Hej, jag är ny här på forumet och försöker läsa igenom relevanta trådar och se om jag hittar lite tips och inspiration.
Jag har haft en problematisk relation till alkohol i snart 8 år. Idag är jag 26. Jag dricker inte ensam, oftast inte på vardagar och med ”ung festande tjej”-mått mätt inte ens speciellt ofta. Men när jag väl dricker på fester och liknande slår det ofta rejält slint. Jag får väldigt lätt minnesluckor och blir dessutom personlighetsförändrad. Jag gör saker, säger saker som jag aldrig skulle göra nykter. Jag kan ha sönder eller stjäla saker ”för att det är kul”. Jag är ofta orolig att jag har uppfattats som raggig eller ”på” andra killar även om jag haft världens finaste pojkvän i 7 År. Jag har till och med örfilat vissa personer. Jag tycker att jag är galen och spårad på ett härligt sätt men är smärtsamt medveten om att det numera är mest patetiskt. Efter kvällarna med minnesluckor mår jag så dåligt att jag inte kan kolla på telefonen (jag ligger och skakar och väntar bara på att få sms där någon förklarar vad för skit jag har gjort) jag har grov ångest i flera dagar efteråt och vissa saker ältar jag i flera månader. Inland måste jag skrika rakt ut för att jag skäms så mycket.
Jag hör försökt kontrollera mig genom att exempelvis aldrig shota numera och ibland börja förkrök på alkoholfria alternativ. Då går det bra. Men vissa kvällar är det som att första enheten bara öppnar en fördämning och jag är bortom all kontroll. Det enda jag tänker på är hur jag ska få mer dricka och att vara spårad och skön. FÖR-jävligt. Jag har dessutom noll konsekvens-tänk innan vissa tillfällen då man verkligenninte borde bli för full. Jag har blivit full första festen på mitt jobb, min systers bröllop, min brors födelsedagsfest och utomlands. Ibland blir jag för mycket även under middagar. Då har jag ångest försatt jag pratat för mycket, överdrivit ”sköna historier” för mycket eller slängt mig med åsikter hej vilt för att bli omtyckt.
Det jag har ångest över är både att jag är ”för mycket” men framförallt är det minnesluckorna som tar död på mig. Jag fyller dem med värsta tänkbara scenario. Ofta är största ångesten att jag skulle ha varit otrogen mot min pojkvän utan att minnas det. Då skulle jag nog ta livet av mig. Nykter är det ju det sista på jorden jag skulle göra, men det är som att alkoholen tar över mig.
Är det någon som har haft liknande upplevelser från alkohol och snälla kan hjälpa mig eller he ligntips på hur man kan komma ur denna destruktiva cykel? Möste jag sluta helt? Oftast kan jag ju kontollera Mitt intag, men ibland smäller det och jag klarar inte av det längre.
//tacksam