Nu börjar min resa, mot mitt nya liv - ett nyktert liv. Det är ett måste för att jag ska kunna leva vidare där jag är idag och oxå för att jag inte helt ska förstöra min man o hans tillit o kärlek till mig. Våra barn är stora o delvis utflugna ur boet, men även de påverkas när jag försvinner in i dimman. Den ångest jag känner, efter de gånger jag druckit mer än jag tänkt, då personlighetsförändringen skett, då jag stängt min hjärna o bara kört på - den är jättejobbig. Dubbelt så jobbig nu när jag insett att även min man, våra barn o andra i min omgivning faktiskt oxå mår skit. Nä, min resa mot förändring startar idag. Ett liv i nykterhet väntar, kampen har börjat o jag ser ingen annan utgång än att jag kommer klara av det.

Drutten04

avklarad. Började dagen med att gå ut m hunden, åka till jobbet, vilandes/sovandes t 11lyssnande t ljudboken Tiggaren. Därefter hemgång för att försöka ta tag i det här med att äta igen. Har gått sådär men ändå fått i mig mer idag än de övriga dagarna. Vikten har rasat m 2.5 kg, men d är ju vätska, så snart är jag tillbaka t min vanliga vikt. Idag är oxå första kärlekstecknen fr maken gm kyssar o blickar o att vi faktiskt pratar med varandra igen. Det hjälper mig oerhört mycket o ångesten har mildrats, men är inte helt borta. Bestämde att jag skulle åka t ett evenemang som mor o syster varit inblandade i att anordna, för att göra ngt annat än att ligga i fosterställning o hålla om magen. Tog med hunden o for dit, o det var så nice. Hunden gjorde succé o vann mångas hjärtan. Jag gjorde mig själv glad, men även min mor o syster. De har försökt många gånger att få med mig, men jag har tackat nej. Sittandes hemma, väntandes på maken som jobbar elr sportar o kidsen som nu är så stora att de lever sina egna liv. Där har det då varit lätt att ta till rosévinet som en tröst. När jag lagar mat elr städar elr bara ligger vid poolen... alla tillfällen att dämpa oro, ensamhetskänslor, åldersnojor, att inte vara delaktig, att känna sig kass - ja alla tillfällen har tagits de veckor jag inte jobbat. Som yrkeschaufför går det inte att dricka kvällen innan arbetspassen. Så där har jag varit bestämd. Men jag arbetar varannan vecka å aldrig helger så dagar/kvällar då rosévinet kunnat få ta plats om jag behövt varva ner har varit många. Ingen bra kombo när man är en beroendeperson. Dock har jag inte druckit alla kvällar då jag varit ledig, det har dock blivit för mycket vid för många olika tillfällen de senaste åren, som nu fått bägaren att tinna över. Jag kan inte nyttja alkohol = rosevin längre. Det måste bli ett avslutat kapitel för att jag ska få tillbaka min självrespekt. Jag är ingen trevlig person när jag har druckit för mycket. Men en väldigt trevlig person att umgås med när jag är nykter, som maken sa till mig i söndags. Så alternativet går ju inte att diskutera - nu ska jag bara igenom alla frestelser och överbrygga gamla inrotade beteenden och göra som idag: åka på ngt evenemang när maken tränar istället för att vara ensam kvar hemma. Idag har varit en ganska bra dag och imorgon är det fredag. Det kommer bli den första nyktra fredagen på länge. Men inte den sista. Börjar faktiskt se fram emot mitt nya nyktra liv.

Drutten04

Natten har varit fylld av orolig sömn, drömmar så verkliga som om jag kollade på ngn film med mig själv i huvudrollen och värme och svett. Positivt var att maken kom upp för första gången sedan i lördags och sov bredvid mig. Sakta sakta tar vi stapplande, trevande steg mot läkning.
Är på jobbet, magen är i olag, men den värsta ångesten har lagt sig. Dock är kroppen svag efter dagar utan mat. Är nu på jobbet o för första dagen orkade jag sitta tillsammans vid bordet o prata m mina kollegor direkt vid 7. Ännu ett positivt tecken. Alla sådana, små som stora välkomnas. Längtar hem, ändå, t lugnet, t hemmets trygga vrå. Har skänkt det rosevin jag hade hemma t mm dotter. Tyvärr fick jag en flaska av goda vänner igår kväll. Hade inte hjärta att tacka nej, det kom så plötsligt, så oväntat - den flaskan står nu på vinkylen. Tur är ändå att vinet jag fick inte längre passar mig. Gillar det inte längre. Så kvällens prövning ska gå bra. Dock är jag i te så sugen på att umgås med våra vänner, när de ska dricka vin. Får se hur jag gör ikväll.

Drutten04

Fredag och första prövningen pågår för fullt. Jag hade tänkt stanna hemma, inte delta men dottern o maken övertalade mig då de tycker det är fel att jag ska isolera mig från övriga världen. Så här är jag nu, jättearg o frustrerad! Vill inte vara alkoholist. Vill kunna vara som alla de andra. Å jag känner mig sviken på något dumt sätt att både maken å dottern dricker skumpa, öl o vin när jag behöver deras stöd. Känner mig som en löjlig barnunge, utanför å ensam - fast jag sitter vid samma bord.
Var inte så sugen på maten heller, då ångesten har gjort så att jag knappt kunnat äta ngt i veckan men beställde in en hamburgare som egentligen var riktigt god men jag lyckades inte äta så jättemycket av den. Å nu sitter jag här på toan med en mage som är i olag o vill egentligen bara cykla hem till hunden för vad gör jag egentligen här?

Drutten04

Fredagkvällen är fortfarande ung, jag är hemma i sängen, fortfarande frustrerad o ilsk och med en känsla att jag skulle vilja gråta. Men det kommer ingen gråt. Det sitter djupt i mitt inre - som en klump. Sa till familjen att jag INTE går med på efterfest hos grannarna. Vill inte/orkar inte hör på när ena grannfrun säger t maken att nu ska det bli skoj o spännande å se vad det kommer bjudas på f dricka? Jag lägger mig hellre tidigt i sängen o gosar med min hund. Han ger mig den tröst jag behöver. Maken förstår inte vrf jag är arg. Han gick över t grannen. Dottern stannade hemma, hänger i soffan kollandes på film. Jag slickar mina sår, ensam i sängen. Å hoppas att jag imorgon vaknar å är sjukt stolt över min första nyktra fredagskväll på mycket länge?

Du gjorde helt rätt!
Försök att få din man att stötta dig i sådana här lägen.
Han måste inse att det är allvar från din sida.
Jobbigt för dig med magen också..?

Men du kommer vara så nöjd imorgon?:
För man ångrar aldrig en nykter kväll

Kramar
???

Drutten04

Det känns redan bättre. Att ha stannat hemma, inte gått med över bara för att min man vill det. Jag behöver göra det som gör mig glad och lycklig - mera. Ångesten i mitt inre är en anings mindre, å den ska jobbas på mera. Det får ta den tid det tar. En dag/kväll kommer jag kunna sitt med vid goda vänners bord och känna mig som en vinnare som klarar av att ha trevligt utan att droga mig med rosevin. Då bestämmer jag när jag vill gå hem eller gå undan om det blir jobbigt med onyktra vänner omkring mig. Ikväll gick jag emot min vilja för att göra andra glada, men återtog kontrollen när jag stannade hemma. Efter inte så lång stund kände jag att mitt inre började slappna av. Är inte lika ilsken längre. Och det bästa av allt - jag är nykter, ingen alkohol har kommit ner gm min strupe och imorgon vaknar jag nykter. Jag är på G ?

Drutten04

Sitter med ett leende på läpparna. Redan uppe, snart ut m hunden. Ingen alkoholsmak i munnen. Ingen ny ångest f att jag misskött mig o varit dum pga att jag druckit alkohol kvällen innan. Kan hända jag skäms lite för att jag var så ilsken o frustrerad o att jag inte kunde hålla det inom mig utan att det till viss del sipprade ur mig igår. Men det försöker jag att slå bort. Jag behöver tillåta mig all typ av känslouttryck som jag nu kommer att möta. För att läka, för att lära - för att gå vidare. Jag är stolt över mig, så här på lördagsmorgonen.

Läste din tråd..Du verkar göra det mesta rätt, tycker jag. Är ju ingen expert, men gjort ungefär som du och det fungerar?Lyssna på dig själv..Allt annat är oväsentligt, framförallt i början.Häng på forumet, läs och skriv..Tala om för omgivningen hur du tänker och känner..Detta är det viktigaste du gör för dig själv, och i förlängning för din familj..Lite råd man kan använda..Det viktigaste först, En sak i taget, Känn efter..HALT....Hungrig? Arg? Ledsen? Trött/Törstig?..Dessa känslor bör du respektera för att inte falla..Du känns verkligen på rätt väg..Hejja dig???..Kram

Drutten04

Ilskan riser i mitt inre, o jag kan inte kontrollera det. Blir så irriterad f ”ingenting”, vill bara vara ifred. Försöka sortera det virrvarr av känslor som rör sig i mitt inre. Antar att det är en del i processen, försöker ta till mig av allt som sker nu. Befinner mig just nu vid en sjö, lyssnandes t vågornas skvalp o vindens sus. Äter medhavd picknick. Äter, äntligen äter jag. Ångesten är låg just nu. Ensam m hunden, i naturen.
Hemma blir jag bara arg.
Önskar stöd o kärlek fr maken men han kör ju sitt race, som vanligt. Blev så besviken att han drack igår, blev besviken på grannen oxå f den delen som jag anförtrodde mig åt tidigare i veckan o som slog i hand på att vi skulle köra alkoholfritt. VI??? Känner mig så ensam just nu. Tur jag har hunden?

vara... passera... Tycker att du var stark som lämnade sällskapet, som ju ändå inte var särskilt sällskapliga för dig. Jag tänker att du nu fick en erfarenhet att ta med dig. Du gick därifrån ledsen och besviken, mådde riktigt dåligt ett tag, men insåg att det gick över. Du vann! ♡ Och dagen efter ångrar man förstås aldrig att man var nykter kvällen före.

Hoppas att du mår lite bättre snart. Kram

Tror att när man dövat sin kropp tillräckligt länge med bedövningsmedlet alkohol, så har även känslorna varit bedövade..Därför har man tex mindre ont när man ramlar och slår sig i fyllan..Nu kommer alla känslor på en och samma gång..Inget farligt..Det sorteras sen..Tankar och känslor klarnar..Det tar ett tag..Bra jobbat?????

Drutten04

Första lördagen är snart till ända. Sitter i soffan och väntar på att klockan ska bli ”läggdags”. Är så trött. Har hållit mig sysselsatt, lyssnat på ljudbok, löst korsord, varit ut med hunden o fixat lite lätt lunch. Badat i poolen har jag oxå hunnit med. Nu blir det snart en dusch o sängläge. Nöjd med att första helgen snart är över.

Drutten04

Och jag körde! Kände mig avslappnad och inte alls så där irriterad och ilsk som igår. Maken o dottern slog t på lite alkohol t maten o jag en Cola Zero. Vi hade en väldigt avslappnad o trevlig stund tillsammans. Träffade lite bekanta oxå.
Ända ggn jag blev lite stressad var när maken tyckte jag skulle lukta på en dryck som jäntan drack. Briska Hallon någonting. Det ville inte jag så jag sa nej. Dåblev han lite trumpen men det gick över. Jag klarade prövningen o är nöjd o glad inombords.

Drutten04

som jag lyckas att vara utan alkohol. Jag höll inte koll på alla dagar jag drack rosevin och vill nu släppa allt vad som har med alkohol att göra. Jag drack inte vin varje dag men varje vecka, varje helg.
Jag resonerar som så att om jag kommer lägga energi på att komma ihåg antal dagar jag klarat utan A, ja då har ju A fortfarande en viktig del i mitt liv och det vill jag ju inte längre. Är mitt resonemang knäppt?

Nej, ditt resonemang är inte knäppt.
Jag är inne på ditt spår, tycker mina tankar fokuserar för mycket på dagar och alkohol.
Nu är mitt mål att nå 21 dagar men sedan kommer jag att släppa räknandet.
Orkar liksom inte hålla på med det.
Forumet här är fantastiskt men jag märker att jag blir beroende av detta också, det tar för mycket tid av mig och mina tankar.
Jag behöver nog växla ner lite och inte bara slänga mig över forumet så fort jag får en stund över.

Det har blivit lite av en tröstnapp och det kan också kännas jobbigt att bara få läsa om alkohol hela tiden.

Min värsta abstinens är över och nu gäller det att hålla tag i nykterheten.

Jag kommer försöka begränsa mitt läsande här till morgon och kväll till att börja med.

Herregud, vad den mänskliga hjärnan är komplicerad!?? Blir beroende av allt möjligt. Har även ett spel i mobilen jag håller på med titt som tätt...

Ha det bra Drutten? vi kämpar på?

Kramar
???

Det är lite dubbelt vad gäller detta med fokus på A, vare sig vi vill dricka eller avstå. Vad gäller att räkna dagar är det mycket individuellt. De flesta gör nog det i början för att de peppas av det. Att hänga på forumet är ett stöd, men håller med FinaLisa om att det kan bli nästan ett beroende i sig. Men visst vi blir påminda om A här, på gott och ont.

Det finns många sätt att göra rätt på. Välj det som passar dig.

Ha en fin söndag! ♡

Drutten04

Det är nu den verkliga prövningen börjar. Nu när ångesten är borta ur kroppen. När mitt nya nyktra liv har börjat. Hoppas naturligtvis att det helt enkelt bara är så nu. Att jag är nöjd och glad som nykter o aldrig mer kommer känna ett sug efter ruset, efter att få gömma mig i dimman. Att jag inte blir avis o sur på alla omkring mig som dricker. Att jag helt enkelt klarar av det - bara så där. Så skönt det vore om livet kunde vara så okomplicerat.

Drutten04

Alltså, vaknat före 8.30 både lördag o söndag. Gått upp, ut m hunden, ätit frukost o sedan fixat o donat o plockat i hemmet. Städat o tvättat. Är som en duracellkanin, full av överskottsenergi. Är det normalt?

Man kan ju bli lite 'hög" på sin egen förmåga ibland. Det känner jag igen.
Så håll i den känslan för den brukar gå över efter ett tag?

Men var på din vakt för plötsligt dyker alkoholdjävulen? upp och försöker lura dig att det är ok att ta ett glas vin..

Kramar
???

Drutten04

, dyker upp när jag minst anar det. Försöker övertala mig att jag inte, egentligen har några problem. Såklart jag kan ta lite vin när det är semester i slutet på september?!? Klart jag kan ta med lite vin, en liten flaska t husvagnen?!? Klart jag kan dricka, ensam. Då är det ju bara jag själv som blir sårad, ingen annan?!? Visst kan jag beställa in lite vin nästa gång vi går på restaurang?!? Den inre rösten har jag försökt att mota bort, men den gör sig hörd lite nu å då. Kämpar på, tar en dag i taget. Nu är jag ledig i 7 dgr. Nästa prövning är här.