Jag har länge förstått att jag har problem och tidvis trott att jag kan klara det själv. Under de senaste åren har jag gått flera månader utan att dricka en droppe och sedan lagt upp en plan för hur många enheter jag måste hålla mig till för att inre spåra ur. Det har gått bra och gränser har tänjts vilket är anledningen till att jag är här idag. Det är bara att inse att det är allt eller inget. Jag kommer aldrig kunna dricka bara lite. Kanske ett tag men det kommer till slut leda till minnesluckor och en ångest jag inte kan hantera. Jag vet hur det kommer sluta om jag inte slutar. Ensamt och olyckligt. Jag vill verkligen inte det, men samtidigt ver jag inte var jag ska börja. Igår var jag på fest idag är jag tillbaka till ruta ett. Försöker hitta någon slags inre styrka där jag ser framåt istället för att fastna i gamla misstag och pinsamheter. Jag skäms över mig själv så mycket och jag är så otroligt hård mot mig själv. Men jag kan inte låta bli att tycka att det inte är mer än rätt. Jag har ju misslyckats. Igen. Imorgon ska jag kontakta vårdcentral och be om hjälp. Någon som har erfarenhet av det? Börjar nytt jobb i veckan men vill bara försvinna från jordens yta egentligen. Det är så svårt att se framåt och vara positiv idag. Men jag vill inte vara den jag är nu. Jag vill vara stark och nykter. Men hur lyckas man med det?