Hej! Jag har skrivit tidigare om min som som är 42 år gammal och länge har haft alkoholproblem. Han har nog druckit i stort sett dagligen i 10 år. Flera gånger har han hamnat på lasarettet för alkoholrelaterade problem. Första gången kräktes han blod (kaffesump), fick medicin och vara kvar en natt för obs och sedan åka hem. De sa att det var något som kallas Mallorys rift, en spricka i magen som alkoholmissbrukare kan få. För 3 år sedan började han samla på sig vätska och när jag äntligen fick honom att gå till läkaren blev det akuten direkt och inläggning. De tappade honom på flera liter vätska och konstaterade "lite cirros" på levern. Han slutade dricka då men "behövde" alkoholfria öl. Efter något år slutade han gå på kontrollerna som skulle göras varje halvår och började dricka vid enstaka tillfällen igen. Sedan blev det varje dag och höll på så tills för 14 dagar sedan då han började kräkas blod igen. Denna gång blev det mer dramatiskt och det blev akut operation genom gastroskop, det var blödande magsår. Efter några dagar hemma började han fråga efter alkoholfria öl igen och jag sa att bara ett par dagar då. Men dagarna blir veckor och han vill ha fler och fler, trots att de är alkoholfria. Han missbrukar även Citodon och har han inga sådana så får han låna Treo Comp av någon bekant. Jag har försökt förklara att Treo innehåller acetylsalicylsyra och absolut inte är bra för magen men han blir irriterad och säger att det inte är så. Han har en personlighetsstörning som gör att han är ganska svår att komma till tals med och det känns som jag snart blir tokig på allting. Nu tar han ju ingen alkohol men missbruksbeteendet finns ju där. Han argumenterar att han behöver alkoholfria ölen för att dämpa det psykologiska beroendet och Citodon för att bli piggare. Nu äter han i alla fall vilket han knappt gjorde innan. Jag får gå dit varje dag med mat och det har jag gjort i flera år nu. Är 64 år och orkar snart inte med det här. Jag har blivit så skadad av allt negativt som hänt kring honom så jag fungerar inte längre. Tål snart inte höra ordet öl. Och telefon och Facebook har jag nästan blivit rädd för, vad ska jag nu få veta, har det hänt något igen..... Vet inte hur jag ska bära mig åt, bara vara orolig, bära öl, betala öl, bära mat, fixa och fixa i oändlighet och alltid vara utan pengar för nästan hela mitt futtiga aktivitetsstöd går till hans behov. Hur ska jag bemöta, hur hemsk är jag som burit dit all alkohol som gjort honom sjuk. Förstår mig inte på mig själv heller som bara gör allt han säger. Vad ska jag göra för att han ska vara glad och göra det rättvist för honom? I hans fall krävs det lite mer än det vanliga och jag brottas hela tiden med om jag gör rätt eller fel.