Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Jag vill inte dricka!

Det där är en otroligt bra insikt.
Insikten handlar om att polletten trillar ner
och man vill inte.
Jag vill inte dricka!

Och man vill inte för sin egen skull.

Det var just den där insikten som jag fick 2016
efter många stapplande försök till att vara nykter.

Ja just det - det är mitt eget liv jag förstör.
Jag förstör även andras men det är mitt eget
liv jag super bort. Min lever, mitt hjärta, min hjärna.
Ingen annans.

Jag vill inte supa bort mitt liv.
Jag vill inte dricka!

Det är ett magiskt mantra.

Kram

MM, tack, det är precis så det fortfarande känns. ♡

Ja, det är alltså två veckor i dag. Det känns skönt att tiden rullar på och jag lägger till dagar utan någon som helst kamp. Jag njuter av varje dag och är tacksam över att få känna så.

När jag tog tag i mina A-problem i mitten av november var det också så enkelt den första tiden. Nu är alltså känslan densamma. Däremot är jag förberedd den här gången på att bakslagen kan komma fortare än vad jag kan ana. Även om jag kommer upp i 100 dagar finns ingen som helst garanti för att jag inte vandrar in på Systemet och köper äcklig vodka och fula tetror. Jag vet att det kan hända. Det har hänt. Jag är på min vakt. Mest rädd är jag för de gånger jag "slog om" på mindre än en minut och började toksupa. Det är svårt att värja sig då. Men erfarenheter har jag nu även av det och förhoppningsvis kan jag använda dem och arbeta fram ännu bättre strategier.

Råd jag har fått är att vänta tjugo minuter. Skriva här fort som attan, vilket jag utnyttjat en gång med gott resultat. Och så förstås HALT. Filar på egna personliga strategier så länge, men försöker också att tillåta mig att slappna av emellanåt. Det behöver jag. Gode värld, vad jag behöver det efter all kamp till och från under det senaste halvåret.

Just i dag är jag stark. Just i dag är jag så j-a bra. Just i dag är jag oslagbar. Just i dag är jag nykter.

Kram

"Jag "slog om" på mindre än en minut och började toksupa"

Ja du vet jag att jag och några till härinne har detta beteende. Det beteendet
som för andra är så svårt att förstå.

Det är svårt att få svar på varför. Jag har undrat så många gånger
vad det är som händer. Som periodisk beroendeperson kan man
gå från 0 till 100 på ett par sekunder. Och det går inte att stoppa.
Har man utvecklat denna typ av beroende så går det aldrig att känna
sig säker. Men man ska heller inte vara rädd att ett sådant kraftigt sug
kommer. Men man måste ha strategier för att rida ut skiten.

Jag vet av min egen erfarenhet så är det ca. 20 minuter som är
kritiska så lyckas jag sitta på händerna, ta en time out så går det
över. Och när det har passerat så är det helt borta och jag kan inte
då förstå att jag för en halvtimme sedan ville dricka. Så är det för mig
och självklart är det annorlunda för andra.

Det är en form av maniskt beteende. Och det är inte konstigt att
många av oss periodare ofta sitter efter en dålig period som korkade
frågetecken. Vad fan hände? Ofta hinner man inte med själv.

Som Anders nu då. 1 år och det har flutit på toppenbra. Sen kommer
snytingen han inte var förberedd på. Jag är så ledsen för det. Jag
hoppas det går bra för honom att ta sig ur. Det är många många härinne
som har så stor betydelse för mig och mitt nyktra liv. Jag har så många
att tacka som har hjälpt mig. Men hos de som har periodiskt beroende
känner jag mig hemma, dom förstår. Som jag förstår precis det du skriver
nu. Kanske är det så att man söker sig dit där man känner sig förstådd....

Jag tog själv ett återfall efter 2 år nykter mellan 2012 - 2014, och då eskalerade perioderna
något fruktansvärt. Toksöp som du vet.

Jag förstår precis hur du har det. Vet ej hur du har det men som jag
upplever det är att alkohol-rycket kommer när jag mår som bäst.
När jag är på topp. Behövs inga tråkiga nyheter, inga motgångar.
Som att hjärnan lever sitt eget liv.

Jag ville nog bara säga:
Hej Vinäger- Jag förstår.

Jag är hjärtinnerligt glad att läsa om din nykterhet. Många bra tips i tråden med. Stor igenkänningsfaktor på när hjärnan blir ’kapad’. Det är väl så att vi har druckit oss upp till en toleransnivå som hjärnan känner igen och väl där vill hjärnan stanna i det belöningsläget. Men vad vet jag.

Håll i nu och grattis till tid ?

John-Erik

Du är bra som tänker som du gör. Du är mer förberedd nu. Tankar kommer och går, så är det.
Du har klarat det tidigare. Så får du tänka.
Gillar när du säger att du är förberedd för det måste man vara. Tänker lite lika som du.
Det är en fajt för dig nu, men du om någon vet att det blir bättre efter lite längre tid.
Individuellt förstås men kanske en vecka till sen är det lättare igen.
Har för mig att du fick återfallet i Mars och hade hållit i fem månader, stämmer det?
Om det stämmer är det fan bra. Du kan göra det igen vännen

Kämpa på, håller på dig ;-)

Kram

John

John-Erik

Ville bara säga : Bra skrivet som uppmuntran till Vinäger som kämpar.
Men just det där när man mår som bäst. Glad för något eller bara jäkligt
uppåt. Då vill man fira och det är då jag har som lättast att ta till
en kall.Hjärnan som hejar på nåt otroligt. Svårt att stå emot den kraften just
då.

Bara en reflektion

// John

John-Erik

Ledsen, du har ju en jobbig grej, kom på det nu.
Hoppas det går fint.
Ber om ursäkt... Missade detta.

Stor Kram

John

Det är som du säger, vi är många som är på väg upp till "Level2" nu (Vart tog förresten Mary vägen och Mirabelle? Deras trådar är borta..). Jag kommer att åka bort idag, till ett ställe där det inte finns alkohol, och är tillbaka på söndag (Dag 14:)). Du behöver alltså inte oroa dig för mig?

Jag önskar dig en helt underbar helg!

Jag tuffar på och skriver visst 16 dagar i dag. (Det tog mig en stund att inse att jag räknade min första dag den första i månaden... Lättare för en virrhjärna att hålla koll på.)

Allt flyter - utom spriten - och jag mår oförskämt bra. Visst tänker jag på A alldeles för mycket. Men inte för att jag vill ha utan för att jag inte vill ha. Om ni förstår hur jag menar... Längtar tills jag inte behöver ha så mycket tankeverksamhet kring skiten. När det vita livet så småningom är naturligt. Och jag vet att man aldrig någonsin kan vara helt säker, men ändå...

Som vanligt, tack för all respons. Känns skönt att någon läser mina spretiga tankar. De kommer från hjärtat. Jag har sagt det förr, för en gammal f d svensklärare är det otroligt befriande att vara anonym och kunna skriva och skicka i väg kommentarer utan grammatikångest (ett nytt ord?).

Jasmine: Tack för att du informerar om att du ska vara borta. ♡ Marys tråd är borttagen, har för mig att hon mådde bättre. Mirabelles tråd finns kvar. Hoppas att hon mår bra. Saknar dem båda, mycket skratt och klokhet i en härlig mix blev det. ♡

Bemöter MM:s funderingar med ett nytt inlägg kring mitt dryckesmönster.

Ha det gott alla kämpar. Det har jag väl iofs skrivit i snart varenda aktuell tråd. Ja, jag erkänner, jag har spammat igen...

Kram

Tack MM för dina kloka tankar kring periodisk beroende. Håller med om att det är svårt för andra att förstå. Själv vet jag varken ut eller in. Kopierar en text jag skrev den 13 maj:

"Multialkoholist

Känner mig vilsen i A-träsket. Hör liksom inte hemma någonstans. Förstår självklart att allas alkoholproblem är individuella, men tycker ändå att det går att kategorisera några till viss del. Vinlullare, festprissar, periodare, ensamdrickare... Jag upprepar och betonar att allas problem är individuella, men lite grovt går det att hitta en del gemensamma dryckesmönster hos ganska många. Inte sällan läser jag hur folk känner igen sig exakt i olika inlägg.

Dock är jag nog lite multi, då jag inte känner igen mig riktigt någonstans, eller - rättare sagt - nästan överallt. Vet snart inte vad jag ska göra. Famlar och försöker hitta samband och sammanhang, men förgäves...

Tycker och tror absolut inte att det är mer synd om mig än någon annan, men känner mig så förtvivlat fel i allt jag företagit mig för att få ordning på detta. Under ett halvår har jag hittat så många olika lösningar på mitt A-problem och lika många gånger har det dykt upp ett annat.

Min absoluta svaghet är, som jag nämnt många gånger, tillgänglighet i ensamhet. Jag KAN F-N INTE låta bli, det går inte. Känner mig usel som har så dålig karaktär. Det gick ju så lätt de första månaderna... Jag blir tokig snart. Har inte druckit sedan toa-tetrorna och innan dess tio dagar, men A-hjärnan "går med på det" bara för att den vet att den får vad den vill ha en annan gång, nästa gång tillfälle ges.

Det handlar inte om tristess, tycker inte att det är tråkigt utan alkohol. Det handlar inte om stress, får tvärtom ofta hjärtklappning när jag dricker numera. Det handlar inte om återställare, har ingen abstinens. Det handlar inte om att det är gott, dricker precis vad som helst som innehåller alkohol, ju högre, desto bättre.

Så vad handlar det om då? Jag vet snart ingenting längre. Det sjuka är att jag egentligen inte mår dåligt just nu. Har haft en helt underbar helg, förutom ovan nämnda tetror.

Fokuserar jag för mycket på A? Från morgon till kväll tänker jag på att jag inte ska dricka. Analyserar allt jag gör utifrån A. Hur det än är har jag ju varit nykter den allra största delen av de här sex månaderna, vilket jag ofta helt glömmer bort. All fokus ligger på återfallen. Den berömda inre hårda domaren, ni vet...

Just nu vet jag inte vad jag ska göra. Kanske bara vara och sluta att konstant tänka på A ett tag kan hjälpa. Törs jag det? Har en stress-så-in-i-helvete-vecka framför mig. Och nej, det mesta av det kan jag inte undvika. Vet inte vad jag vill med detta inlägg, det skrevs nästan av sig självt...

Hälsningar Fröken Rådvill"

Förtydligar att detta inte är mina känslor i dag, Även om texten är relevant för att beskriva hur destruktivt jag druckit under lång tid.

John-Erik

Detta fixar du. Grattis till 16 dagar!
Du har fixat det tidigare..
Fortsätt så min vän..
En månad så är du tebax jag lovar. Håll ut.

John

Man kan inte känna sig säker men det kommer en dag när
nykterhet är en vardag. Man lägger energin på annat än
att tänka på alkohol.

När man har accepterat. Det finns ingen annan väg
att gå. Behöver inte fundera på ett glas? eller inget glas?.
För det är inget glas som gäller. Man behöver inte kompromissa
med sig själv.

Och den insikten ger på något vis också trygghet. Det finns inget
alternativ. Behöver inte fundera. Det är 100% nykterhet som gäller.
Stabilitet.

Så enkelt livet blir när
"det bara är så"

Håll i den känslan du har nu. Du vaknar upp, Mår oförskämt bra. Ingen bakfylla ingen ångest.
Skriv ner din känslor på en liten lapp. Ha lappen med dig. När nästa sug kommer.
Ta fram lappen fort. Läs. Ta två minuter till att fundera på hur du vill må när du vaknar
dagen efter.

Vill jag må oförskämt bra och ta en kaffe i lugn och ro med mig själv, kanske se solen gå upp?
Eller vill jag vakna alkoholsvettig med ångest och stapla ut efter vattenkranen (i värsta fall - spritflaskan) ?

Jag liksom du och många andra, tycker att det är den största befrielsen att få
vakna pigg och fräsch. Uppleva morgonen utan alkohol i blodet.

Bestäm dig när suget kommer hur du vill att morgonen därefter ska se ut.
Ställ frågan högt till dig själv. Hur vill jag må när jag vaknar imorgon?

Det har funkat för mig många gånger att tänka så.

Tack, du förstår precis vad jag vill uppnå, en okomplicerad vardag.

Har inget som helst sug nu, behöver inte fundera på om jag ska dricka eller inte, för det finns inte på kartan just nu. Den kampen slipper jag för tillfället iaf.

Däremot har jag så många funderingar kring A:
Hur skönt det är att inte behöva kämpa.
Hur livet kommer att se ut om ett år.
Hur fin nästa vecka blir nykter.
Hur bra jag har det som slipper skiten.
Hur ljuvligt det kommer att kännas när jag slipper tänka så mycket på A.

Så många tankar kring det jag inte längtar efter!

MM, mitt senaste inlägg var svar på ditt första i kväll.

Tack för dina, som vanligt, goda råd. Så mycket värt. ♡ Skrev för någon timme sedan i någons tråd att den största motivationen är just att slippa morgonen efter en onykter kväll.

Tack än en gång, vad vore forumet utan erfarenheten från dig och andra som har varit nyktra ett tag. ♡ En dag sitter jag kanske här och hjälper andra. Ja, så kommer det att bli!

Kram till dig