Hej!
Jag är 35 år gammal, och idag har jag fått reda på att farsan är alkoholist.
Allt började med att jag fick ett samtal av min bror på morgonen som sa att han hade kört in morsan och farsan till akuten då min pappa hade fått en mängd olika hallucinationer, det var allt från små barn, hundar, myror och andra sorters människor som var inne i deras lägenhet. Jag blir såklart jätteorolig och tänker, fan nu har han blivit riktigt dement, jag visste ju att morsan har märkt på honom att han blivit virrig och glömsk det senaste året. Men sen tänkte jag att morsan hade också sagt att hon tyckte farsan drack för mycket och att hon ett par dagar innan hade sagt åt honom att han inte ska dricka, hon hade också sagt att han varit sjuk i två dagar (ont i magen och spytt). Då började jag lägga ihop ett och ett, och ja mycket riktigt, farsan har delirium (mycket allvarlig).
Så nu ligger han inlagd på sjukhus och har blivit sövd för att han inte kunnat lugna ner sig eller inte förståt vad som är på riktigt eller i hans huvud (för honom har ju alla de här sakerna såklart hänt). Han har hela tiden varit lugn och ej agressiv tack och lov (han är aldrig agressiv annars heller).
Efter jobbet åkte jag hem till morsan för att stötta henne och vi pratade om vad som händer, kommer hända och vad som ska hända. Jag tog också tillfället i akt och "rota" genom hans saker efter spritflaskor. Jag gick direkt på golfbagen, och mycket riktigt där hittade jag tre flaskor whiskey uppdruckna, och lite småflaskor. Jag hittade även en tratt i golfbagen, nu slog jag ihop ett och ett igen och frågade morsan, hur mycket cola dricker farsan? Hon svarar att han nog dricker en del cola (jag hittade nämligen en låda burkcola i garderoben också).
Då har han såklart gått och smyggroggat med sin lilla tratt och colflaskor så inte morsan ska märka något, han hade även inga korkar på flaskorna då morsan inte ska höra att han korkar upp flaskan. Ja vad säger man, alkoholister är bra allt förnurliga när det gäller att få i sig det de vill.
Jag är såklart jätteorolig för honom, och undrar ju såklart. Hur fan kunde det här hända honom, han som alltid har varit så stabil när jag växt upp och så.
MIsstankarna går till när han operarde sig ett par gånger, och efter andra operationen så har han haft väldigt ont, och vad lindrar inte smärta så bra som alkohol. En sak till är att han har gått i pension, har inga vänner och sitter bara hemma hela dagarna och tittar på TV. Jag tycker väldigt synd om honom just nu, och jag hoppas att när han kommer ut från sjukan att vi kan hjälpa honom, om han nu vill ha hjälp. Han är extremt envis, vilket kan både vara bra och dåligt. Det bra är väl att om han accepterar sig själv som alkholist och vill sluta, så tror jag att han kan sluta dricka. Om han inte gör det så kommer detta bli mycket svårt.
Så skönt att skriva av sig här ikväll, finns det någon som har varit i samma situation som mig, vars skötsamma förälder som blir pensionär faller för spriten som kan tänka sig dela med sig av erfarenheter?