Jag har ett problem.
Någonting har kommit mellan mig och livet. Det hindrar mig från att leva det liv jag vill leva och vara den jag vill vara. Jag står vid ett vägskäl och saknar förmågan att komma vidare. Dessa ord kommer från Olle Carlssons bok Livsstegen. Så rätt Olle har. Vem vill inte hitta tillbaka till det liv som inte handlade om tankar på alkohol. Jag tänker ta hjälp av er kloka på forumet och också följa Olles bok. Jag tar tacksamt emot råd och olika lösningar som just du använt dig av för att hålla borta känslan av att dricka. Jag orkar inte mer, jag vill leva utan att tänka på vin. Jag hoppas Olles bok kan hjälpa mig och stå emot.

No pain no gain

Now the only thing a gambler needs
Is a suitcase and trunk
And the only time he's satisfied
Is when he's on a drunk.

Ett liv utan tankar på vin. Vilken befrielse. Detta fängelse.

Allas vägar ser så olika ut. Min plan är att cykla bort skiten. Naivt kanske.

Vad har du för funderingar på tillvägagångssätt?

Pecali

Din idé att cykla bort skiten är bra. Gillar du dessutom att cykla så gör två vinster direkt plus att du förbättrar din kondition, alltså en mycket lyckad kombo. Rent mentalt vet jag hur man gör för att sluta dricka men ändå så gör jag det. Jag hade en teori som inte är så bright men jag tänkte att jag minskar alkoholintaget genom att välja viner med allt lägre alkoholhalt. Problemet uppstår direkt, beroendet vill ha mer efter första sippen. Denna teori har jag nu släppt. Imorgon ska jag träffa min terapeut efter sommaruppehållet och jag ska be henne se över min medicinering. Jag äter Antabus men kan ändå dricka utan att få några obehagliga symtom. Jag ska ta reda på om det går att höja dosen för Antabus är en bra medicin. Jag vill verkligen bli av med min kompis A. Det är som på högstadiet när man hade en kompis som man inte gillade men ändå inte ville vara utan. Min starkaste drivkraft att lägga av är att visa min familj att jag inte behöver vara påverkad för att kunna leva. Jag kan stå och hålla föredrag för flera hundra personer och jag känner inte att jag behöver en slurk för att genomföra en föreläsning, men om jag ska gå på en tillställning eller fest, då jäklar, då rusar mina tankar på att jag inte vet vad jag ska säga eller göra. Känner mig alltid underlägsen. Detta är minan monster som talar för det är ingen annan som påstår att jag skulle vara ett socialt missfoster. Så en sak jag ska börja med är att bli mer social. I nästa vecka är jag inbjuden till en dammiddag. Jag har tackat ja men har redan formulerat flera ursäkter att komma med längre fram i nästa vecka, men jag ska gå!!! Och jag ska inte dricka något, för jag tar bilen.

No pain no gain

Hur gick det med höjning av dosen?

Jag har ingen erfarenhet av antabus, berätta gärna.

Besökte en doktor vid ett tillfälle, för mina självåsamkade vinproblem men fick endast tipset att kontakta Riddargatan 1.

Teorier ja. Det är vi bra på här. Vi trixar, mäter och fixar runt det definitiva avsked vi alla försöker undvika. I åratal pysslar vi med detta, den sammanlagda ångesten borde kunna konverteras till något vettigt tycker jag - vilket slöseri det är. En extender till solcellsladdare kanske.

Jag önskar det fanns statistik att luta sig mot. Definitiva mätbara besked -du är alkoholist och vill du inte sakta vandra mot en säker död så slutar du här och nu för all evig framtid. Amen.

Men det är svårt att veta vart en befinner sig på skalan.

Mitt mål är en normal konsumtion. Jag försöker enträget berätta för mig själv att mina problem är av den sorten att jag aldrig kommer kunna ha en normal relation. Men jag tror inte på det. Det finns för många teorier jag aldrig testat.

It ain't over til it's over. Och är det blott jag alena som ska avgöra den saken så kommer det antagligen inte gå så bra. Jag förstår att det är progressivt.

Att socialisera utan A får bli en senare utmaning, jag ska först få bort det värsta suget och bygga upp en ny vardag i nyktert skick.

Berätta gärna mer om din relation med A.