Nu börjar min resa, mot mitt nya liv - ett nyktert liv. Det är ett måste för att jag ska kunna leva vidare där jag är idag och oxå för att jag inte helt ska förstöra min man o hans tillit o kärlek till mig. Våra barn är stora o delvis utflugna ur boet, men även de påverkas när jag försvinner in i dimman. Den ångest jag känner, efter de gånger jag druckit mer än jag tänkt, då personlighetsförändringen skett, då jag stängt min hjärna o bara kört på - den är jättejobbig. Dubbelt så jobbig nu när jag insett att även min man, våra barn o andra i min omgivning faktiskt oxå mår skit. Nä, min resa mot förändring startar idag. Ett liv i nykterhet väntar, kampen har börjat o jag ser ingen annan utgång än att jag kommer klara av det.