Har mitt liv äntligen vänt?

40 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Anders 48
Vad skönt aeromagnus!

Låter bra att taggen är halvvägs ute - och att du har kollegor som har förtroende för dig - och som du också har förtroende för. Hoppas att det löser sig - och att du blir "släppt". Så att du slipper påminnas om det som var - och istället tänka idag. Och framåt.

santorini
Så bra!

Du ska se att det löser sej, det mesta brukar göra det. Huvudsaken är att du är nykter

aeromagnus
Alkohol är ett passerat kapitel

Alkoholen är ett passerat kapitel för mig. Jag har inte ork, tid, lust eller vill offra saker för sprit, vin och öl. Jag mår prima, jag har pengar (även om inte det var ett problem när jag drack), jag har en glad familj men en arbetsgivare som inte litar på mig, ja inte min fru heller för den delen.

Huskatten
Upprörande

Blir så arg över att höra hur din omgivning liksom bara går och väntar på det (oundvikliga) återfallet. Trist, negativt och kontraproduktivt. Men sån är väl synen på oss alkoholister? Att förr eller senare trillar vi dit igen. Kanske att jag (hos din arbetsgivare-chef) anar en känsla av behov att känna sig förmer än, bättre än dig. Så tänker jag på den gamle författaren och suputen PO Enqvist. Som för många år sedan spolade kröken för gott. Han lever som, och kallar sig, helnykterist sedan dess. Vägrar begreppet nykter alkoholist, för varför ska han behöva dras med alkoholist-termen när han inte längre är alkoholist?

Under tiden som din arbetsgivare nitiskt avkräver dina blodvärden för kontroll, kommer x antal anställda (inte minst högre upp i näringskedjan) att utveckla ett beroende i det fördolda. Kanske får de snart en ny stackare att ta hand om och rehabilitera enligt den senaste alkoholpolicyn!

Ullabulla
Det jag har

Insett om mig själv är att jag har "sjukdomen medberoende
Den har utvecklats under många års pressat liv där jag hittat överlevnadsstrategier.

Jag har många gånger halvt friskförklarad mig när jag varit symtomfri.

Men sen har jag stått där igen full av medberoendebeteende.

Vi dricker ju inte,men saker händer runt oss eller vi gör val som inte är bra för vår sjukdom.

Så termen alkoholist kan man ju sätta termen aktiv eller nykter framför,beroende på hur man väljer att leva sitt liv.

För mig är det en pågående handling där jag får vakta mitt beteende.
Annars står jag där igen.

Så att för evigt få stämpeln alkoholist behöver inte vara en nackdel om man på det sättet behåller respekten för styrkan i den.

Så tänker jag och det utan att det nedvärderar vare sig mig eller någon annan med en beroendesjukdom.

aeromagnus
Ullabulla

Ja man kan vända på det från flera håll. Det jobbiga är att om man hela tid blir misstrodd så försvinner till slut motivationen. Tänk själv om din tränare hela tiden säger till dig att jag tror inte du kan klara detta. Hur gör hjärnan och känslorna då? Läkaren i torsdags 13/9 gav mig lite hopp. Han sa till min chef rent ut att om nu dessa prover vi tar fram till april (4 stycken) så får ni släppa för då ser ni ju att han försöker allt han kan. Så det kändes skönt. Så den där taggen som gnider i mitt hjärta multnar sakta bort.

Huskatten
Chefer är amatörer ...

Hej aeromagnus,
Ja, det förvånar inte att det till slut är läkaren som sätter ner foten. Det var på tiden! Och skönt för dig att äntligen kunna se ett slut på en onödig och i längden kontraproduktiv kontroll. Chefer och arbetsgivare är amatörer när det gäller det gäller alkoholrehabilitering men har ändå makten att genomdriva diverse åtgärder för att vara duktiga med sin alkoholpolicy. Idiotiskt! De saknar helt enkelt kompetens att göra sig delaktiga i en vettig behandling.

aeromagnus
Livet rullar på

Har kommit upp på rätt köl igen tycker jag. I februari firar jag tre år som nykter... Frugan litar inte på mig än. Vet ej mer vad jag ska göra

Huskatten
En smula sorgligt, för er båda

För vi kan ju aldrig lova någon annan livslång nykterhet, hur gärna vi än skulle vilja. Vi kan falla tillbaka om ett år, eller tio. Eller aldrig. Självklart ska vi göra allt för att hålla oss ifrån ett återfall, och om det sker - så snabbt som möjligt komma upp på banan igen. Men, vi måste ju också få känna glädje i den nykterhet vi har valt! Idag, Imorgon, och alla andra nyktra dagar vi har framför oss. Utan att mötas av misstro och tvivel.

Då blir det lite sorgligt att läsa om din fru, som antingen har svårt att glömma det som varit. Eller har en oro för vad som kan hända. Det hjälper inte henne att må bättre, och inte dig heller. Har inga goda råd att ge. Prata med varandra om ni kan.

Sidor