Så trött/ ledsen/ besviken
Har varit inne och läst både ofta och mycket. Gråtit när jag läst era berättelser och samtidigt känt någon sorts av tröst i att jag inte är ensam om detta helvete!

Min man är alkoholist och med handen på hjärtat har han varit det större delen av vårt gemensamma liv. För ca 2 år sedan var han på behandling och jag var så lycklig över vårt nya liv! Äntligen kunde jag börja andas och fungera normalt igen. Sedan dess har det blivit en del återfall och varje gång har jag kastats ner i det svarta hålet där det finns ångest rädsla tårar och sömnlöshet.. När han nyktrar till sker någon slags försoning, jag tar hand om och tycker synd om.. Vrider ut och in på mig själv för att han ska vara nykter. Trots att han aldrig gör det samma för mig trots att han ser min bottenlösa sorg och hör hur jag spyr av ångesten hans sjukdom ger mig. De senaste 2 mån har han druckit från och till i perioder. Jag har varit vaksam på minsta tecken och ofta fått en lögn serverad rakt i ansiktet när jag har frågat om han druckit! Blir så arg på mig själv att jag ens frågar. Jag vet ju redan innan att jag kommer bli serverad en lögn. När det varit uppenbart har det hetat att idag är sista dagen, jag lovar och tummen upp. För att sedan upprepas om och om igen. Letar och hittar tomma flaskor överallt. Han drack igår. En vän till oss kom förbi och jag ville bara dö av skam. Min alkoholist också vilket blev en bra ursäkt att dricka idag också. Han kom hem tidigare från jobb och jag var på väg till affären. Han har mage att be mig köpa 6 starköl han behöver trappa ner! Jo den har jag också hört X antal ggr. Jag köper ingen öl varpå han själv kör och handlar 6 öl. Efter en öl är fanskapet redigt full. Såklart har han druckit mer innan han vågade sig in. Detta trots att jag sagt att jag kommer flytta om ingen förändring sker. Jag orkar inte bli bortvald och komma i andra hand mer. Jag klarar inte av fler svikna löfte! Han lovade ( också för 100 gången) att nu var det nog och han skulle ta itu med sina problem och ta antabus igen. Nu sover han ruset av sig o i kylen väntar hans andra öl. Vilket gör att antabus inte är aktuellt imorgon heller.. Hur gör man? Hur och var hittar man styrkan att bryta sig fri och inse att man aldrig hade chansen att vinna över alkoholen?? Hur hittar man tillbaka till ett liv utan ångest, skam och skuld? Jag litar inte ett dugg på honom och är rädd att jag aldrig någonsin kommer att göra det igen. Mitt mående går hand i hand med hans och varje gång tilliten och mitt goda mående börjar komma tillbaka så PANG! Det här var inte livet jag drömde om och jag förbannar min egen svaghet. Att jag inte släppt taget tidigare. Var hittar man kraft?

Anxiete

Hur går det för dej? Hoppas ni kan starta er hemresa imorgon och att allt går bra ?

Djävulsdansen

För din omtanke ❤Vi är på väg hemåt ??Har inte haft någon täckning på mobilen och inte kunnat uppdatera..
Kram

Djävulsdansen

Jag har det bra.. Lite trött efter sommarens turbulens men försöker fokusera på mig själv och mitt eget välmående även om det inte är lätt alltid
Förra v hade jag sem ensam och njöt ensam vid havet i husbil hela dagarna medans mannen arbetade ??Det var så skönt att ta hand om sig själv. Mannen kom efter jobb vilket gjorde att jag slapp oroa mig/ tänka på vad han gjorde
Det är mitt största problem.. Att släppa kontrollen ?Det tar tid att bygga upp tillit/ förtroende. Vad händer om jag inte är där.. Galet! Har planerat in middag o bio m dottern och jag har svårt att koppla av och njuta till fullo.. Tankarna finns att mannen kanske passar på. Men.. Resterande av det här året ska bli mitt. Jag ska övervinna min oro och ångest och göra det som känns bra för mig. Så får mannen ta ansvar för sig. Låter lätt men så svårt?
Hur har du det? Hoppas bra ❤
Stor kram

Anxiete

kopiera din text ? Jobbar med mej själv och försöker inse att det kvittar vad jag säger och gör gällande hans alkoholintag.
Han dricker oavsett om jag är hemma eller ej så då kan jag lika gärna göra något jag tycker är kul !
Middag o bio låter som en utmärkt början , ha det så mysigt ?

Djävulsdansen

Känslan att något är fel kryper sig på.. Något i mannens beteende får mig att tro att han har druckit.. Han är inte märkbart påverkad, inte berusad men.. Det är något i hans blick, sättet han pratar..
Tänker för mig själv att när skulle ham hunnit det? Jag är ju här! Sen påminner jag mig själv hur listig en alkoholist kan vara. Mästare på att manipulera och gömma. Bestämmer mig för att inte fråga men kan till slut inte låta bli?Svaret blir varför skulle jag ha gjort det? Ja det kan man ju undra? Men det har jag ju undrat 100 ggr förut. Vet ju även att alkoholisten är en mästare på att ljuga..
Kanske är han bara trött? Så kan det ju faktiskt va.. Han luktar inget och är ju inte påverkad.. Ändå finns känslan där.
Förtroendet som byggdes upp under lång tid raserades på en sekund i somras och det tar tid att bygga upp. Lång tid!
Jag har blivit osäker igen. Tillbaka på ruta ett tyvärr?

Djävulsdansen

En kort stund senare är känslan borta..
Inser att jag letar efter tecken och fel
och att jag verkligen är sjuk i mitt medberoende
Dags att kavla upp ärmarna och återuppta kontrollen över mitt eget liv ??

Djävulsdansen

Hur lyckas man med att släppa taget?
Att sluta leta tecken? Flaskor?
Hur tar man kommandot över sitt eget liv? Gör saker man tycker om utan att bry sig om vad någon annan väljer att göra?
Jag är så trött på mig själv och mitt eget beteende men hittar inte ut ?
Hur gör man? Många skriver om att lämna över ansvaret där det hör hemma
Låter enkelt men tycks omöjligt för mig
Några tips och råd på min krokiga resa?
Kram till alla er som kämpar ❤

Hur gör man? Ett svar riktar sig kanske mer till den som missbrukat(-r): Tillit får man inte, tillit förtjänar man. Och det tar länge... Kanske, om man väljer att leva kvar i en relation med en (om än idag nykter) alkoholist, att det handlar om att leva i medvetenhet om att återfallet alltid finns med som en risk.För min del har jag fortfarande, efter mer än sex helnyktra år, en strategi för hur jag vill handla om.... Den som gjort sig medveten om sin alkoholism, sitt beroende - erkänt sin maktlöshet (enligt AAs språk), vet också att återfallet är bara en armlängd, ett glas bort - det blir så uppenbart när man läser här.
Så hur gör man? Jag har inget bra svar. En sak jag tänkte på när jag läste vad du skrev, och som säkert låter pessimistiskt, är att lita på sin magkänsla. Det har jag fått erfara. Just nu tänker jag också på begreppet ’torrfylla’, att bete sig berusat fast man är nykter, så kanske man kan säga. Kan det vara så med din man/sambo?
Jag påminner igen om Al-Anon, det är värt att pröva. Och att skriva här. Du är inte ensam❤️ / mt

Djävulsdansen

Tack ❤??
För kloka ord och för att du tar dig tid att svara. Det betyder massor!
Min man vill ju inte riktigt erkänna sin maktlöshet.. Hans sjukdomsinsikt går upp och ner tyvärr
Jag måste bara lära mig att hantera det på ett sätt som inte förgör mig
Kram ❤

Jag har haft stor nytta av att prata med och till mig själv! Tänkt över hur jag formulerar mina tankar och bestämt mig för hur dagen, helgen eller veckan skall bli om JAG får bestämma! Ett exempel som hände mig idag: på morgonen åt jag frukost och la upp en plan för dagen som blev: idag vill och måste jag jobba ostört, endast mina barn och jobbkontakter får ”störa” mig! På förmiddagen satte min mamma (psykiskt sjuk) igång och skicka konstiga sms! Men jag hade bestämt hur min dag skulle se ut så jag skrev ett enda sms tillbaka som löd ”jag hinner inte, jobbar”! Hon fortsatte men jag svarade inte mer och jag lät det heller inte störa mig! För ett halvår sedan hade min arbetsdag gått åt pipsvängen! Om du ska på bio med en kompis så prata med dig själv innan och kom överens med dig själv om vad som gäller! Idag skall jag på bio med min kompis och jag skall njuta av och fokusera på filmen och min kompis, inget skall få störa mig eller oroa mig! Låter kanske knasigt men mig har det hjälpt! Efter ett tag blir det en vana som man gör automatiskt! När det gäller din mans spritflaskor skulle det kunna bli: jag har ingen som helst nytta eller utbyte av att räkna hans flaskor så jag låter bli! Slösar bara min tid och energi! Han får räkna sina flaskor själv istället! Får du lust att räkna flaskor så påminn dig om din deal med dig själv! När dagen är över kan du ju utvärdera, hur känns det att inte veta om det var sju, tio eller tolv öl? Skönt säkert för även om du hade räknat så kanske du hade missat någon! Lika bra att strunta i det liksom! Kram

Djävulsdansen

Tack för fina tips ??
Ska försöka ta dom till mig.
Kram

Djävulsdansen

Ja det kan man ju verkligen fråga sig..
Ställer frågan till mig själv ofta..
Jag älskar min nyktra man ❤Och eftersom hans nyktra dagar är betydligt fler än de onyktra finns det mer kärlek och glädje än hat och ilska..
Även om hans missbruk tyvärr påverkar mig även när han är nykter.. Tankar och oro finns där?Fram tills i somras hade tilliten och glädjen hittat tillbaka men den raserades snabbt.. Jag behöver jobba med mig själv, mina reaktioner och mitt mående.. Än så länge är kärleken stor men visst har tanken på eget boende susat förbi. Men jag är inte där än.
Men vem vet. En dag får jag kanske bara nog och går.
Kram

Djävulsdansen

Så bara lurar jag mig själv?
Kanske finns det inte så mycket kärlek kvar? Kanske har det funnits för många svek & brutna löften för att kunna laga det som gått sönder i vår relation och inom mig? Kanske kommer jag aldrig mer kunna känna förtroende för/ lita på min man? Kanske har han inte ens minsta lilla vilja att förändras? Kanske kommer jag aldrig vara hans första val? Kanske kommer jag aldrig kunna vinna över alkoholen? Kanske är det dags att släppa taget/ låta honom gå? Kanske är det dags för mig att sätta mig själv i första rummet? Kanske det är dags att öppna ögonen och se verkligheten för vad den är? Kanske är det dags för mig att börja måna om/ älska mig själv lika mycket som jag älskar/ månar om honom?
Kanske är det dags för mig att finna ro och slippa ångest?
Så många kanske och inga svar ?
Hur hamnade jag här och varför är jag så förbaskat oförmögen att ta mig ur?
Skriver för att bena ut/ söka svar inom mig själv.. Skriver för att få ut all ångest och frustration som bor inom mig just nu

Huskatten

... om det egentligen är möjligt att leva i ett förhållande då man är beroende? Jag menar om man kan medverka till ett gott förhållande när man har alkoholproblem/dricker eller vad vi ska kalla det. Jag tror det är svårt. Beroendet, fixeringen vid inköp och konsumtion, återhämtning, rusets påverkan på vår personlighet och omdöme kommer helt enkelt att ta för stor plats. Och det är nästan omöjligt att som nykter omgivning försöka bortse från allt det, och lägga viktiga frågor på hyllan i väntan på att partnern är kapabel till en normal, vuxen och opåverkad dialog igen. Vad blir kvar av förhållandet då? Där den ena parten tar sig friheten att checka ut från verkligheten, när som helst? Och den andre bara måste ta hänsyn till det?

Jag har själv ägnat större delen av mitt vuxna liv till att fly bort från tillvaron med alkohol i varierande/ökande mängd. Jag har inga svårigheter att förstå att man kan hamna där, eller att man kan ha enormt svårt att ta sig ur det. Det värsta är väl beroendet ofta skapar sin egen logik. Sin egen sanning om varför man dricker och hur man mår. Nu när jag sett alkoholproblemet utifrån, från min man, då jag själv har slutat dricka - så är blir det mer och mer tydligt. Det fungerar dåligt att leva i en relation när man är beroende. Det blir inte ett förhållande på lika villkor.

Djävulsdansen

Tack för kloka tankar ??
Då sätter ord på mina funderingar
Att ständigt ta hänsyn/ finna sig i att mannen checkar ut
Och när vardagen kommer åter ska allt helst sopas under mattan för att inte ge alkoholisten mer ångest och en anledning att dricka ?
Ja just logiken är väldigt svår för mig som medberoende att se men det finns alltid en bra ursäkt eller förklaring..
Nej en relation på lika villkor känns nästintill omöjlig tillsammans med en beroende. Åtminstone känner jag att jag ger och förlåter mer än vad jag någonsin kommer att få tillbaka då den beroende är så inne i sig själv och sitt mående att de inte ser/ väljer att inte se hur illa de närstående far ?Man ger betydligt mer än vad man får..
Glad för din skull att du lyckats sluta dricka ??Måste vara en befrielse att återta kontrollen över sitt eget liv och inte vara slav under alkoholen
Önskar dig allt gott och tack igen ❤

Djävulsdansen

Av mina egna tankar, känslor och reaktioner som pendlar som värsta berg och dalbanan ?Jag är trött! Så in i märgen trött på att leva med ångest och ovisshet.. Att aldrig kunna njuta av inplanerade saker då jag inte klarar att släppa kontrollen. Att ställa in saker.. Att ha en klump i magen när jag kör hem från jobb. Trött! Så in i helvetes trött på alla sjuka lögner och bortförklaringar
Jag är så trött att jag känner mig oförmögen att tänka logiskt och rationellt
Ena stunden vill jag flytta! Helst igår
Nästa stund hoppas och tror jag igen
Ena stunden hatar jag honom så intensivt för att i nästa känna ömhet och tycka synd om
Känns som om jag sitter fast i sörja.. Jag simmar och simmar men hamnar/ fastnar ändå på botten