av Dorothy82

Hej! Det hår är mitt första inlägg här.
Jag och min man har varit tillsammans i 18 år. Jag har flyttat till hans hemstad 80 mil bort från alla mina släktingar. Vi har 2 underbara barn, goda vänner och ett härligt liv tillsammans. Allt är perfekt förutom att han dricker för mycket när vi är på fest. Jag har tagit upp problemet SÅ många gånger. Nästan alla fester slutar med att han sitter vi bordet, kan inte prata eller fokusera blicken på någon. Ofta blir vi osams när vi kommer hem. Dagen efter är han helt oberörd av det hela. Precis som om allt han sagt kvällen innan inte hänt.
Han har ramlat och slagit sig så illa att han fått söka vård flera gånger. Senaste gången dök han in i dörren när han kom hem, slog upp ett stort jack i ögonbrynet. Jag vaknade och fick ta reda på honom. Då låg han delvis ute med huvudet i en blodpöl på bron. Jag tog in honom och fick en kompis att skjutsa honom till sjukhuset. På väg ut dörren svimmar han och faller rakt mot mig. Varpå han kräks ner hela sig själv och hela hallgolvet. Blod, kräks och tårar...
då gav jag honom ultimatum. Antingen sluta helt eller lära sig sätta gränser om han vill fortsätta ha ett förhållande. Han höll med mig och har faktisk skött sig bra hela sommaren. Men nu den här veckan började han med att dricka för mycket när vår kompis firade sin 40-årsdag (när alla barn var med). Var inte redlös men synligt berusad.
Sen när samma 40-åring hade sin fest i går kväll drack han så mycket så han inte kunde prata igen. När jag påminde honom om vad han lovat och vilka gränser han själv sagt så blev han arg. Berättade för alla våra vänner hur sur och dålig jag var. Då avbröt jag det hela och ordnade skjuts hem.
Idag är det som vanligt, han tar inte upp frågan och lotsas som inget hänt.
Förra gången lovade jag mig själv och honom att det var sista gången. Nu är jag här.

Självklart har jag tänkt 1000 gånger att det är jag som överreagerar och undrat om det är jag som äger problemet...

Ska jag hålla mitt ord så borde jag lämna honom. Men då står jag här alldeles utan min egen släkt och stöd.
Hans släkt är ju också min nu efter 18 år. Det är inte bara honom jag lämnar om jag går...

Det är en storm i mitt sinne och hjärta.
Finns det någon som kan säga några kloka ord?

Nordäng67
sön, 2018-08-12 - 13:13

Dricker din man annars, i vardagen och ”vanliga” helger utan fest? Du skriver att ni för övrigt har ett underbart liv. Menar du underbart förutom när ni är på fest eller menar du underbart förutom hans alkoholvanor? Man har en tendens att tro att allt blir bra bara ens partner inte dricker! Jag tror dock att det finns något underliggande som gör ATT de inte kan dricka som en ”normal” människa! Mår han dåligt över något annat tror du? Hur var hans uppväxt mm! Svårt för dig detta! Har man ställt ett ultimatum skall man ju hålla det! Annars tappar man makt eller hur man skall uttrycka det! Ens partner märker att man inte menar allvar och så är man i en karusell som blir allt svårare att hoppa av!

Dorothy82
mån, 2018-08-13 - 07:53

Tack för ditt svar!
Han dricker annars också, fast då begränsas det till en öl eller ett glas vin en fredag eller lördag kväll. Efter att vi pratade om det begränsar han det till ett glas, tidigare kunde det bli 2-3.
Det jag menar med ett underbart liv är att det är en välfungerande vardagen. Livskarusellen som alla pratar om, den snurrar på bra och vi kan diskutera, komma överens om andra saker i vardagen och känner att vi skapar bra förutsättningar för våra barn att växa upp, och vi uppskattar varandra.
Du har rätt i ditt antagande ang hans bakgrund. Han har haft en okey barndom men hans pappa är bra på att trycka ned honom. Han har gått i samtalsterapi ang detta och har antidepressiva mediciner.
I hans pappas släkt finns det många alkolister och däribland hans pappa som nog dricker något i stort sätt varje dag.
Ja, jag känner att något beslut måste fattas. Antingen sluta dricka helt eller separation helt enkelt.. jag tycker att jag gett honom så många chanser ang att prova begränsa drickandet..