Ny här, men har läst ett par år! Sitter nu med rejäl abstinens efter ett race på 6 dagar. Varför gör man detta mot sig själv - och vänner som är oroliga. Jag har en gång för tre år sedan legat inne för avgiftning - men lik förbannat så har jag gjort detta ett par/tre gånger om året. Får rejäl ångest, blir rastlös, sover risigt - även om insomningstabletter hjälper en del. Skakig in händer o ben, svettning/frossa, hög puls. Nu har det gått 2½ dygn och det värsta har väl lagt sig. Jag nojjar på det där med dilerium - och googlar sönder mig om NÄR det sker. Nojjig nojjig:-)

Kan ett dilerium komma trots att man känner sig ok. Har varit ute o promenerat och pulsen är normal, inga svettningar. Kan det vara ett mellanrum mellan abstinens och dilerium? Eller hänger de alltid ihop?

Undrar när nästa race kommer, för det kommer väl fler? Varför? Jobbet inga problem - bara sjukskriver mig själv upp till sex dagar - men de börjar väl snart undra när man är sjukskriven 4 ggr per år.

Fantastisk att läsa på dessa sidor - vilka kämpar det finns!!!

Anders 48

….att jag är övertygad om att jag har någon typ av missbrukargen/personlighet. Jobbade som ung i en godiskiosk och åt godis till jag spydde. (Fick äta så mycket jag ville). Snusar inte lagom - utan 2 dosor om dagen. Som ung ofta fullast på fester och ute - hade inte något stopp. Så det är rätt självklart att jag inte heller kan käka insomningstabletter "lagom" - det är inte min personlighet:-) Ett syskon som också snusar lika mycket och börjar sin dag med 2 Treo (och har gjort så i typ 20 år) Också glad i att dricka mycket - men tror dock inte på en problemnivå, även om hen tidigare har haft svårt att stoppa vid en "sund" mängd. Alkoholism finns i överflöd på ena förälderns släktgren. Kusiner som är alkisar, så...…..

John-Erik

Bra att du är på banan igen Anders :-) Följer dig lite..
Är också säker på att det faktiskt finns en missbrukargen. Vissa tror att det har med
alkoholkulturen i hemmet under uppväxten att göra och att man sedan utvecklar
ett riskbruk för att beteendet varit normen i hemmiljön. Kanske är det både och men
missbrukargenen har jag själv troligen. Kan missbruka choklad m.m. om det finns hemma.
Riktig frossare i allt... Tabletter, inga problem där heller, jag tar det som finns om det ger rus.
Elton John berättade en gång i tiden att han kan knarka på allt möjligt som ger rus
och det är genen han bär på som är orsaken till missbrukarbeteendet enligt honom själv.
Sömnmedel och lugnande mediciner gör helt klart A- problemet mer komplext beroende på
medicinens egenskaper. Lugnande, sedativa + sömnpiller i en övergång till
A-fritt liv för att slippa abstinens är bra men att blanda skiten med A eller
vara/bli beroende av preparaten är en dålig väg att gå. Ett sidospår som i värsta
fall kan leda tillbaka till A-missbruk igen, om det är benzo man tar.
Benzo är oerhört beroendeframkallande i sig och svår att sluta med.
I kombo med A är det livsfarligt. Men det vet du väl redan Anders..
Menar bara väl...Har själv haft benzoproblem och det är bara skit.
Blev en ond cirkel av allt. Försök att trappa ner även den biten när du orkar
är mitt råd.

Bra jobbat Anders och styrka till dig

//John

Anders 48

Tack så mycket för dina rader! I min familj dracks det knappt alls - så inte har jag fått lära mig några dåliga alkoholvanor den vägen iaf. Sen finns det ju annat i uppväxten som kanske gör mig/någon "känslig" för att fastna - tillsammans med gener, helt klart. Jo jag skall försöka att göra mig av med sömntabletterna (Imovane/"halvbenzo") också - när jag känner mig starkare. Är rätt så säker på att jag är klar med alkoholen. Faktiskt. Och det ger mig någon sorts ro på något sätt.

Tack än en gång för dina rader - och önskar dig all styrka i din egen kamp/Anders

FrkSmilla

Om jag blandar mig i men är själv född med en gen: sårbarhet för att utveckla en beroendesjukdom fullt ut. Visste det inte då i tonåren men mina fyllor skiljde sig ifrån mina vänner redan då.visste det inte då. För ung för grön.Idag kan jag se klart. Har ett osunt förhållande till alkohol. Valt alkohol, som min drog men det hade likväl kunnat vara heroin sjuklig träning matorgier eller sexmissbruk för mitt belöningssystem är fucked!

FrkSmilla

För att du inte tog illa upp av mitt inlägg.
Så länge som vi kan se orsak o verkan så far soo good: vi kan se ett försvar i våra konsekvenser. Utan tvivel eller självrannsakan. Bara konstaterande. Tror det kan hjälpa oss.

Bara så./FrkSmilla

C.B

Var hos läkaren idag och ska tydligen inte gå kvar på mottagningen. Lika bra det, för nån vidare hjälp har jag inte fått. Två år sedan jag hade ett läkar besök. Jag äter också imovane, men har bara en per dag. Sa till läkaren att jag får se om jag kan hitta en privat psykolog. Då säger hon: Varför ska du det?. Jag: Gå i terapi... Jaja.

Anders 48

….varför man vill träffa och prata vidare med en psykolog? Kan väl heller inte skada med tanke på dina studier. De flesta som läser psykologi/psykiatri brukar väl själva gå i terapi under utbildningen? Det ingår väl nästan mer eller mindre har jag för mig. (Kanske tänker mer specifikt de som skall bli psykoterapeuter). Hoppas att du hittar någon bra - jag tycker att det är jättebra. Om man hittar någon som man känner förtroende för. Då är det bara att köra......

Vad jag blir glad av att du är tillbaka där du vill vara igen!
Jag minns så väl när du välkomnade mig i våras. Hur jag mådde. Hur jag kände när du skrev, till mig, där och då.
Det stärkte mig och gav mig insikten att jag inte är ensam.
Vi sitter liksom i samma båt, på ett eller annat sätt.
Fullblodsalkisar som konferensfyllon.
Därför är det så fantastiskt att få följa dig i din resa, allra helst när du sträckte ut en hjälpande hand när jag som mest behövde den.

Ta hand om dig, och ta små steg som ganska snart blir helt vanliga.

Anders 48

Tack för de vänliga orden! Och det gör mig glad att mina ord kunde stärka dig när du kom hit!:-) Jo visst sitter vi i samma båt, alla här inne. En del sitter kanske lite bekvämare än andra? En del sitter rätt obekvämt. Men vi paddlar alla runt i alkohavet, och försöker att nå fast mark under fötterna. Komma i land helt enkelt. Enkelt? Njae - men vi vet åt vilket håll vi paddlar i alla fall.

All styrka till dig i din kamp - var du än sitter i båten för tillfället:-)//Anders

Anders 48

….på AA-möten. Det ger mig lugn. Håller som bäst på att försöka dra ner på mina insomningstabletter. Den abstinensen ger sig tillkänna rejält. Har legat på en rätt hög dos sedan länge, och stoppat i mig ännu mera under mitt sista fyllerace. Här fokuserar vi ju på alkohol - och jag kan ju säga att grundbulten i hela bygget är ju att jag är - och måste vara nykter. Det är jag nu! Jag har kapitulerat inför det faktum att jag inte kan hantera alkohol. Jag kan verkligen inte det! Är glad för den insikten! Det måste fortsatt vara prio nummer ett - utan nykterhet finns ingen möjlighet till fortsatta förändringar. Känner ångest och oro - men är glad att det inte är för att jag är bakfull eller har alkoholabstinens. Jag känner mig skör och längtar eg mest efter att det skall bli kväll så att jag kan få gå och lägga mig. Stänga världen ute. Jag vet att detta har flera orsaker - en är abstinens av neddragning av sömnpiller. Detta förstärker ju också tankarna över "fallet" för några veckor sedan - självklart. Jag biter ihop och går till jobbet. Jag vet att det hjälper mig - istället för att sjukskriva mig och grubbla vidare på min kammare. Jag vet att det kommer att bli bättre - fast jag inte har tålamodet att faktiskt vänta på det. Mycket som surrar i huvudet just nu. Men ändå oerhört glad över att jag inte ens tänker tanken att stänga av surret med hjälp av alkohol. Tack för det! Kanske ett snurrigt inlägg - men jag kände att jag behövde "skriva av mig" i dagboken.

Styrka till alla som kämpar!!!

Anders 48

Att jag nu har, faktiskt, kapitulerat. Jag inser och förstår att jag är maktlös inför alkoholen - och att jag inte kan lösa detta själv och på egen hand längre. Det vore omöjligt. En insikt, en aha-upplevelse i viss mån, och även hoppfullhet finns med i "röran". Och vad skönt att inse att jag inte kommer att klara att vara nykter på egen hand, med bara mitt ego som regissör. Var iväg på ett AA-möte vid lunchtid i den grupp som jag har valt som min "hemmagrupp". Jag känner mig trygg där - och har inget behov av att "shoppa runt" på olika möten bara för att jag kan, vilket i sin tur beror på att jag råkar bo i Stockholm. Här finns alltid ett möte - vilket är jättebra. Missförstå mig inte - men jag tror att det lugn man kan få om man i början håller sig till en grupp är välbehövligt. Åtminstone för mig. Längre in i min stabila nykterhet så kanske jag blir nyfiken att testa någon annan grupp. Här i Stockholm finns ett överflöd - eller för att inte låta negativ: Ett stort och brett utbud.

Skippade eftermiddagsmötet idag. Känner mig mer hemma på lunchmötena. Kanske för att i den grupp jag går så verkar de flesta vara yrkesverksamma och väldigt "på banan". Jag kan identifiera mig mer med dessa än de som brukar dyka upp på e.m. Men det är olika från gång till gång. Istället så hjälpte jag en god vän att montera lite hyllor and stuff. Lätt att man dyker så djupt ner i AA-bubblan att man kanske glömmer och missar de goda vänner man har omkring mig. De finns ju också väldigt mycket i mitt liv - och är också en stöttning i min sjukdom. Jag gjorde ett bra val. Vi tog en lunch o monterade hyllor. Det blev en bra dag.

Med mina 2 1/2 nyktra veckor så vill jag önska styrka och kämparglöd till er andra som kämpar härinne. Vi är många - men vi hjälper varandra. Ibland mer än vi fattar tror jag?!

IdaG

Vad stark du är! Jag önskar jag var modig nog att gå på ett sådant möte. Kanske längre fram. Jag har ju just bestämt mig..tagit 1:a steget och kontaktat min hälsocentral där jag önskade snabb kontakt med en läkare så jag inte hinner ändra mig. Så den 5/9 ska det ske! Nu kan det bara bli bättre! Hejja du! Önskar dig en härlig helg ?

FrkSmilla

För att du delade med dig.Det betyder så mycket för mig att få ta del av era kloka kärleksfulla tankar.
Dag . 19 idag och allt känns riktigt bra. Inget sug på A. Men såklart är jag på min vakt. Nästa vecka blir en prövning då jag ska jobba hela veckan. Min hela första arbetsvecka sedan jag tagit beslutet om A.Jag är otroligt stresskänslig men har garderat mig med en del strategier för det.

En dag i taget ibland en timme och en minut för att överlista Listig Falsk och Stark

Ha en riktigt fin helg ☘

Anders 48

Du ser inte ditt eget mod och din egen styrka?:-) Du har precis bokat tid hos en läkare. Wow. Du har startat en egen tråd härinne (kräver både mod och styrka!). Du kommer säkert att vara modig nog att gå iväg på ett AA-möte någon dag. Det känns så. Jag var skitnervös första gången kan jag intyga - men oron var obefogad. Och det tror jag den är i ditt fall också. Hoppas du vågar snart.

Trevlig helg till dig också//:-)

Winna

Ditt inlägg sprakar av energi! Visst är det skönt när det börjar falla på plats? När man inser att det här med att gå rond efter rond mot A är förgäves, att man för det mesta förlorar på knockout. Det är när man förstår det som man tar det vinnande greppet på motståndaren (hoppsan, nu bytte jag visst sport från boxning till brottning). Hursomhelst; stort grattis till den bästa insikten av alla. Och trevlig fredag på dig.

Anders 48

Tack för era fina kommentarer! Grattis till 19 dagar Smilla! Bra jobbat. En timme, eller en dag i taget...:-) Och Winna: Brottning eller boxning spelar ingen roll - bara man går in för att vinna:-)

Trevlig nykter helg önskar jag er båda!

Anders 48

....o på onsdag är det 3 v sedan jag avslutade mitt återfall. Tar ut segern i förskott faktiskt, även om jag tar en dag i taget. Lite stissig på dagarna, men det känns som att det blir lite bättre för varje dag (sömntablettsabstinens). Varit o ätit med kollegor, vilket hade varit otänkbart för en vecka sedan. Tiden jobbar för mig. Måste påminna mig själv om det ibland. Det tar tid, som den otålig ibland inte vill förstå....

Grattis till alla som har en nykter dag, en nykter vecka eller kanske ett nyktert år i ryggsäcken! Och önskar all kraft till de som kämpar som värst mot alkomonstret!

Grattis Anders till dina veckor! Jag har lite funderingar kring Imovane. Jag fick det utskrivet för ett par år sen då jag hade verkligt jobbigt. Det var väldigt skönt att kunna sova men jag kände också genast att där fanns ett inslag som påminde om alkoholruset. Att bli lite lullig och domna bort. Den effekten håller heller inte i sej om man tar varje kväll. Jag har sen fått utskrivet i perioder men också varit utan i långa perioder. Nu har jag endast några kvar och tänker klara mej utan. Jag läste också att har man alkoholmissbruk i botten så ska man inte ta dom. Men vad gör man när man desperat behöver sova...
Nå nu tar jag dom mest av okynne tror jag och ska inte skaffa mer. Jag tycker att jag blir deppig av dom? Kan det stämma? Känner mej nedstämd ibland utan att det finns nån verklig orsak. Mår bättre dom dagar jag inte tagit men sen på kvällen så frestar det ändå. Fast jag oftast numera inte märker nån större effekt. Det är väl därför du tar fler? Det jag också undrar är får du utskrivet hur mycket som helst? Dom är receptbelagda där jag bor. Fast å andra sidan vet jag inte om läkarna håller koll då man skickar in e-recept.
Lycka till med avvänjningen, vi missbrukare måste hela tiden vara på vår vakt!

Anders 48

Du har helt rätt - imovane är eg ingenting för oss med missbrukarproblematik. Och jag har upplevt precis det som du skriver om. Toleransökning - och "dagabstinens" när kroppen vill ha mer. Har sakta men säkert ökat dosen - men även vid ett par tidigare tillfällen "tvingat" mig nedåt för att jag ser och förstår att det också är ett missbruk och inget annat. Upplever också att jag blir lite låg - kanske inte deprimerad. Lite håglös och har svårt att ta vissa initiativ. Har ätit dessa i cirka 15 år nonstop - så det är väl inte så lätt att bara sluta tvärt, cold turkey. Jag reser en del, och har möjlighet att fylla på förrådet då och då. Men min läkare skriver inte ut mer än en tablett/natt. Så mina uttag här hemma ser inte värre ut än att jag varje natt tar 1! tablett.

Ibland så får jag tanken att jag skall kontakta beroendeenheten och bara lägga korten på bordet och säga att jag behöver hjälp. Vill tro att jag kanske kan klara av detta själv - till skillnad från alkoholproblemet där jag insett, till sist, att jag inte klarar av det själv utan hjälp. Alltid nåt!:-) Om jag lyckas med detta så blir nästa beroende som skall rannsakas snusandet. För mycket av det också - så klart! Man är ju missbrukare. Det får bli en senare fråga. Men jag har någon slags vision att jag inom en lagom framtid skall kunna ta bort rubbet?! Kanske kommer jag dit - jag hoppas verkligen det.

Tack för dina rader, blev jätteglad att du svarade. Hoppas att du har det gott//Anders