Hej alla fina som kämpar !
Har i veckorna kommit ut som en fullfjädrad alkoholist.
Så här i efterhand, så kan jag ärligt säga att jag blev alkoholist, redan vid första fyllan som 15 åring. "WHAO ! Så här vill jag alltid må"
Åren gick. Vi fick barn. Ett till. Flyttade till villa, där grannfruarna vinglade ut med ett roséglad vid lunchtid. Jag med.
En karl kunde inte starta en gräsklippare utan att knäppa en starköl.
Normen.
Men mitt problem är, och har alltid varit att ett glas aldrig bara är ett glas.
Vänner. Syskon. Alla, vittnar om att jag under loppet av en timma kan skratta, gråta, bli vass, och sen rent elak.
Min syster sa en gång -"Att du inte har blivit ihjälslagen, är ett under"
Efter en herrans massa år valde jag att separera från barnens pappa.
Drack när det var fest. Slutade aldrig bra. Sen har det bara fortsatt.
Har vetat att jag flyttat min gräns lite till..o lite till.
-"Om man dricker själv är man alkoholist"
-"Om man smyger................."...................."
-"Om man ljuger för alla......."...................."
Check
Check
Check
Vet att jag blir ett monster som jag inte ens själv skulle vilja ha att göra med. Men..
Har ett fritt jobb vilket gör att jag själv avgör hur många timmar jag gör varje dag.
OCH för 3 veckor sedan. En MÅNDAG. -"Sjukt härligt ! Klockan är bara 14 ! Då hinner jag 2 sexpack innan gränsen för rattfylla !"
Ok. Klämde 12 öl på 4 timmar. Föll mot ett bord. Spräckte (bara) läppen. Blödde. Grät. Gormade.
Hade inget val än att ringa jobbet.
Mina chefer kom. Vi satt o pratade länge länge.
Sjuk 2 dagar. Blålila.
Pratade om behandlingshem via arbetsgivaren.
Soc krånglade om finansieringen, då arbg sa att de står för halva kostnaden.
(Hoppas att ni står ut med min berättelse..)
Fick Campral utskrivet. Men det funkar inte. Jag kan dricka obehindrat. I detta nu också.
Har stolt proklamerat för alla. ALLA. Att jag minsann slutat dricka.
Vad i helvete är detta för drog som lyckas styra ens tankar o impulser ?
Hatar den sååå mycket, då den raserar så mycket.
Älskar den då den ger mig chansen att "känna mig bra"
Finns det hopp ? Finns någon som vill berätta sin väg ur helvetet ?
Mvh Flisan