Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

John-Erik

Kämpa på vännen.
Du har ju ett bra facit.. Gör likadant som du gjorde då när du fick ihop dina nyktra månader.
Jag hade nytta av att läsa dina inlägg då. Det hjälpte mig..
Lite tilltufsad är du nu men du kan komma igen, det vet både du och jag.
Du är smart och kan fixa detta..

Styrkekramar

John

Önskar att du hittar tillbaka till dina fina nyktra dagar när du verkade ha så mycket livsglädje!

Tänker på dig och skickar energi och kärlek?????

En rejäl svacka i helgen, men nu känns det annorlunda. Tillbaka till glädjen över alla nyktra veckor och månader. Vet fortfarande att jag inte går säker, men tillåter mig att känna mig stolt och glad över det jag faktiskt åstadkommit.

Min man och jag har pratat massor i kväll, kramats, analyserat mina A-problem, gråtit, älskat, pratat och kramats igen. ♡

Att både få ha hans villkorslösa kärlek och stöd samt alla icke-dömande vänner här är en riktig förmån. Tänker ofta att det är mitt långtifrån okomplicerade förflutna som har hjälpt mig att förstå och uppskatta allt det fina jag har i dag.

Har ännu ingen riktig energi att komma i gång med att kommentera hos andra, måste hushålla med den lilla som finns. Men från djupet av mitt hjärta, tack till Jasmine, FinaLisa, Nurture, John, MM, Knaskatten, Studenten och alla alla andra! ♡ Önskar er allt gott.

I'll be back!

... av ditt positiva inlägg! Vi finns här för dig! Låter väldigt mysigt att även ha någon irl- vilken underbar man du verkar ha.

Kram ?

Ganska exakt när du skrev inlägget om att du stod i valet och kvalet att tulla på alkoholen - så läste jag det. Och jag var i en liknande situation. Precis då.
Ensam, lite vilsen, kände mig ensam bla bla.

Hur som när jag kom hem så råkade jag över en flaska vin, en sån där fin gest att ge bort när man har vattnat någons blommor under en vecka. Då får man en flaska vin. Man får alkohol som tack. Tack tack. Givaren är ingen som behöver veta mina problem. Den stod utanför min dörr med ett tackkort. Mousserande vitt vin från Alsace.

Ensam, ingen kommer, en vinpava, soffan och jag.
Vinflaska, soffa och en ganska mentalt sliten MM.
Det är ju bara en flaska. Dricker upp den och sen inget mer....

Jag lade den tom på kylning och detta irriterar mig.
Jag hade inte styrkan att hälla ut den. Romen rök ju rakt ner i avloppet under min tårceremoni.
Det var enkelt för att jag visste att jag skulle bli askalas på innehållet.

Nu var det något annat. En flaska vin. Jag är ingen vinduttare. Ingen vinminglare.
Det där kändes så sjukt normalt. En flaska vin. Det hamnade på något sätt under normalbegreppet.
För att dricka den mängden är ju inga konstigheter, och kanske ville jag känna mig normal, som alla andra.

Det irriterar mig att jag lade den på kylning. För redan där tillät jag tankarna att tränga fram. Jag öppnade dörren.
Pyttelite. Det där är livsfarligt som alkoholist. Att bara ha en liten springa öppen, där tar sig den lilla djävulen snabbt igenom
Och vips sitter den där. Och tjattrar. Så fort man tillåter en liten öppning till att dricka så kommer tankarna.

"Jag lägger den på kylning"
"Jag kanske måste öva på att ha en flaska vin hemma"
"Det är synd att hälla ut en flaska vin"
"ett hantverk, en vinbonde har ju producerat denna flaska och lagt ner tid och energi"
"respektlöst att hälla ut den"

Jag började till och med försvara det med att det är nästan ett miljöbrott.
Jag började tänka på miljön. Vin i avloppsvattnet och en flaska som ska till
återvinningen. Nä inte bra.

Så nu stod vi där båda två. Med samma tankar. I nästan samma minut.
Jag ville dricka upp den jävla normala flaskan. Du ville dricka när ingen såg.

Jag funderade då på vad du hade gett mig för råd i den sekunden, minuten, timmen...
Jag funderade också på hur lätt det är att ge andra råd när man själv är stark.
Men att man inte alltid är stark. Jag funderade på att vi är bara människor och att vi brister.

Och att vi måste förlåta oss själva.

supertrött! Tror t o m att jag kommer att få sova bra i natt.

Tack för era kommentarer, de betyder som vanligt massor. ♡ Hoppas på bättre ork i morgon. Vill bemöta MM:s ord, som gav mig en del tankar. Finaste omtänksamma Jasmine, vilket stort hjärta du har. ♡ Glöm inte bort dig själv bara. Känner ju igen mig i dig i mycket...

Ha en fin kväll, nu är det sovdags. ? Inte ofta en nattuggla är i säng den här tiden.

Kram till den som vill ha och behöver ♡

Ja, idag behöver jag en kram. Blev så ledsen på mitt jobb där jag har slitit och blivit lovad en annan tjänst, men idag ändrade de sig.Inte så kul att komma hem till en tom lägenhet. Tack Vinäger för din fina kommentar, den värmde idag. Hoppas du mår bättre idag???

Som vanligt svänger jag snabbt i mina känslolägen. Så lättpåverkad av yttre omständigheter.

Jasmine, tack. Jag skrev ett inlägg hos dig om din dag. ♡ Läs även min reflektion nedan.

MondayMorning, tycker att det är intressant när andra skriver i min tråd, även långa inlägg. Bara kul med diskussioner. Hoppas att du lyckats bli av med flaskan. ♡

En reflektion på MM:s inlägg:

"Jag funderade då på vad du hade gett mig för råd i den sekunden, minuten, timmen...
Jag funderade också på hur lätt det är att ge andra råd när man själv är stark.
Men att man inte alltid är stark. Jag funderade på att vi är bara människor och att vi brister."

Vi är så många duktiga flickor på forumet. Under min förhållandevis långa tid här har vi kommit att diskutera detta flera gånger. Jag vill gärna säga att vi växeldrar här. Vilket vi gör. Men det tog lång lång tid för mig att låta bli att välkomna nya och kommentera i de flesta trådar, trots att jag egentligen inte orkade och många gånger kände en energislukande press. Jag tyckte synd om dem som inte fick respons på en gång, genast måste jag dit och fixa till det. Duktiga flickan i ett nötskal. Måste se till att alla andra mår bra, oavsett om vi går under själva. Självklart är det en fin egenskap, detta med att vara omhändertagande. Men handlar det ibland även om ett bekräftelsebehov? Omedvetet?

Vet inte vad jag ville säga med detta, känns mest som svammel just nu. Förmodligen var det inte alls detta MM syftade på, utan bara att det är lätt att ge råd när man själv är stark i sin övertygelse. Jag är en mästare på att göra enkla saker komplicerade.

God natt från en utsvävande men nykter Vinäger ♡

Nej det var inte i närheten av din tolkning. Min hjärna är ganska enkel. Det skrivna ordet kommer precis som jag tänker och behöver sällan "tolkas"
Ber om ursäkt om det missförstods. Om jag skrev något som irriterade, vilket ofta händer med mig.

Jag fick inte ihop mina ord med min egna handling, för det jag ville skriva till dig i det läget var:
Nej Vinäger gå därifrån - Drick inte!! - medans jag satt och pillade på min egen vinflaska.
Hur enkelt det är att "se" och tycka hur andra ska göra (eller inte göra) medans det är svårt att leva efter sina egna råd.

Din reaktion hade förmodligen varit: Nej för fan häll ut skiten - men i själv i det läget att vilja och planera att dricka.

Jag såg det framför mig, 2 personer - med varsit glas vin i handen och som förmodligen hade gett den andra rådet att inte ta första klunken.

Ett annat ex är för ett par dagar sedan var det en person som skrev på ett ganska hårt sätt, ett råd till en annan, (i medberoendetrådarna):
Lämna din man fortare än kvickt!! Stäng dörren och gå.
I ett andra inlägg så framgick att personen inte hade makten att lämna sin egen partner.

Handlade inte om duktighet, eller omhändertagande, eller om att någon är bättre än någon annan.
Bara en tanke, helt utan värdering att det är lättare att se problemen hos en medmänniska än hos sig själv.

//MM

ligger fortfarande i kylen. Jag har inte bestämt mig ännu. Inte kraft att hälla ut. På något sjukt sätt känner jag trygghet i att den ligger där. Vet inte varför. Någon form av lycka är det. Riskfullt och självprovocerande. Med risken att jag får ett ryck och då är jag igång i en dålig period. Det finns inga tankar på duktighet, självömkan eller att få uppmärksamhet om det var så du menade att jag fungerar.

Vi får se vem som vinner kampen denna gång...
rädd att det inte blir jag men det är något som jag får deala med.

Tyvärr

Ha det bra!

MM

Så lätt det skrivna ordet kan misstolkas. Fanns inget irriterande i ditt inlägg - tvärtom. Lite klumpig formulering av mig angående reflektion. Det var ingen analys av texten utan något som poppade upp i min hjärna så fort jag läste om att man inte alltid är stark. Har så lätt att associera och flytta fokus. Mina tankar kom sedan på pränt. Skriver också oftast på känsla och ibland går det undan. Det var alltså inte ett svar riktat till just dig.

Min reflektion handlade om mig själv - och alla andra Duktiga flickor.

Jag tänkte, precis som jag skrev på slutet, att du förmodligen syftade på att när man är stark i sin övertygelse är det lätt att råda andra. Håller med dig helt angående att "se grandet i andras ögon, men inte bjälken i sitt eget". Ditt exempel från medberoendesidan är så talande. Tänker att det ofta blir en känslomässig förträngning, att man inte orkar med verkligheten.

Kan inte låta bli att le mitt i allt elände när jag ser scenen med två människor med varsitt vinglas framför sig, medan de avråder varandra att dricka. Precis så var det ju. Men vi slutar inte att peppa och stödja varandra. Kanske går det fram. Både du och jag har ju lyckats bryta minst en risksituation tack vare forumet. Hoppas att du klarar att stå emot. ♡

Ha en fin helg!

Kram

John-Erik

Hur är det Vinäger?
Tänker på dig och att du behövs här
och att du kanske behöver skriva av dig lite.

Kram

John

Vet inte vad det är med mig. Kan gå in och läsa här då och då, men har inte kunnat förmå mig till att skriva något. Det har varit ett slags stopp, en psykologisk spärr, vad gäller detta. Förlåt! ♡ Vet ju själv hur orolig man blir när någon vanligtvis aktiv "försvinner". Men nu gör jag ett försök i alla fall att få ner några tankar.

Min nykterhet håller i sig. Har inte ens varit kämpigt sedan det pinsamma återfallet för tre veckor sedan. Det hade ju då gått nästan en månad utan kamp, så det var verkligen ett misslyckande. Dock även en påminnelse: Jag KAN INTE låta bli om jag blir ensam med A. Åtminstone inte ännu. Det är alltså nödvändigt att fortsätta med de strategier jag tjatat så mycket om.

Jobbsituationen har varit lugnare, men för ett par veckor sedan blev jag övertalad att vara ansvarig för ett tillfälligt projekt. Jag visste inte om jag skulle orka det, men tackade till slut ja. Högsta chefen bönade och bad, jag var typ den enda som kunde fixa detta. Låter stort och kanske skrytigt, men i just det här fallet är det så. Arbetet i sig är inte så avancerat, men jag måste ha extra fokus på detta under ett par månader och det tar på krafterna. Vet av erfarenhet att det är lätt att A-tankarna erbjuder falsk stresslindring. Men jag är beredd och hittills har det som sagt gått riktigt bra.

Apropå strategier. Veckorna fyller jag med aktiviteter. Allt från träning och promenader till ett extra jobb, helt annorlunda mitt ordinarie. Det fyller inte bara tiden utan ger också mycket tillbaka emotionellt. Träningen har gjort att jag tappat några A-kilon och jag känner mig mycket piggare och fräschare. Törs som vanligt inte ta ut något i förskott, men njuter av att det nyktra livet rullar på.

För någon vecka sedan var det trehundra dagar sedan jag bestämde mig för att leva ett nyktert liv. Ni som följt mig vet att det gått bra långa perioder, men att jag också ramlat - mer eller mindre - några gånger. Men, det viktigaste, att jag alltid rest mig igen, borstat av mig och likt en dåre envist fortsatt framåt. 300 minus ca 45 har det blivit. Alltså ca 255 helnyktra dagar sedan mitten av november förra året. Det är banne mig något att vara stolt över!

Ser att det kommit många nya hit. När jag har ork gillar jag ju att välkomna alla, ge råd och stöd, peppa och hålla tummarna. Nu tänker jag mest att "snälla, härda ut de första dagarna/veckorna, det blir bara SÅ MYCKET BÄTTRE". Livet återvänder, alltså det nyktra tillståndet i vardagen, oavsett livssituation. Att möta det nykter är ibland nästan outhärdligt i början - det finns ju en anledning till att vi tagit till flaskan - men efter ett tag inser man att man inte kommer undan i längden. Livet måste till slut konfronteras. Alkoholrus med tillhörande bakfylla och ångest var inget vi ville ha, men när vi har hamnat här är det bara vi själva som kan bryta den negativa spiralen. Detta betyder inte att vi måste klara det på egen hand - det finns hur mycket hjälp som helst att få. Men det börjar med vår egen vilja till förändring. Först i tanken, men det räcker inte. Tanken måste övergå till handling. Lycka till! ♡

Alla mina fina "gamla" vänner här: TACK för att ni finns och bryr er! ♡ Nu har jag läst ifatt era trådar och gläds åt att det går så bra för de flesta. Vilka kämpar ni är! Har saknat att diskutera med er, men har som sagt inte riktigt orkat. Skäms lite, men det har bara inte gått att börja skriva något. Hoppas att energin till detta återkommer, då det ger så mycket att få vara en del av detta fantastiska forum, som har varit ett avgörande stöd, och fortfarande är, för så många.

Kram

Var tvungen att redigera några siffror, så nu stämmer inte tiden för inlägget riktigt. ?

Så fint att höra av dig!!! Och vad glad jag blir över att du är nykter... så brukar det ju inte vara när någon "försvinner". Jag har varit orolig för dig såklart och sakanat dig här! Men, förstår om man kommer i en period då man inte orkar skriva.

Önskar dig en fin söndag i solen!

Kramar???