11 tog jag beslutet att åka hem. Har tvingat mig att ta hand om disken o plockat lite i huset, därefter återigen testat att äta lite korvstroganoff m ris (det mesta fick hunden) men lite gick i iallafall. Nu har jag legat ute i solstolen, läst lite o lyssnat på Tiggaren. Magen värker, men mindre just nu. Vet fortfarande inte hur jag ska klara fredagkvällen men försöker ladda, inför vilket beslut jag än fattar. Jag vill inte att det ska bli en så stor grej, men jag vet av tidigare erfarenhet att människor i min omgivning har svårt att se mig som alkoholist alt beroendeperson. Maken o kidsen har sett vart d barkat länge, men vännerna tycker mycket om att inmundiga alkohol så de vill ju att allt ska vara som vanligt. Kanske har det med deras egen skuldkänsla f alkoholintag, vad vet jag. Jag vill bara inte behöva sitta o förklara mig i stora samlingar just nu. Jag vill bara vara ifred.

Drutten04
Viktigast f mig är att hitta min inre styrka

och få tillbaka det självförtroende jag än gång haft. Det är oxå viktigt att vinna tillbaka min familj tillit och kärlek. Jag vill att de ska kunna lita på mig. Inte behöva gå med värk och oro i kroppen för vad jag ska hitta på, för vad som skall ploppa ut ur min mun. Jag vill bli harmonisk med mig själv, finna mitt inte lugn och vara det stöd som de förtjänar. Men jag vill också känna att jag har makens och barnens stöd. Att de finns här för mig. Att de älskar mig förbehållslöst. Resan har bara börjat, det kommer bli en låååång resa.

Drutten04
Dag 5 med magont o ångest

avklarad. Började dagen med att gå ut m hunden, åka till jobbet, vilandes/sovandes t 11lyssnande t ljudboken Tiggaren. Därefter hemgång för att försöka ta tag i det här med att äta igen. Har gått sådär men ändå fått i mig mer idag än de övriga dagarna. Vikten har rasat m 2.5 kg, men d är ju vätska, så snart är jag tillbaka t min vanliga vikt. Idag är oxå första kärlekstecknen fr maken gm kyssar o blickar o att vi faktiskt pratar med varandra igen. Det hjälper mig oerhört mycket o ångesten har mildrats, men är inte helt borta. Bestämde att jag skulle åka t ett evenemang som mor o syster varit inblandade i att anordna, för att göra ngt annat än att ligga i fosterställning o hålla om magen. Tog med hunden o for dit, o det var så nice. Hunden gjorde succé o vann mångas hjärtan. Jag gjorde mig själv glad, men även min mor o syster. De har försökt många gånger att få med mig, men jag har tackat nej. Sittandes hemma, väntandes på maken som jobbar elr sportar o kidsen som nu är så stora att de lever sina egna liv. Där har det då varit lätt att ta till rosévinet som en tröst. När jag lagar mat elr städar elr bara ligger vid poolen... alla tillfällen att dämpa oro, ensamhetskänslor, åldersnojor, att inte vara delaktig, att känna sig kass - ja alla tillfällen har tagits de veckor jag inte jobbat. Som yrkeschaufför går det inte att dricka kvällen innan arbetspassen. Så där har jag varit bestämd. Men jag arbetar varannan vecka å aldrig helger så dagar/kvällar då rosévinet kunnat få ta plats om jag behövt varva ner har varit många. Ingen bra kombo när man är en beroendeperson. Dock har jag inte druckit alla kvällar då jag varit ledig, det har dock blivit för mycket vid för många olika tillfällen de senaste åren, som nu fått bägaren att tinna över. Jag kan inte nyttja alkohol = rosevin längre. Det måste bli ett avslutat kapitel för att jag ska få tillbaka min självrespekt. Jag är ingen trevlig person när jag har druckit för mycket. Men en väldigt trevlig person att umgås med när jag är nykter, som maken sa till mig i söndags. Så alternativet går ju inte att diskutera - nu ska jag bara igenom alla frestelser och överbrygga gamla inrotade beteenden och göra som idag: åka på ngt evenemang när maken tränar istället för att vara ensam kvar hemma. Idag har varit en ganska bra dag och imorgon är det fredag. Det kommer bli den första nyktra fredagen på länge. Men inte den sista. Börjar faktiskt se fram emot mitt nya nyktra liv.

Drutten04
Fredag

Natten har varit fylld av orolig sömn, drömmar så verkliga som om jag kollade på ngn film med mig själv i huvudrollen och värme och svett. Positivt var att maken kom upp för första gången sedan i lördags och sov bredvid mig. Sakta sakta tar vi stapplande, trevande steg mot läkning.
Är på jobbet, magen är i olag, men den värsta ångesten har lagt sig. Dock är kroppen svag efter dagar utan mat. Är nu på jobbet o för första dagen orkade jag sitta tillsammans vid bordet o prata m mina kollegor direkt vid 7. Ännu ett positivt tecken. Alla sådana, små som stora välkomnas. Längtar hem, ändå, t lugnet, t hemmets trygga vrå. Har skänkt det rosevin jag hade hemma t mm dotter. Tyvärr fick jag en flaska av goda vänner igår kväll. Hade inte hjärta att tacka nej, det kom så plötsligt, så oväntat - den flaskan står nu på vinkylen. Tur är ändå att vinet jag fick inte längre passar mig. Gillar det inte längre. Så kvällens prövning ska gå bra. Dock är jag i te så sugen på att umgås med våra vänner, när de ska dricka vin. Får se hur jag gör ikväll.

Drutten04
Trodde inte att jag skulle reagera med ilska

Fredag och första prövningen pågår för fullt. Jag hade tänkt stanna hemma, inte delta men dottern o maken övertalade mig då de tycker det är fel att jag ska isolera mig från övriga världen. Så här är jag nu, jättearg o frustrerad! Vill inte vara alkoholist. Vill kunna vara som alla de andra. Å jag känner mig sviken på något dumt sätt att både maken å dottern dricker skumpa, öl o vin när jag behöver deras stöd. Känner mig som en löjlig barnunge, utanför å ensam - fast jag sitter vid samma bord.
Var inte så sugen på maten heller, då ångesten har gjort så att jag knappt kunnat äta ngt i veckan men beställde in en hamburgare som egentligen var riktigt god men jag lyckades inte äta så jättemycket av den. Å nu sitter jag här på toan med en mage som är i olag o vill egentligen bara cykla hem till hunden för vad gör jag egentligen här?

Drutten04
Första prövningen är över

Fredagkvällen är fortfarande ung, jag är hemma i sängen, fortfarande frustrerad o ilsk och med en känsla att jag skulle vilja gråta. Men det kommer ingen gråt. Det sitter djupt i mitt inre - som en klump. Sa till familjen att jag INTE går med på efterfest hos grannarna. Vill inte/orkar inte hör på när ena grannfrun säger t maken att nu ska det bli skoj o spännande å se vad det kommer bjudas på f dricka? Jag lägger mig hellre tidigt i sängen o gosar med min hund. Han ger mig den tröst jag behöver. Maken förstår inte vrf jag är arg. Han gick över t grannen. Dottern stannade hemma, hänger i soffan kollandes på film. Jag slickar mina sår, ensam i sängen. Å hoppas att jag imorgon vaknar å är sjukt stolt över min första nyktra fredagskväll på mycket länge🤔

FinaLisa
Hej Drutten🌷

Du gjorde helt rätt!
Försök att få din man att stötta dig i sådana här lägen.
Han måste inse att det är allvar från din sida.
Jobbigt för dig med magen också..😟

Men du kommer vara så nöjd imorgon😄:
För man ångrar aldrig en nykter kväll

Kramar
💚💚💚

Drutten04
Tack FinaLisa

Det känns redan bättre. Att ha stannat hemma, inte gått med över bara för att min man vill det. Jag behöver göra det som gör mig glad och lycklig - mera. Ångesten i mitt inre är en anings mindre, å den ska jobbas på mera. Det får ta den tid det tar. En dag/kväll kommer jag kunna sitt med vid goda vänners bord och känna mig som en vinnare som klarar av att ha trevligt utan att droga mig med rosevin. Då bestämmer jag när jag vill gå hem eller gå undan om det blir jobbigt med onyktra vänner omkring mig. Ikväll gick jag emot min vilja för att göra andra glada, men återtog kontrollen när jag stannade hemma. Efter inte så lång stund kände jag att mitt inre började slappna av. Är inte lika ilsken längre. Och det bästa av allt - jag är nykter, ingen alkohol har kommit ner gm min strupe och imorgon vaknar jag nykter. Jag är på G 👍

Drutten04
Lördag morgon

Sitter med ett leende på läpparna. Redan uppe, snart ut m hunden. Ingen alkoholsmak i munnen. Ingen ny ångest f att jag misskött mig o varit dum pga att jag druckit alkohol kvällen innan. Kan hända jag skäms lite för att jag var så ilsken o frustrerad o att jag inte kunde hålla det inom mig utan att det till viss del sipprade ur mig igår. Men det försöker jag att slå bort. Jag behöver tillåta mig all typ av känslouttryck som jag nu kommer att möta. För att läka, för att lära - för att gå vidare. Jag är stolt över mig, så här på lördagsmorgonen.

miss lyckad
Hej🌸🌸🌸

Läste din tråd..Du verkar göra det mesta rätt, tycker jag. Är ju ingen expert, men gjort ungefär som du och det fungerar😃Lyssna på dig själv..Allt annat är oväsentligt, framförallt i början.Häng på forumet, läs och skriv..Tala om för omgivningen hur du tänker och känner..Detta är det viktigaste du gör för dig själv, och i förlängning för din familj..Lite råd man kan använda..Det viktigaste först, En sak i taget, Känn efter..HALT....Hungrig? Arg? Ledsen? Trött/Törstig?..Dessa känslor bör du respektera för att inte falla..Du känns verkligen på rätt väg..Hejja dig👍🏽💕..Kram

Drutten04
Vrf är jag så arg?

Ilskan riser i mitt inre, o jag kan inte kontrollera det. Blir så irriterad f ”ingenting”, vill bara vara ifred. Försöka sortera det virrvarr av känslor som rör sig i mitt inre. Antar att det är en del i processen, försöker ta till mig av allt som sker nu. Befinner mig just nu vid en sjö, lyssnandes t vågornas skvalp o vindens sus. Äter medhavd picknick. Äter, äntligen äter jag. Ångesten är låg just nu. Ensam m hunden, i naturen.
Hemma blir jag bara arg.
Önskar stöd o kärlek fr maken men han kör ju sitt race, som vanligt. Blev så besviken att han drack igår, blev besviken på grannen oxå f den delen som jag anförtrodde mig åt tidigare i veckan o som slog i hand på att vi skulle köra alkoholfritt. VI??? Känner mig så ensam just nu. Tur jag har hunden💞

Vinäger
Låt känslorna komma...

vara... passera... Tycker att du var stark som lämnade sällskapet, som ju ändå inte var särskilt sällskapliga för dig. Jag tänker att du nu fick en erfarenhet att ta med dig. Du gick därifrån ledsen och besviken, mådde riktigt dåligt ett tag, men insåg att det gick över. Du vann! ♡ Och dagen efter ångrar man förstås aldrig att man var nykter kvällen före.

Hoppas att du mår lite bättre snart. Kram

Sidor