Hejsan!!

Det svåraste för mig, är detta med att veta ifall det är okej för mig att dricka ibland.
Som nu när det är fredag så känner jag att det vore gott med öl ikväll framför någon bra film och lite snacks.
Men då kommer mina tankar in..
På min ena axel har jag en söt ängel som säger
"Du mår ju mycket bättre om du inte dricker alls"

På den andra axeln sitter det en lite jävel som säger
"Äh, skit i vad den där ängeln säger, det är fredag och du är värd att dricka öl"

När jag var inne i affären för någon timme sedan kände jag hur den där jäveln drog i mig och sa
"Sväng in där och köp öl!!"
Just då kände jag att jag inte ville, för jag vet att jag mår inte bra imorgon.

Den söta ängeln på den ena axeln sa till mig när jag kom ut från affären
"Vad duktig du var som stod emot suget, heja dig!"

Sedan när jag kom hem, satte mig här vid datorn och började spela patiens.
Så kom tankarna om att det vore ändå gott med öl.
Den lilla jäveln tittar fram på mina ena axel och sitter och viskar samma ord i mitt ena öra, om och om igen
"öl, öl, öl, öl, öl....."

Den söta ängeln ligger just nu och sover middag, men har skrivit en lapp som sitter fast på den axel där hon brukar sitta
"Kom ihåg att du mår bättre om du inte dricker öl"

Jag blir så kluven, för jag är ju kvar i det där stadiet där jag lätt tycker synd om mig själv och ser ölen som en belöning för hur duktig jag är med resten av mitt liv.

JUST NU, så vinner ängeln, för jag är för bekväm för att ta mig ner till affären igen och köpa öl.
Men oj vad suget kommer och går.
Kanske är så att jag är en nykter alkoholist som ska förbli nykter.
Jag ska kanske gå över till att bli nykterist, för jag vet om att dricker jag öl, så blir det för många....

Andreas

Jo sitter o funderar på samma grej, är jag "missbrukare" eller "beroende"? Missbrukare kan gå tillbaka till att dricka måttligt, beroende ska hålla sig nyktra helst.

Mr Ex

Just nu funderar jag väldigt mycket på att åka ner till affären och handla öl....
Sedan tänker jag mig att jag kan kämpa som bara den under hela veckan.
Men på helgerna kan jag dricka.....tänker jag....
På helgerna och på lillördag är det nog okej om jag dricker.

Jag gör så.... jag åker ner och handlar öl till ikväll.
Sedan om det är dumt tänk eller inte, det får andra avgöra.
Men jag tänker som så att det är nog ingen fara om jag dricker öl på helgerna.
Jag är ju uppväxt med föräldrar som dricker vin på helgerna.
Så jag tänker mig att det är nog ingen fara.
Under veckorna kan jag vara helt vit och kämpa emot det, men på helgerna tänker jag fortsätta unna mig öl.

Japp, nu har jag slagit fast det. :)

Saralin

Har också hållit på att förhandlat med mig själv otaliga gånger, och varje gång slutar det med att jag inte kan hålla mig till de restriktioner jag sätter upp för mig själv.
Senast var att jag endast skulle köpa en halv vinflaska under arbetsveckan och en flaska till fredag som jag skulle dela upp till lördagen.
Jag förstod ju redan från början innerst inne hur det skulle gå, på systemet intalade jag mig själv att det var oekonomiskt, se löjligt ut etc, så det slutade med den vanliga tetra litersförpackningen×3 varje vecka.
Jag är så rädd att ngn ska komma på mig, arbetar inom missbruksvård och borde veta bättre, det hela känns som ett stort bedrägeri. På dagarna lär jag ut och behandlar missbruk och väl hemma sliter jag i all sans och förnuft.

Men ändå är ofrihehten det allra värsta, för även om jag inte dricker varje dag tänker jag jätteofta på alkohol, som en tvångsfixering. Jag har inte jätte mkt fysisk abstinens när jag försöker hålla upp, (har hållt en vecka som längst).

Jag tycker jag borde klara att göra ett rationellt val att sluta dricka, men det är precis som om ngn drar ner en gardin.

Jag blir helt tankeförlamad, för en del av mig VILL ju verkligen fortsätta dricka och det har ju inte ännu gett några direkt negativa större praktiska konsekvenser för mig. Men en del av mig fattar ju att det jag håller på med inte kommer leda till ngt gott alls. Jag VET ju att jag en dag kommer behöva sluta, och kanske aldrig mer dricka igen. Men det känns som det beslutet kan skjutas på en dag till, och en till, sen är det igång.

Jag mår inte alls bra, inte ens längre när jag dricker och känner berusning kan jag känna bort den ångest och tristess jag brukade.
Hur gjorde/gör ni för att inte dricka igen?
Det känns som man behöver ett aktivt beslut för att hitta motivation i varje stund för att inte falla åter..även om jag vet att många endast tar en dag i taget, vad tänker ni om den här jädra dubbelt egen och slaveriet under tvånget?

Mr Ex

Oj oj oj vad jag kände igen mig i det du skrev.
Detta med att man går och handlar, tänker att man BARA ska handla hem en viss mängd, men sedan kommer tankar om att det ser fånigt ut, det är billigare med mer...
Sedan när jag kommer hem med ölen som jag handlat och ställt den i kylen, tänker jag att jag ska BARA dricka två eller tre av de öl som jag köpt.

Sedan går kvällen och det blir två-tre-fyra och rätt vad det är har jag druckit åtta folköl på en kväll.
Jag som har svårt att gå i vanliga fall tar jag mig fram med rullstol i hemmet.
Vilket gör det "lättare" att dricka mycket, för jag vet att jag behöver bara ta mig upp från soffan och välta ner i min rullstol.
Sedan styr jag kosan mot min säng där jag krashar.... om jag har tur...har hänt flera gånger att jag somnat inne på toaletten eller i mitt kök.

Ändå fattar jag inte VARFÖR jag inte bara kan låta bli ölen.
Jag mår ju piss dagen efter och känner att jag ångrar att jag drack, för jag förlorar en hel dag då jag inte är mig själv.

Nu drack jag igår.... och oj vad jag har ångrat det i dag.
Nu mår jag bättre igen, men hela förmiddagen...var asjobbig.

Jag har flera gånger tänkt att NU ska jag sluta dricka alkohol.
Men ändå har jag gett mig själv kvällar då jag tyckt jag varit värd öl, med mer.
Även om jag VET mycket väl att jag kommer må skit dagen efter, så tänker jag just då att det är värt det.
Sedan sitter jag där igen, full och odräglig.

Jag behöver bestämma mig var jag står.
För såhär fungerar det inte.
Många kanske tänker
"Men det är ju bara att bestämma dig"
Nej, det fungerar inte så.
Jag kan inte förklara varför det inte bara är att bestämma mig, men det är just det där....att bestämma sig som är det svåra.
När jag väl bestämt mig, blir det ju lättare att kämpa emot de gånger som suget kommer.
För jag vet att jag ska inte dricka.

Som det är nu har jag jag inte bestämt mig...
Kanske ska göra det, FÖRE det går för långt.

Japp, jag ska tänka på det där i några timmar.

vad jag känner igen dessa förhandlingar man har med sig själv... Läste ett ordspråk för ett tag sedan, "Har man ingen karaktär får man skaffa sig levnadsregler" . Det är så jag själv lever och det funkar hyfsat.

Mr Ex

Jag vill inte ha några levnadsregler...jag vill vara fri.
Men grejen är den att jag kanske MÅSTE ha regler för mig själv hur jag lever mitt liv, för att klara den här kampen mot alkoholen.
Tråkigt, men kanske att jag ska sätta upp några regler för mig själv.

Men är inte det lite samma sak som att säga att man ska sluta med alkohol?
Det i sig är ju en regel....jag har tänkt den regeln flera gånger.
Jag har till och satt det som en regel i mitt liv, men mitt inre har känt att det är nog ingen fara om jag bryter mot den regeln ett antal gånger.
Frågan är vad som kan få mig att verkligen inte dricka mer alkohol....

Saralin

Att du tänker på det betyder att du redan är inne i en process. Det man så klokt ska göra är ju att tänka sig in om framtiden tex tre år.

Kan tyckas simpelt för ingen vill väl tänka på sig själv som ännu mer nedgången. Men jag tror, och jag vet, att i mitt fall så är det så att jag egentligen VET att det redan är för sent att välja. När man ständigt har tankar på alkohol dagligen har man nått för långt i en karriär man inte vill göra.

Har nu varit nykter i en vecka och det allra bästa är precis ögonblicket när jag vaknat, innan jag hunnit fatta att jag inte är bakfull. För att sedan komma på att jag faktiskt mår ok jag tänker att jag använt alkoholen till att ursäkta mig med att inte ta itu med problem.

Känslan har gett mycket ork över att . Man kan hitta hur många orsaker som helst att fortsätta det är det som är så hemskt.

Jag önskar dig och alla andra på forummet mod och kraft att hålla ut, timme för timme och dag för dag.

Grönsaken

Hej! Vad ska man göra som anhörig till en som dricker åt helsike för mycket den vill inte ta hjälp ifrån jobbet där finns jättebra hjälp men personen säger att det blir konsekvenser . Jobbet sköts i veckorna när den inte är hemma för att den har druckit , det kan gå flera liter vin på 2 dgr i bland mer , jag känner mig förtvivlad och ledsen då jag älskar denne så himla mycket vet att han älskar mig också , jag vet att man måste vilja själv för att kunna gå vidare han vill igentligen de men det gäller att ta första steget. Hjälp?Hela familjen lider för att han inte slutar

AlkoDHyperD

Om du startar en tråd i anhörigforum kanske det finns fler i liknande situation som du och som kan stötta dig bättre.
Men som svar på din fråga, har du tagit upp problemet med personen i fråga och denne inte kan se att det är ett problem, eller vet han att han har problem men vill inte vända sig till kontakten du föreslagit? Kanske det finns andra vägar att få hjälp? AA, beroendevården, vårdcentralen mm

No pain no gain

Ni ska överraska honom en förmiddag när han är rejält bakis. Samla ihop er och besök honom, ju fler ni är desto bättre.

Sätt er och berätta var och en om hur jobbigt och smärtsamt detta är för er.

Därefter försök få honom att följa med till klinik där han kan få professionell hjälp.

Detta var det enda som fick min vän att godkänna hjälp.

Anthraxia

Min pojkvän har. Det fungerar - men man måste VILJA, och man måste vara VANSINNIGT strikt med att faktiskt ta pillren.

...just nu, efter nästan tre månader på behandlingen ifråga (där han kapat sitt drickande på hälften) så fick han något frispel och drack UTAN att ta sitt piller.

Han kommer hem imorgon, och jag vet inte om vårt förhållande kommer att överleva det här...

Men om du verkligen vill, och verkligen KAN ta pillret varje gång - utan ett enda undantag - så testa.

Köp och läs boken först dock; det är mycket man måste förstå för att inte göra sitt beroende Värre istället.

(The cure for Alcoholism - Roy Eskapa, heter den)

Jag fann det till slut lättast att bara lägga ner. Inget mer förhandlande eller funderande på mängder, dagar och brustna löften.
Ingen frestelse hemma eller på bolaget.
Dök/dyker det upp nån tanke så behöver jag inte fundera på den. Bara ”nej”, och sen gå vidare.

Dag 99 (faktiskt) idag och jag tänker sällan på det längre och det lutar åt att det inte kommer att funderas på alls framöver om det fortsätter såhär. Är lite som en ”challenge” där jag inte vill bryta min streak. En miss och 99 -> 1.

Rekomenderar det om ni Inte lyckas hålla er till reglerna ni sätter upp. Känner inte att jag gett upp mer än en enklare stresslindring. Fått massor av andra fördelar tillbaka.

sukuy

vad jag känner igen dessa förhandlingar man har med sig själv... Läste ett ordspråk för ett tag sedan, "Har man ingen karaktär får man skaffa sig levnadsregler" . Det är så jag själv lever och det funkar hyfsat.

* Admin redigerat bort länk till försäljning *
-----------------------------------